Al-Hijr

¹Alif Lām Rā. Detta är verser ur skriften, en Koran som gör allting tydligt.

²[På domedagen] kommer de otrogna att önska att de hade varit muslimer.

³Låt dem äta och njuta [av det jordiska livets fröjder] och distraheras av sina [falska] förhoppningar, men de ska snart få veta!

⁴Var gång vi har utplånat ett folk har det skett vid en föreskriven tid.

⁵Ett folk kan varken påskynda tidpunkten [då straffet ska nå dem], eller försena den.

⁶De [otrogna] säger: "Du måste vara galen som [tror] att denna förmaning har sänts ned till dig!

⁷Varför kommer du inte med änglar till oss, om du verkligen talar sanning?"

⁸Vi sänder endast ner änglarna med det rättvisa [straffet], och då får de ingen ytterligare frist.

⁹Det är vi som har sänt ner denna förmaning och vi ska sannerligen bevara den.

¹⁰Vi har förvisso sänt sändebud före dig till tidigare generationers folk.

¹¹Men varje gång ett sändebud kom till dem gjorde de narr av honom.

¹²På samma sätt låter vi [denna otro] genomsyra dessa obotfärdiga syndares hjärtan.

¹³Nej, de tror inte på denna [förmaning], trots [att de känner till] följderna för [otro hos] tidigare folk .

¹⁴Även om vi öppnade en port till himlen och de steg upp genom den,

¹⁵skulle de säga: "Våra ögon spelar oss ett spratt – nej, vi har blivit förhäxade!"

¹⁶Vi har placerat stjärnor på himlen och gjort den vacker för dem som betraktar den;

¹⁷och vi har sett till att skydda den från [intrång av] alla förkastade djävlar.

¹⁸Så den som försöker tjuvlyssna [på änglarna], följs av ett flammande eldklot.

¹⁹Och vi har brett ut jorden och sänkt ned fast förankrade berg i den och låtit växtlighet spira fram i perfekt balans.

²⁰Och vi sörjer för ert uppehälle på den liksom för dem som ni själva inte försörjer.

²¹Vi skulle kunna ge dem allt [de önskar] från våra skatter, men vi skänker dem endast i bestämda mått.

²²Vi sänder ut vindarna för att fylla [molnen med regnvatten], och vi låter regnet falla från himlen så att ni kan dricka dess [vatten]; men det är inte ni som förvarar det [i jordens innandöme].

²³Det är vi som ger liv och tar liv, och det är vi som förblir [när allt annat försvinner].

²⁴Vi har full kunskap om de första av er liksom de som ska komma allra sist,

²⁵och din Herre ska sannerligen samla dem alla [på domedagen]; han är förvisso vis och allvetande.

²⁶Vi har skapat människan av torr lera, av svart gyttja;

²⁷och dessförinnan skapade vi jinnernas [fader, Iblīs] av en brännhet eld.

²⁸[Minns] när din Herre sa till änglarna: "Jag ska skapa människan av torr lera, från svart gyttja,

²⁹och när jag har format honom och blåst in en själ i honom, ska ni falla ned inför honom."

³⁰Då föll alla änglar ned [inför Adam],

³¹utom Iblīs; han vägrade att vara bland dem som föll ned [inför honom].

³²[Allah] sa: "Iblīs! Varför faller inte du ned som de andra?"

³³Han svarade: "Jag skulle aldrig falla ned inför en människa — en som du har skapat av torr lera, av svart gyttja."

³⁴[Allah] sa: "Försvinn härifrån! Du ska vara utstött,

³⁵och [min] fördömelse ska vila över dig fram till domens dag."

³⁶[Iblīs] sa: "Herre! Ge mig uppskov till den dag då de [döda] återuppväcks."

³⁷Han svarade: "Du ska beviljas uppskov

³⁸till den dag vars tidpunkt är känd [endast av mig]."

³⁹[Iblīs] sa: "Herre! Eftersom du fick mig att fela ska jag försköna [synderna] för dem på jorden och vilseleda dem allihop,

⁴⁰förutom de av dina tjänare som du har valt ut."

⁴¹[Allah] sa: "Detta är en rak väg, [som leder] till mig.

⁴²Du har ingen makt över mina tjänare, förutom över de vilseledda människor som väljer att följa dig.

⁴³Och helvetet är den lovade mötesplatsen för dem alla –

⁴⁴Det har sju portar — var och en med sin bestämda andel [av dina följare]."

⁴⁵De gudfruktiga [ska vistas] i paradisets trädgårdar med [rinnande] bäckar.

⁴⁶[De välkomnas med orden:] "Stig in i frid och trygghet!"

⁴⁷Och varje spår av agg ska vi rycka bort från deras bröst. De ska sitta på troner vända mot varandra i broderlig [kärlek].

⁴⁸Där ska de inte uppleva någon trötthet och ingen ska förvisas därifrån.

⁴⁹Berätta för mina tjänare att jag är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige,

⁵⁰men [berätta] också att mitt straff är ytterst smärtsamt.

