Al-Baqarah

¹Alif Lām Mīm.

²Denna skrift råder det inga tvivel om; den är en vägledning för de gudfruktiga,

³dem som tror på det som är dolt [för människorna], som förrättar bönen och som ger åt andra av det som vi har försörjt dem med.

⁴Och de som tror på det som uppenbarats för dig och det som har uppenbarats för din tid, och som är övertygade om det kommande livet.

⁵Det är dessa som följer sin Herres vägledning; ja, det är dessa som det ska gå väl i händer.

⁶För de otrogna blir det sannerligen ingen skillnad om du varnar dem eller inte, de kommer ändå inte att tro.

⁷Allah har förseglat deras hjärtan och deras öron, och han har täckt över deras ögon. Dessa ska få ett strängt straff.

⁸Bland människorna finns de som säger: "Vi tror på Allah och den yttersta dagen", trots att de egentligen inte tror.

⁹De försöker bedra Allah och de troende, men de bedrar endast sig själva, utan att inse det.

¹⁰Deras hjärtan är redan sjuka och Allah låter deras sjukdom förvärras, och ett plågsamt straff väntar dem för att de brukade ljuga.

¹¹Och när det sägs till dem: "Sprid inte fördärv på jorden!" säger de: "Vi vill endast förbättra och ställa till rätta."

¹²Nej, det är förvisso de som sprider fördärv, men de inser det inte.

¹³Och när det sägs till dem: "Anta tron så som andra människor har antagit tron!", säger de: "Ska vi tro på det som de dåraktiga tror på?" Nej, det är de som är dåraktiga, men de vet det inte.

¹⁴Och när de träffar de troende säger de: "Vi tror också", men när de är ensamma med sina djävlar säger de: "Vi är utan tvekan med er, vi vill bara förlöjliga [de troende]".

¹⁵Allah förlöjligar dem och låter dem förvirrat fortsätta med sina överträdelser.

¹⁶Det är dessa som har bytt ut vägledning mot villfarelse. De har inte vunnit på sin byteshandel och inte heller har de vägletts.

¹⁷De kan liknas vid någon som tänder en eld; så fort den lyst upp allt omkring honom tar Allah bort hans ljus och lämnar honom i mörker utan möjlighet att se.

¹⁸De är döva, stumma och blinda och återvänder därför inte.

¹⁹Eller likt ett störtregn från himlen – i vilket finns mörker, åska och blixtar. De sätter fingrarna i öronen på grund av blixtslagen, i rädsla för döden. Ja, Allah har full kontroll över de otrogna.

²⁰De är nära att bländas av blixten, och när den lyser upp [mörkret] tar de några steg, för att sedan stanna upp då mörkret åter sluter sig omkring dem. Om Allah hade velat hade han berövat dem deras hörsel och syn. Allah har ju utan tvekan makt över allt.

²¹Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och dem som levde innan er, så att ni blir gudfruktiga.

²²Han som har gjort jorden till en bädd för er och himlen till en byggnad, och har sänt ned vatten från himlen med vilket han tagit fram frukter för er försörjning. Sätt därför inga gudar vid Allahs sida när ni vet [hur det förhåller sig]!

²³Och om ni tvivlar på det som vi har sänt ned till vår tjänare, producera då en sura som kan jämföras med detta. Tillkalla sedan era vittnen, andra än Allah, om ni talar sanning!

²⁴Om ni däremot inte gör det – och ni kommer aldrig att kunna göra det – frukta då elden, vars bränsle är människor och stenar. Den har förberetts för de otrogna.

²⁵Och ge dem som tror och gör rättfärdiga handlingar det glada budskapet om att paradis, vattnade av bäckar, väntar på dem. Varje gång de förses med en frukt därifrån säger de: "Detta är ju vad vi försågs med tidigare". De kommer nämligen att förses med något som påminner om det [de tidigare fått]. Och deras fruar ska vara med dem, renade från [all jordisk] orenlighet. Där ska de stanna för evigt.

²⁶Allah blygs säkerligen inte för att framställa en liknelse; allt från en mygga till något ännu mer betydelselöst. Beträffande de troende så vet de att det är sanningen från deras Herre, men de otrogna säger i stället: "Vad ville Allah med denna liknelse?" Han vilseleder många genom detta, och vägleder även många med det. Han vilseleder dock endast de trotsiga syndarna –

²⁷de som bryter Allahs avtal efter att det slutits och åtskiljer det som Allah har beordrat ska vara sammanfogat och som sprider fördärv på jorden. Dessa är de riktiga förlorarna.

²⁸Hur kan ni vägra erkänna Allah? Ni var ju en gång döda och han gav er därefter liv. Sedan ska han återigen låta er dö, och efter detta ger han er ännu en gång liv. Därefter ska ni föras åter till honom.

²⁹Det är han som har skapat allting som finns på jorden för er skull. Därefter höjde han sig över himlen och utformade den till sju himlar. Ja, han har full kunskap om allting.

³⁰Och [minns] då din Herre sa till änglarna: "Jag kommer säkerligen att tillsätta en ställföreträdare på jorden." De sa: "Ska du tillsätta någon som sprider fördärv där och spiller blod, när vi lovprisar och helgar dig?" Han sa: "Jag vet vad ni inte vet."

³¹Och han lärde Adam namnen på alla ting och visade dem sedan för änglarna och sa: "Informera mig om namnen på dessa om ni är ärliga!"

³²De sa: "Fri är du från brister! Vi har ingen kunskap förutom det du har lärt oss. Helt säkert är det du som är den Allvetande, den Allvise."

³³Han sa: "Adam! Informera dem om deras namn." När han gjort det sa [Allah]: "Har jag inte sagt till er att jag sannerligen har kunskap om det fördolda i himlarna och jorden, och att jag vet vad ni visar upp och vad ni döljer!"

³⁴Och [minns] när vi sa till änglarna: "Fall ner på era ansikten inför Adam!" Då gjorde alla det förutom Iblīs. Han vägrade, visade högmod och blev en av de otrogna.

³⁵Och vi sa: "Adam! Bo du och din hustru i paradiset och ät som ni behagar var ni än befinner er. Ni får däremot inte närma er det här trädet, för då blir ni bland de orättfärdiga."

³⁶Men satan fick dem att fela genom det [trädet], så [Allah] tog ut dem därifrån. Då sa vi: "Ned med er! Ni ska vara fiender mot varandra. Under en bestämd tid ska ni få ha jorden som er boplats. Där kan ni tills vidare finna njutning."

