Al-Isra

¹Ärad är han som tog sin tjänare på en nattlig färd – från den helgade till den avlägsna böneplatsen, vars omgivning vi har välsignat – för att visa honom några av våra tecken. Han är den Allhörande, den Allseende.

²Vi gav Mose skriften och gjorde den till en vägledning för Israels barn, [med uppmaningen]: "Sök ingen beskyddare vid sidan av mig!

³Ni är ättlingar till dem som vi räddade [i arken] tillsammans med Noa. Han var i sanning en tacksam tjänare."

⁴Och vi tillkännagav för Israels barn i skriften: "Två gånger kommer ni att sprida fördärv på jorden och ni kommer att visa gränslöst högmod."

⁵Vid det första tillfället skickade vi våra tjänare med mäktig stridskraft mot er, och de trängde in i era hem [och dödade er]. Ja, detta löfte blev verklighet.

⁶Därefter lät vi er återta övertaget mot dem, och vi skänkte er rikedom och avkomma och gjorde er till en stor [och mäktig] skara.

⁷[Och vi sa:] "Om ni gör gott, kommer ni att gynnas av det; men om ni gör ont, vållar ni er själva [skada]. Och när tiden är inne för ert andra [fördärv], [ska vi skicka våra tjänare mot er] för att fullständigt förödmjuka er. De ska tränga in i böneplatsen precis som första gången och de ska förstöra allt i sin väg.

⁸[Om ni visar ånger], ska er Herre förbarma sig över er. Men om ni återgår [till att sprida fördärv], ska vi återigen [straffa er]. Vi har gjort helvetet till ett fängelse för de otrogna.

⁹Denna Koran leder sannerligen till den rätta [vägen], och förkunnar glädjande budskap för de troende som handlar rättfärdigt, att en riklig belöning väntar dem.

¹⁰Och [den varnar] dem som inte tror på det kommande livet, att vi har förberett ett smärtsamt straff för dem.

¹¹[I vredgat sinnestillstånd] ber människan om att olycka [ska drabba henne och hennes familj] på samma sätt som hon i normala fall ber om det goda. Ja, människan är i sanning otålig.

¹²Vi har gjort natten och dagen till två framträdande tecken. Vi höljer nattens tecken [i mörker] och låter dagens tecken lysa starkt, så att ni kan söka er Herres gåvor och känna till årens antal samt beräkna [dagarna och månaderna]. Allt har vi tydliggjort i detalj.

¹³Vi har låtit följderna av varje människas [handlingar] ständigt följa henne. Och på uppståndelsens dag ska vi lägga fram för henne en bok som hon finner uppslagen.

¹⁴"Läs din bok! I dag räcker det att du själv bedömer dina [handlingar]."

¹⁵Den som följer den rätta vägen gör det för sitt eget väl, och den som avviker gör det till skada för sig själv. Ingen ska bära någon annans syndabörda. Och vi straffar aldrig [ett folk] förrän vi har sänt ett sändebud [till dem].

¹⁶När vi vill förgöra ett samhälle [för att det överskridit alla gränser] tillkännager vi först dess mest välbärgade invånare [att de ska lyda oss]. Om de då trotsigt fortsätter att synda, faller den ofrånkomliga domen över dem och vi förintar dem i grunden.

¹⁷Och hur många släkten har vi inte förgjort efter Noa! Det räcker att din Herre är fullt underrättad om sina tjänares synder och ser allt.

¹⁸Den som [uteslutande] jagar det flyktiga livet, ska vi skyndsamt ge det vi bestämt åt honom – [ja, vi ger] den vi vill, vad vi vill. Men sedan låter vi honom brinna i helvetet, föraktad och bortstött.

¹⁹Men de troende som söker det kommande livet och som är uppriktiga i sin strävan – deras arbete ska uppskattas högt.

²⁰Såväl de [som enbart söker det världsliga] och de [som söker det kommande livet] – ska förses med gåvor från din Herre; hans givmildhet har inga gränser.

²¹Se hur vi har gett vissa [människor] förmåner framför andra [i detta jordiska liv]! Men i det kommande livet är graderna ännu fler och förmånerna ännu större.

²²Sätt inte någon annan gud vid Allahs sida, för då kommer du att bli fördömd och övergiven.

