Al-Kahf

¹All lovprisning tillhör Allah, som sände ner skriften till sin tjänare och inte lät någon avvikelse [från sanningen] finnas i den.

²[Snarare är den] konsekvent i att varna för hans stränga straff och i att ge de troende som gör goda handlingar det glada beskedet att en härlig belöning väntar dem [i paradiset],

³där de ska förbli till evig tid.

⁴Och den varnar dem som påstår att Allah har avlat en son.

⁵Varken de eller deras fäder har något som helst stöd för dessa [påståenden]. Orden som flödar ur deras munnar är förfärliga, och deras påståenden är ren lögn.

⁶Kommer du kanske att gå under av sorg över att de vägrar tro på denna skrift?

⁷Vi har smyckat jorden med vackra ting för att pröva [människorna], och låta deras handlingar visa vilka som är de främsta bland dem;

⁸men [till slut] ska vi förvandla allt detta till kal och ofruktbar mark.

⁹Du ska inte tro att männen i grottan, [vars namn står nedtecknade] på tavlorna, var vårt mest mirakulösa tecken.

¹⁰[Minns] när de unga männen sökte skydd i grottan och bad: "Herre! Förbarma dig över oss och hjälp oss att fatta ett klokt beslut."

¹¹Så vi lät dem falla in i en djup sömn, i grottan, som varade i många år.

¹²Till sist väckte vi dem för att klargöra vilken av de två grupperna som hade bäst uppfattning om hur lång tid de hade varit där.

¹³Vi ska återge för dig den sanna berättelsen om dem: De var unga män som trodde på sin Herre, och vi stärkte deras [beslutsamhet] att fortsätta på den rätta vägen.

¹⁴Och vi fyllde deras hjärtan [med tro och tålamod] när de de stod [inför den hedniska kungen] och sa: "Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Vi kommer aldrig att åkalla någon annan gud än honom; gjorde vi det hade vi uttalat något oerhört [och fjärran från rätt och riktigt]!"

¹⁵[Därpå sa de sinsemellan:] "Vårt folk har, utan klara bevis, ställt upp gudar vid hans sida. Och vem gör större orätt än den som sätter ihop lögner om Allah?"

¹⁶[Sedan sa deras ledare till resten av gruppen:] "När ni väl har övergivit dessa och det de dyrkar vid Allahs sida, sök då er tillflykt i grottan. Er Herre kommer att låta sin nåd strömma över er och underlätta er situation."

¹⁷[Om du hade varit på plats i grottan de nu sov i skulle du] ha kunnat se hur morgonsolen skiner förbi grottan på dess högra sida och på kvällen viker av till vänster [för att inte träffa dem] där de ligger i ett av dess utrymmen. Detta var ett av Allahs underverk! Den som Allah vägleder är verkligen på rätt väg, men för den han leder vilse finns ingen som kan hjälpa honom att hitta rätt.

¹⁸Du skulle ha trott att de var vakna fastän de egentligen sov. Och vi lät dem vända sig än åt höger än åt vänster, medan deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du hade stött på dem skulle du av ren fasa ha vänt dig om och sprungit därifrån.

¹⁹Och så [som vi låtit dem falla in i denna djupa sömn] väckte vi dem också åter så att de skulle fråga varandra [om vad som hänt]. En av dem sa: "Hur länge har vi varit här?" Då sa några av dem: "Vi har väl varit här en dag eller en del av en dag." [Andra] sa: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss gå med dessa silvermynt till staden för att köpa det allra bästa ätbara och införskaffa förnödenheter därifrån. Han bör dock vara diskret och inte låta någon få den minsta aning om vår existens.

²⁰Om [stadens invånare] upptäcker oss kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återvända till deras tro, och då kommer det aldrig att gå väl för oss."

²¹Och vi lät dem avslöjas för att [stadens invånare] skulle inse att Allahs löfte är sant och att det inte bör finnas något tvivel om den sista stundens [ankomst]. När [männen i grottan dött] tvistade [stadens invånare] om vad de skulle göra med dem. Några sa: "Låt oss upprätta en struktur framför dem, [vid grottans ingång]. Deras Herre känner dem förvisso bäst." De vars åsikt fick genomslag sa: "Låt oss i stället bygga en helgedom till deras [minne]!"

