Hud

¹Alif Lām Rā. En skrift vars verser fulländats och tydligt framställts, [uppenbarad] av den som är allvis, väl underrättad om allt,

²för att ni inte ska dyrka någon annan än Allah. [Säg:] "Jag är [sänd] av honom för att varna er och förkunna ett glädjande budskap."

³Och för att ni ska söka förlåtelse från er Herre och sedan vända er till honom i ånger. Han skall då låta er njuta av ett gott liv fram till en utsatt tid [i detta liv]. Och han kommer att ge varje god människa [belöning] ur sin nåd [i nästa liv]." Men om de vänder sig bort [säg då:] "Jag fruktar att ni kommer att möta straffet på en svår dag.

⁴Till Allah ska ni återvända, och han har makt över allt."

⁵Dessa [avgudadyrkare] försöker tillsluta sina bröst för att dölja för honom [vad som finns i deras inre]. Men även när de skyler sig med sina kläder, känner han till både det de döljer och det de öppet visar. Ja, han är väl medveten om vad som rör sig i [människans] inre.

⁶Varje varelse på jorden har sin försörjning garanterad av Allah. Han vet var de håller till och var deras sista viloplats ska vara. Allt står [nedskrivet] i en klar skrift.

⁷Det är han som skapade himlarna och jorden under sex dagar, med sin tron placerad över vattnet, för att pröva er, och genom era handlingar låta er visa vilka av er som är de allra främsta. Om du säger: "Ni kommer definitivt att återuppväckas efter döden," kommer de otrogna svara: ”Det här är inget annat än uppenbar magi!”

⁸Och om vi skjuter upp straffet för dem till en bestämd tid, frågar de: "Vad är det som håller det tillbaka?" Men den dag det kommer till dem kan det inte avvärjas från dem, och [straffet] de förlöjligade ska då omringa dem helt och hållet.

⁹Om vi skänker människan av våra välsignelser och sedan tar dem från henne blir hon sannerligen djupt förtvivlad och otacksam.

¹⁰Och om hon efter sina motgångar får uppleva välgång utbrister hon: "Se, allt ont har försvunnit från mig!" Ja, då blir hon högmodig och skrytsam.

¹¹Så gör inte de tålmodiga som gör goda handlingar. Dessa ska bli förlåtna [för sina synder] och en riklig belöning väntar dem.

¹²[Muhammed!] Du kanske känner dig manad att undanhålla delar av det som uppenbarats för dig, tyngd i bröstet av deras fråga: "Varför har inte en skatt sänts ned till honom eller en ängel kommit till hans hjälp?" Ditt uppdrag är endast att varna; Allah håller allt under sitt beskydd.

¹³Och de säger: "Det är [Muhammed] som har sammanställt den!" Säg dem: "Framför då tio uppdiktade suror av samma slag och kalla [till er hjälp] alla ni förmår, andra än Allah, om ni verkligen talar sanning!"

¹⁴Om dessa [avgudadyrkare] inte besvarar er [utmaning], ska ni veta att denna [Koran] har sänts ner med Allahs kunskap, och att det inte finns någon gud [värd dyrkan] utom han. Borde ni då inte underkasta er [hans vilja]?

¹⁵De som [endast] vill ha det jordiska livet och dess fröjder ska belönas för sina handlingar i detta [liv], och inget ska de berövas därutav.

¹⁶Men i det kommande livet har de inget annat att vänta än elden. Vad de har uträttat i detta [liv] har gått förlorat, och deras handlingar är inget värda.

¹⁷[Kan dessa likställas] med [profeten Muhammed] – stödd på ett tydligt bevis från sin Herre; åtföljd [av Gabriel] som vittnar [till hans förmån], och som har Moses skrift – en ledstjärna och nåd – [som intygar om hans profetskap]? [Det är Muhammed och hans följeslagare] som tror på denna [Koran]. Men för de sammansvurna som förkastar den väntar endast elden. Hys därför inga tvivel om den! Ja, den är förvisso sanningen från din Herre, men de flesta människorna vill inte tro.

¹⁸Och vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Allah? Dessa ska föras fram inför sin Herre [på domedagen], och vittnena ska säga: "Dessa var det som ljög om sin Herre. Allahs fördömelse vilar sannerligen över de orättfärdiga!"'