²³Din Herre har befallt att ni ska dyrka honom endast och vara goda mot era föräldrar. Om en av dem eller båda två når hög ålder hos dig, ska du inte [så lite som] sucka åt dem och inte vara ovänlig mot dem, utan tala till dem med respekt.

²⁴Visa dem ödmjukhet och barmhärtighet, och säg: "Herre! Förbarma dig över dem, så som de tog hand om mig när jag var liten."

²⁵Er Herre vet bäst vad som finns i ert inre. Om ni strävar efter att leva rättrådigt förlåter han förvisso dem som ständigt vänder sig [till honom] i ånger.

²⁶Och ge nära släktingar, behövande och resande [i nöd] deras rätt, men var inte slösaktig.

²⁷De slösaktiga är [som om de var] bröder till djävlarna, och djävulen själv var mycket otacksam mot sin Herre.

²⁸Om du [troende människa] vänder dig ifrån att ge de [behövande] eftersom du [saknar och] själv väntar på försörjning från din Herre, säg då [åtminstone] något vänligt till dem.

²⁹Låt inte din hand vara bunden vid halsen [av snålhet] och sträck inte heller ut den mer [än du förmår], så att du antingen blir klandrad [för girighet] eller själv råkar i nöd.

³⁰Din Herre ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. Han är väl underrättad om sina tjänare och ser allt de gör.

³¹Döda inte era egna barn av rädsla för fattigdom. Vi ger både dem och er allt ni behöver. Att döda dem är en svår synd.

³²Gå inte nära otukt – det är en grovt skamlig handling och en förfärlig väg.

³³Ta inte någons liv annat än rättmätigt; Allah har förklarat det heligt. Om någon dödas med orätt, har vi gett hans anhöriga rätt [till vedergällning]; men de får inte överdriva i sin blodshämnd. Han har redan fått hjälp [av Allah genom att finna den skyldige].

³⁴Rör inte den faderlöses egendom förrän han uppnår mognad, annat än för att föröka den. Och håll era löften! Ni kommer sannerligen att ställas till svars för era löften.

³⁵Ge fulla mått när ni mäter, och väg med rättvis våg. Detta är gott [för er i det jordiska livet] och det leder till en god utgång [i det kommande livet].

³⁶Befatta dig inte med det du saknar kunskap om. Din hörsel, din syn och ditt hjärta – alla kommer de att tillfrågas om detta.

³⁷Vandra inte högfärdigt på jorden; du kan inte tränga genom marken [med dina steg] och du når inte bergen i höjd.

³⁸Allt detta onda [som har nämnts] är förhatligt för din Herre.

³⁹Dessa [bestämmelser] är en del av den visdom som din Herre har uppenbarat för dig. Sätt därför inte någon annan gud vid Allahs sida, för då kommer du att kastas i helvetet, föraktad och bortstött.

⁴⁰Skulle Allah verkligen hedra er med söner och låta änglarna bli hans döttrar? Ni har i sanning påstått något oerhört!

⁴¹Vi har gjort [budskapet] alldeles klart i denna Koran så att de ska ta det till sig, men de vänder sig bara allt längre bort från [sanningen].

⁴²Säg: "Om det fanns andra gudar vid hans sida, som de nu hävdar, skulle de då inte ha sökt finna på sätt att utmana honom, tronens ägare?"

⁴³Ärad och högst upphöjd är han, fjärran från allt de påstår!

⁴⁴De sju himlarna och jorden och allt som finns däri prisar honom; ja, allting ärar honom med lovprisningar. Ni kan dock inte uppfatta deras prisande. Han är i sanning överseende och förlåtande.

⁴⁵När du [Muhammed] reciterar Koranen låter vi ett osynligt förhänge avskärma dig från dem som inte tror på det kommande livet.

⁴⁶Och vi har täckt över deras hjärtan så att de inte förstår den, och förseglat deras öron från att höra. När du förkunnar din Herres enhet i Koranen, vänder de ryggen och flyr.

⁴⁷Vi är väl medvetna om vad de lyssnar efter när de lyssnar till dig och vad som sägs under deras hemliga möten då de orättfärdiga säger: "Följ inte denna människa – han är förhäxad!"

