Maryam

¹Kāf Hā Yā 'Ayn Ṣād.

²[Här följer] berättelsen om din Herres nåd mot sin tjänare Sakarias.

³När han viskade en bön till sin Herre

⁴sa han: "Herre! Mina ben har försvagats och mitt huvud är täckt av gråa hår, men aldrig har du, Herre, lämnat mig tröstlös när jag vänt mig till dig i bön.

⁵Jag oroar mig så för vad som kommer att hända med mina släktingars [tro] efter min bortgång och min hustru är ofruktsam. Så skänk mig, från din nåd, en [son som] kan ta över min roll;

⁶att bära mitt och Jakobs arv vidare, och låt honom, Herre, vinna din ynnest."

⁷[Svaret gavs av änglarna:] "Sakarias! Vi ger dig det glada beskedet om en son vars namn ska vara Johannes, ett namn vi aldrig tidigare gett någon."

⁸Han sa: "Herre! Hur kan jag få en son när min hustru är ofruktsam och jag själv har nått ålderns höst?"

⁹[Ängeln] svarade: "Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig – dig skapade jag ju ur tomma intet.'"

¹⁰Han sa: "Herre! Ge mig ett tecken." Han svarade: "Tecknet är att du inte kommer att kunna tala till människor under tre dygn, trots att du är vid god hälsa."

¹¹Då gick han ut från böneplatsen till sitt folk och tecknade åt dem att lovprisa Allah morgon och kväll.

¹²[När barnet fötts och några år passerat sa vi till honom:] "Johannes! Omfatta skriften med hela din själ!" Och vi skänkte honom insikt medan han ännu var ett barn.

¹³Och vi visade honom ömhet och höll honom ren [från synd]. Ja, han var en gudfruktig man.

¹⁴Han visade sina föräldrar vördnad och respekt, och var aldrig arrogant eller olydig.

¹⁵Så fred var med honom den dag han föddes och dagen han gick bort och fred ska vara med honom dagen han återuppväcks till liv.

¹⁶Och berätta om vad denna skrift [har att säga] om Maria, när hon drog sig undan från sin familj till [en vrå i husets] östra sida,

¹⁷och avskärmade sig från dem. Då sände vi vår ande till henne, och i en ädel mans skepnad uppenbarade han sig.

¹⁸Hon utbrast: "Må den Nåderike beskydda mig från dig! Om du fruktar Allah, [håll dig undan]."

¹⁹[Ängeln] svarade: "Jag är endast en budbärare från din Herre som lovar dig en son, ren [och obefläckad]."

²⁰Hon sa: "Men hur ska jag, som ingen man har vidrört, kunna få en son? Jag har aldrig levt osedligt!"

²¹[Ängeln] svarade: "Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig [att skapa honom utan en fader], och vi ska göra honom till ett tecken för människorna [på vår skaparkraft] och han ska vara en nåd från oss [för dig och de troende]". Denna fråga har redan avgjorts.'"

²²Och hon blev havande och drog sig undan med honom till en avlägsen plats.

²³Och [när hennes tid var inne] drev värkarna henne till en palmstam och hon utbrast: "Om jag ändå varit död och bortglömd innan det här!"

²⁴Då [hördes en röst] ropa till henne underifrån: "Var inte ledsen! Se, din Herre har låtit en källa springa fram vid dina fötter!

²⁵Och om du skakar palmstammen kommer den att släppa sina färska och mogna dadlar över dig.

²⁶Ät och drick och var vid gott mod! Möter du någon, ska du säga: 'Jag har lovat den Nåderike att avhålla mig [från samtal] och pratar därför inte med någon i dag.'"

²⁷Sedan kom hon till sitt folk med barnet i famnen. De utbrast: "Maria! Du har gjort något förfärligt!

²⁸Du, Arons syster! Din far var inte en skamlig man, och din mor ingen lösaktig kvinna."

²⁹Då gjorde hon en gest mot barnet, och de sa: "Menar du att vi ska tala till ett spädbarn i vaggan?"

³⁰[Då talade den nyfödde och] sa: "Jag är Allahs tjänare. Han har skänkt mig skriften och utsett mig till profet.

³¹Och han har gjort mig välsignad var jag än går, och påbjudit mig att förrätta bönen och ge den obligatoriska allmosan livet ut,

³²och att hedra och respektera min mor, och han har inte gjort mig arrogant eller olydig.