¹⁹De som hindrade andra från Allahs väg och ville få den att framstå som krokig, och som förkastade tron på det kommande livet –

²⁰dessa kan aldrig fly undan [Allahs straff] på jorden, och de har inga andra beskyddare än Allah. Deras straff ska fördubblas. Inte kunde de förmå sig att lyssna och inte heller ville de se.

²¹De har förlorat sina själar, och [avgudarna] som de skapat sig ska överge dem.

²²Utan tvekan är det de som i det kommande livet är de största förlorarna.

²³De som tror och gör goda handlingar och ödmjukar sig inför sin Herre ska sannerligen vara bland paradisets invånare. Där ska de vara till evig tid.

²⁴Skillnaden mellan de två grupperna är som mellan någon som är blind och döv och någon som både kan se och höra. Kan deras respektive situation likställas? Att ni inte tänker efter!

²⁵Vi sände Noa till sitt folk [med orden]: "Jag har kommit till er som en tydlig varnare –

²⁶så att ni inte ska dyrka någon utom Allah. Jag befarar för er en plågsam dags straff."

²⁷De otrogna ledarna bland hans folk sa: "För oss är du en vanlig människa precis som vi, och det är tydligt att enbart de eländigaste av oss väljer att följa dig. Vi ser inte att ni på något sätt är bättre än oss; tvärtom anser vi att ni ljuger!"

²⁸Han svarade: "Mitt folk! Säg mig: om jag har ett tydligt bevis från min Herre och han har skänkt mig sin nåd, men ni har blivit blinda för detta [budskap] – kan vi då tvinga er att acceptera det mot er vilja?"

²⁹Mitt folk! Jag begär ingen ersättning av er för detta; min belöning kommer enbart från Allah. Och jag kommer inte att driva bort de som tror; de ska ju möta sin Herre. Men jag anser att ni är ett ovetande folk.

³⁰Mitt folk! Vem ska skydda mig från Allahs [straff] om jag driver bort dem? Ska ni inte tänka över det här?

³¹Jag säger inte att jag har [tillgång till] Allahs skatter, eller att jag känner till det som är dolt [för människan]. Och jag påstår inte att jag är en ängel. Och inte säger jag till dem som ni betraktar med förakt, att Allah inte kommer att ge dem något av det goda. Allah vet bäst vad de bär inom sig. [Om jag hade sagt detta], skulle jag säkerligen höra till de orättfärdiga."

³²De sa: "Noa! Du har tvistat med oss och verkligen dragit ut på det. Nedkalla [det straff] du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!"

³³[Noa] svarade: "Endast Allah kan låta [straffet] drabba er, om det är hans vilja, och då kan ni inte undkomma det!

³⁴Mina råd kan inte hjälpa er – om jag nu ville råda er – om det samtidigt är Allahs vilja att vilseleda er. Han är er Herre, och till honom ska ni återvända."

³⁵Och de påstår att han har hittat på det här på egen hand. Säg: "Om jag har hittat på det här bär jag förvisso ansvaret för mina egna synder, och jag ska inte ställas till svars för era."

³⁶Och det uppenbarades för Noa: "Ingen från ditt folk kommer att tro, förutom de som redan tror. Låt dig därför inte bedrövas över vad de tar sig för.

³⁷Bygg arken under vår uppsikt och enligt våra uppenbarade instruktioner. Och tala inte till mig till förmån för de som gör orätt – de ska sannerligen dränkas."

³⁸Och han byggde arken, och varje gång ledande personer från hans folk passerade, hånade de honom. Han sa: "Ni må håna oss nu, men [en dag] kommer vi att håna er på samma sätt som ni hånar oss nu."

³⁹Ni kommer snart att få veta vem som ska drabbas av ett förnedrande straff och [till slut] utsättas för ett ändlöst lidande."

⁴⁰[Detta fortsatte] tills vår dom kom och ugnarna svämmade över. Vi sa: "Ta med i [arken] ett par av varje [djurart], och din familj – förutom de som redan är dömda [att dränkas] – samt de övriga troende." Och ingen trodde tillsammans med honom utom ett fåtal.