³⁷Sedan mottog Adam ord från sin Herre, som tog emot hans ånger. Han är förvisso den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.

³⁸Vi sa: "Ned med er därifrån allesammans! När än min vägledning kommer till er ska den som följer min vägledning varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

³⁹De däremot som är otrogna och påstår att våra budskap är lögn kommer att träda in i elden. Där ska de vara till evig tid."

⁴⁰Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och uppfyll ert löfte till mig, så ska jag uppfylla mitt löfte till er. Och bäva endast för mig!

⁴¹Och tro på det jag sänt ned i bekräftelse till de [uppenbarelser] som ni tidigare fått ta emot och var inte de första som förkastar det. Sälj inte heller mina budskap för något med ett obetydligt värde och frukta endast mig!

⁴²Blanda heller inte ihop sanning med falskhet när ni egentligen vet bättre!

⁴³Förrätta också bönen, ge allmosan och buga med dem som bugar [i bön].

⁴⁴Uppmanar ni andra till fromhet medan ni glömmer er själva, samtidigt som ni reciterar skriften? Använder ni inte ert förstånd!

⁴⁵Sök hjälp genom tålamod och bön. Detta är förvisso svårt förutom för de som har sinnesro.

⁴⁶De som är övertygade om att de ska möta sin Herre och att det är till honom de ska återvända.

⁴⁷Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och att jag tidigare gav er företräde över andra folk.

⁴⁸Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ på något sätt; då all medling avvisas och ingen lösen accepteras och de inte ges någon hjälp.

⁴⁹Och [minns] när vi räddade er från Faraos anhängare som utsatte er för enorma plågor. De slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.

⁵⁰Och [minns] när vi delade havet för er och räddade er och dränkte Faraos anhängare medan ni såg på.

⁵¹Och [minns] när vi arrangerade ett möte med Mose som varade i fyrtio nätter och hur ni, i hans frånvaro, tog kalven [till en avgud] orättfärdiga som ni var.

⁵²Sedan förlät vi er efter det för att ni skulle visa tacksamhet.

⁵³Och [minns] när vi gav Mose skriften och måttstocken [som skiljer mellan sanning och falskhet] för att ni skulle bli vägledda.

⁵⁴Och [minns] när Mose sa till sitt folk: "Mitt folk! Ni har sannerligen gjort orätt mot er själva när ni tog kalven [som en av avgud]. Vänd er därför i ånger till er Frambringare genom att döda varandra. Detta är vad er Frambringare finner vara bäst för er." Och han tog följaktligen emot er ånger. Sannerligen är han den som tar emot ånger, den Barmhärtige.

⁵⁵Och [minns] när ni sa: "Mose! Vi kommer inte att tro på dig förrän vi ser Allah med våra egna ögon." Då slog blixten ned bland er medan ni såg på.

⁵⁶Sedan väckte vi er åter till liv efter er död för att ni skulle bli tacksamma.

⁵⁷Och vi lät molnen skugga er och vi sände ned manna och vaktlar till er [som föda]. "Ät från det goda vi har försörjt er med!" Och de vållade oss ingen skada utan skadade enbart sig själva.

⁵⁸Och [minns] när vi sa: "Gå in i denna stad och ät därifrån var än ni vill, men gå in genom porten bugandes och säg: 'Förlåt oss våra synder'. Då ska vi förlåta era illgärningar och öka [belöningen för] de som gör gott."

⁵⁹Men de orättfärdiga bland dem bytte ut orden de uppmanats att säga mot något helt annat, så vi sände ned ett straff från himlen över dem på grund av deras olydnad.

⁶⁰Och [minns] när Mose bad om vatten för sitt folk och vi sa: "Slå med din stav på stenen!", varpå tolv källor vällde fram ur den. Var och en visste vilken de skulle dricka av. "Ät och drick från det Allah försörjt er med och sprid inte sedefördärv och ondska på jorden!"

⁶¹Och [minns] då ni sa: "Mose! Vi kommer inte ha tålamod med att endast äta en sorts mat. Be därför till din Herre att frambringa åt oss sådant som växer ur jorden, så som kryddväxter, gurka, vitlök, linser och lök." Han sa: "Vill ni byta bort det bättre mot det sämre? Bege er till en plats där ni kan få det ni ber om!" Till följd drabbades de då av förnedring och skam, och ådrog sig Allahs vrede. Detta skedde för att de brukade förkasta Allahs tecken och mörda profeterna utan rätt; ja, för deras olydnad och deras många överträdelser.

⁶²De troende, judarna, de kristna och sabierna – de av dessa som tror på Allah och den yttersta dagen och gör goda handlingar kommer att få sin belöning från sin Herre. De kommer varken känna fruktan eller tyngas av sorg.

⁶³Och [minns] när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: "Ta med kraft emot det vi gett er och kom ihåg vad som finns däri så att ni ska kunna bli gudfruktiga."

⁶⁴Trots det vände ni er därefter bort, och om det inte vore för Allahs välgärning och barmhärtighet så hade ni helt säkert förlorat allt.

⁶⁵Och ni känner naturligtvis till [berättelsen om] de som kränkte sabbatsbudet. Vi sa då till dem: "Bli föraktade apor!"

⁶⁶Vi gjorde detta till ett varnande exempel för samtiden och för senare [folk], och till en förmaning till de gudfruktiga.

⁶⁷Och [minns] när Mose sa till sitt folk: "Allah beordrar er att slakta en ko." De sa: "Driver du med oss?" Han sa: "Jag tar skydd hos Allah från att bete mig dåraktigt."

⁶⁸De sa: "Be till din Herre att han ska klargöra för oss vilken ko det är fråga om." Han berättade då att [Allah] säger: 'Det ska vara en ko som varken är gammal eller en kviga, utan något däremellan.' Gör nu det som ni beordrats med!"

⁶⁹De sa: "Be till din Herre att han ska klargöra för oss vilken färg den har." Han berättade då att [Allah] säger: "Det är en kraftigt gulfärgad ko som glädjer de som betraktar den."

⁷⁰De sa: "Be till din Herre att han ska klargöra för oss vad det är för någon ko; korna liknar nämligen varandra. Vi kommer, om Allah vill, säkerligen att bli vägledda."

⁷¹Han berättade då att [Allah] säger: "Det är en ko som varken används för att plöja jorden eller vattna åkern. Den ska även vara felfri och utan fläckar." De sa: "Nu har du kommit med sanningen." Och så slaktade de den, trots att de var nära att inte göra det.

