Yusuf

¹Alif Lām Rā. Detta är verser från den tydliga skriften.

²Vi har helt visst uppenbarat den här Koranen på arabiska för att ni ska kunna begripa [dess innebörd].

³Genom att uppenbara denna Koran till dig, förmedlar vi de bästa berättelserna till dig. Innan dess var du helt ovetande [om dem].

⁴[Vi berättar för dig] om när Josef sa till sin far: "Far! [I min dröm] såg jag elva stjärnor och solen och månen, och jag såg dem buga sig för mig."

⁵[Jakob] svarade: "Min son! Berätta inte om din dröm för dina bröder så att de [blir avundsjuka och] börjar smida onda planer mot dig. Satan är utan tvekan en uppenbar fiende till människan.

⁶Och just så [som med denna drömsyn] ska din Herre upphöja dig och lära dig att förstå drömmars djupare innebörd. Ja, han ska fullborda sin nåd över dig och över Jakobs ätt, precis som han fullbordade den över dina förfäder Abraham och Isak. Din Herre är förvisso allvetande, vis."

⁷I [berättelsen om] Josef och hans bröder finns helt visst lärdom att hämta för dem som söker svar.

⁸[Bröderna] sa [sinsemellan]: "Josef och hans bror är mer älskade av vår far än vi, trots att vi är en hel hop! Vår far har verkligen misstagit sig.

⁹Döda Josef eller driv bort honom till en avlägsen plats! Då kommer er far att rikta all sin kärlek till er, och därefter kan ni [söka Allahs förlåtelse och] leva som rättfärdiga människor."

¹⁰En av dem sa: "Döda inte Josef, utan kasta honom i brunnens djup så plockas han nog upp av en karavan – om ni nu verkligen vill göra något."

¹¹[När de var överens] sa de: "Far! Varför låter du oss inte ta hand om Josef? Vi vill ju honom bara gott.

¹²Låt honom komma med oss ut i morgon så att han kan få roa sig och leka. Vi kommer att se efter honom väl."

¹³Han svarade: "Jag blir verkligen orolig vid tanken på att ni ska ta honom med er. Jag är rädd att en varg ska äta upp honom medan ni är upptagna med annat."

¹⁴De sa: "Om en varg skulle äta upp honom trots att vi är så många, ja då måste vi vara helt värdelösa!"

¹⁵När de tagit honom med sig och enats om att kasta honom i brunnen uppenbarade vi för honom: "[En dag] kommer du att upplysa dem om detta dåd, utan att de inser [vem du är]."

¹⁶På kvällen kom de gråtande tillbaka till sin far.

¹⁷De sa: "Far! Vi gick i väg för att springa i kapp och lämnade Josef vid våra ägodelar och då kom vargen och åt upp honom! Du tror oss nog inte fastän vi talar sanning."

¹⁸Och de visade hans skjorta, fläckad med falskt blod. Han svarade: "Nej, detta är en något ni själva har hittat på. [Jag måste nu visa] ett outtröttligt tålamod, och jag söker Allahs hjälp i det ni påstår."

¹⁹Och en karavan anlände, och de sände sin vattenhämtare. Han sänkte sin hink [i brunnen] och utbrast: "Vilken lycka – här är en pojke!" De gömde honom bland handelsvarorna och Allah visste så väl vad de gjorde.

²⁰Och så sålde de honom för en ringa summa, några få silvermynt bara, eftersom de ansåg att de inte själva behövde honom.

²¹[Mannen] från Egypten som köpte honom uppmanade sin hustru: "Ta god hand om honom under hans vistelse hos oss; förhoppningsvis blir han till nytta för oss, eller så upptar vi honom som vår egen son." På det här sättet gav vi Josef makt och ställning i landet och lärde honom att tolka folks drömmar. Allah genomför alltid sin vilja men om detta vet de flesta människor ingenting.

²²Och när han hade nått mogen ålder skänkte vi honom insikt och kunskap. Så belönar vi dem som gör gott.

