Al-Qasas

¹Ṭā Sīn Mīm.

²Detta är verser från den tydliga skriften.

³Vi återger för dig den sanna historien om Mose och Farao, till nytta för de som tror.

⁴Farao härskade som en tyrann över sitt land och delade in dess folk i olika grupper. En grupp förtryckte han genom att slakta deras söner medan han lät döttrarna leva. Han var verkligen en som spred fördärv.

⁵Men vi ville visa vår nåd till de förtryckta i landet och upphöja dem till ledare och låta dem överta [landet],

⁶och ge dem auktoritet på jorden, och genom dem låta Farao, Hāmān och deras trupper erfara [förlusten av sitt kungadöme] vilket de så fasat för.

⁷Till Moses mor ingav vi: "Amma honom, men när du börjar frukta för hans [säkerhet] ska du [lägga honom i en korg och] placera den i floden. Var inte rädd och sörj inte; vi ska återföra honom till dig och göra honom till ett av våra sändebud."

⁸[Hon gjorde detta] och Faraos familj plockade upp honom, [men han var ämnad] att bli deras fiende och stora bedrövelse. Farao, Hāmān och deras trupper var verkligen syndare utan gräns.

⁹Faraos hustru sa: "Han kan bli en källa till glädje för oss båda! Döda honom inte; kanske han kan vara till nytta för oss, eller så kan vi ta honom till oss som vår egen son." De kunde ju inte veta [vad som skulle komma].

¹⁰Moses moders hjärta upplevde en bottenlös tomhet. Hon var nära att avslöja [sanningen om honom] men vi stärkte hennes hjärta [med tålamod], så att hon skulle kunna vara en sann troende.

¹¹Och hon sa till hans syster: "Följ efter honom!" Så hon iakttog honom på avstånd, utan att de märkte det.

¹²Vi hade fått honom att vägra alla ammor och [när systern såg det] sa hon: "Ska jag visa er en familj som kan ta hand om honom åt er och som kommer att vara goda mot honom?

¹³Så vi återförenade honom med hans mor för att glädja henne och stilla hennes sorg, och för att hon skulle veta att Allahs löfte är sant. Men de flesta av dem vet inte det.

¹⁴Och när han nått vuxen ålder och mognat skänkte vi honom insikt och kunskap. Så belönar vi dem som gör gott.

¹⁵[En dag] gick han in i staden medan dess invånare [vilade och] var ouppmärksamma. Där såg han två män i slåss — en från hans eget folk och en från hans fiender. Hans landsman ropade på hjälp mot sin moståndare så Mose slog till honom – och han dog! Han sa: "Detta är satans verk! Han är en uppenbar fiende som alltid vilseleder folk."

¹⁶Han bad: "Herre! Jag har gjort mig själv orätt, förlåt mig!” Och han förlät honom – han är förvisso den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

¹⁷Han sa: "Herre! För dina välgärningar över mig, ska jag aldrig mer stötta förbrytare."

¹⁸Dagen därpå vaknade han upp i staden, rädd och på sin vakt. Plötsligt ropade mannen som dagen innan sökt hans hjälp på honom. Mose sa: "Du är uppenbarligen en riktig bråkmakare!"

¹⁹Just när Mose höjde sin hand mot deras gemensamma fiende, sa denne: "Mose! Ska du döda mig så som du dödade mannen i går? Du vill bara härska med våld här i landet – du vill inte skapa försoning."

²⁰Då kom en man springande från stadens utkant, och utbrast: "Mose! Ledarna planerar att döda dig, så ge dig av! Jag råder dig i all välmening.”

²¹Så han flydde, rädd och på sin vakt och han bad: "Herre! Rädda mig från detta förtryckande folk."

²²När han sedan satte kurs mot Madyan sa han: "Min Herre ska nog leda mig på rätt väg."

²³När han nått Madyans vattenhål, såg han en grupp människor låta [sina djur] dricka, medan två kvinnor höll sin boskap på avstånd. "Vad står på?", frågade han. De svarade: "Vi kan inte låta [vår boskap] dricka förrän herdarna är klara, och vår far är en mycket gammal man."