⁷²Och [minns] när ni mördade en människa och sedan tvistade om det. Allah lät dock avslöja det ni försökte dölja.

⁷³Vi sa då: "Slå till [kroppen] med ett stycke av denna [ko]!" På så vis upplivar Allah de döda och visar er sina tecken för att ni ska använda ert förstånd.

⁷⁴Men efter detta hårdnade era hjärtan och kom att bli som stenar, eller ännu hårdare. Bland stenar finns det sannerligen sådana ur vilka bäckar väller fram. Det finns även de som spricker så att vatten forsar fram. Och det finns sådana som faller ned i fruktan för Allah. Allah är inte omedveten om vad ni gör.

⁷⁵Hoppas ni att [Bokens folk] ska tro på er, fastän [ni vet att] en grupp bland dem brukade höra Allahs tal, och efter att ha förstått dess innebörd och mot bättre vetande, förvrängde dess innehåll?

⁷⁶Och när de möter de troende säger de: "Vi tror!" Men när de är ensamma med varandra säger de: "Berättar ni för dem det Allah har uppenbarat för er så att de kan använda det som argument [när ni tvistar] inför er Herre? Använder ni inte ert förstånd!"

⁷⁷Vet de inte att Allah har kunskap om det de håller hemligt lika väl som det de visar upp?

⁷⁸Och bland dem finns analfabeter som inte har minsta kunskap om skriften, utan endast vet hur den ska reciteras. Dessa följer endast lösa antaganden.

⁷⁹Ett hårt straff väntar dem som författar skriften på egen hand och sedan säger: "Detta är från Allah" för att tjäna en liten summa pengar på det. Ett hårt straff väntar dem för det deras händer skrivit, och ett hårt straff väntar dem för vad de tjänar ihop.

⁸⁰Och de säger: "Elden kommer endast att drabba oss ett begränsat antal dagar." Säg: "Har ni slutit ett avtal med Allah? För Allah kommer aldrig att bryta sitt avtal. Eller är det så att ni talar om Allah utan kunskap?"

⁸¹Nej! De som har begått en dålig handling och omslutits av sin synd kommer att hamna i elden. Där ska de vara till evig tid.

⁸²De som tror och gör goda handlingar kommer däremot att vara bland paradisets invånare. Där ska de vara till evig tid.

⁸³Och [kom ihåg] när vi slöt förbundet med israeliterna: "Dyrka inte någon annan än Allah, och var goda mot era föräldrar, och var även goda mot släktingar, faderlösa och de behövande. Tala gott med alla människor, förrätta bönen och betala allmosan." Men ni vände er i stället bort, utom ett fåtal av er, och ni var så motvilliga.

⁸⁴Och [minns] när vi slöt förbundet med er: "Spill inte varandras blod och driv inte ut varandra från era hem!" Då gav ni er bekräftelse och vittnade om detta.

⁸⁵Trots det dödar ni varandra och driver ut en grupp av er från deras hem och motarbetar dem med synd och överträdelse. Om de kommer till er som krigsfångar köper ni dem fria trots att det är förbjudet för er att driva ut dem. Tror ni på vissa delar av skriften och förnekar andra? Vad är då lönen för den som gör så om inte förnedring i det här livet? Och på uppståndelsens dag ska de utlämnas till det hårdaste straffet. Allah är inte omedveten om vad ni gör.

⁸⁶Det är de här som sålde det kommande livet mot det nuvarande. Straffet kommer inte att lindras för dem, och inte heller kommer de att få någon hjälp.

⁸⁷Och vi gav förvisso Mose skriften och lät [flera] sändebud komma efter honom. Vi gav Jesus, Marias son, de tydliga bevisen och stödde honom med helighetens ande. Är det inte så att varje gång ett sändebud har kommit till er med budskap som inte behagat er, så har ni blivit högmodiga? Somliga anklagade ni för lögn och andra mördade ni!

⁸⁸Och de säger: "Våra hjärtan är stängda." Nej, det är Allah som har fördömt dem för deras otro, och därför tror de endast på en liten del [av uppenbarelsen].

⁸⁹När en skrift (Koranen) kom till dem, från Allah, som bekräftar det som redan finns hos dem – och de brukade tidigare be om seger mot de otrogna – ja, när de nu nåddes av det som var välbekant för dem, förkastade de det. Ja, Allahs fördömelse vilar över de otrogna.

⁹⁰Uselt är det som de har sålt sig själva för när de förkastar det som Allah har uppenbarat, av avsky för att Allah skänker sin nåd till den han vill från sina tjänare. De ådrog sig vrede på vrede, ja dessa otrogna kommer få ett förnedrande straff.

⁹¹Och när det sägs till dem: "Tro på det Allah har uppenbarat!" säger de: "Vi tror snarare på det som uppenbarats för oss", och de förkastar allt annat, trots att det är sanningen som bekräftar det som finns hos dem. Säg: "Varför mördade ni då Allahs profeter tidigare om ni verkligen är troende?"

⁹²Mose kom sannerligen till er med tydliga bevis. Ändå tog ni kalven [som avgud], orättfärdiga som ni var.

⁹³Och [kom ihåg] när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: "Ta med kraft emot det som vi gett er och lyssna!" De sa: "Vi hör men vi lyder inte", och deras hjärtan fylldes i stället med [kärlek till] kalven, till följd av deras otro. Säg: "Uselt är det som er tro uppmanar er till, om ni verkligen är troende!"

⁹⁴Säg: "Om det kommande livets boplats är reserverat endast för er, och inte för andra människor, kan ni väl önska er döden – om ni verkligen är uppriktiga!"

⁹⁵De kommer dock aldrig önska sig det tack vare vad deras händer har uträttat. Allah har allomfattande kunskap om de orättfärdiga.

⁹⁶Säkerligen finner du att de hänger fast vid livet mer envist än någon annan, ja till och med mer än avgudadyrkarna. Var och en av dem önskar att de skulle få leva i tusen år. Men hur länge de än lever, kommer det inte att rädda dem från straffet. Allah ser allt de gör.

⁹⁷Säg: "Den som är fiende till Gabriel [ska veta] att det är han som stegvis sänt ned denna [Koran] till ditt hjärta, med Allahs tillåtelse, som en bekräftelse på vad som fanns före den [från tidigare uppenbarelser] och som vägledning och glädjebudskap till de troende.

⁹⁸Den som är en fiende till Allah, hans änglar och hans sändebud, och till Gabriel och Mikael, [ska veta] att Allah säkerligen är fiende till de otrogna."