⁴⁸Se hur de beskriver dig! Det är därför de har gått vilse och inte kan finna [den rätta] vägen.

⁴⁹Och de säger: "Ska vi, efter att ha blivit ben och förmultnade rester, verkligen återuppstå som en ny skapelse?"

⁵⁰Säg: "[Ja, om ni så] vore stenar eller järn!

⁵¹Eller någon annan skapelse som ni har svårt att föreställa er [ska få liv Allah kommer ändå att återuppväcka er]." Då kommer de att fråga: "Vem är det då som ska återuppliva oss?" Svara: "Den som bringade er till existens från början." Då kommer de att skaka på sina huvuden åt dig och fråga: "När ska detta ske?" Säg: "Kanske är det snart."

⁵²[Det ska ske] på den dag då han kallar er, och ni ska svara honom med lovprisningar och inse att er tid [på jorden] bara varat en kort stund.

⁵³Säg till mina tjänare att de ska tala vänligt [till varandra]. Satan gör allt för att så osämja mellan dem; han är för människan en klar och uppenbar fiende.

⁵⁴Er Herre känner er bättre [än er själva]; om han vill, förbarmar han sig över er, och om han vill, straffar han er. Vi har inte sänt dig för att vaka över dem.

⁵⁵Och din Herre har full kunskap om alla i himlarna och på jorden. Vi har upphöjt några profeter över andra – och till David gav vi Zabūr.

⁵⁶Säg: "Kalla ni på de [gudar] som ni påstår finns vid hans sida; de har ingen förmåga att avvärja det onda från er eller att överföra det [till någon annan]."

⁵⁷De som de åkallar söker själva närma sig sin Herre, [och de tävlar om] vem som kommer honom närmast. De hoppas på hans nåd och fruktar hans straff. Din Herres straff är verkligen något att frukta!

⁵⁸Det finns inte ett enda [otroget] folk som vi inte kommer att utplåna före uppståndelsens dag, eller straffa med ett hårt straff. Detta står nedskrivet i [förutbestämmelsens] bok.

⁵⁹Det enda som håller oss tillbaka från att sända de tecken [som avgudadyrkarna kräver] är att tidigare folk avfärdade dem. Vi gav [stammen] Thamūd kamelstoet som ett klart tecken, men de avfärdade det. Vi sänder tecken enbart för att varna.

⁶⁰[Minns] när vi sa till dig: "Din Herre har [makten över] alla människor." Vi lät dig endast bevittna vad du såg [under den nattliga resan], liksom det fördömda trädet [som står beskrivet] i Koranen, som en prövning för människorna. Vi [gör det för att] skrämma dem, men deras trotsighet blir bara större.

⁶¹Och [minns] när vi befallde änglarna: "Fall ned inför Adam!" Då gjorde alla det utom Iblīs som sa: "Ska jag falla ned inför någon som du har skapat av lera?"

⁶²Sedan sa han: "Säg mig, är detta den [skapelse som] du har kommit förära mer än mig? Om du låter mig vara kvar till uppståndelsens dag ska jag förleda hans avkomma, allihopa utom ett fåtal."

⁶³[Allah] svarade: "Försvinn härifrån! De som väljer att följa dig ska få helvetet som straff, och det straffet är omfattade och komplett!

⁶⁴Hetsa den du kan med din [förledande] röst, och sätt in dina styrkor mot dem, både till häst och till fots. Var sedan delaktig med dem [genom att försköna olagliga sätt] att skaffa rikedomar och barn, och ge dem falska förhoppningar!" Men satans löften till dem är ingenting annat än bedrägeri.

⁶⁵"Du har ingen som helst makt över mina tjänare, och din Herres beskydd räcker gott för dem."

⁶⁶Det är er Herre som låter skeppen färdas över havet för att ni ska kunna söka hans försörjning. Han är sannerligen barmhärtig mot er.

⁶⁷Och när fara möter er på havet glömmer ni alla som ni brukar åkalla – utom honom. Men när han tryggt för er till land, vänder ni er bort [från honom]. Ja, människan är ytterst otacksam.

⁶⁸Kan ni verkligen känna er säkra på att han inte låter jorden sluka er, eller låter ett stenregn falla över er? Då skulle ni inte finna någon som kan skydda er!