²²Och [vissa människor] kommer att säga: "De var tre [män i grottan] och den fjärde var deras hund," och andra kommer att säga: "De var fem och deras hund var den sjätte," – de gissar bara på måfå – och vissa kommer att säga: "De var sju och den åttonde var deras hund." Säg: "Min Herre känner bäst till deras riktiga antal och endast ett fåtal vet hur många de verkligen var." Ge dig därför inte in i diskussioner [med bokens folk] om deras [antal], utom i allmänna termer och fråga dem inte någonting gällande dem.

²³Säg aldrig om något [du har avsikt att göra]: "Det här kommer jag garanterat att göra i morgon",

²⁴utan att lägga till: "om Allah vill." Och om du glömmer [att säga detta] nämn då din Herres namn och säg: "Jag hoppas att min Herre ska leda mig närmare den rätta vägen!"

²⁵Och de stannade i sin grotta i tre hundra år och till dessa ytterligare nio.

²⁶Säg: "Allah är den som bäst känner till hur länge de stannade där. Han [har all kunskap om] det som är dolt både i himlarna och på jorden. Tänk hur klart han ser och hör allting! [Människorna] har ingen skyddsherre förutom han och [det avgörande] beslutet är helt och hållet hans."

²⁷Recitera det som har uppenbarats för dig ur din Herres skrift! Ingen kan ändra hans ord, och du kommer inte att finna någon tillflykt utom hos honom.

²⁸Ha tålamod med dem som tillber sin Herre morgon och kväll, sökande hans ansikte. Förlora dem inte ur ditt sikte i strävan efter det jordiska livets prakt, och följ inte den vars hjärta vi har gjort likgiltigt för vår åminnelse – dessa som bara följer sina begär och vars handlingar är förgäves.

²⁹Och säg: "Sanningen [har uppenbarats] från er Herre. Den som vill tro på den må göra det, och den som vill förneka den må göra det." För de orättfärdiga har vi förberett en eld vars vallar ska omringa dem helt och hållet. Om de ropar på hjälp [för att stilla sin törst], ska de få vatten hett som smält koppar och som skållar deras ansikten. Vilken förfärlig dryck och vilken outhärdlig plats att vara på!

³⁰Men de som tror och gör rättfärdiga handlingar [ska belönas rikligt]. Ja, vi låter aldrig dem som gör det goda och rätta gå miste om sin belöning.

³¹För dem väntar Edens trädgårdar, under vilka floder porlar. Där ska de prydas med armband av guld och få bära kläder av grönt siden utsmyckade med [både en djupare och en finare sorts] brokad, och de ska få vila på utsmyckade troner. Vilken underbar belöning och vilken härlig viloplats!

³²Berätta för dem liknelsen om två män av vilka vi gav den ene två vingårdar, omgärdade av dadelpalmer och åtskilda av ett åkerfält.

³³Båda vingårdarna bar riklig frukt utan minsta knapphet, och vi lät en bäck forsa fram mellan dem.

³⁴Under deras samtal sa mannen, [som hade rikligt] med frukt, till sin vän: "Jag är mer välbärgad än du och har ett starkare följe!"

³⁵Med sitt självskadande [högmod] trädde han så in i sin trädgård och fortsatte: "Jag tror inte att denna [vingård] någonsin kommer att vissna.

³⁶Jag tror inte heller att sista stundens [återuppståndelse] någonsin kommer, och skulle den det, och jag förs åter till min Herre, ska jag helt säkert finna något bättre i dess ställe."

³⁷Deras samtal fortgick och hans vän sa till honom: "Tror du inte på honom som skapade din [fader Adam] av jord, och som sedan frambringade dig ur en droppe [säd] och till sist formade dig till en människa?

³⁸[Jag vet] däremot att Allah är min Herre, och jag dyrkar ingen vid hans sida.

³⁹När du trädde in i din vingård, skulle du ha sagt: 'Detta är vad Allah har velat [för mig], och all styrka kommer från honom endast!' Om du säger att jag är mindre välbärgad och har färre barn än du,

⁴⁰kan det ju bli så att min Herre skänker mig något bättre än din vingård och kanske han sänder han över det [som är ditt] ett straff som förvandlar det till torr ödemark,

⁴¹eller låter dess källvatten sjunka så djupt att du inte kommer åt det."