⁹⁹Vi har sannerligen sänt ned tydliga tecken [på ditt profetskap] till dig, och det är endast de trotsiga syndarna som förkastar dem.

¹⁰⁰Är det inte så att varje gång de ingick i ett förbund, förkastades det av en grupp bland dem? Nej, de flesta av dem tror inte.

¹⁰¹När ett sändebud väl kom till dem från Allah, som bekräftar det som redan finns hos dem, kastade en grupp av dem som fått [ta del av den tidigare] skriften Allahs skrift bakom ryggen som om de ingenting visste.

¹⁰²Och de följde det som djävlarna hade hittat på om Salomos kungarike. Det var dock inte Salomo som hädade utan det var djävlarna. De undervisade människorna i magi och det som hade sänts ned till de två änglarna i Babylon, Hārūt och Mārūt. Dessa två undervisade dock ingen utan att först säga: "Vi är endast en prövning, så häda inte [genom att lära er magi]!" Ändå lärde de (människorna) sig av dessa två sådant som kan separera mellan en man och hans fru. De kan emellertid inte skada någon med det förutom med Allahs tillåtelse. De lärde sig sådant som skadade dem och inte gav dem någon nytta. Och de vet alldeles säkert att den som byter till sig det inte har någon andel i det kommande livet. Uselt är det de sålt sina själar för, om de bara visste!

¹⁰³Om de i stället hade trott och varit gudfruktiga skulle förvisso belöningen från Allah varit bättre för dem, om de bara visste.

¹⁰⁴Troende! Säg inte: "Ta hänsyn till oss!", säg i stället: "Ha tålamod med oss" och lyssna! De otrogna ska få ett smärtsamt straff.

¹⁰⁵Varken de otrogna bland skriftens folk eller avgudadyrkarna vill att något gott ska sändas ned till er från er Herre. Allah väljer i sin barmhärtighet ut vem han vill. Allah har en oändlig godhet.

¹⁰⁶Varje vers vi upphäver eller låter glömmas ersätter vi med något bättre eller likvärdigt. Vet du inte att Allah har allting i sin makt?

¹⁰⁷Vet du inte att Allah äger herraväldet över himlarna och jorden? Ni har varken någon beskyddare eller hjälpare utom Allah.

¹⁰⁸Eller vill ni fråga ert sändebud så som Mose tidigare frågades? Den som byter ut tro mot otro har säkerligen gått vilse från den raka vägen.

¹⁰⁹Många bland skriftens folk önskar i sin avund att de åter kunde göra er till otrogna, efter det att ni antagit tron. Detta efter att sanningen blivit tydlig för dem. Men förlåt dem och visa överseende tills Allah kommer med sin befallning. Allah har förvisso makt över allting.

¹¹⁰Förrätta även bönen och betala allmosan. Vilka goda handlingar ni än gör [i det här livet] kommer ni finna [belöningen för det] hos Allah; Allah ser ju allt ni gör.

¹¹¹Och de säger: "Ingen kommer att få träda in i paradiset utom judar och kristna!" Detta är vad de inbillar sig. Säg: "Hämta ert bevis om ni är ärliga!"

¹¹²Nej, [det stämmer inte!]. De som underkastar sig Allah med hela sitt väsen, och gör gott, ska få en belöning av sin Herre. Dessa ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

¹¹³Judarna säger: "De kristna har ingen grund att stå på" och de kristna säger: "Judarna har ingen grund att stå på" fast de läser allesamman ur skriften. Även de okunniga har tidigare sagt detta. På uppståndelsens dag kommer Allah att döma mellan dem i det de varit oense om.

¹¹⁴Vem är mer orättfärdig än den som förhindrar att Allahs namn ska nämnas i hans moskéer och strävar efter att förstöra dem? De som gör så ska inte få träda in i dem förutom om de är rädda. De kommer att förnedras i det här livet och i det kommande livet kommer de få ett enormt straff.

¹¹⁵Öst och väst tillhör Allah och vart ni än vänder er finner ni hans ansikte. Allah är säkerligen allrådande och han vet allt.

¹¹⁶De säger: "Allah har avlat ett barn." Fri är han från det! Nej, allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Alla är de undergivna honom.

¹¹⁷Han är Frambringaren av himlarna och jorden. När han beslutar något säger han endast: "Var!" och det blir till.

¹¹⁸De okunniga säger: "Varför talar inte Allah till oss eller ger oss ett tecken?" Så sa deras föregångare innan dem; deras hjärtan liknar varandra. Vi har dock klargjort tecknen för människor som är övertygade [om sanningen].

¹¹⁹Vi har sannerligen sänt dig med sanningen som en förkunnare av ett glatt budskap och en varnare, och du ska inte frågas om helvetets invånare.

¹²⁰Varken judarna eller de kristna kommer att bli nöjda med dig förrän du följer deras väg. Säg: "Sannerligen är Allahs vägledning [den sanna] vägledningen." Och om du hade följt deras onda begär, efter att du nåtts av kunskapen, skulle du inte ha något beskydd eller stöd från Allah.

¹²¹[Några av] dem som vi har gett skriften följer den så som den ska följas. Det är dessa som tror på den. Men de som förkastar den, de är de sanna förlorarna.

¹²²Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och att jag tidigare gav er företräde över andra folk.

¹²³Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ på något sätt; då ingen lösen accepteras och all medling avvisas och ingen ges någon hjälp.

¹²⁴Och [minns] då Abraham sattes på prov av sin Herre med vissa bestämmelser och hur han åtlydde dem. Allah sa: "Jag ska säkerligen göra dig till ett föredöme för människorna." Då sa Abraham: "Gör det med mina ättlingar också!" Allah svarade: "Mitt löfte omfattar inte de orättfärdiga."

¹²⁵Och [minns] att vi gjorde helgedomen till en samlingsplats för människorna och en tillflyktsort [sägandes:] "Gör platsen där Abraham stod till en böneplats" Och vi gav Abraham och Ismael uppdraget att: "Rena min helgedom för dem som går runt den, för dem som uppehåller sig vid den, och för dem som bugar och faller ned på sina ansikten!"

¹²⁶Och [minns] när Abraham sa: "Herre! Gör detta till ett säkert land och försörj dess invånare med frukter – de bland dem som tror på Allah och den yttersta dagen." Allah svarade då: "Även den otrogne bland dem ska jag låta njuta för en stund, men därefter ska jag tvinga in honom i eldens straff – ja, vilken usel destination."

¹²⁷Och [minns] när Abraham och Ismael lade grunden för helgedomen [och sa:] "Herre! Acceptera från oss, du är sannerligen den Allhörande, den Allvetande.