²⁴Han såg till att [deras boskap] kunde dricka och drog sig sedan undan till en skuggig plats och sa: "Herre! Jag är i stort behov av det goda du skänker mig."

²⁵Därefter närmade sig en av kvinnorna blygsamt och sa: "Min far vill träffa och återgälda dig för att du hjälpte [våra djur] att dricka." När han mötte honom och berättade om sin situation, sa [fadern]: "Var inte rädd, här är du säker från förtryckarna.”

²⁶En av döttrarna föreslog: "Fader, anställ honom! Ingen kan vara bättre lämpad än någon som är både stark och pålitlig."

²⁷[Fadern] sa: "Jag önskar att du gifter dig med en av mina döttrar mot att du arbetar för mig i åtta år, och om du fullföljer tio är det av fri vilja. Jag vill inte göra det svårt för dig, och om Allah vill ska du se att jag är en ärlig man."

²⁸[Mose] sa: "Låt det vara vårt avtal. Oavsett vilken av de två perioderna jag fullgör, ska jag inte krävas på mer. Allah är vittne till vår uppgörelse."

²⁹Efter tjänsteåren for Mose iväg med sin familj och såg då en eld, vid sidan av ett berg. Han sa till sin familj: "Stanna här, jag har skymtat en eld. Kanske kan jag hämta information till er därifrån eller en glödande fackla från elden, så att ni kan värma er."

³⁰När han nått fram hördes ett rop från dalens högra sida, intill ett träd på det välsignade området: "Mose! Det är jag, Allah, världarnas Herre!

³¹Kasta din stav!" Men när han såg den slingra sig som en orm, vände han om och flydde utan att se tillbaka. [Allah sa då:] "Mose! Kom tillbaka och var inte rädd – du är i säkerhet.

³²För in handen i sidoöppningen på dina kläder; den ska komma ut vit utan minsta men. Och håll armen intill dig för att stilla din rädsla. Dessa är två av din Herres tecken till Farao och hans stormän; de är verkligen ett trotsigt folk."

³³Mose sa: "Herre, jag dödade en av dem och fruktar nu att de ska döda mig.

³⁴Min bror, Aron, är mer vältalig än jag, så låt honom följa med mig som stöd, och så att han kan bekräfta mina ord. Jag fruktar verkligen att de kommer att avvisa mig."

³⁵[Allah] svarade: "Vi ska stärka dig genom din bror, och förse er båda med bevis [till stöd för ert kall] och de kommer inte kunna vålla er skada. Genom våra tecken kommer ni och de som följer er att segra."

³⁶När Mose kom till dem med våra tydliga tecken sa de: "Detta är bara magiska påfund och vi har inte hört talas om detta bland våra förfäder."

³⁷Mose svarade: "Min Herre känner bäst till vem som kommer med vägledning från honom och vem som ska få ett gott slut i nästa liv. Det ska inte gå väl för de orättfärdiga."

³⁸Farao sa: "Stormän! Jag känner inte till någon annan gud för er än mig själv. Bränn lera åt mig, Hāmān, och bygg ett högt torn så kan jag kanske få syn på Moses Gud, även om jag egentligen tror att han ljuger."

³⁹Han och hans trupper betedde sig övermodigt i landet, helt utan rätt, och de trodde att de inte skulle återföras till oss.

⁴⁰Så vi grep honom och hans trupper och kastade dem i havet. Se hur slutet blev för de orättfärdiga!

⁴¹Vi gjorde dem till [ett varnande] exempel [för förtryckare] som kallar till elden, och på uppståndelsens dag ska de stå utan hjälp.

⁴²Vi lät dem drabbas av fördömelse redan i detta liv och på uppståndelsens dag ska de vara bland de föraktade.

⁴³Efter att vi förgjort tidigare generationer gav vi Mose skriften som en tydlig vägledning och nåd för människorna så att de skulle ta lärdom.

⁴⁴Du var inte vid [bergets] västra sida när vi anförtrodde Mose hans uppdrag, och du var inte där för att bevittna det.

⁴⁵Och [efter Mose] lät vi släkten uppstå som fick leva länge [och som helt glömde bort sitt förbund med Allah]. Och du var inte bosatt bland folket i Madyan och har aldrig reciterat våra verser för dem, men det är vi som har sänt [dig och berättat om allt detta].

