An-Naml

¹Ṭā Sīn. Detta är verser ur Koranen, en tydlig skrift.

²En vägledning och ett glädjebud för de troende,

³som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och har fast övertygelse om det kommande livet.

⁴De som inte tror på det kommande livet – vi har gjort deras handlingar tilltalande för dem, och därför irrar de nu omkring.

⁵För dem väntar ett fruktansvärt straff, och i det kommande livet ska de vara de allra största förlorarna.

⁶Och du har förvisso tagit emot Koranen från den Allvise, den Allvetande.

⁷[Minns] när Mose sa till sin familj: "Jag skymtar en eld! Låt mig gå dit och hämta information [om vägen] eller en glödande fackla så att ni kan värma er."

⁸När han kom fram till den hördes ett rop: "Välsignad vare han vid elden och de omkring den. Ärad är Allah, världarnas Herre!"

⁹[Allah sa:] "Mose! Det är jag, Allah; den Oövervinnerlige, den Allvise.

¹⁰Kasta din stav!" När han såg den ringla sig som en orm, vände han sig om och sprang utan att se tillbaka. [Allah sa då:] "Var inte rädd, Mose! Sändebud behöver inte frukta i min närvaro,

¹¹och inte heller den som har gjort orätt men sedan omvänder sig och gör gott. Ja, jag är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹²För in ena handen till din sida; den ska komma ut skinande vit, utan att vara skadad. [Detta är två] av nio tecken till Farao och hans folk; de är verkligen ett trotsigt folk.

¹³När de nåddes av våra klara och tydliga tecken sa de: "Det här är ju uppenbart magi!"

¹⁴Men i sin orättfärdighet och sitt högmod förnekade de [dessa tecken], trots att de innerst inne var övertygade [om deras sanning]. Se hur det det slutligen gick för dem som spred fördärv!

¹⁵Vi skänkte förvisso kunskap till både David och Salomo. Och de sa: "All lovprisning tillkommer Allah, som har privilegierat oss framför många av sina troende tjänare!"

¹⁶Salomo, som ärvde Davids [profetskap och kungadöme], sa: "Människor! Vi har fått lära oss fåglarnas språk och begåvats med mycket. Detta är verkligen en tydlig välsignelse."

¹⁷Salomos armé av djinner, människor och fåglar samlades inför honom och ordnades i led [redo att tåga ut].

¹⁸När de nådde myrornas dal, utbrast en myra: "Myror! Dra er tillbaka till era gångar så att inte Salomo och hans armé krossar er av misstag."

¹⁹Glatt leende åt dessa ord sa han: "Herre! Hjälp mig att visa tacksamhet för de välsignelser du skänkt mig och mina föräldrar, och att göra goda gärningar som behagar dig. Inkludera mig, genom din nåd, i skaran av dina rättfärdiga tjänare."

²⁰Och så mönstrade han fåglarna och sa: "Varför ser jag inte härfågeln? Är den inte här?

²¹Jag ska straffa den strängt eller rentav slakta den om den inte kommer med en giltig ursäkt!

²²Kort därefter dök den upp och sa: "Jag har upptäckt något som du inte känner till, och jag kommer till dig från Saba, med säkra nyheter.

²³Jag fann att en kvinna regerar över dem, som har allt man kan tänka sig och en storslagen tron.

²⁴Och jag fann att hon och hennes folk faller ned i tillbedjan till solen i stället för Allah. Ja, satan har förskönat deras handlingar för dem och avlett dem från [den raka] vägen, så de hittar inte rätt.

²⁵[Så gör satan] för att de inte ska falla ned i tillbedjan till Allah, som frambringar det som är gömt i himlarna och på jorden, och som vet vad ni döljer och vad ni öppet visar.

²⁶Allah, det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han – Herren över den mäktiga tronen!

²⁷[Salomo] sa: "Vi ska snart få klarhet i om du talar sanning eller om du ljuger.

²⁸Ta med detta brev från mig och överlämna det till dem, dra dig sedan undan och se vad de svarar."

²⁹[Drottningen] sa: "Rådgivare! Jag har tagit emot ett ärofullt brev.

³⁰Det är från Salomo, och det lyder: 'I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

³¹Sätt er inte upp mot mig, utan kom till mig i underkastelse [inför Allah].'"

³²Hon fortsatte: "Rådgivare! Ge mig er syn på saken; jag fattar inga beslut utan era synpunkter."

³³De svarade: "Vi har både en mäktig armé och starka krigare, men beslutet är ditt; tänk noga över din befallning."

³⁴Hon sa: "När kungar intar en stad, lägger de den i ruiner och förnedrar dess ledare. Det är alltid så det går till.

³⁵Jag ska skicka en gåva till dem och se vad budbärarna återvänder med."