¹²⁸Herre! Gör att vi båda underkastar oss din vilja och gör våra ättlingar till ett samfund som underkastar sig din vilja. Visa oss våra riter och ta emot vår ånger. Du är säkerligen den som godtar ångern, den Barmhärtige.

¹²⁹Herre! Låt ett sändebud träda fram bland dem, ur deras egna led, som reciterar dina verser för dem och undervisar dem i skriften och [den profetiska] visdomen och renar dem. Du är sannerligen den Mäktige, den Vise."

¹³⁰Och vem vänder sig bort från Abrahams tro förutom den tanklöse [som gör orätt mot sig själv]? Vi har valt ut honom i detta liv, och i livet efter detta kommer han säkerligen vara bland de rättfärdiga.

¹³¹När hans Herre sa till honom: "Underkasta dig!" svarade han: "Jag underkastar mig världarnas Herre!"

¹³²Och Abraham manade sina söner med detta, vilket även Jakob gjorde med sina: "Mina söner! Allah har förvisso valt ut er tro för er. Dö därför endast som muslimer!"

¹³³Eller närvarade ni när döden närmade sig Jakob? Då han sa till sina söner: "Vad ska ni dyrka efter att jag gått bort?" De svarade: "Vi ska dyrka din och dina fäders, Abraham, Ismael och Isaks Gud, den Ende Guden, och vi underkastar oss endast honom."

¹³⁴Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de brukade göra.

¹³⁵Och de säger: "Bli jude" eller "Bli kristen, för att vägledas!" Säg: "Nej, [vi följer snarare] Abrahams oförvanskade tro och han hörde inte till avgudadyrkarna."

¹³⁶Säg: "Vi tror på Allah och det som sänts ned till oss och det som sänts ned till Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter], och [vi tror på] det som gavs till Mose, Jesus och det som gavs alla profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem och det är endast honom vi underkastar oss."

¹³⁷Om de sedan tror på det som ni tror på kommer de säkerligen vägledas. Men om de vänder om hamnar de i riktig osämja [och fiendeskap]. Allah kommer skydda dig [från deras ondska] – han är den Allhörande, den Allvetande.

¹³⁸[Följ] Allahs väg! Och vems väg är bättre än Allahs? Och [säg:] "Det är endast honom vi dyrkar."

¹³⁹Säg [till judarna och de kristna]: "Ska ni argumentera med oss om Allah, när han är vår Herre och er Herre? Vi har våra handlingar och ni har era handlingar, och det är vi som är uppriktiga [i vår dyrkan] till honom."

¹⁴⁰Eller påstår ni att Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter] var judar eller kristna? Säg: "Är det ni eller Allah som vet bäst?" Och vem är mer orättfärdig än den som döljer det vittnesbörd han fått från Allah? Allah är inte omedveten om vad ni gör.

¹⁴¹Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de gjorde.

¹⁴²De tanklösa bland människorna kommer att säga: "Vad fick dem att vända sig bort från den böneriktning som de tidigare haft?" Säg: "Öst och väst tillhör Allah. Han vägleder den han vill till en rak väg."

¹⁴³Likaså har vi gjort er till ett mittens samfund, för att ni ska stå som vittnen mot människorna och sändebudet ska stå som vittne mot er. Vi gjorde endast [bytet av] böneriktningen som du brukade följa för att veta vilka som följer sändebudet och vilka som vänder honom ryggen. Detta var verkligen en svår prövning förutom för dem som Allah vägledde. Allah skulle aldrig låta er tro förgås. Sannerligen är Allah förbarmande och barmhärtig mot människorna.

¹⁴⁴Vi har sett hur du, [Muhammed], upprepade gånger vänder dig med ditt ansikte mot himlen. Vi ska därför vända dig mot en böneriktning som du blir nöjd med. Vänd nu ditt ansikte mot den heliga moskén [i Mecka]; ja var ni än befinner er ska ni vända ansiktet mot den. Och de som tidigare har fått ta emot skriften vet att detta är sanningen från deras Herre. Allah är inte omedveten om vad de gör.

¹⁴⁵Även om du, [Muhammed], hade kommit med alla bevis till de som mottagit skriften, skulle de inte följa din böneriktning. Och du ska inte heller följa deras böneriktning; de följer ju inte varandras böneriktning. Ja, om du hade följt deras onda begär, efter det att kunskapen nått dig, skulle du säkerligen höra till de orättfärdiga.

¹⁴⁶De vi tidigare gett skriften känner till detta lika bra som de känner till sina egna barn. Ändå döljer en grupp bland dem sanningen, trots att de vet bättre.

¹⁴⁷Detta är sanningen från din Herre, var därför aldrig bland dem som tvivlar!

¹⁴⁸Och varje [samfund] har en riktpunkt de vänder sig mot. Skynda er därför i att göra goda handlingar! Var ni än befinner er kommer Allah att samla er alla [på domedagen]. Allah har förvisso makt över allting.

¹⁴⁹Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén [i Mecka]. Detta är säkerligen sanningen från din Herre. Allah är inte omedveten om vad ni gör.

¹⁵⁰Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén. Ja, var ni än befinner er ska ni vända era ansikten mot den. Då kan inga människor föra fram argument mot er, utom de bland dem som begår orätt. Och frukta inte dem, utan frukta mig! Då kommer jag fullborda min välsignelse över er så att ni kan bli vägledda.

¹⁵¹Vi har ju skickat ett sändebud till er, från era egna led, som reciterar våra verser för er och renar er och lär er skriften och [den profetiska] visdomen och lär er sådant ni inte tidigare visste.

¹⁵²Minns därför mig så ska jag minnas er, och tacka mig och var inte otacksamma mot mig!

¹⁵³Troende! Sök hjälp genom att ha tålamod och med bönen. Allah är säkerligen med de tålmodiga.

¹⁵⁴Och säg inte om dem som stupar för Allahs sak: "De är döda." Nej, de lever, fast ni är inte medvetna om det.

¹⁵⁵Vi kommer helt visst att låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, och förlust av egendom, liv och frukter. Ge dock glada besked till de tålmodiga –

¹⁵⁶till dem som när de drabbas av en olycka [eller motgång] säger: "Det är till Allah vi tillhör och det är till honom vi ska återvända."

¹⁵⁷Över dessa vilar välsignelser och barmhärtighet från deras Herre. Det är dessa som är vägledda.