²³Kvinnan i vars hus han bodde försökte [en dag] förföra honom. Hon låste alla dörrar och sa: "Kom hit till mig!" Han svarade: Jag söker Allahs skydd! Min husbonde har varit så god mot mig under min vistelse och inget gott väntar den som gör sådan orätt."

²⁴Hon hade fattat begär till honom och han kände även begär till henne, men så såg han ett tecken från sin Herre [som fick honom att motstå frestelsen]. På detta vis höll vi honom borta från ondska och skamlöshet – han var förvisso en av våra utvalda tjänare.

²⁵De rusade mot dörren och hon rev itu hans skjorta bakifrån. Vid dörren stötte de på hennes make och hon sa: "Vad kan den vänta sig, som velat skada din hustru, annat än fängelse eller ett plågsamt straff?"

²⁶[Josef sa]: "Det var hon som försökte förföra mig!" Och ett vittne från hennes familj intygade: "Om hans skjorta är sönderriven framifrån, då talar hon sanning medan hans ord är lögn.

²⁷Men om hans skjorta är sönderriven bakifrån, då är det hon som ljuger och han har talat sanning."

²⁸När [hennes make] såg att skjortan var sönderriven bakifrån sa han: "Här ser vi kvinnans list. Ja, er list är verkligen stor!"

²⁹[Till Josef sa han:] "Josef, låt detta förbli en hemlighet! [Och till sin fru:] "Be om förlåtelse för din synd, det du gjorde var verkligen fel."

³⁰[Ryktet spreds] och kvinnorna i staden sa: "Den mäktiga mannens hustru försöker förföra sin tjänare. Hon har bländats av kärlek, ja, hon har uppenbarligen förlorat förståndet!"

³¹När hon fick höra om deras skvaller bjöd hon in dem och ordnade en sittplats för var och en. Hon gav dem alla en kniv och sa sedan [till Josef]: "Gå ut till dem!" När de såg honom, blev de så häpna [över hans skönhet] att de skar sig i händerna. De utbrast: "Allah – helt utan brister är du! Detta kan inte vara en människa; det måste vara en ädel ängel!"

³²Hon sa: "Där har ni han för vars skull ni förebrådde mig! Ja, jag försökte förföra honom, men han stod emot. Om han inte gör det jag befaller honom med nu, ska han minsann kastas i fängelse och bli djupt förnedrad."

³³[Josef] sa: "Herre! Jag hamnar hellre i fängelse än gör det som de uppmanar mig till. Om du inte avvärjer deras list från mig kanske jag ger efter för dem och agerar oförståndigt."

³⁴Så hans Herre bönhörde honom och avvärjde deras list från honom. Han är förvisso den Allhörande, den Allvetande.

³⁵Men därefter ansåg de, trots att de sett bevisen [för hans oskuld], att de borde sätta honom i fängelse för en tid.

³⁶Och två unga män sattes i fängelse med honom. En av dem sa: "Jag drömde att jag pressade vin." Och den andre sa: "Jag drömde att jag bar bröd på mitt huvud, och att fåglar åt av det. Säg oss vad detta betyder! Vi ser att du är en som gör gott."

³⁷Han svarade: "Jag kan beskriva varje måltid som serveras er innan den ens kommit. Detta hör till de [förmågor som] min Herre skänkt mig. Jag har tagit avstånd från den religion [som följs av] folk som inte tror på Allah och som förnekar det kommande livet.

³⁸Jag följer mina förfäders tro; Abrahams, Isaks och Jakobs. Vi skulle aldrig dyrka någon vid Allahs sida. Denna [tro] är en nåd från Allah till oss och till mänskligheten, men de flesta människor är inte tacksamma.

³⁹Mina kamrater i fångenskapen! Är det bättre [att dyrka] olika gudar, eller [att endast dyrka] Allah – den Ende, den Överlägsne härskaren?