³⁶Och när [budbäraren] kom till Salomo, sa han: Tror ni att ni kan locka mig med rikedomar? Det som Allah har skänkt mig är vida överlägset det ni har fått! Men ni är sådana som finner glädje i gåvor.

³⁷Återlämna [gåvan] till dem! Vi ska sannerligen möta dem med en armé de inte kan stå emot, och vi ska fördriva dem därifrån, förnedrade och besegrade."

³⁸[När Salomo fick höra att drottningen skulle besöka honom] sa han: "Rådgivare! Vem av er kan hämta hennes tron innan de anländer och tillkännager sin lydnad till mig?"

³⁹En mäktig djinn sa: "Jag kan hämta den till dig innan du rest dig från din plats. Jag är stark nog och pålitlig för detta."

⁴⁰Men då sa en person med kunskap om skriften: "Jag kan hämta den till dig innan du ens hinner blinka." När [Salomo] såg den framför sig, sa han: "Detta är min Herres välsignelse, för att pröva mig om jag är tacksam eller otacksam. Den som är tacksam, vinner själv på det, och vad gäller den otacksamme är min Herre alltjämt oberoende, givmild."

⁴¹Han sa: "Ändra något på hennes tron så får vi se om hon känner igen den eller inte."

⁴²När hon anlände, blev hon tillfrågad: "Är det så här din tron ser ut?" Hon svarade: "Det ser ut som den." [Salomo sa:] "Vi fick kunskap [om Allahs makt] före henne och har redan underkastat oss honom."

⁴³Men att hon brukade dyrka andra gudar vid Allahs sida hindrade henne [från att acceptera sanningen]; hon tillhörde ju ett otroget folk.

⁴⁴Hon ombads: "Stig in på palatsets gård." När hon såg den tog hon den för en bassäng med vatten, så hon blottade sina ben [för att kliva i]. [Salomo] sa: "Gården är belagd med glas." Hon sa: "Herre! Jag har verkligen gjort mig själv orätt, och likt Salomo underkastar jag mig nu Allah, världarnas Herre."

⁴⁵Till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ, [som förkunnade:] "Dyrka Allah!" Men de [splittrades i] två grupper som tvistade med varandra.

⁴⁶Han sa: "Mitt folk! Varför söker ni påskynda straffet i stället för att ta del av det goda? Varför ber ni inte Allah om förlåtelse så att ni kan erfara hans nåd?"

⁴⁷De sa: "Vi anar att du och de med dig för otur med er!" Han svarade: "Ert öde styrs helt av Allah och ni är ett folk som nu satts på prov."

⁴⁸I staden fanns nio män som spred fördärv på jorden och inte verkade för något gott.

⁴⁹De sa [till varandra]: "Låt oss svära vid Allah att vi ska attackera honom och hans familj i natt, och sedan hävda inför hans arvinge: 'Vi såg inget av deras mord och det är verkligen sant!'"

⁵⁰De smidde sina planer, och vi smidde också våra planer, utan att de anade något.

⁵¹Se vad deras planer resulterade i: Vi fullständigt förintade både dem och deras folk.

⁵²Deras hem står nu tomma som en konsekvens av deras orättfärdighet. I detta finns verkligen ett tecken för människor med insikt.

⁵³Och vi räddade dem som trodde och var gudfruktiga.

⁵⁴Och [minns] Lot, när han sa till sitt folk: "Begår ni denna avskyvärda handling trots att ni förstår ّ[hur skamlig den är]?

⁵⁵Söker ni tillfredsställelse hos män i stället för kvinnor? Ni är verkligen ett folk utan förstånd!"

⁵⁶Men hans folk svarade endast: "Förvisa Lots familj från er stad; de är människor som försöker leva i renhet!"

⁵⁷Så vi räddade honom och hans familj, förutom hans hustru som vi hade bestämt skulle vara bland dem som blev kvar.

⁵⁸Och vi lät ett regn [av stenar] ösa ner över dem. Vilket fruktansvärt regn [som drabbade] de varnade.

⁵⁹Säg: "All lovprisning tillhör Allah, och må frid vara över hans utvalda tjänare. Är inte Allah bättre än vad de dyrkar vid hans sida?

⁶⁰Är det inte han som skapade himlarna och jorden och som låter regn falla över er från skyn, genom vilket vi låter härliga trädgårdar spira? Ni själva kan inte få dess träd att växa. Finns det en gud vid sidan av Allah? Nej, de är ett folk som likställer andra [med honom].

⁶¹Är det inte han som har gjort jorden stadig och låtit floder rinna genom den och som rest berg på den och satt en barriär mellan de två haven? Finns det en gud vid sidan av Allah? Nej, de flesta av dem vet ingenting.