⁶⁹Eller är ni säkra på att han inte på grund av er otacksamhet låter er fara ut på havet på nytt och sänder en förödande stormvind över er och låter er drunkna? Då kommer ni inte att finna någon som kan ställa oss till svars för det!

⁷⁰Vi har sannerligen visat Adams avkomma stor ära. Vi har låtit dem färdas över land och hav och försett dem med goda ting och gynnat dem mer än många andra av våra skapelser.

⁷¹Den dag då vi kallar fram varje följe med deras ledare, ska de som får ta emot sin bok med höger hand läsa den, och inte ett uns orätt ska tillfogas dem.

⁷²Men de som valde att vara blinda [för sanningen] i detta liv kommer att vara blinda även i det kommande och de ska förirra sig långt bort från vägen [till paradiset].

⁷³De [otrogna] var på väg att avleda dig från det vi har uppenbarat för dig, så att du skulle hitta på något om oss [som tjänar deras önskningar]. Och om [du hade gjort det], skulle de ha hållit dig som en kär förtrogen.

⁷⁴Och om vi inte hade gett dig styrka [att hålla fast vid sanningen], hade du i viss mån varit nära att gå dem till mötes.

⁷⁵Men då hade vi pålagt dig dubbelt så hårt straff i detta liv och dubbelt så hårt efter döden, och du hade inte hittat någon att försvara dig mot oss.

⁷⁶De var nära att skrämma bort från ditt land, ja, driva bort dig från det. Men om de hade gjort det skulle de själva inte ha kunnat stanna kvar särdeles länge efteråt.

⁷⁷Så blev det för [dem som motsatte sig] de sändebud vi sände innan dig, och du kommer inte att finna någon förändring i detta vårt sätt [att behandla dem].

⁷⁸Förrätta bönen efter att solen [har passerat zenit och] börjat gå ned till dess att nattmörkret faller på, och [förrätta] gryningsbönen med [recitation av] Koranen. Gryningsbönen med dess recitation [av Koranen] bevittnas sannerligen [av änglarna].

⁷⁹Och ägna en del av natten åt att be utöver det som har ålagts dig; din Herre ska [på domedagen] låta dig uppstå till en ärofylld plats.

⁸⁰Säg: "Herre! Vilken plats jag än stiger in i, eller ut ur, låt det alltid vara i lydnad [till dig], och förse mig skarpa resonemang så att jag segrar [över mina meningsmotståndare]."

⁸¹Och säg: "Sanningen har kommit och allt det falska har utplånats! Ja, det falska är sannerligen dömt att utplånas."

⁸²De [verser] vi stegvis sänder ned ur Koranen är en läkedom och nåd för de troende, men för de orättfärdiga [som vägrar tro på den] ökar det bara deras otro.

⁸³När människan får ta del av våra välsignelser vänder hon sig bort [från oss] och drar sig stolt undan, men när hon drabbas av svårigheter blir hon med ens förtvivlad.

⁸⁴Säg: "Var och en handlar på sitt vis, och er Herre vet bäst vilka som följer den rätta vägen."

⁸⁵De frågar dig om själen. Säg: "Endast min Herre känner till själens [natur] – av all kunskap har ni endast fått en obetydlig del."

⁸⁶Om vi ville skulle vi kunna få det som vi har uppenbarat för dig att försvinna, och det skulle inte finnas någon enda som kunde stoppa oss [från att göra det].

⁸⁷Men tack vare din Herres nåd sker det inte – hans godhet mot dig är mycket stor!

⁸⁸Säg: "Om människor och jinner gemensamt försökte frambringa något som liknar denna Koran skulle de aldrig lyckas – om de så arbetade tillsammans."

⁸⁹Vi har i denna Koran framställt alla slags liknelser för människorna, men de flesta av dem fortsätter envist att hålla fast vid sin otro!

⁹⁰Och de säger: "Vi kommer inte att tro på dig förrän du låter en källa bryta fram ur marken för oss,

⁹¹eller tills du har en trädgård i din ägo, med dadelpalmer och druvor, genom vilken du får bäckar att forsa fram,

⁹²eller tills du får himlen att falla ner över oss i stycken – som du har hotat oss med – eller tills du gör så att Allah och änglarna stiger ned inför oss,

⁹³eller tills du [kan visa upp att du] har ett eget hus prytt av guld, eller tills du stiger upp till himlen. Och vi kommer ändå inte att tro på din uppstigning [till himlen] förrän du sänder ner en bok till oss som vi kan läsa!" Säg: "Ärad vare min Herre! Är jag något annat än en människa och sändebud?"