⁴⁰Vad ni dyrkar vid hans sida är bara namn som ni och era förfäder har hittat på; Allah har inte gett er befogenhet till det. Beslutet är enbart Allahs, och han befaller er att inte dyrka någon annan än honom. Detta är den sanna tron, men de flesta människor vet inte det.

⁴¹Mina kamrater i fångenskapen! En av er kommer att servera sin herre vin att dricka, medan den andre kommer att korsfästas varpå fåglar äter av hans huvud. Det ni bett mig förklara kommer verkligen att inträffa."

⁴²Och [Josef] sa till den han visste skulle bli frigiven: "Nämn mig när du är hos din herre!" Men satan fick honom att glömma bort att nämna [Josef] för sin herre, så han blev kvar i fängelset i flera år.

⁴³[En dag] sa kungen: "Jag har [i en dröm] sett sju feta kor ätas upp av sju magra, samt sju gröna ax och andra [sju] helt förtorkade. Stormän! Upplys mig om [innebörden av] min dröm, om ni vet hur man tyder drömmar."

⁴⁴De sa: "Vilka virriga drömmar! Och vi vet ingenting om hur man tolkar sådana."

⁴⁵Då sa den [fånge] som tidigare frivgivits, och som efter lång tid nu mindes [Josef]: "Jag kan berätta för er vad den betyder; låt mig bara gå [tillbaka till fängelset]."

⁴⁶[Väl i fängelset sa han:] "Josef, du som alltid talar sanning! Hjälp oss att tolka [en dröm om] sju feta kor som äts upp av sju magra, och sju gröna ax och [sju] andra helt förtorkade. Då kan jag återvända till människorna [som undrade], och förhoppningsvis inser de då [din förträfflighet]."

⁴⁷Han svarade: "Ni ska odla grödor i sju hela år. Det ni skördar ska ni låta vara kvar i axen, förutom en liten mängd som ni kan äta.

⁴⁸Efter det följer sju svåra år som innebär en förbrukning av allt som ni har lagrat, utom en liten mängd som ni har förvarat väl.

⁴⁹Därefter kommer ett år då folket välsignas med regn, och de kommer att kunna pressa [oliver och druvor]."

⁵⁰Kungen sa: "För honom till mig!" När budbäraren kom till [Josef] sa han: "Gå tillbaka till din herre och fråga honom om händelsen med kvinnorna som skar sig i händerna. Min Herre har full kännedom om deras list."

⁵¹[Kungen] frågade dem: "[Trodde ni att han skulle gå er önskan till mötes] eller hur tänkte ni när ni försökte förföra Josef?" De svarade: "Allah förbjude! Vi känner inte till något dåligt om honom." Då sa den mäktiga mannens hustru: "Nu har sanningen uppdagats — det var jag som försökte förföra honom. Han har ständigt talat sanning.

⁵²[Jag nämner] detta så att han ska veta att jag aldrig svek honom i hans frånvaro [genom ljuga om honom]; Allah låter inte svekfulla förrädare slippa undan.

⁵³Jag friar inte mig själv från skuld; själen drivs ständigt mot det onda, förutom hos de som min Herre visat nåd. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig."

⁵⁴Kungen sa: "För honom till mig; jag vill göra honom till en nära förtrogen." Efter att ha talat med [Josef] sa han: "[Från och med] i dag är du högt aktad och betrodd hos oss."

⁵⁵[Josef svarade:] "Ge mig ansvaret för landets förrådshus; jag är verkligen en skicklig och insiktsfull förvaltare."

⁵⁶Och på detta sätt gav vi Josef inflytande över landet, och han kunde bosätta sig varhelst han önskade. Vi skänker vår barmhärtighet till den vi vill, och vi låter inte belöningen för dem som gör gott gå förlorad.

⁵⁷Men belöningen i det kommande livet är ännu bättre för dem som tror och är gudfruktiga.