¹⁵⁸al-Ṣafā och al-Marwā hör förvisso till Allahs minnesmärken. Den som beger sig till helgedomen (Kaʻbah) för att utföra den större eller mindre vallfärden och då vill vandra mellan dem gör inget klandervärt. Och den som av egen vilja gör goda handlingar ska veta att Allah säkerligen är uppskattande och vet allt.

¹⁵⁹De som döljer de klara bevisen och vägledningen vi sänt ned, efter det att vi klargjort det för människorna i skriften, kommer att fördömas av Allah och fördömas av de som fördömer.

¹⁶⁰Utom de som visar ånger, korrigerar [sina handlingar] och klargör [vad de har dolt] – deras ånger kommer jag att godta. Det är jag som går den ångerfulle till mötes, ja jag är den Barmhärtige.

¹⁶¹De som är otrogna och dör som otrogna – över dessa vilar Allahs fördömelse, liksom änglarnas och människornas allesammans.

¹⁶²Under denna [fördömelse] ska de förbli. Straffet lindras inte från dem och de ska inte heller ges uppskov.

¹⁶³Och er Gud är den enda [sanna Guden]; det finns ingen gudom [värd dyrkan] utom han, den Nåderike, den Barmhärtige.

¹⁶⁴I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som färdas över haven med det som gynnar människorna, i regnet som Allah sänder ned från himlen för att ge liv till den döda jorden på vilken han sprider ut levande varelser, i vindarnas vändningar och i molnen som samlats mellan himmel och jord – [i allt detta] finns säkerligen tecken för de människor som använder sitt förstånd.

¹⁶⁵Ändå finns det människor som sätter gudar vid Allahs sida; de älskar dem på samma sätt som de älskar Allah. Men de troendes kärlek till Allah är större. Om de orättfärdiga bara kunde se [sig själva] när de får se straffet [i det kommande livet], [skulle de inse] att allt makt tillhör Allah och att Allahs straff är strängt.

¹⁶⁶[Den dagen] då de som följdes tar avstånd från sina efterföljare och de får se straffet och banden mellan dem slits isär.

¹⁶⁷Och efterföljarna säger då: "Om vi bara kunde återvända [till det jordliga livet] och ta avstånd från dem liksom de nu tagit avstånd från oss!" Så visar Allah dem deras handlingar och de fylls av förtvivlan, men de ska inte få lämna elden.

¹⁶⁸Människor! Ät av det som finns på jorden som är tillåtet och bra, och följ inte i satans spår. Han är utan tvekan er uppenbara fiende.

¹⁶⁹Han uppmanar er endast till att göra dåliga och skamlösa handlingar och uppmuntrar er att tala om Allah utan kunskap.

¹⁷⁰Och när det sägs till dem: "Följ det som har Allah har uppenbarat!" svarar de: "Vi följer hellre våra förfäders väg". [Ska de blint följa] sina förfäder fastän dessa varken använde sitt förstånd eller var vägledda?

¹⁷¹Och de otrogna [som blint följer sina förfäder] kan liknas vid de [boskap] som hör [herdarnas] rop som om det endast vore anrop och skrik [utan att föstå vad som sägs]. De är döva, stumma och blinda och förstår därför ingenting.

¹⁷²Troende! Ät av de goda ting vi har försörjt er med och tacka Allah – om det endast är honom ni dyrkar.

¹⁷³Det enda han har förbjudit för er är döda djur [som inte slaktats enligt islamiska regler], [flytande] blod, svinkött och det som offrats för andra än Allah. Den som däremot tvingas äta, utan att vilja överträda förbudet eller överskrida gränsen [för vad som är tillåtet vid behov], har inte syndat. Allah är säkerligen den ständigt förlåtande, den Barmhärtige.

¹⁷⁴De som döljer det Allah har uppenbarat i sin skrift för att på så sätt tjäna en liten summa pengar fyller endast sina bukar med eld. Allah kommer inte tala med dem på uppståndelsens dag och inte rena dem, och ett smärtsamt straff väntar dem.

¹⁷⁵Det är dessa som har bytt ut vägledning mot villfarelse och förlåtelse mot straff. Hur tålmodiga är de inte med [det som leder till] elden!

¹⁷⁶[De ska få detta straff] för att Allah har sänt ned skriften med sanningen [och de borde därför inte dölja den]. Och de som tvistar om skriften har säkerligen gått långt i sin osämja.

¹⁷⁷Fromhet är inte att ni vänder era ansikten mot öst eller väst. [Sann] fromhet har snarare den som tror på Allah och den yttersta dagen och änglarna och skriften och sändebuden och som ger den egendom han håller kär till släktingar, de faderlösa, de behövande, den resande, tiggarna och [för att friköpa] slavar; och som förrättar bönen och ger allmosan, och de som håller sina avtal när de slutit dem, och de som är tålmodiga i tider av fattigdom och sjukdom och i stridens hetta. Det är dessa som är uppriktiga [i sin tro] och det är dessa som är gudfruktiga.

¹⁷⁸Troende! I fall av mord är rättvis vedergällning föreskrivet för er; en fri man för en fri man, en slav för en slav, och en kvinna för en kvinna. Om [gärningsmannen] däremot förlåts av sin broder, [som är den målsägande släktingen i utbyte mot blodspengar], så ska han [som förlät] begära [blodspengarna] med gott uppförande och [gärningsmannen ska överlämna] dem på ett hederligt sätt. Denna [regel] är en lindring från er Herre och nåd. Den som begår överträdelser efter detta kommer att få ett smärtsamt straff.

¹⁷⁹I regeln om rättvis vedergällning har ni fått [skydd för ert] liv – ni som använder ert förstånd! – för att ni ska bli gudfruktiga.

¹⁸⁰Om döden närmar sig någon av er, och denne efterlämnar tillgångar, är det föreskrivet för er att upprätta ett testamente till förmån för föräldrar och släktingar enligt god sed. Detta är en plikt för de gudfruktiga.

¹⁸¹Om någon ändrar [testamentet] efter att ha hört det [läsas upp], är det endast de som gjorde ändringarna som syndar. Allah hör allt, vet allt.

¹⁸²Om någon däremot fruktar att testamentsgivaren är orättvis eller syndar [i sitt testamente] är det harmlöst om han söker förlikning mellan [parterna]. Allah är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁸³Troende! Fastan har föreskrivits för er, liksom den föreskrevs för dem som levde innan er, så att ni ska bli gudfruktiga!

¹⁸⁴[Ni ska endast fasta] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller resande [kan bryta fastan och ta igen den] under motsvarande antal dagar. Och de som kan [fasta, men med stor möda,] kan kompensera för det genom att ge mat till en behövande. Men om någon självmant gör gott är det bättre för honom. Att fasta är dock bäst för er – om ni bara visste.