⁴²[Detta inträffade] och all hans frukt förstördes. När den föll ihop på sina spaljéer började han vrida sina händer [i ånger] över vad han hade spenderat på den och sa: "Om jag ändå hade låtit bli att dyrka någon vid min Herres sida!"

⁴³Ingen hade han som kunde hjälpa honom mot Allahs [straff], och inte kunde han hjälpa sig själv.

⁴⁴Då stod det klart att det är från Allah, den yttersta Sanningen, som det verkliga stödet står att finna! Hans belöning är högst och ingen bereder [de troende] en lyckligare utgång än han.

⁴⁵Framställ för dem en liknelse för det jordiska livets [förgänglighet]. Tänk på regnet som faller från himlen och som sugs upp av jorden och sedan ger upphov till en mångfald av växter. Till slut återstår bara torra strån som skingras för vinden. Allah har allt i sin makt.

⁴⁶Rikedom och barn är bland de glädjeämnen som det jordiska livet erbjuder, men bestående goda handlingar ger en rikligare belöning från din Herre och en säkrare grund för hopp [om denna belöning].

⁴⁷[Påminn om] dagen då vi ska låta bergen lösas upp och du får se jordens yta alldeles bar. Då ska vi samla dem alla och ingen ska lämnas kvar.

⁴⁸Och de ska ställas upp i rader inför din Herre, [och han ska säga]: "Ni står nu här inför oss, precis som när vi skapade er för första gången, trots att ni påstått att vi inte skulle [återuppväcka] er för detta möte."

⁴⁹Och boken [där människans handlingar har tecknats ned] ska läggas fram, och du ska se de trotsiga syndarna skräckslagna över dess innehåll. Och de ska säga: "Vi är förlorade! Vad är detta för en bok som inte utelämnar vare sig litet eller stort?" Ja, de ska finna alla [deras handlingar] registrerade; och din Herre kommer inte göra någon [människa] minsta orätt.

⁵⁰[Berätta om hur] vi sa till änglarna: "Fall ned inför Adam!" Då föll alla ned utom Iblīs, en av jinnerna. Ja, han trotsade sin Herres befallning. Ska ni verkligen lyda honom och hans avkomma, i stället för mig, trots att de är era fiender? I så fall har dessa orättfärdiga människor gjort ett uselt byte!

⁵¹Jag lät dem inte bevittna skapelsen av himlarna och jorden och inte heller deras egen skapelse, och jag skulle aldrig ta hjälp av sådana som förleder andra.

⁵²[Påminn även om] en dag då han ska säga: "Anropa de gudar ni [falskeligen] satt vid min sida!" Och de ska kalla på dem, men de kommer inte att svara dem, och vi ska låta ett avgrundsdjup skilja dem åt.

⁵³Och de trotsiga syndarna ska se elden och inse att de kommer att störta ner i den, och de kommer inte att finna något sätt att undkomma den.

⁵⁴I denna Koran har vi för människorna framställt alla tänkbara liknelser. Men människan är ständigt benägen att tvista!

⁵⁵När [Allahs] vägledning nådde människorna, var det enda som höll dem tillbaka från att tro och söka sin Herres förlåtelse [deras hånfulla och utmanande begäran] om att drabbas av samma öde som tidigare folk, eller att straffet skulle manifestera sig mitt framför dem.

⁵⁶Vi skickar endast sändebuden för att förkunna ett glädjande budskap och som varnare. Men de otrogna tar till falska argument för att avfärda sanningen och de gör narr av mina budskap och varningarna de har fått.

⁵⁷Och ingen är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap väljer att ignorera dem och glömmer det [onda] han har gjort. Vi har förseglat deras hjärtan så att de inte kan förstå denna [Koran], och vi har gjort så att deras öron ej längre hör. Även om du kallar dem till den rätta vägen, kommer de aldrig att finna den.

⁵⁸Din Herre är alltid beredd att förlåta och han är källan till all nåd! Om han hade velat ställa dem till svars [omedelbart] för det [onda] de gjort, skulle han påskynda straffet för dem. Men [i sin nåd ger han dem] en frist till en viss tidpunkt [på domedagen], och den kommer de aldrig att kunna fly undan.