⁵⁸[En dag många år senare] kom Josefs bröder till [Egypten] och när de trädde in hos honom kände han igen dem, men de kände inte igen honom.

⁵⁹När han hade försett dem med mat och andra förnödenheter sa han: "Ta med er halvbror från er fars sida [nästa gång ni kommer]. Ser ni inte att jag ger rättvisa mått och visar stor gästfrihet?

⁶⁰Om ni inte har honom med er ska ni inte få ett enda mått [spannmål] från mig, och ni ska inte få komma i min närhet."

⁶¹De svarade: "Vi ska övertyga vår far att låta honom [följa med]. Ja, vi ska verkligen göra [vårt bästa]."

⁶²Och [Josef] sa till sina tjänare: "Lägg tillbaka varorna [som de betalat med] i deras packning, så att de upptäcker dem när de återvänder till sin familj; då kommer de förhoppningsvis tillbaka.

⁶³När de återvände till sin far sa de: "Far! Vi har nekats att få [mer] spannmål [om vi inte tar med oss vår bror]. Låt därför vår bror följa med oss så att vi kan få vårt spannmål. Vi ska verkligen vaka över honom."

⁶⁴Han svarade: "Ska jag anförtro honom åt er, så som jag tidigare anförtrodde er hans bror, [Josef]? Ingen vakar bättre [över oss] än Allah; av alla barmhärtiga är det han som är den allra mest barmhärtige!"

⁶⁵När de öppnade sina packningar upptäckte de att deras varor hade återlämnats till dem. De sa: "Far! Vad mer kan vi önska? Här är våra varor [som skulle bytas mot spannmål]; de har återlämnats till oss. Nu kan vi försörja vår familj! Vi ska vakta vår bror och hämta en extra kamellast [spannmål]. Det blir en lättfången last."

⁶⁶Han svarade: "Jag kommer inte att låta honom följa med er förrän ni svär en ed inför Allah att ni ska föra honom tillbaka till mig, förutsatt ni inte själva går under." När de hade svurit eden sa han: "Allah är vittne till vad vi säger."

⁶⁷Och han sa: "Mina söner! Gå inte in [i staden] genom en och samma port, utan använd olika portar. Jag kan dock inte skydda er från det som Allah [har beslutat]; Det är alltid Allahs beslut som råder. Till honom sätter jag min tilltro; ja, till honom ska alla som söker stöd sätta sin tilltro.

⁶⁸När de så gick in [i staden] helt enligt deras fars anvisningar, var det inte för att skydda dem från Allahs [beslut] – utan endast ett uttryck för Jakobs innerliga önskan. Genom kunskapen vi skänkt honom var han utan tvekan fullt medveten [om att Allahs vilja alltid sker] De flesta människor vet det dock inte.

⁶⁹Och när de kom in till Josef, tog han sin bror till sig och viskade: "Det är jag, din bror! Var inte ledsen över vad de gjorde [mot mig när jag var liten].

⁷⁰När [Josef] lät packa deras proviant åt dem lade han även med en bägare i sin brors packning. Snart därefter förkunnade en utropare: "Ni där, i karavanen, ni har stulit!"

⁷¹[Bröderna] vände sig mot dem och frågade: "Vad saknar ni?"

⁷²De svarade: "Vi saknar kungens bägare, och den som hittar den får en kamellast [med spannmål i belöning]. Det garanterar jag."

⁷³[Bröderna] sa: "Vid Allah! Ni vet att vi inte har kommit hit för att ställa till det i landet, och vi har inte stulit något!"

⁷⁴Då sa de: "Vilket straff väntar den [som är skyldig], om det visar sig att ni ljuger?"

⁷⁵[Bröderna] svarade: "Den hos vilken [bägaren] hittas ska betala för detta med sin frihet. Så straffar vi dem som gör orätt."