⁵¹Och berätta för dem om Abrahams gäster,

⁵²när de steg in till honom och sa: "Frid!", och han svarade: "Ert [besök] skrämmer oss!"

⁵³De sa: "Frukta inte! Vi har goda nyheter till dig om [att du ska få] en son med djup kunskap"

⁵⁴Han sa: "Ger ni mig sådana goda nyheter min höga ålder till trots? Hur kan ni komma med dessa glada budskap?"

⁵⁵De svarade: "Det glada budskapet vi gett dig är sant, så misströsta inte!"

⁵⁶Han sa: "Och vem utöver de som helt har gått vilse slutar hoppas på sin Herres barmhärtighet?"

⁵⁷Han sa: "Budbärare! Har ni fler ärenden här?"

⁵⁸De svarade: "Vi har sänts för [att straffa] ett folk som ägnat sig åt ohämmad synd.

⁵⁹Vi kommer dock att rädda var och en i Lots familj,

⁶⁰förutom hans hustru då vi [med Allahs vägledning] har beslutat att hon ska förbli kvar tillsammans med de andra."

⁶¹När budbärarna anlände till Lots hushåll,

⁶²utbrast han: "Ni är mig främmande."

⁶³De svarade: "Vi har kommit med det [straff] som [ditt folk] ifrågasatt,

⁶⁴och vi har kommit till dig med ett sannfärdigt besked. Ja, vi talar fullständig sanning.

⁶⁵Ge dig därför iväg under natten tillsammans med din familj. Håll dig bakom dem och se till att ingen av dem vänder sig om — och fortsätt så i den angivna vägriktningen."

⁶⁶Och vi meddelade honom beslutet att dessa [ohämmade syndare] skulle utplånas vid gryningen.

⁶⁷När stadens invånare [fått höra om Lots gäster] kom de [till hans hus], uppfyllda av iver över nyheten.

⁶⁸"Han sa: "Dessa är mina gäster, så dra inte skam över mig!

⁶⁹Frukta Allah och bringa mig inte förödmjukelse!"

⁷⁰De sa: "Har vi inte varnat dig för att ta emot gäster?"

⁷¹Han sa: "Dessa är mina döttrar, [gift er med dem] om ni måste göra det [som tillfredsställer era begär]."

⁷²Vid ditt liv! De är helt försjunkna i sin vilda upphetsning.

⁷³När gryningen så nalkades drabbades de av ett förödande dån.

⁷⁴Och vi vände [staden] upp och ned, och lät ett hagel av hårdpackad lera vräka ner över den.

⁷⁵I detta finns helt visst tecken för de som är insiktsfulla.

⁷⁶Den här [staden] låg vid en väg som finns kvar än idag.

⁷⁷I detta finns förvisso ett tecken för de troende.

⁷⁸På samma sätt var invånarna i den trädbevuxna byn [i Madyan] riktigt orättfärdiga.

⁷⁹Så vi tog vår hämnd på dem. Ja, de båda [utplånade samhällena] ligger [än idag] vid en synlig färdväg.

⁸⁰Invånarna i al-Hijr beskyllde också sändebuden för lögn.

⁸¹Vi visade dem våra tecken, men de vände sig envist bort från dem.

⁸²Och de högg ut bostäder åt sig i bergen, [och bodde där] i trygghet.

⁸³Men så en morgon träffades de av ett våldsamt dån.

⁸⁴Och [boningarna] de hade uppfört kunde inte ge dem något skydd.

⁸⁵Vi har skapat himlarna, jorden och allt däremellan med ett syfte. Och den yttersta stunden ska utan tvivel komma. Ha därför överseende [med dina motståndare], på det allra ädlaste sätt."

⁸⁶Din Herre är förvisso den storslagne Skaparen, den Allvetande.

⁸⁷Vi har gett dig de sju upprepade [verserna] och den magnifika Koranen.

⁸⁸Titta inte [med avund] på de [jordiska fröjder], som vi låter vissa [otrogna] njuta av, och låt inte deras [otro] bedröva dig utan [se i stället till att] vara kärleksfull och omtänksam mot de troende.

⁸⁹Och säg: "Jag varnar er klart och tydligt [för Allahs straff]!"

⁹⁰[Ja, vi kan sända ned ett straff] precis som vi sände det till dem som delade upp [sina skrifter baserat på vad de godkänt och vad de avvisat],

⁹¹och som nu anser att Koranen består av diverse påhitt.

⁹²Ja, vid din Herre! Vi ska sannerligen ställa dem alla till svars

⁹³för allt de har gjort!

⁹⁴Förkunna därför öppet vad som du har beordrats [att förkunna], och ignorera fullständigt dessa avgudadyrkare.

⁹⁵Vi ska skydda dig mot dem som hånar [dig för ditt budskaps skull];

⁹⁶de som dyrkar falska gudar vid Allahs sida. Men de ska snart få veta [vilket straff som väntar dem].

⁹⁷[Muhammed!] Vi vet att deras ord tynger ditt hjärta.

⁹⁸Ära och prisa därför din Herre och var en av dem som faller ned [i dyrkan inför honom].

⁹⁹Och dyrka din Herre tills du nås av den fulla vissheten (döden).