⁴¹[Noa] sa: "Gå ombord på den! I Allahs namn ska den segla och ankra. Min Herre är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig."

⁴²Och den seglade med dem bland vågor [höga] som berg. Noa ropade till sin son som dragit sig undan: "Min son! Kom ombord med oss, och stanna inte kvar med de otrogna!"

⁴³Han svarade: "Jag ska ta min tillflykt till ett berg som kan skydda mig från vattnet." [Noa] sa: "Idag finns inget skydd mot Allahs dom utom för den han förbarmar sig över." Och vågorna skilde dem åt, och han blev en av de drunknade.

⁴⁴Och det befalldes: "Jord, svälj ditt vatten! Och himmel, håll tillbaka [ditt regn]!" Då sjönk vattnet, och domen verkställdes, och arken kom att stanna på berget al-Jūdī. Och det sades: "Bort med det orättfärdiga folket!"

⁴⁵Och Noa anropade sin Herre och sa: "Herre! Min son hör ju till min familj, och ditt löfte är sant, och du är den rättvisaste av domare!"

⁴⁶[Allah] svarade: "Noa! Han är inte en del av din familj [som ska räddas]. Hans handlingar är orättfärdiga. Be mig inte om sådant du inte har kunskap om. Jag varnar dig för att bli en av de oförståndiga."

⁴⁷[Noa] sa: "Herre! Jag söker ditt skydd från att be dig om något som jag inte har kunskap om. Om du inte förlåter mig och visar mig nåd blir jag en av de förlorade."

⁴⁸Det sades: "Noa! Stig i land med vår frid och våra välsignelser över dig och över de [troende] samfund [som ska härstamma från] dem som är med dig. Men kommer att finnas andra [otrogna] samfund som vi ska låta njuta [i det jordiska livet], och därefter ska vi utsätta dem för ett smärtsamt straff."

⁴⁹Detta hör till berättelserna om det fördolda, som vi uppenbarar för dig [Muhammed]. Varken du eller ditt folk kände tidigare till dem. Ha därför tålamod! Den slutgiltiga segern tillhör de gudfruktiga.

⁵⁰Och till [stammen] 'Ᾱd [sände vi] deras broder Hūd, som sa: "Mitt folk! Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. [Allt annat är sådant som] ni har hittat på.

⁵¹Mitt folk! Jag ber er inte om någon belöning för detta [budskap]. Min belöning får jag bara från den som har skapat mig. Använder ni inte ert förstånd?

⁵²Mitt folk! Sök förlåtelse från er Herre och vänd er till honom i ånger. Han kommer då att låta regnet flöda över er och lägga styrka till er [befintliga] styrka – men vänd er inte bort [från mitt kall] för att kunna ägna er åt synder.

⁵³De svarade: "Hūd! Du har inte gett oss något övertygande bevis, och vi kommer inte att överge våra gudar baserat på dina ord endast. Nej, vi tror inte på dig!

⁵⁴Vi kan bara anta att några av våra gudar har låtit något ont drabba dig" [Hūd] svarade: "Jag tar Allah till vittne – och ni ska också vittna – att jag ingenting har att göra med det ni dyrkar

⁵⁵vid hans sida. Smid nu era onda planer och ge mig inget andrum!

⁵⁶Jag sätter all min lit till Allah, min Herre och er Herre. Det finns inte en levande varelse vars lugg han inte har i sitt grepp. Min Herres väg är i sanning en rak väg!

⁵⁷Om ni vänder er bort, så har jag förvisso framfört det [budskap] jag sändes till er med. Och min Herre ska sätta ett annat folk i ert ställe, och ni kommer inte kunna skada honom det minsta. Min Herre vakar sannerligen över allt."

⁵⁸Och när vår dom föll över dem, räddade vi i vår nåd Hūd och dem som trodde tillsammans med honom. Ja, vi räddade dem från ett svårt straff.

⁵⁹Detta var [stammen] 'Ᾱd. De förkastade sin Herres tecken och trotsade hans sändebud och följde i stället order från var och varje trotsig tyrann.

⁶⁰Och en förbannelse följde dem i detta liv och [kommer även att göra det] på uppståndelsens dag. Ja, [stammen] 'Ᾱd vägrade att tro på sin Herre – förintelse åt 'Ᾱd, Hūds folk!