⁶²Är det inte han som bönhör den nödställde när han ber till honom och som tar bort det onda och gör er till arvingar på jorden? Finns det en gud vid sidan av Allah? Vad lite ni tänker efter!

⁶³Är det inte han som vägleder er genom mörkret på land och till havs, och som sänder vindar som en föraning om sin nåd? Finns det en gud vid sidan av Allah? Upphöjd är Allah över vad de dyrkar vid hans sida!

⁶⁴Är det inte han som påbörjar [människans] skapelse och sedan återuppväcker henne [efter hennes död] och som försörjer er från himmel och jord? Finns det en gud vid sidan av Allah? Säg: "Fram med era bevis om ni talar sanning!"

⁶⁵Säg: "Ingen i himlarna och på jorden har kännedom om det som är dolt [för människan,] nej, endast Allah." Och de vet inte när de ska återuppväckas.

⁶⁶Eller har de någon insikt om det kommande livet? Nej, de är fyllda av tvivel om det! Ja, helt blinda för dess [verklighet].

⁶⁷De otrogna säger: "När vi och våra fäder blivit jord, ska vi då verkligen återuppstå?

⁶⁸Detta har vi och våra fäder utlovats förr, men det är bara gamla sägner!"

⁶⁹Säg: "Res runt i världen och se hur slutet blev för de ihärdiga syndarna."

⁷⁰Sörj inte för deras skull och låt inte deras planer bekymra dig.

⁷¹De säger även: "När ska löftet [om detta straff] infrias, om det ni påstår stämmer?"

⁷²Säg: "Det är möjligt att en del av det ni så ivrigt efterfrågar redan är på väg."

⁷³Din Herre är förvisso nåderik mot människorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet.

⁷⁴Och din Herre vet sannerligen vad de döljer i sitt inre och vad de visar öppet.

⁷⁵Allt som är dolt i himlen och på jorden är nedtecknat i en tydlig bok.

⁷⁶Denna Koran klargör för Israels barn det mesta av det de tvistar om,

⁷⁷och den är sannerligen vägledning och nåd för de troende.

⁷⁸Din Herre ska fälla sin dom mellan dem – han är den Oövervinnerlige, den Allvetande.

⁷⁹Så förlita dig helt på Allah; du följer verkligen den uppenbara sanningen.

⁸⁰Du kan inte få de döda att höra, och inte heller de döva att höra kallelsen när de vänder ryggen till.

⁸¹Och du kan inte leda de blinda ur deras villfarelse. De enda du kan förmå att lyssna är de som tror på våra budskap och underkastar sig oss.

⁸²När beslutet om [domedagens ankomst] har fattats kommer vi att låta en varelse träda fram ur jorden, som säger till dem att människorna inte var övertygade om våra budskap.

⁸³Och [tänk] på den dag då vi ur varje samfund samlar en skara av dem som vägrade tro på våra budskap, och de förs fram i grupp.

⁸⁴När de träder fram [inför Allah], ska han säga: "Förkastade ni mina budskap utan att riktigt förstå dem, eller vad gjorde ni?"

⁸⁵Då fattas beslutet [om straff] för deras orätt och de kan inte säga ett ord.

⁸⁶Har de inte sett att vi har gett dem natten för vila och gjort dagen alldeles ljus? I detta finns verkligen tecken för människor som tror.

⁸⁷[Påminn dem om] dagen då det stöts i basunen och alla i himlarna och på jorden grips av fasa, utom de som Allah vill [skona], och alla ska stiga fram inför honom i underkastelse.

⁸⁸Och du ska se på bergen och förmoda att de står fast förankrade, medan de i själva verket rör sig lika snabbt som molnen. Detta är Allahs verk, som fulländat allting. Han är väl underrättad om vad ni gör.

⁸⁹Då ska de som kommer med en god handling få [en belöning som] överträffar den, och de ska vara helt trygga från den dagens fasor.

⁹⁰Men de som kommer med onda handlingar ska kastas i elden med ansiktet före, [med orden:] "Är inte detta precis vad era handlingar har förtjänat?"

⁹¹[Säg, Muhammed:] "Jag har blivit befalld att endast dyrka Herren över denna stad — det är han som har helgat den och allt tillhör honom — och jag har beordrats att vara bland dem som underkastar sig [hans vilja].

⁹²Och [jag har beordrats] att recitera Koranen." Den som följer den rätta vägen gör det endast för sitt eget bästa, men säg till dem som gått vilse: "Jag är enbart en varnare."

⁹³Och säg: "All lovprisning tillhör Allah! Han kommer att visa er sina tecken, och ni kommer att känna igen dem." Din Herre är inte omedveten om vad ni gör.