Ya-Sin

¹Yā Sīn.

²Vid Koranen, fylld av visdom.

³Du är sannerligen ett av sändebuden,

⁴på en alldeles rak väg.

⁵[Detta är] en uppenbarelse från den Oövervinnerlige, den Barmhärtige,

⁶för att du ska varna ett folk vars förfäder inte varnats, och som därför är helt ovetande.

⁷De flesta av dem ska möta straffet då de vägrar att tro.

⁸Vi har lagt bojor om deras halsar, ända upp till hakan, som tvingar deras huvuden bakåt.

⁹Och vi har rest en barriär framför dem och en bakom dem, och svept in dem i mörker så att de inte kan se.

¹⁰Det gör ingen skillnad för dem om du varnar dem eller ej; de kommer ändå inte att tro.

¹¹Din varning är endast till nytta för den som tar till sig påminnelsen och vördar den Nåderike utan att kunna se honom. Ge honom det glada budskapet om förlåtelse och en härlig belöning.

¹²Det är vi som återger livet till de döda och som nedtecknar allt de gjort och de avtryck de lämnar efter sig. Ja, allt har vi fört in i en tydlig bok.

¹³Ge dem som liknelse [berättelsen om] folket i byn, dit sändebuden kom.

¹⁴Vi sände först två sändebud till dem, men de förkastade dem som lögnare. Då sände vi en tredje som förstärkning, och de sa: ”Vi är verkligen utsända till er.”

¹⁵De svarade: ”Ni är bara vanliga människor precis som vi, och den Nåderike har inte uppenbarat någonting. Ni kommer bara med lögner!”

¹⁶De sa: ”Vår Herre vet att vi förvisso är utsända till er.

¹⁷Och vår enda uppgift är att klart och tydligt framföra budskapet."

¹⁸De svarade: ”Ni bådar bara olycka för oss. Om ni inte upphör, ska vi stena er till döds och utsätta er för ett smärtsamt straff!”

¹⁹De sa: ”Ert onda varsel beror på er själva! Bara för att vi påminner er? Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser."

²⁰En man kom springande från utkanten av staden ropande: “Mitt folk, följ sändebuden!

²¹Följ dem som inte söker någon ersättning från er och som är rätt vägledda.

²²Varför skulle jag inte dyrka den som har skapat mig? Till honom ska ni ju alla återföras!

²³Hur kan jag vända mig till andra gudar i hans ställe? Om den Nåderike vill tillfoga mig skada, kan deras förbön inte hjälpa mig det minsta, och de kan inte rädda mig.

²⁴Nej, gjorde jag det skulle jag vara i uppenbar villfarelse.

²⁵Jag tror på er Herre; lyssna till mig!"

²⁶[Men de mördade honom] och det sades till honom: ”Stig in i paradiset!” Han sa: ”Om mitt folk bara visste,

²⁷hur min Herre har förlåtit mig och hedrat mig!”

²⁸Vi skickade inte någon härskara från himlen mot hans folk efter honom. Nej, så brukar vi inte göra.

²⁹Ett dån var allt, och så låg de livlösa.

³⁰Arma tjänare! Var gång ett sändebud kom till dem hånade de honom.

³¹Har de inte tänkt på hur många släkten vi utplånat före dem, och att dessa aldrig ska återvända till dem?

³²Och till sist ska de alla föras fram inför oss.

³³För dem [som förnekar återuppståndelsen] finns ett tecken i den döda jorden; vi väcker den till liv och får säd att gro ur den, som de äter av.

³⁴Och vi låter trädgårdar växa i den, med dadelpalmer och vindruvor, och vi låter källor forsa fram genom dem,

³⁵så att de kan äta av dess frukt – och det är inte deras eget verk. Ska de inte visa tacksamhet?

³⁶Ärad vare han som har skapat olika sorter av allt: av det jorden frambringar, från dem själva och från annat som de inte känner till.

³⁷Ännu ett tecken för dem är natten, då vi drar undan dagens ljus och låter mörkret lägga sig över dem.

³⁸Och även solen på sin färd mot sitt bestämda mål – ett beslut från den Oövervinnerlige, den Allvetande.

³⁹Och likaså månen, för vilken vi fastställt faser [som den passerar] tills den åter blir likt en gammal, krökt dadelklase.

⁴⁰Solen kan inte hinna ifatt månen och ej heller kan natten föregå dagen – var och en färdas i sin egen omloppsbana.

⁴¹Och ett tecken för dem är hur vi räddade deras förfäder i den fullastade arken.

⁴²Och för dem har vi skapat färdmedel av samma slag

⁴³Om vi vill kan vi låta dem drunkna – ingen kommer att svara på deras nödrop, och ingen kommer att rädda dem,

⁴⁴såvida vi inte visar dem nåd och låter dem leva ytterligare en tid.