⁹⁴Det enda som hindrade människorna från att tro när vägledningen nådde dem, var deras invändning: "Har Allah sänt en vanlig människa som sändebud?"

⁹⁵Säg: "Om det i stället hade varit änglar som fridfullt vandrat omkring på jorden, skulle vi ha sänt ner en ängel som sändebud till dem."

⁹⁶Säg: "Allah räcker som vittne mellan mig och er! Han är väl underrättad om sina tjänare och ser allt de tar sig för."

⁹⁷De som Allah vägleder har verkligen funnit vägledning, men för de som han leder vilse kommer det aldrig att finnas någon beskyddare vid hans sida [som kan leda dem rätt]. På uppståndelsens dag ska vi samla dem [liggande framstupa] på sina ansikten – blinda, stumma och döva. Deras slutliga boplats ska vara helvetet och var gång dess [eld] avtar, ska vi låta den flamma upp för dem med förnyad styrka!

⁹⁸Detta är straffet som väntar dem på grund av att de förnekade våra tecken och sa: "Ska vi, efter att ha blivit ben och förmultnade rester, verkligen återuppstå som en ny skapelse?"

⁹⁹Inser de inte att Allah, som skapade himlarna och jorden [i all deras storslagenhet], också har kraften att skapa dem [på nytt] som de en gång var? Och han har satt en frist för dem [i detta liv] som det inte råder några tvivel om, men de orättfärdiga fortsätter envist att hålla fast vid sin otro!

¹⁰⁰Säg: "Om ni så hade min Herres [outsinliga] skatter av nåd i er ägo, skulle ni ändå vägra att dela med er av rädsla för att de skulle ta slut." Ja, människan är ytterst girig!

¹⁰¹Vi gav Mose nio tydliga tecken, så fråga Israels barn om när han kom till dem, och Farao sa till honom: "Mose! Jag tror verkligen att du har blivit förhäxad."

¹⁰²Mose svarade: "Du vet mycket väl att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt ner dessa [tecken] – som klara bevis. Farao! Du är uppenbart på väg mot din undergång."

¹⁰³[Farao] ville då fördriva dem från landet, så vi dränkte honom och alla som var med honom.

¹⁰⁴Därefter sa vi till Israels barn: "Bosätt er på [Levantens] jord! Och när löftet om uppståndelsen blir verklighet ska vi samla er alla [för den slutgiltiga domen]."

¹⁰⁵I vår visdom har vi sänt denna [Koran] och med sanningen har den stigit ner. Och vi har endast skickat dig som en förkunnare av ett glatt budskap [för dem som lyder Allah] och som en varnare [för dem som trotsar honom].

¹⁰⁶Vi har uppenbarat denna Koran i etapper för att du ska recitera den för andra i lugn rytm. Ja, vi har sänt ner den stegvist.

¹⁰⁷Säg: "Tro ni på den, eller låt bli!" De med kunskap [om de tidigare skrifterna] – innan denna [Korans uppenbarelse] – faller ner på sina ansikten i tillbedjan när den reciteras för dem,

¹⁰⁸och de säger: "Ärad vare vår Herre! Vår Herres löfte blir alltid verklighet."

¹⁰⁹Med tårar i ögonen faller de ner på sina ansikten och [när de hör Koranen reciteras] fördjupas deras undergivenhet ytterligare.

¹¹⁰Säg: "Ropa ut till Allah eller ropa ut till den Nåderike! Vilket namn ni än åkallar honom med, är det till honom de vackraste och mest fullkomliga namnen hör." Höj inte rösten när ni ber och sänk den inte heller helt, utan sök en väg däremellan.

¹¹¹Säg: "Alla lovprisningar hör till Allah, som inte har avlat någon son och som inte delar sitt herravälde med någon och som inte behöver någon som skyddar honom mot ovärdighet." Ja, prisa ständigt hans storhet!