¹⁸⁵Under månaden ramadan sändes Koranen ned, som en vägledning till människorna och klara, vägledande bevis och en måttstock [för att skilja mellan rätt och orätt]. Den av er som når månaden ska fasta, men den som är sjuk eller resande [behöver inte fasta och] ska ta igen motsvarande dagar. Allah vill underlätta och inte göra det svårt för er. Och ni ska fullborda [fastandet] under den föreskrivna perioden och upphöja Allah för att han väglett er. På så sätt kan ni bli tacksamma.

¹⁸⁶Och när mina tjänare frågar dig, [Muhammed], om mig är jag sannerligen nära. Jag besvarar den bedjandes bön, när han tillber mig. Därför ska de besvara mig [när jag befaller dem] och tro på mig för att ledas till den rätta vägen.

¹⁸⁷Det är tillåtet för er att ha samlag med era fruar under natten innan fastan. De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem. Allah visste att ni brukade bedra er själva [då ni gjorde det han förbjöd er från], men han godtog er ånger och förlät er. Därför är det nu tillåtet för er att ha samlag med dem och eftersträva det han föreskrivit för er. Ät och drick fram till dess att den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas från den svarta strimman [av nattmörkret]. Fullborda därefter fastan fram till natten. Och ha inte samlag med dem när ni i avskildhet befinner er i moskéerna. Detta är Allahs gränser, närma er dem inte. På så vis klargör Allah sina bestämmelser för människor för att de ska bli gudfruktiga.

¹⁸⁸Ta inte varandras egendomar utom om ni har rätt till det, och argumentera inte om dem framför domarna för att olovligt ta delar av människornas egendomar, trots att ni vet bättre.

¹⁸⁹De frågar dig om nymånarna. Säg: "De visar människorna tiderna [för vissa former av dyrkan] och [tiden för] vallfärden. Fromhet är inte att ni stiger in i husen från deras baksidor, utan sann fromhet har den som har gudsfruktan. Stig in i husen genom deras dörrar, och frukta Allah så ska ni bli framgångsrika.

¹⁹⁰Strid för Allahs skull mot dem som strider mot er, men överskrid inte gränserna. Allah älskar säkerligen inte dem som överskrider gränserna.

¹⁹¹Och döda dem var ni än finner dem och fördriv dem från [de platser] de fördrivit er ifrån. Ja, prövningen [med avguderi och att hindra de troende att utöva sin tro] är värre än dråp. Strid däremot inte mot dem vid den heliga moskén [i Mecka] förrän de strider mot er där. Men om de strider mot er ska ni döda dem – det är lönen för de otrogna.

¹⁹²Men om de slutar [att strida mot er och lämnar sin otro] är Allah sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁹³Och strid mot dem tills prövningen [med avguderi och förföljelsen av de troende] upphör och tron helt ägnas Allah. Men om de slutar [att strida mot er och lämnar sin otro] ska alla fientligheter upphöra – förutom mot de orättfärdiga.

¹⁹⁴Den helgade månaden [då ni fick tillträde till Mecka] är en gottgörelse för den helgade månaden [då ni nekades tillträde dit], och [överträdelser mot] helgade ting leder till vedergällning. Om någon angriper er ska ni angripa dem på samma sätt som de angrep er, men frukta Allah och vet att Allah är med de gudfruktiga.

¹⁹⁵Spendera för Allahs skull och orsaka inte er egen undergång. Och gör gott! Allah älskar säkerligen dem som gör gott.

¹⁹⁶Och fullborda vallfärden, såväl den större som den mindre, för Allahs skull. Om ni däremot förhindras, [ska ni slakta] det offerdjur som är lättillgängligt för er. Raka inte era huvuden tills offerdjuret nått sin plats [för slakt]. Men om någon av er är sjuk eller har en huvudskada [och därmed rakar sitt huvud], ska ersättningen bestå av att fasta, ge välgörenhet eller att slakta [ett får]. När ni känner er trygga, ska den som utför den mindre vallfärden och följer upp den med den större vallfärden, [slakta] det offerdjur som är lättillgängligt. Men den som inte hittar [ett offerdjur] ska fasta tre dagar under vallfärden och sju efter hemkomsten. Detta blir totalt tio dagar och gäller den som inte är bosatt i närheten av den heliga moskén. Frukta Allah, för ni ska veta att Allah straffar hårt!

¹⁹⁷Vallfärden äger rum under de kända månaderna. Den som förpliktar sig att vallfärda under dem ska avhålla sig från sexuellt umgänge [och förspel], syndande och gräl under vallfärden. Allah är fullt medveten om allt gott ni gör. Och ta med er det ni behöver [på resan], men den bästa vägkosten är gudsfruktan. Och frukta mig, ni som använder ert förstånd!

¹⁹⁸Ni gör inget klandervärt om ni söker det goda från er Herre [genom att tjäna pengar under vallfärden]. När ni beger er från ʻArafāt ska ni prisa Allah vid al-Mashʻar al-Ḥarām [som ligger i Muzdalifah intill Mecka]. Ja, prisa honom för att han väglett er – tidigare var ni förvisso bland de vilsna.

¹⁹⁹Bege er därefter från samma plats som människorna beger sig från. Och be Allah om förlåtelse, för säkerligen är han ständigt förlåtande, barmhärtig.

²⁰⁰När ni är färdiga med riterna [under vallfärden] ska ni prisa Allah som ni prisar era fäder, eller i ännu högre grad. Bland människorna finns de som säger: "Herre! Skänk oss det goda i det här livet!" men de kommer inte få någon del i det kommande livet.

²⁰¹Och det finns andra människor som säger: "Herre! Skänk oss det goda i det här livet och det goda i det kommande livet, och skydda oss från eldens straff!"

²⁰²Dessa ska få en del av vad de tjänat ihop. Allah är snabb att kalla till räkenskap.

²⁰³Och prisa Allah under de fastställda dagarna! Men den som [under vallfärden] beger sig iväg [från Minā] efter två dagar har inte syndat, och den som stannar kvar [en dag till] har inte heller syndat, om han gjort det baserat på gudsfruktan. Ja, frukta Allah och vet att ni åter ska samlas till honom.

²⁰⁴Det finns den typ av människa vars tal tilltalar dig i detta liv, och han tar Allah till sitt vittne om vad som finns i hans hjärta. Ändå är han den hätskaste vid dispyter!