⁴⁵Men [de slår dövörat till] när det sägs till dem: "Var på er vakt mot det som väntar er i framtiden och det ni redan har ådragit er, så att ni må visas nåd."

⁴⁶Och varje gång ett tecken från deras Herre når dem vänder de sig bort.

⁴⁷Och när de uppmanas att dela med sig av det Allah har gett dem, blir de otrognas svar till de troende: ”Varför ska vi ge mat till dem som Allah själv kunde ha mättat om han velat? Ni är uppenbarligen helt vilse!”

⁴⁸Och de säger: "När ska detta löfte [om uppståndelsen] bli verklighet, om era ord stämmer?"

⁴⁹Ett enda dån väntar dem, som kommer att överraska dem mitt i deras tvister.

⁵⁰Då hinner de varken upprätta något testamente eller återvända till sina familjer.

⁵¹Och när det stöts i basunen ska de hastigt resa sig från sina gravar och träda fram inför sin Herre.

⁵²Och de ska ropa: "Vi är förlorade! Vem har väckt oss ur vår vila?" [Och svaret blir:] "Detta är vad den Nåderike lovade, och sändebuden talade sanning!"

⁵³Ett enda dån och de står alla samlade inför oss.

⁵⁴Den dagen ska ingen lida minsta orättvisa och ni får endast möta följderna av era egna handlingar.

⁵⁵Denna dag är paradisets invånare fullt upptagna av saliga fröjder.

⁵⁶På divaner i svala skuggor vilar de tillsammans med sina makor.

⁵⁷Där finns frukter och vadhelst de önskar sig.

⁵⁸”Frid!” – en hälsning från en barmhärtig Herre.

⁵⁹Och [det kungörs:] "Ni förhärdade syndare, håll er denna dag borta [från de troende]!"

⁶⁰Ni Adams ättlingar! Har jag inte förmanat er att aldrig följa satan, han är ju er uttalade fiende,

⁶¹och att ni skulle dyrka mig? Detta är den raka vägen.

⁶²Ändå förledde han många av er. Varför använde ni inte ert förstånd?

⁶³Här är nu helvetet som ni varnades för.

⁶⁴Träd in och brinn för att ni vägrade tro!"

⁶⁵Denna dag förseglar vi deras munnar, och deras händer ska tala till oss och deras fötter ska vittna om deras handlingar.

⁶⁶Och om vi ville skulle vi då förblinda deras ögon, men hur skulle de då kunna se när de försöker skynda sig mot bron [som leder till paradiset]?

⁶⁷Om vi ville kunde vi förändra dem på plats, så de varken förmår gå framåt eller återvända bakåt.

⁶⁸Den vi ger ett långt liv låter vi återgå till ett bräckligt tillstånd – att de inte begriper!

⁶⁹Vi lärde honom inte poesi; det passar inte honom. Detta är endast en påminnelse och en klar Koran,

⁷⁰för att varna den [vars hjärta] är levande, och för att straffet ska falla med rätta över de otrogna.

⁷¹Inser de inte att vi, av våra händers verk, har skapat boskap åt dem, som de nu förfogar över?

⁷²Vi har tämjt dem för deras bruk; vissa rider de på, av andra får de sin föda.

⁷³De drar nytta av dem på olika sätt och dricker [från deras mjölk]. Ska de inte visa tacksamhet?

⁷⁴Trots detta har de satt gudar vid Allahs sida i tron att dessa kan hjälpa dem.

⁷⁵Men de kan inte hjälpa dem, och kommer själva att föras fram [till straffet] som en del av deras trupp.

⁷⁶Låt inte deras ord tynga dig; vi vet vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt.

⁷⁷Inser inte människan att vi har skapat henne av en droppe säd? Ändå ska hon öppet tvista om allt!

⁷⁸Hon tillämpar en liknelse på oss och glömmer sin egen skapelse. Hon säger: ”Vem kan ge liv åt ben när de väl förmultnat?”

⁷⁹Säg: "Han som skapade dem från början är den som ska ge dem liv på nytt; han har full kännedom om varje skapelse."

⁸⁰Han är den som ur det gröna trädet frambringar elden med vilken ni gör era brasor.

⁸¹Skulle inte han som har skapat himlarna och jorden kunna skapa dem på nytt? Jo, visst kan han! Han är den storslagne Skaparen, den Allvetande.

⁸²När han vill att något ska bli till säger han bara: 'Var!', och det är."

⁸³Ärad vare han i vars hand vilar hela herraväldet, och det är till honom ni ska återföras.