³³Fred var med mig dagen jag föddes, och den ska vara med mig den dag jag går bort och den dag jag återuppväcks till liv."

³⁴Detta är Jesus, Marias son, och sanningen [om honom] som de ständigt tvistar om.

³⁵Det anstår inte Allah att ha en son. Ärad är han! När han beslutar att något ska vara, säger han endast: "Var!" – och det är.

³⁶Och [Jesus sa till sitt folk:] "Allah är förvisso min Herre och er Herre; honom ska ni dyrka! Detta är den raka vägen."

³⁷Men så blev vissa grupper [bland judarna och de kristna] oense om honom. Olycka väntar de otrogna när de står inför den fasansfulla dagens händelser!

³⁸Så skarpt de ska höra och se den dag de träder inför oss! Men här och nu är de orättfärdiga ännu försänkta i uppenbar villfarelse.

³⁹Och varna dem för ångerns dag då [Allahs] dom ska falla; nu bekymrar de sig inte [om vad som väntar dem] och de tror inte ens på den.

⁴⁰Vi ska förbli när jorden och dess invånare [förgått], och det är till oss de ska föras åter.

⁴¹Och återge vad denna skrift säger om Abraham – han var verkligen en sannfärdig man och en profet –

⁴²då han sa till sin fader: "Fader! Varför dyrkar du det som varken hör [dina böner] eller ser [din dyrkan], och som inte kan hjälpa dig på något sätt?

⁴³Fader! Jag har fått del av kunskap som du saknar; följ mig, så ska jag leda dig till rätt väg.

⁴⁴Fader! Lyd inte satan – han trotsar ständigt den Nåderike.

⁴⁵Fader! Jag fruktar att den Nåderikes straff ska drabba dig och att du ska göra sällskap med satan [i helvetet]."

⁴⁶[Fadern] svarade: "Har du vänt ryggen åt mina gudar, Abraham? Om du inte slutar [smäda dem], ska jag stena dig! Ge dig av, och låt lång tid gå innan du visar dig igen!"

⁴⁷[Abraham] sa: "Fred vare med dig! Jag ska be min Herre att förlåta dig; han har alltid visat mig godhet.

⁴⁸Och jag kommer att ta avstånd från er och det ni åkallar vid sidan av Allah, och jag ska endast vända mig till min Herre. Jag hoppas att jag inte ska bli besviken i min bön till min Herre."

⁴⁹När han drog sig undan från dem och det de dyrkade vid Allahs sida, skänkte vi honom Isak och Jakob, och vi gjorde dem båda till profeter.

⁵⁰Vi lät vår barmhärtighet omsluta dem och gav dem ett aktat namn som fick leva kvar [i kommande generationer].

⁵¹Och berätta om vad denna skrift [har att säga] om Mose. Han var förvisso utvald; ett sändebud och profet.

⁵²Vi kallade på honom från bergets högra sida, och lät honom närma sig för att höra vårt tal.

⁵³Som ett tecken på vår barmhärtighet utsåg vi hans broder Aron till profet [vid hans sida].

⁵⁴Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Ismael. Han svek aldrig sitt ord, och han kom att bli både sändebud och profet.

⁵⁵Han brukade uppmana sin familj att förrätta bönen och skänka den föreskrivna allmosan, och han var alltid sin Herre till glädje.

⁵⁶Och berätta om vad denna skrift [har att säga] om Idrīs; en högst sannfärdig man och profet –

⁵⁷som vi låtit upphöja till en hedersam position.

⁵⁸Dessa är några av de profeter Allah har välsignat – ättlingar till Adam och till dem vi räddade [på arken] med Noa, och till Abrahams och Israel. Ja, de hörde alla till dem vi väglett och valt ut. När den Nåderikes verser reciterades för dem, föll de gråtande ned på sina ansikten.

⁵⁹Efter dem följde ett uselt släkte som försummade bönen och drevs av sina begär; de ska snart möta sin undergång.

⁶⁰För de som omvänder sig, finner tron och lever rättfärdigt väntar dock paradiset och de ska inte möta minsta orätt –

⁶¹Edens trädgårdar, som den Nåderike har lovat sina tjänare; ännu osynliga för deras ögon. Hans löfte blir alltid verklighet!

⁶²Där ska de inte höra något meningslöst tal, utan endast fredliga ord, och de ska få sin försörjning morgon och kväll.

⁶³Sådant är paradiset som vi ska ge till våra gudfruktiga tjänare.

