An-Nazi'at

¹Vid de [änglar] som med kraft rycker loss [de otrognas själar],

²och vid de som varsamt tar [de troendes själar],

³och vid de som svävar fram [mellan himmel och jord],

⁴och vid de som skyndar i iver [att lyda sin Herre],

⁵och vid de som fullgör vad de befallts!

⁶Den dag då den första stöten får allt att skaka,

⁷följt av ytterligare en.

⁸Hjärtan ska den dagen skälva [av fruktan],

⁹och blickar sänkas i förödmjukelse.

¹⁰De säger: ”Ska vi verkligen åteföras till vårt tidigare tillstånd,

¹¹efter att vi har blivit förmultnade ben?”

¹²De fortsätter: ”En sådan återkomst skulle i såfall bli vår undergång.”

¹³Men det räcker med ett enda dån,

¹⁴och plötsligt är de alla åter på jordens yta.

¹⁵Har berättelsen om Mose nått dig?

¹⁶När hans Herre kallade honom i den heliga dalen Ṭuwā:

¹⁷"Gå till Farao; han har överskridit alla gränser!"

¹⁸Säg: 'Vill du inte bli renad [från synd],

¹⁹och låta mig leda dig till din Herre, så att du fruktar honom?'”

²⁰Mose visade honom det största tecknet,

²¹men Farao avvisade det och trotsade.

²²Sedan vände han sig bort, fylld av motvilja,

²³och samlade sitt folk och utropade:

²⁴”Jag är er herre, den högste!”

²⁵Så Allah gjorde honom till föremål för straff både i detta liv och i det kommande, som ett avskräckande exempel för andra.

²⁶I detta finns sannerligen en lärdom för den som fruktar Allah.

²⁷Skulle ni då vara svårare att skapa än himlen? Han uppförde den,

²⁸och höjde dess valv och fulländade [dess form],

²⁹och han drog nattens mörker över den och lät dess morgonljus bryta fram.

³⁰Sedan bredde han ut jorden,

³¹och han lät dess vatten välla fram och dess betesmarker gro,

³²och förankrade bergen djupt –

³³allting till nytta för er och er boskap.

³⁴Men när den omskakande katastrofen inträffar;

³⁵dagen då människan minns vad hon har strävat efter,

³⁶och helvetet ställs fram, tydligt för alla att se,

³⁷då ska den som överskred gränserna

³⁸och satte det världsliga livet främst

³⁹få helvetet som sitt slutliga tillhåll.

⁴⁰Den däremot som fruktade att stå inför sin Herre och höll sin själ tillbaka från onda begär,

⁴¹ska få paradiset som sitt slutliga tillhåll.

⁴²De frågar dig om den yttersta stunden: “När ska den komma?”

⁴³Du har inte fått kunskap om den –

⁴⁴din Herre är den ende som vet när den ska ske.

⁴⁵Din uppgift är enbart att varna den som bävar för den.

⁴⁶Den dag de får uppleva den, ska det kännas som om de endast tillbringat en afton eller en morgon [på jorden].