Sad

¹Ṣād. Vid Koranen, full av påminnelser.

²Men de otrogna visar högmod och motstånd.

³Hur många släkten har vi inte förgjort före dem? När deras tid var kommen hjälpte inte deras rop på hjälp.

⁴Att en av deras egna trätt fram för att varna dem gör dem förbryllade, och de otrogna säger: "Han är inget annan än en magiker och notorisk lögnare!

⁵Ska han nu ersätta alla våra gudar med en enda gud? Vilken besynnerlig sak det är!”

⁶[Efter att lyssnat på Profetens ord] drog sig de inflytelserika bland dem tillbaka och uppmanade: "Gå er väg och håll fast vid era gudar! Det är tydligt att det finns en plan med det här.

⁷Detta har vi aldrig hört talas om i våra förfäders traditioner; det här är inget annat än påhitt!

⁸Av oss alla, varför skulle just han få uppenbarelsen?” De hyser tvivel om min uppenbarelse, eftersom de ännu inte fått känna mitt straff.

⁹Kan de styra över din Herres skatter av välsignelser – han som är den Oövervinnerlige, den ständigt Givande?

¹⁰Eller är de själva ägare till himlarna och jorden och allt däremellan? Låt dem då försöka finna vägar upp till himlen [för att stoppa uppenbarelsen].

¹¹De är en skara dömd till nederlag lik de som gaddade ihop sig [mot tidigare profeter].

¹²Före dem förnekade Noas folk tron, liksom [stammen] ʿĀd och Farao med sin väldiga makt,

¹³samt [stammen] Thamūd, Lots folk och skogens folk – allesamman förenade [i sitt trots].

¹⁴Var och en av dem förnekade sändebuden så mitt straff blev oundvikligt.

¹⁵Ett enda mäktigt dån är vad som väntar dem, och därefter finns ingen återvändo.

¹⁶Och de säger: "Herre! Påskynda vår del [och låt straffet drabba oss] innan räkenskapens dag."

¹⁷Ha tålamod med deras påståenden. Och tänk på vår tjänare David, denna starka människa, som alltid vände sig till oss.

¹⁸Vi lät bergen stämma in med honom i lovprisning till vår ära både vid dagens slut och i soluppgången,

¹⁹ja, även fåglar i flock anslöt sig för att delta.

²⁰Vi befäste hans rike och skänkte honom visdom och förmågan att döma rättvist.

²¹Har du hört berättelsen om de två männen i tvist, som klättrade över muren till hans bönerum?

²²När de oväntat kom in till David greps han av rädsla. De sa: "Var inte rädd. Vi tvistar om vem som har begått fel mot den andre. Döm mellan oss rättvist, utan partiskhet, och vägled oss till det som är rätt.

²³Han, min bror, äger nittionio tackor och jag blott en enda. Ändå sa han till mig: ‘Överlåt den till mig,’ och han fick mig att ge efter med sitt tal.

²⁴Han svarade: "Han har verkligen gjort orätt mot dig genom att kräva din enda tacka utöver sina egna. Många av dem som delar intressen behandlar varandra felaktigt, utom de som tror och gör goda handlingar – och dessa är få." I det ögonblicket insåg David att detta var vår prövning, så han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte och ångrade sig.

²⁵Vi förlät honom, och [i efterlivet] är han en av dem som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

²⁶[Och vi sa:] "David, vi har gjort dig till en ledare på jorden. Döm rättvist mellan människor och låt inte dina begär styra dig för då leds du vilse från Allahs väg. De som avviker från Allahs väg kommer att få ett strängt straff för att de försummade räkenskapens dag."

²⁷Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan utan syfte – det är bara något de otrogna inbillar sig, och för dem väntar en smärtsam verklighet i elden!

²⁸Ska vi behandla dem som tror och gör goda handlingar som dem som sprider fördärv på jorden? Och ska vi behandla de gudfruktiga som de ogudaktiga?

²⁹Detta är en välsignad skrift, som vi har uppenbarat till dig, för att de ska reflektera över dess verser och för att insiktsfulla människor ska finna vägledning.

³⁰Till David skänkte vi [sonen] Salomo – vilken enastående tjänare han var! Han vände sig ständigt till oss.

³¹En kväll fördes ståtliga hästar fram inför honom.

³²Han sa: "Av kärlek till detta [jordiska] goda, har jag försummat att minnas min Herre, ända till dess att [solen] sjunkit bakom sin slöja.

³³För dem tillbaka till mig!” Och så började han varsamt stryka deras ben och manar.

³⁴Vi satte Salomo på prov genom att placera en kropp på hans tron, varefter han ångerfullt vände sig till oss.

³⁵Han sa: "Herre! Förlåt mig och ge mig makt vars like ingen efter mig kommer att få. Du är den ständigt Givande."

³⁶Så vi gav honom kontroll över vinden, så att den följsamt blåste enligt hans befallning vartän han behagade.

³⁷Och [vi gav honom kontroll] över djävlarna; några byggde [åt honom], andra dök,

³⁸medan ytterligare andra hölls fjättrade i bojor.