⁵⁹Vi förintade dessa [otrogna] samhällen för den orätt de gjort, och vi fastställde en tidpunkt för deras undergång.

⁶⁰Och [berätta om] när Mose sa till sin tjänare: "Jag kommer att fortsätta [min färd] tills jag når den plats där de två haven möts, hur lång tid det än tar."

⁶¹Men när de nådde platsen där de två haven möts, glömde de bort fisken [de hade med sig], och den slank iväg som i en tunnel ut i havet.

⁶²När de hade gått ytterligare [en stund] sa [Mose] till sin tjänare: "Ta fram vårt middagsmål; denna resa tog verkligen på krafterna!"

⁶³[Tjänaren] sa: "Minns du när vi vilade vid klippan? Jag glömde berätta om fisken, ja, satan måste ha fått mig att glömma det; den slingrade sig märkligt nog ner i havet!"

⁶⁴Mose] sa: "Detta [tecken – som markerar mannens position] är ju precis vad vi var ute efter!" Och så vände de tillbaka samma väg som de kom,

⁶⁵varpå de mötte en av våra tjänare som vi hade låtit ta del av vår nåd och skänkt djup kunskap.

⁶⁶Mose sa till honom: "Kan jag göra dig sällskap så att du lär mig [något av] den kunskap du fått som leder till den rätta vägen?"

⁶⁷Han svarade: "Du kommer inte att kunna ha tålamod med mig.

⁶⁸För hur skulle du kunna ha tålamod med något du inte helt och hållet förstår?"

⁶⁹[Mose] svarade: "Om Allah vill, ska du se att jag har tålamod, och jag ska inte motsätta mig något du gör."

⁷⁰Han sa: "Om du ska slå följe med med mig får du inte ifrågasätta någonting [du ser mig göra], förrän jag själv tar upp det med dig."

⁷¹Därefter gav de sig av och nådde slutligen en båt som de klev ombord på. Mannen gjorde ett hål i den och [Mose] sa: "Har du gjort ett hål i den för att dess passagerare ska drunkna? Du har verkligen gjort något förfärligt!"

⁷²Han svarade: "Jag sa ju att du inte kommer att ha tålamod med mig!"

⁷³[Mose] sa: "Ha överseende med min glömska och var inte för sträng mot mig."

⁷⁴Så fortsatte de sin vandring tills de stötte på en pojke som mannen dödade. [Mose] sa: "Har du tagit livet en oskyldig pojke som inte själv gjort sig skyldig till mord? Du har verkligen begått en fruktansvärd gärning!"

⁷⁵Han sa: "Jag sa ju att du inte skulle ha tålamod med mig."

⁷⁶[Mose] sa: "Om jag ifrågasätter dig om något efter det här, låt mig då inte längre göra dig sällskap – du har min fulla förståelse."

⁷⁷Så gav de sig av igen, och kom till en by där de bad om mat, men byborna visade ingen gästfrihet. Där fann de sedan en mur som höll på att rasa, och mannen återställde den. [Mose] sa: "Du hade kunnat ta betalt för detta, om du bara velat."

⁷⁸Mannen sa: "Här skiljs våra vägar åt, och nu ska jag förklara innebörden av det du inte kunde ha tålamod med.

⁷⁹Vad båten beträffar, tillhörde den några fattiga män som arbetade på havet. Jag ville förstöra den en aning eftersom de längre fram skulle ha stött på en kung som tar alla [intakta] båtar med våld.

⁸⁰Beträffande pojken, är hans föräldrar troende och vi var rädda att han skulle få dem att begå överträdelser och överge tron.

⁸¹Vi ville därför att deras Herre skulle ersätta honom med en son som är mer rättfärdig och kärleksfull mot dem.

⁸²Vad gäller muren tillhör den två faderlösa pojkar i staden, och det finns en skatt under den som är deras. Deras far var en rättfärdig man, och det var din Herres vilja att de vid mogen ålder, skulle gräva upp skatten, som en nåd från din Herre. Ingenting av detta har jag gjort på eget bevåg. Detta är innebörden av det som du inte kunde ha tålamod med."