⁶¹Och till [stammen] Thamūd [sände vi] deras broder Ṣāliḥ. Han sa: "Mitt folk, dyrka Allah! Ni har ingen annan gud än honom. Han har frambringat er ur jorden och lärt er att bruka den. Sök därför hans förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Min Herre är sannerligen nära och han besvarar [människans bön]."

⁶²De svarade: "Ṣāliḥ! Du var förut en aktad man bland oss. Försöker du nu hindra oss från att dyrka det som våra förfäder dyrkade? Vi är djupt skeptiska till det du uppmanar oss till!"

⁶³Han sa: "Mitt folk! Ser ni inte att jag har ett tydligt bevis från min Herre, och att han har skänkt mig sin nåd? Vem kan skydda mig från Allahs [straff] om jag skulle trotsa honom? Ni kommer bara [bidra] till att jag går vilse.

⁶⁴Mitt folk! Det här är Allahs kamelsto – ett tecken för er. Låt henne beta i fred på Allahs jord och gör henne ingen skada, för då kommer ett nära förestående straff att drabba er."

⁶⁵Men de slaktade henne, varpå [Ṣāliḥ] sa: "Ni har tre dagar kvar att njuta [av livet] i era hem; detta är ett osvikligt löfte."

⁶⁶När vår dom till slut föll över dem, räddade vi i vår nåd Ṣāliḥ och dem som trodde tillsammans med honom, och vi [skonade dem] från den dagens förnedring. Din Herre är sannerligen den Starke, den Oövervinnerlige.

⁶⁷Och de som begått orätt drabbades av ett förödande dån och blev liggande framstupa i sina hem.

⁶⁸Det var som om de aldrig hade bott där. Ja, [stammen] Thamūd vägrade att tro på sin Herre – förintelse åt Thamūd!

⁶⁹Våra sändebud kom till Abraham med ett glatt budskap. De hälsade: "Frid [vare med dig]!" Han svarade: "Frid [vare med er]!" Och en stund senare hade han ställt fram en helstekt kalv.

⁷⁰Men när han såg att de inte sträckte sina händer mot den blev han misstänksam och kände en plötslig ängslan. De sa: "Var inte rädd! Vi har sänts till Lots folk."

⁷¹Och hans hustru som stod [i närheten] gav i från sig ett litet skratt. Då gav vi henne det glädjande beskedet om Isaks [födelse] och efter Isak, även Jakobs [födelse].

⁷²Hon sa: "Stackars mig! Ska jag, denna åldersstigna kvinna, verkligen föda, och min man här är ju så gammal! Det här är verkligen häpnadsväckande!"

⁷³[Sändebuden] sa: "Förundras du över Allahs beslut? Allahs barmhärtighet och välsignelser vilar över er alla i detta hus! Han är sannerligen prisvärd, ärofull."

⁷⁴När rädslan lämnat Abraham och han mottagit det glädjande beskedet, började han tala till oss till förmån för Lots folk.

⁷⁵Abraham var verkligen from och fördragsam, någon som ständigt vände åter [till Allah] i ånger.

⁷⁶[Sändebuden sa:] "Abraham, upphör med detta! Din Herres dom har redan fallit, och de ska sannerligen drabbas av ett straff som inte kan avvärjas."

⁷⁷När våra sändebud kom till Lot blev han bekymrad för deras skull och han kände sig trängd, och sa: "Detta är en svår dag!"

⁷⁸Hans folk rusade till honom [drivna av lust], efter att redan ha ägnat sig åt skamlösa handlingar. Han sa: "Mitt folk! Här är mina döttrar; [att ni gifter er med dem är] renare för er. Frukta Allah och dra inte skam över mig [genom att vanära] mina gäster. Finns det inte en enda rättsinnig man bland er?"

⁷⁹De svarade: "Du vet gott och väl att vi inte är intresserade av dina döttrar, och du känner till vad vi faktiskt vill ha."

⁸⁰Han sa: "Om jag bara haft styrka att stå emot er eller haft ett kraftfullt stöd att vända mig till."