⁶⁴[Gabriel! Säg till Profeten:] "Vi nedstiger endast på din Herres befallning. Han råder över vår framtid, vårt förflutna och allt däremellan, och din Herre förbiser intet."

⁶⁵Han är Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan, så dyrka honom outtröttligt! Finns det någon som kan liknas vid honom?

⁶⁶Människan frågar [i sitt förnekande]: "Efter att jag har dött, ska jag då verkligen återuppstå till liv?"

⁶⁷Betänker hon inte att vi redan har skapat henne ur intet?

⁶⁸Så vid din Herre! Vi ska sannerligen samla dem alla [på uppståndelsens dag] tillsammans med djävlarna, och föra dem på knä till helvetets rand.

⁶⁹Sedan ska vi ur varje hop dra fram [och inleda straffet med] dem som visade störst upproriskhet mot den Nåderike.

⁷⁰Det är nämligen vi som bäst känner till vilka som mest förtjänar att genomlida dess lågor.

⁷¹Var och en av er måste korsa över [helvetets avgrund]; detta är din Herres ofrånkomliga beslut.

⁷²Därpå ska vi föra de gudfruktiga i säkerhet, medan de orättfärdiga blir kvar på sina knän.

⁷³När våra tydliga verser reciteras för dem, säger de otrogna [hånfullt] till de troende: "Vilka [av oss] lever i bättre förhållanden och samlas i mer förnämliga sällskap?"

⁷⁴Men vi har utplånat många generationer före dem, som vida överträffade dem i rikedom och ståt!

⁷⁵Säg: "Må den Nåderike ge uppskov till dem som har avvikit från sanningen," – ändå tills de ser vad de har blivit utlovade, antingen straffet [i detta liv] eller den sista timmen. Då ska de inse vem som verkligen är i underläge och som har det svagaste stödet!

⁷⁶De som följer sanningens väg ska Allah ge ytterligare ledning. Och de bestående goda handlingarna ger en överlägsen belöning hos din Herre och leder till ett bättre utfall.

⁷⁷Har du sett den som förkastar våra budskap men ändå påstår: "Min rikedom och mina barn väntar mig [i nästa liv]"?

⁷⁸Har han blickat in i framtiden, eller har den Nåderike givit honom ett löfte?

⁷⁹Nej! Vi ska skriva ned vad han säger och göra hans straff än tyngre [i nästa liv],

⁸⁰och [de rikedomar och barn] som han talar om ska återgå till oss, och han ska träda fram inför oss alldeles ensam.

⁸¹Dessa [människor] dyrkar gudar i Allahs ställe, i tron att de ska hjälpa dem.

⁸²Men tvärtom! Dessa [avgudar] ska avvisa deras dyrkan [på domens dag] och i stället vända sig emot dem.

⁸³Ser du inte att vi har gett djävlarna grepp om de otrogna, så att de kan egga dem [till olydnad]?

⁸⁴Så ha inte bråttom med [att nedkalla straff mot] dem; vi håller noggrant räkning på deras [återstående tid].

⁸⁵Den dagen ska vi samla de gudfruktiga inför den Nåderike som en hedrad skara,

⁸⁶medan vi driver de obotfärdiga syndarna mot helvetet, utmattade av törst.

⁸⁷[Den dagen] kan ingen föra en annans talan, förutom den som [genom sin tro] ingått förbund med den Nåderike.

⁸⁸Och de säger: "Den Nåderike har avlat en son."

⁸⁹Ni har påstått något oerhört!

⁹⁰Det är nästan så att himlarna brister, jorden rämnar och bergen störtar samman.

⁹¹Av att de tillskriver den Nåderike en son!

⁹²Nej, det skulle aldrig anstå den Nåderike att ha en son.

⁹³Var och en i himlarna och på jorden ska [på den yttersta dagen] komma till den Nåderike i underkastelse.

⁹⁴Han har full kunskap om dem och har räknat dem alla till sista person.

⁹⁵Och var och en ska på domens dag träda fram inför honom helt ensam.

⁹⁶Den Nåderike ska låta sin [och andras] kärlek omge dem som tror och handlar rätt.

⁹⁷Vi har gjort denna [Koran] lätt att förstå, på ditt eget språk, för att du ska kunna glädja de fromma och varna de hårdnackade.

⁹⁸Många släkten före dem har vi utplånat; kan du se skymten av någon av dem eller höra ens ett svagt ljud från dem?