³⁹[Vi sa:] "Detta är våra gåvor; ge fritt eller behåll dem, ingen ska ställa dig till svars."

⁴⁰[I efterlivet] är han en av dem som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

⁴¹Minns även vår tjänare Job när han åkallade sin Herre: "Satan plågar mig med svår utmattning och smärta!"

⁴²[Vi sa då:] "Slå ned din fot i marken; här springer en sval källa fram att bada i och dricka av."

⁴³Och vi skänkte honom åter [dem som gått bort från] hans familj, och lika många därtill – ett tecken på vår nåd, och en påminnelse för de med förstånd.

⁴⁴[Vi sa:] ”Tag ett knippe gräs i din hand, slå med det och bryt inte din ed.” Vi fann honom sannerligen tålmodig; en enastående tjänare! Han återvände ständigt till oss.

⁴⁵Minns också våra tjänare Abraham, Isak och Jakob; de var alla själsstarka och klarsynta.

⁴⁶Vi skänkte dem en utmärkande egenskap: deras ständiga fokus på det kommande livet.

⁴⁷De hörde verkligen till våra utvalda tjänare, de allra främsta.

⁴⁸Och minns Ismael, Elisa och Dhū al-Kifl, alla var bland de främsta.

⁴⁹Detta är deras hyllning, och för alla gudfruktiga väntar en underbar återkomst,

⁵⁰Edens lustgårdar, vars portar står vidöppna för dem.

⁵¹Där ska de luta sig tillbaka, och få frukt och dryck i överflöd.

⁵²Och vid deras sida finns jämnåriga jungfrur med blygt sänkta blickar.

⁵³Detta är vad som utlovats er på räkenskapens dag.

⁵⁴Ja, detta är vår gåva till er – och den tar aldrig slut.

⁵⁵Men för de som överträdde alla gränser väntar en fruktansvärd återkomst –

⁵⁶helvetet, där de ska brinna – en förfärlig hemvist!

⁵⁷Där ska de få dricka skållande vatten och var,

⁵⁸och ytterligare [straff] av samma slag.

⁵⁹[Helvetets väktare ska säga:] ”Här är ännu en skara som kastas in till er!” [De som ledde andra vilse utbrister:] "Bort med dem!" [Väktarna svarar:] "De ska också brinna i lågorna!"

⁶⁰[Efterföljarna] säger: ”Snarare bort med er! Detta är vad ni banade väg för – vilket eländigt slut!”

⁶¹Då ropar de: "Herre! Fördubbla straffet i elden för dem som ledde oss in i detta elände!"

⁶²Och [ledarna] ska säga: "Varför ser vi inte de män som vi en gång så djupt föraktade?

⁶³Var vårt hån obefogat, eller undgår de nu vår blick?"

⁶⁴Ja, detta är den obestridliga sanningen – de fördömdas bittra gräl i elden.

⁶⁵Säg: "Jag är bara en varnare, och ingen gud [förtjänar dyrkan] utom Allah, den Ende, den Övermäktige.

⁶⁶Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, den Oövervinnerlige, den ständigt Förlåtande."

⁶⁷Säg: "Detta budskap är något oerhört,

⁶⁸ändå vänder ni er bort från det!

⁶⁹Jag har aldrig haft kunskap om den högsta församlingens diskussioner,

⁷⁰men nu har det uppenbarats för mig att mitt uppdrag är att ge er en tydlig varning.”

⁷¹[Berätta om] när din Herre sa till änglarna: "Jag ska skapa en mänsklig varelse av lera.

⁷²När jag har format den och blåst in en själ i den, ska ni alla falla ned inför den."

⁷³Och så föll alla änglar ned,

⁷⁴utom Iblīs – han fylldes av högmod och blev en av de otrogna.

⁷⁵[Allah] sa: "Iblīs, vad hindrade dig från att falla ned inför den jag skapat med mina egna händer? Är det av högmod – eller har du redan tidigare ansett dig vara förmer?

⁷⁶Han svarade: "Jag är bättre än han; du skapade mig av eld, och honom av lera!"

⁷⁷Han sa: "Försvinn härifrån! Du är från denna stund utkastad [och fördömd]!

⁷⁸Och min fördömelse ska vila över dig fram till domens dag."

⁷⁹Han sa: "Herre! Ge mig uppskov till den dag då de ska återuppstå."

⁸⁰Han svarade: "Du är ska få ditt uppskov,

⁸¹till den fastställda tidpunkten.”

⁸²Han sa: "Vid din makt! Jag ska förleda dem alla,

⁸³förutom dina särskilt utvalda tjänare."

⁸⁴Då sa Allah: "Detta är sanningen – ja, sanningen förkunnar jag:

⁸⁵jag ska sannerligen fylla helvetet med dig och alla som följer dig!"

⁸⁶Säg: "Jag begär ingen ersättning av er för detta, och jag är inte en som påstår saker utan grund.

⁸⁷Detta är endast en påminnelse för hela mänskligheten,

⁸⁸och snart ska ni inse dess verklighet.”