⁷⁶[Bröderna fördes tillbaka till Josef,] som började genomsöka deras packningar innan han fortsatte med sin [yngre] brors packning ur vilken han sedan drog fram den. På detta sätt underlättade vi för Josef att genomföra sin plan. Enligt kungens lag fick han inte hålla kvar sin bror, men Allah ville något annat. Vi låter den vi vill få en högre grad, och över varje vetande [väsen] står den som vet allt.

⁷⁷De sa: "Om han har stulit så har ju en bror till honom faktiskt redan stulit en gång!" Men Josef lät dem inte ana vad han kände utan behöll det inom sig; han tänkte: "Ert [avundsjuka] tillstånd [och era onda handlingar] är värre [än stöld, om anklagelsen hade varit sann], och Allah känner känner mycket väl till [sanningshalten i] det ni påstår."

⁷⁸De sa: "Mäktige herre! Hans far är väldigt gammal, så ta en av oss i hans ställe! Vi ser att du är en rättskaffens man."

⁷⁹Han svarade: "Allah förbjude! Vi skulle aldrig anhålla någon annan än den hos vilken vi fann vår egendom; i så fall skulle vi ha gjort stor orätt."

⁸⁰När de hade förlorat hoppet om honom, drog de sig undan för att rådslå i enskildhet. Den äldste bland dem sa: "Minns ni inte att er far tog ett löfte från er i Allahs namn, och hur försumliga ni varit med Josef? Jag kommer inte att lämna detta land förrän min far tillåter det eller Allah förrän dömt till min fördel; han är den bäste av domare.

⁸¹Återvänd till er far och säg: 'Far! Din son har stulit. Vi kan endast vittna om det vi vet, och vi kunde inte förutse vad som skulle hända.

⁸²Fråga [invånarna i] staden vi besökte och karavanen som vi reste med. Ja, vi talar verkligen sanning!'"

⁸³[När de återvänt till sin far och berättat allt], sa han: "Nej, detta är något ni själva har hittat på. [Jag måste visa] outtröttligt tålamod! Förhoppningsvis kommer Allah att återföra dem alla till mig; han är sannerligen den Allvetande, den Vise."

⁸⁴Han vände sig bort från dem och utbrast: "O Josef, hur stor är inte min sorg för dig!" Hans förtvivlan [var så stark] att hans ögon vitnade, ja, så bedrövad var han.

⁸⁵De sa: "Vid Allah! Du kommer att sörja Josef tills du blir dödssjuk eller går under fullständigt."

⁸⁶Han svarade: "Jag anförtror endast min sorg och bedrövelse till Allah. Jag vet om Allah, sådant som ni själva inte känner till.

⁸⁷Mina söner! Gå och leta efter Josef och hans bror, och ge aldrig upp ert hopp om att Allah ska ge er en väg ut [ur denna prövning]; endast de otrogna känner misströstan om Allahs hjälp.

⁸⁸När [sönerna återvände till Egypten] steg de fram inför [Josef] och sa: "Mäktige herre! Svårigheter har drabbat oss och vår familj. Vi har bara enkla varor med oss, men ge oss ändå fulla mått [spannmål], som en välgärning. Allah belönar sannerligen de givmilda."

⁸⁹Han svarade: "Minns ni ert omdömeslösa handlande mot Josef och hans bror?

⁹⁰De sa: "Är du verkligen Josef?" Han svarade: "Ja, det är jag, Josef, och det här är min bror. Allah har varit nådig mot oss! Den som fruktar Allah och är tålmodig, [ska veta] att Allah aldrig låter belöningen för de som gör gott gå förlorad."

⁹¹De sa: "Vid Allah! Det står klart att Allah har gett dig en särskild plats framför oss, och vi har begått en svår synd.

⁹²Han svarade: "Idag ska inget klander riktas mot er och må Allah förlåta er – han är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga.

⁹³Bege er iväg med denna min skjorta och lägg den över min fars ansikte; han kommer då att återfå sin syn. Återvänd sedan till mig med hela er familj."