⁴⁶Och du var inte där vid bergets sida när vi kallade [på Mose], men denna [kunskap] är en nåd från din Herre för att du ska varna ett folk som inte tidigare varnats, så att de ska ägna detta eftertanke.

⁴⁷Om detta inte skett skulle de, när de drabbades av ett straff för sina handlingar, utbrista: "Herre! Varför sände du inte ett sändebud till oss, så att vi kunde ta till oss dina budskap och bli troende?"

⁴⁸Men när vår sanning kom dem, frågade de: "Varför har han inte fått samma [tecken] som Mose?" Men vägrade de inte tro på det Mose tidigare fått? De sa: "[Tawrāt och Koranen] är två olika sorters magi som stödjer varandra," och de sa: "Vi förkastar dem båda!"

⁴⁹Säg: "Kom med en skrift från Allah med bättre vägledning än dessa två, så ska jag följa den, om ni verkligen talar sanning."

⁵⁰Men om de inte svarar dig, ska du veta att de bara styrs av sina onda begär. Och vem är mer vilse än den som låter sig styras av sina begär utan Allahs vägledning? Allah vägleder inte dem som gör orätt.

⁵¹Vi har förmedlat denna uppenbarelse till dem för att de ska ägna den eftertanke.

⁵²De som mottog [och som verkligen tror på] skriften före denna tror på den.

⁵³När den reciteras för dem säger de: "Vi tror på det, denna sanning från vår Herre - vi var ju muslimer redan innan!"

⁵⁴Dessa kommer att få dubbel belöning för sitt tålamod, och för att de bemöter ondska med godhet och delar med sig av det vi skänkt dem.

⁵⁵När de hör tomt prat, vänder de ryggen till med orden: "Vi svarar för våra handlingar och ni för era. Vi önskar er inget ont men umgås inte med sådana som beter sig oförståndigt."

⁵⁶Du kan inte vägleda den du älskar, men Allah vägleder den han vill, och han vet bäst vilka som lämpar sig för vägledning.

⁵⁷De säger: "Om vi följer din väg, kommer vi att fördrivas från vårt land!" Har vi inte skänkt dem en säker och helgad fristad dit vi låter frukter av alla de slag flöda för deras försörjning? Men de flesta är omedvetna om detta.

⁵⁸Hur många samhällen har vi inte förintat som levde i välstånd [men använde det till synd]! Där står deras övergivna bostäder, knappt bebodda. Det är vi som förblir [när allt annat försvinner].

⁵⁹Din Herre skulle aldrig förinta ett samhälle utan att först ha skickat ett sändebud till deras huvudort för att recitera våra budskap för dem. Och vi förintar endast samhällen vars invånare är djupt orättfärdiga.

⁶⁰Allt ni har i detta jordiska liv är [kortvariga] nöjen och yttre prydnader, men det som finns hos Allah är bättre och består. Använder ni inte ert förstånd?

⁶¹Kan den som vi har gett ett gott löfte [om paradiset], som han ska se infrias, jämföras med den som vi har gett världslig njutning men som på uppståndelsens dag ska ställas fram [för att straffas]?

⁶²Den dagen ska han kalla dem och fråga: "Var är de gudomar ni hävdade fanns vid min sida?"

⁶³De som gjort sig förtjänta av straffet ska säga: "Herre! Här är de vi ledde vilse. Ja, vi förledde dem liksom vi själva gick vilse. Vi tar avstånd från dem inför dig; det var inte oss de dyrkade!"

⁶⁴Och det ska sägas: "Anropa nu era gudar!" Så de anropar dem, men de får inget svar. Och när de ser straffet [kommer de att önska] att de hade varit varit på rätt väg.

⁶⁵Den dagen ska han fråga dem: "Vad blev ert gensvar till sändebuden?"

⁶⁶Den dagen ska alla deras ursäkter vara som bortblåsta och de kommer inte att kunna rådfråga varandra.

⁶⁷Men de som omvänder sig, tror och handlar rättfärdigt, ska det gå väl för.

⁶⁸Din Herre skapar vad han vill och utväljer [för sin särskilda välsignelse] det han vill; de har inget att säga till om. Ärad och upphöjd är han, långt bortom allt de sätter vid hans sida!