⁸¹[Änglarna] sa: "Lot! Vi är din Herres sändebud. De kommer inte att kunna skada dig. Bege dig iväg med din familj under nattens mörker, och låt ingen av er se tillbaka utom din fru; hon ska drabbas av samma öde som dem. Deras utlovade tid är gryningen – är inte gryningen nära?"

⁸²När vår befallning kom, vände vi upp och ned på [staden] och lät ett stenregn bestående av hårdpackad lera vräka ner över den.

⁸³[Dessa stenar] var märkta [med specifika tecken] från din Herre. Och de är förvisso aldrig långt bort från [att straffa] de orättfärdiga.

⁸⁴Och till [folket i] Madyan [sände vi] deras broder Shu'ayb, som sa: "Mitt folk! Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. Och minska inte era mått och vikter! Jag ser att ni lever i välstånd, och jag fruktar för er det förestående straffet en dag då ni ska finna er helt omgärdade [utan minsta flyktväg].

⁸⁵Mitt folk! Mät och väg rättvist, med fulla mått, och beröva inte människor deras ägodelar, och sprid inte sedesfördärv på jorden!

⁸⁶Det som Allah låter bli kvar [när ni mäter och väger rättvist] är bättre för er, om ni verkligen är troende. Jag är dock inte satt att vaka över er."

⁸⁷De sa: "Shu'ayb! Befaller dina böner dig att vi ska avstå från att dyrka det som våra förfäder dyrkade eller från att göra som vi vill med våra ägodelar? Vilken fördragsam och rättsinnig man du måste vara!"

⁸⁸Han sa: "Mitt folk! Ser ni inte att jag har ett tydligt bevis från min Herre, och att han har skänkt mig från sin frikostiga försörjning? Jag kommer inte själv göra sådant som jag förbjuder er från; jag vill bara, så gott jag förmår, rätta till [era misstag]. Huruvida jag ska lyckas med det är helt upp till Allah. Till honom sätter jag min lit och till honom vänder jag mig [i ånger]."

⁸⁹Mitt folk! Låt inte er fiendskap mot mig leda er till samma öde som Noas, Hūds eller Ṣāliḥs folk. Och Lots folk befann sig ju inte långt borta ifrån er.

⁹⁰Be er Herre om förlåtelse och vänd er till honom i ånger! Min Herre är sannerligen barmhärtig, kärleksfull.

⁹¹De sa: "Shu'ayb, vi förstår inte särskilt mycket av det du säger och vi anser att du har en svag [ställning] hos oss. Hade det inte varit för din stam hade vi stenat dig; vi känner ju ingen respekt för dig!"

⁹²Han sa: "Mitt folk! Hyser ni större aktning för min stam än för Allah? Och har ni helt vänt honom ryggen? Min Herre har dock full uppsikt över allt ni gör!

⁹³Mitt folk! Fortsätt ni med era handlingar – jag fortsätter med mina. Ni kommmer snart att få se vem av oss som ska drabbas av ett förnedrande straff och vilka de verkliga lögnarna är. Vänta ni [på vad som ska komma]; jag ska vänta med er!

⁹⁴När vår dom föll, räddade vi i vår nåd Shu'ayb och de som trodde tillsammans med honom. De orättvisa drabbades av ett förödande dån och blev liggande framstupa i sina hem.

⁹⁵Det var som om de aldrig hade bott där. Ja, förintelse åt Madyan precis som Thamūd tidigare förintades!

⁹⁶Vi sände Mose med våra tecken och med klara bevis [på hans profetskap],

⁹⁷till Farao och hans stormän. Men de valde att åtlyda Faraos befallning, och Faraos befallning ledde ingen rätt.

⁹⁸På uppståndelsens dag kommer han att leda sitt folk och föra dem rakt ner i helvetet. Vilken eländig plats han leder dem till!

⁹⁹Och en förbannelse vilade över dem i detta [liv], och [ska vila på dem] på uppståndelsens dag. Hur eländigt är det inte att [dessa två förbannelser] följer dem!

¹⁰⁰Detta är berättelser om [utplånade] samhällen som vi underrättar dig om. Vissa [av deras bosättningar] står kvar [än idag], medan andra har jämnats med marken.