⁹⁴När karavanen lämnade [Egypten], sa deras far [till dem som var omkring honom]: "Jag känner doften av Josef – tro inte att jag har tappat förståndet!"

⁹⁵De svarade: "Vid Allah! Du har visst inte gett upp dina gamla illusioner!"

⁹⁶När den [av sönerna] som kommit med de goda nyheterna lagt [Josefs skjorta] över [Jakobs] ansikte fick han med en gång sin syn åter. Han sa: "Sa jag inte till er att jag vet om Allah, sådant som ni själva inte känner till?"

⁹⁷[Sönerna] sa: "Far! Be om förlåtelse för våra synder, vi har verkligen gjort fel."

⁹⁸Han svarade: "Jag ska be att min Herre förlåter er. Han är sannerligen den Förlåtande, den Barmhärtige."

⁹⁹När de [anlänt till Egypten] steg de fram inför Josef, och han omfamnade sina föräldrar och sa: "Välkomna till Egypten! [Här ska ni] med Allahs vilja leva i säkerhet."

¹⁰⁰Han anvisade sina föräldrar till [sin sida vid] tronen, och de föll alla ned på sina ansikten inför honom. Han sa: "Min far! Detta är betydelsen av drömmen jag hade; min Herre har låtit den gå i uppfyllelse. Han var god mot mig när han tog mig ut ur fängelset och förde er hit från öknen efter att satan orsakat splittring mellan mig och mina bröder. Min Herres [godhet når] vem han vill, på de mest oväntade sätt. Han är den Allvetande, den Vise."

¹⁰¹[Josef sa:] "Min Herre! Du har gett mig makt och förmågan att tyda drömmar. Himlarna och jordens Skapare! Du tar hand om mig i detta och i det kommande livet. Låt mig dö som muslim och låt mig förenas med de rättfärdiga."

¹⁰²Dessa hör till de fördolda berättelser som vi uppenbarar för dig, [Muhammed]. Du var inte där när [Josefs bröder] enades om [att kasta honom i brunnen] och när de tänkte ut sin [onda] plan.

¹⁰³Hur mycket du än önskar det kommer de flesta människor inte att tro.

¹⁰⁴Och du begär ingen ersättning av dem för detta; det är endast en påminnelse till alla människor.

¹⁰⁵Hur många är inte de tecken i himlarna och på jorden som de bara går förbi utan att ägna någon eftertanke?

¹⁰⁶Och de flesta av de som tror på Allah dyrkar även andra vid hans sida.

¹⁰⁷Kan de [otrogna] vara säkra på att de inte kommer att drabbas av Allahs förkrossande straff, eller att den yttersta stunden inte ska överraska dem när de minst anar det?

¹⁰⁸Säg: "Detta är min väg; jag uppmanar er, med fullständig klarhet, [att endast dyrka] Allah – jag och de som följer mig. Allah är upphöjd [och fjärran från de brister folk tillskriver honom], och jag är inte en av de som dyrkar andra vid hans sida."

¹⁰⁹Alla de sändebud som vi sänt före dig var män som vi lät uppenbara [vår vilja] till, [utvalda män] från stadsbefolkningen. Har de [otrogna] inte färdats på jorden och sett vad slutet blev för deras föregångare? Det eviga livets boning är bättre för de gudfruktiga [än det jordiska]. Använder ni inte ert förstånd?

¹¹⁰Till sist, när sändebuden nästan hade tappat allt hopp [om sina fienders undergång] – och [fienderna] var övertygade om att [de utlovade straffen bara] var tomma hot – kom vår hjälp till dem. Vi räddade dem vi ville rädda, och ingen kan skydda de orättfärdiga från vårt straff.

¹¹¹I deras berättelser finns lärdomar för de som använder sitt förstånd. Inget [av det som berättas för dig] är uppdiktat utan det är en bekräftelse av tidigare [uppenbarelser] och en detaljerad förklaring av allt [betydelsefullt] och en vägledning och en nåd för människor som tror.