²⁰⁵Och när han går ifrån [dig] ägnar han sig åt att sprida sedefördärv på jorden och förstör både jordbruk och [boskapens] avkomma. Allah tycker definitivt inte om sedefördärv.

²⁰⁶Och när det sägs till honom: "Frukta Allah!" driver högmod honom till ytterligare synd. Helvetet är tillräckligt [som straff] för honom – vilken usel boplats!

²⁰⁷Men bland människorna finns även den som offrar sig själv för att uppnå Allahs välbehag. Allah är förbarmande mot sina tjänare.

²⁰⁸Troende! Träd in i islam till fullo och följ inte satans spår; han är utan tvekan er uppenbara fiende.

²⁰⁹Men om ni skulle avvika [från rätt väg], efter det att de klara bevisen nått er, ska ni veta att Allah är mäktig och vis.

²¹⁰Vad väntar de på annat än att Allah kommer till dem [på domedagen] tillsammans med änglarna, i skuggorna av molnen, och att domen faller? Ja, till Allah ska allting återföras.

²¹¹Fråga israeliterna hur många tydliga tecken vi gav dem! Men om någon byter bort Allahs välsignelse efter att den nått honom, [ska han veta] att Allah verkligen straffar med stränghet.

²¹²Det jordiska livet har förskönats för de otrogna och de gör narr av de troende. Men de gudfruktiga kommer att vara ovanför dem på uppståndelsens dag. Allah försörjer den han vill utan räkenskap.

²¹³Människorna var en gång [i tiden] ett enda samfund, [men när splittring uppstod] sände Allah profeter som förkunnare av ett glatt budskap och som varnare, och han sände ned skrifter till dem med sanningen för att de skulle döma mellan människorna i vad de blivit oense om. De som nåddes av budskapet [i skrifterna] blev dock oense först efter att de klara bevisen nått dem, på grund av det fiendeskap som uppstått mellan dem. Allah vägledde då, enligt sin vilja, de troende i vad de tvistade om. Ja, Allah vägleder den han vill till en rak väg.

²¹⁴Eller tror ni att ni kommer träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde innan er? De drabbades av fattigdom och sjukdom, och de skakades [av fruktan] till den grad att sändebudet och de troende sa: "När kommer hjälpen från Allah?" Men Allahs hjälp är säkerligen nära!

²¹⁵De frågar dig om vad de bör skänka [till andra]. Svara [dem då]: "Det goda ni skänker ska gå till era föräldrar, era anhöriga, de faderlösa, de behövande och den resande. Och vilken god handling ni än gör är Allah sannerligen fullt medveten om det."

²¹⁶Det är en plikt för er att strida, och det är förhatligt för er. Men det måhända att ni ogillar något, fastän det är bra för er. Och det måhända att ni gillar något, fastän det är dåligt för er. Ja, Allah vet, men ni vet inte.

²¹⁷De frågar dig om strid under de helgade månaderna. Svara [dem då]: "Att strida under dem är en stor [överträdelse], men hos Allah är det värre att hindra [människor] från Allahs väg och att vägra erkänna honom och [att hindra de troende] från den heliga moskén och fördriva dem därifrån. Och prövningen [med avguderi] är värre än dråp." Och de kommer att fortsätta att strida mot er tills de får er att lämna er tro, om de kan. Men om någon av er skulle lämna sin tro och dö som otrogen kommer dennes handlingar gå förlorade i detta liv och i det kommande livet. Ja, dessa kommer vara eldens invånare, och de kommer vara där för evigt.

²¹⁸De som tror och de som utvandrar och de som kämpar för Allahs sak – dessa är de som hoppas på Allahs nåd. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

²¹⁹De frågar dig om alkoholdrycker och spel om pengar. Svara [dem då]: "Det ligger en svår synd [och skador] i bådadera, men de har också vissa nyttor. Deras skador är dock större än deras nyttor." Och de frågar dig om vad de ska skänka. Svara [dem då]: "[Skänk] överskottet [av det ni själva är i behov av]." På så vis klargör Allah sina bestämmelser för er för att ni ska tänka över dem,

²²⁰[och hur de gynnar er] i både det här livet och det kommande livet. Och de frågar dig om [hur de bör göra med egendomen som tillhör] de faderlösa. Svara [dem då]: "Att göra det som gynnar dem mest är det bästa, och om ni förvaltar deras [egendom] tillsammans med er egen, så är de ju era bröder." Allah vet vem som försämrar och vem som förbättrar. Och om Allah velat hade han gjort [omhändertagandet av de faderlösa] svårt för er. Allah är sannerligen mäktig och vis.

²²¹Gift er inte med kvinnor som dyrkar avgudar till dess att de tror. En troende slavinna är bättre än en [fri] kvinna som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Och vig inte män som dyrkar avgudar [med troende kvinnor] tills dess att de tror. En troende slav är bättre än en [fri] man som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Sådana [människor] kallar till elden, men Allah kallar till paradiset och förlåtelse genom sin föreskrift. Och han klargör sina bestämmelser för människorna för att de ska tänka efter.

²²²Och de frågar dig om menstruationen. Svara [dem då]: "Det är en möda, håll er därför borta från [att ha samlag] med kvinnor under menstruationen. Och närma er dem inte [genom samlag med dem] förrän de blivit rena [från menstruationen]. Men när de har renat sig kan ni komma till dem på det sätt Allah befallt er." Allah älskar sannerligen de som vänder [till honom] i ånger och han älskar dem som renar sig.

²²³Era hustrur är som en åkerjord för er, beträd så er åker varifrån ni vill [förutsatt att samlaget sker vaginalt]. Och förbered [goda handlingar] för er egen räkning. Frukta Allah och var medvetna om att ni kommer att möta honom, och ge glada budskap till de troende [om mötet med deras Herre].

²²⁴Gör inte era eder vid Allah till ett hinder mot att vara fromma och gudfruktiga och att medla i tvister mellan människor. Allah hör allt, vet allt.

²²⁵Allah ställer er inte till svars för era oavsiktliga eder, men han ställer till svars för de [eder] era hjärtan [avsiktligt] avser. Och Allah är ständigt förlåtande, överseende.

²²⁶De som avlägger en ed om att inte ha samlag med sina hustrur ska [som längst] vänta i fyra månader. Men om de återgår [till att ha samlag med dem inom den tidsperioden], så är Allah säkerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

²²⁷Och om de beslutar sig för skilsmässa [genom att fortsätta att avålla sig från att ha samlag], så hör sannerligen Allah allt och vet allt.