¹⁰¹Vi gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde sig själva orätt. Deras avgudar, som de anropade vid sidan av Allah, kunde inte hjälpa dem när Allahs dom föll, utan de drev dem bara längre in i deras fördärv.

¹⁰²Sådant är din Herres straff när han bestraffar orättfärdiga samhällen. Hans straff är förvisso plågsamt och strängt.

¹⁰³I detta finns helt visst en lärdom för den som fruktar det kommande livets straff. Det är en dag då alla människor ska samlas – en dag bevittnad [av alla].

¹⁰⁴Vi skjuter inte upp den [dagen] över den fastställda tidpunkten.

¹⁰⁵Den dagen kommer ingen själ kunna tala utan hans tillåtelse. Vissa ska då vara fördömda medan andra ska vara lycksaliga.

¹⁰⁶De fördömda kommer att hamna i elden, där de kommer att jämra och flåsa.

¹⁰⁷De kommer att förbli där för evigt, så länge som himlarna och jorden består, såvida din Herre inte vill annorlunda. Din Herre gör verkligen precis som han vill.

¹⁰⁸Vad beträffar de lycksaliga så är de i paradiset. Där ska de förbli till evig tid, så länge som himlarna och jorden består, såvida din Herre inte vill annorlunda – en gåva utan slut.

¹⁰⁹Tvivla därför inte på att [de gudar] de dyrkar [är annat än påhitt]! De dyrkar bara vad deras förfäder tidigare dyrkat. Vi ska sannerligen ge dem deras fulla del [av straffet], utan att dra någonting från det.

¹¹⁰Vi gav förvisso Mose skriften, men oenighet uppstod kring den. Och hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen till domedagen], skulle saken redan ha avgjorts mellan dem. De bär verkligen en djupt rotad misstro mot denna [Koran].

¹¹¹Och din Herre kommer helt visst att ge alla full lön för deras handlingar. Han är väl underrättad om allt de gör.

¹¹²Följ därför den raka vägen – precis som du har beordrats – [vilket även] de som har vänt sig [till Allah] i ånger tillsammans med dig ska göra. Och ni ska inte överskrida [de av Allah fastställda gränserna]. Han ser nämligen allt vad ni gör.

¹¹³Och låt er inte tilltalas av de orättfärdigas [handlingar] så att ni själva bränns av helveteselden. Vid sidan av Allah har ni inga beskyddare och ni kan inte få någon hjälp.

¹¹⁴Förrätta bönen vid dagens början och vid dess slut, samt under delar av natten. Goda gärningar utplånar sannerligen de ondas [frukter]. Detta är en påminnelse för dem som låter sig förmanas.

¹¹⁵Och ha tålamod! Allah låter inte de rättfärdigas belöning gå förlorad.

¹¹⁶Om det ändå hade funnits förståndiga individer bland de [utplånade] samfunden före er, som förbjudit fördärvet på jorden! De vi räddade [från straffet] utgjorde endast ett fåtal av dem, medan de orättfärdiga försjönk i sina njutningar och förblev obotliga syndare.

¹¹⁷Din Herre skulle aldrig förinta samhällen utan rätt medan deras invånare [strävar efter] att göra rätt för sig.

¹¹⁸Om din Herre hade velat hade han helt visst gjort mänskligheten till ett enda samfund, men de kommer alltid att vara oense,

¹¹⁹utom de som din Herre visar barmhärtighet, och för detta [test] skapade han dem. Och löftet från din Herre kommer att uppfyllas: "Jag ska sannerligen fylla helvetet med både jinner och människor, alla tillsammans!"

¹²⁰Alla de historier om sändebuden som vi underrättar dig om är för att stärka ditt hjärta. I denna [sura] har sanningen nått dig, tillsammans med en förmaning [till de otrogna] och en påminnelse för de troende.

¹²¹Och säg till dem som inte tror: "Agera ni på ert sätt, vi ska agera på vårt!"

¹²²Och vänta ni bara [på vad som ska komma], vi ska också vänta!"

¹²³ِAllah har [kunskap] om det dolda i himlarna och på jorden, och till honom återgår helt och fullt varenda beslut. Dyrka därför och förlita dig [endast] på honom! Din Herre är inte omedveten om vad ni gör."