⁶⁹Din Herre vet vad de döljer inombords och vad de ger till känna.

⁷⁰Han är Allah; det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han! All lovprisning tillkommer honom både i detta och nästa liv. Det är han som dömer, och det är till honom ni ska föras åter.

⁷¹Säg: "Berätta för mig: om Allah lät natten vila över er utan avbrott ända fram till uppståndelsens dag; vilken gud, förutom Allah, skulle då kunna ge er ljus? Vill ni inte lyssna?"

⁷²Säg: "Tänk efter: om Allah lät dagen råda över er utan avbrott ända fram till uppståndelsens dag; vilken gud, förutom Allah, skulle då kunna ge er nattens vila? Ska ni inte öppna ögonen?"

⁷³I sin nåd har han skänkt er natten och dagen, för att ni ska vila och söka hans försörjning, och för att ni ska bli tacksamma.

⁷⁴Den dag han kallar dem ska han fråga: "Var är de gudar ni hävdade fanns vid min sida?"

⁷⁵Och vi ska kalla fram ett vittne från varje samfund och säga: "Hämta era bevis!" Då ska de inse att sanningen tillhör Allah, medan deras inbillade [gudar] upplöses i intet.

⁷⁶Qārūn hörde till Moses folk men han betedde sig högfärdigt mot dem. Sådana skatter hade vi skänkt honom att en grupp kraftfulla män knappt förmådde bära nycklarna till [dess gömmor]. Hans folk sa till honom: "Skryt inte så mycket; Allah tycker sannerligen inte om de skrytsamma."

⁷⁷Använd det Allah har gett dig för att söka belöning i det kommande livet, men glöm inte din beskärda del i detta liv. Gör gott så som Allah har varit god mot dig. Och sprid inte fördärv på jorden; Allah tycker inte om dem som sprider fördärv."

⁷⁸[Qārūn] svarade: "Allt detta har jag fått tack vare min skicklighet." Visste han inte att Allah hade förintat hela släkten före honom, som var mäktigare och som hade samlat på sig ännu mer [förmögenheter] än han? Men de ihärdiga syndarna behöver inte ens tillfrågas om sina synder.

⁷⁹När han visade sig inför sitt folk i all sin prakt, utropade de som åtrår det världsliga livet: "Om ändå vi hade det som Qārūn har! Han är verkligen lyckligt lottad."

⁸⁰Men de som getts kunskap sa: "Ta er i akt! För dem som tror och gör gott är Allahs belöning större; men endast de uthålliga kan uppnå den."

⁸¹Då lät vi jorden sluka både honom och hans hem. Ingen hade han som kunde rädda honom från Allahs [straff], och själv stod han maktlös.

⁸²De som igår hade önskat vara i hans ställe sa nu: "Hur kunde vi förbise att det är Allah som utökar och begränsar sina tjänares försörjning – helt efter sin vilja? Om inte Allah visat oss nåd hade jorden slukat även oss. De otrogna går det aldrig väl!”

⁸³Det kommande livet ska vi skänka dem som inte visar högmod på jorden och inte orsakar fördärv på den. Det goda slutet är för de gudfruktiga.

⁸⁴De som [på domedagen] kommer med en god handling ska få mångdubbel återgäldning, men de som kommer med en dålig handling [ska veta] att de som begått onda handlingar endast ska straffas för vad de har gjort.

⁸⁵Han som har förpliktat dig [att förkunna] Koranen ska säkerligen föra dig tillbaka [till Mecka]. Säg: "Min Herre har full vetskap om vem som följer den rätta vägen och vem som har gått klart vilse."

⁸⁶Att ta emot denna skrift var inget du räknat med, men det har skett genom din Herres nåd. Låt därför inte de otrogna få ditt stöd.

⁸⁷Och låt dem inte avleda dig från Allahs budskap, nu när de har nått dig. Nej, kalla till din Herre och bli aldrig en som tillber andra.

⁸⁸Och anropa aldrig någon annan gud vid sidan av Allah; det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han! Allt ska förgå utom hans ansikte. Han ensam ska döma, och till honom ska ni ska föras åter.