⁸³De frågar dig om den tvåhornade. Säg: "Jag ska berätta något om honom som ni kan lägga på minnet."

⁸⁴Vi skänkte honom makt och auktoritet på jorden och försåg honom med alla nödvändiga medel [för att kunna inta andra länder].

⁸⁵Så han tog medlen i bruk [och färdades västerut],

⁸⁶tills han nådde den plats där solen går ned, och det såg ut som att den gick ner i ett mörkt och gyttjigt vattendrag. Där fann han ett [otroget] folk och vi sa: "Du tvåhornade! Du kan antingen straffa dem eller behandla dem väl."

⁸⁷Han sa: "Den som gör orättfärdiga handlingar ska vi straffa [här på jorden], sedan ska han föras tillbaka till sin Herre som ska ge honom ett fruktansvärt straff.

⁸⁸Men den som tror och handlar rättfärdigt, väntar den bästa belöningen [i nästa liv]. Och [här på jorden] ska vi tilltala honom på det allra vänligaste sätt."

⁸⁹Sedan tog han [åter] medlen i bruk [och färdades österut],

⁹⁰tills han nådde den plats där solen går upp, och han fann att den gick upp över ett folk som vi inte hade skyddat från dess strålar.

⁹¹Så gick det till, och vi känner till alla detaljer om hans historia.

⁹²Sedan tog han [åter] medlen i bruk [och tog en helt annan väg],

⁹³tills han kom till en plats mellan två berg. Där fann han ett folk som knappt förstod ett enda ord [på språk andra än sitt eget].

⁹⁴De sa: "Du tvåhornade! Gog och Magog skapar stor förödelse på jorden. Kan vi betala dig för att bygga en barriär mellan oss och dem?"

⁹⁵Han svarade: "Den [makt] min Herre har skänkt mig är bättre [än er ersättning]. Hjälp mig i stället med arbetskraft så ska jag bygga en skyddsvall mellan er och dem.

⁹⁶Förse mig [först] med järnblock!" När han hade fyllt utrymmet mellan de två bergväggarna [med järnet] sa han: "[Få fyr på elden och] låt blåsbälgarna gå för fullt!" Och när han hade fått [järnet] att glöda, sa han: "Hämta smält koppar som jag kan gjuta [över muren]."

⁹⁷[Muren blev färdig och Gog och Magog] kunde inte ta sig över den och inte göra en spricka i den.

⁹⁸Han sa: "Denna [mur] är en nåd från min Herre. Men när min Herres löfte infrias, ska han jämna den med marken. Min Herres löfte blir alltid verklighet."

⁹⁹Den dagen ska vi låta [människorna] välla fram över varandra som vågor [på havet]. Och när basunstöten ljuder, ska vi samla dem alla.

¹⁰⁰Den dagen ska vi låta de otrogna se helvetet med egna ögon.

¹⁰¹De vars ögon varit förslutna [och därför oförmögna att se tecknen som får dem] att minnas mig, och som inte förmådde lyssna [på bevisen för den sanna tron].

¹⁰²Tror de otrogna att de borde dyrka mina tjänare i stället för mig? Vi har förberett helvetet för att ta emot de otrogna!

¹⁰³Säg: "Ska vi berätta för er om dem som lidit störst nederlag i sina strävanden?"

¹⁰⁴Det är de vars möda på jorden varit förgäves trots att de trodde sig göra gott.

¹⁰⁵Dessa förnekade sin Herres tecken och mötet med honom. Deras handlingar är därför förgäves, och på uppståndelsens dag ska vi inte tillmäta dem någon betydelse.

¹⁰⁶Deras straff blir helvetet eftersom de förnekat och förlöjligat mina budskap och sändebud.

¹⁰⁷De som tror och gör goda handlingar ska få sitt hem i paradisets ädlaste trädgårdar.

¹⁰⁸Där ska de förbli i evighet och aldrig ska de önska sig bort.

¹⁰⁹Säg: "Om havet vore bläck för min Herres ord, skulle det tömmas innan min Herres ord tar slut, även om vi skulle fylla det med ännu ett hav."

¹¹⁰Säg: "Jag är bara en människa som ni, men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud. Låt därför den som fruktar mötet med sin Herre göra goda handlingar och inte dyrka någon vid sin Herres sida."