الصافات
Those Ranged in Ranks • 182 ayahs • Meccan
بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ
1Vid de [änglar] som står uppställda i led,
2och vid dem som med kraft driver [molnen],
3och vid dem som reciterar påminnelsen!
4Er Gud är i sanning endast en.
5Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, och Herren över varje soluppgång.
6Vi har prytt den lägsta himlen med stjärnornas skimrande ljus,
7och skyddat den mot varje upprorisk djävul.
8De kan inte tjuvlyssna på den högsta församlingen utan att angripas [med stjärnskott] från alla håll –
9fördrivna – och för dem väntar ett oupphörligt straff.
10Om någon snappar upp något [som sagts i den högsta församlingen], följs han av ett flammande stjärnskott.
11Fråga dem: ”Är deras skapelse mer krävande än det vi redan har skapat? Vi skapade dem av klibbig lera.”
12Du förundras [över deras otro], och möts av hån.
13Och när de förmanas, tar de inte lärdom.
14Och om de bevittnar ett mirakel, förkastar de det med löje.
15Och de säger: ”Det här är ju bara ren magi!
16Ska vi verkligen väckas till liv igen, efter att vi har dött och blivit stoft och ben?
17Och även våra förfäder?”
18Säg: ”Ja! Och ni kommer att mötas av den allra djupaste förnedring.”
19Ett enda öronbedövande dån, och i ett ögonblick ser de allting fullständigt klart,
20och ropar: ”Vi är förlorade, detta är vedergällningens dag!”
21[Då förkunnas det:] "Detta är domedagen som ni inte ville tro på."
22[Änglarna får befallningen:] ”Samla de orättfärdiga, deras gelikar och allt de brukade dyrka
23vid Allahs sida, och led dem till helvetets väg
24och håll kvar dem där; de ska tillfrågas.”
25[Det sägs till dem:] "Hur kommer det sig att ni inte bistår varandra?”
26Denna dag böjer de sig fullständigt inför hans vilja.
27De vänder sig mot varandra och kastar skulden mellan sig.
28[De underlydande] säger: "Ni kom från en position av makt och auktoritet [och förde oss vilse]!"
29[Ledarna] svarar: "Nej, ni var ju redan otrogna!
30Vi kunde inte tvinga er till något; det var ni själva som gick över gränsen.
31Så har vår Herres ord slagit in över oss; vi kommer verkligen att utsättas för [straffet].
32Vi förledde er, eftersom vi själva var vilseledda."
33Den dagen ska de alla möta samma straff.
34Så återgäldar vi de obotfärdiga syndarna.
35När det sades till dem: "Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom Allah," vände de sig bort i högmod,
36och sa: "Ska vi verkligen lämna våra gudar för en vansinnig diktare?"
37Nej, han kommer med sanningen och bekräftar sändebuden.
38Ni ska sannerligen lida av det plågsamma straffet,
39och ni straffas endast för era gärningar.
40Så är inte fallet med Allahs utvalda tjänare.
41För dem väntar en välbekant försörjning;
42frukter, och de ska äras
43i lycksalighetens trädgårdar,
44på divaner, vända mot varandra.
45De ska serveras bägare med dryck från porlande floder.
46Vit och ljuvlig för den som dricker.
47Ingen huvudvärk orsakar den och inte heller berusning.
48Vid deras sida finns jungfrur med vackra ögon och blygt sänkt blick.
49De är som orörda pärlor.
50Dessa [Allahs tjänare] sitter vända mot varandra och samtalar.
51En av dem berättar: "Jag hade en vän som stod mig mycket nära.
52Han brukade säga: ’Tror du verkligen på det här?
53Att vi efter döden, när vi blivit stoft och ben, ska uppstå för räkenskap?’”
54Han säger: ”Vill ni veta hur det gick för honom?”
55Och så blickar han ned och ser honom mitt i helvetets eld.
56Han ropar: “Vid Allah, du var nära att dra mig i fördärvet!
57Om det inte vore för min Herres nåd, hade jag också varit bland dessa.
58Ska vi verkligen aldrig mer dö,
59utöver den död [i det jordiska livet] vi redan mött? Och väntar oss alls inget straff?
60Detta är då sannerligen den allra största segern!
61Mot detta bör alla som kämpar rikta sin möda.”
62Vad är ett bättre välkomnande — detta eller trädet Zaqqūm?
63Vi har gjort det till en prövning för de orättfärdiga.
64Det är ett träd som spirar ur helvetets djup,
65och vars frukter liknar djävulshuvuden.
66De ska äta av det tills deras magar fyllts helt,
67och skölja ner det med en smutsig och skållande dryck.
68Därefter ska de föras åter till helvetet.
69De fann sina fäder försjunkna i villfarelse,
70och skyndade i deras fotspår.
71De flesta före dem hade också gått vilse,
72trots att vi sände varnare till dem.
73Begrunda slutet för de som varnades —
74alla utom Allahs utvalda tjänare.
75Noa anropade oss, och tänk så förträffligt vi hör den bedjandes rop!
76Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen.
77Och vi lät hans ättlingar fortleva på jorden.
78Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.
79Frid [och ära vare] över Noa bland alla världens folk!
80Så belönar vi dem som gör gott.
81Han var sannerligen en av våra sant troende tjänare.
82Sedan lät vi de övriga förgås i vattnet.
83Abraham följde samma väg som honom.
84Han kom inför sin Herre med ett rent hjärta.
85Han sa till sin fader och sitt folk: "Vad är det ni dyrkar?
86Föredrar ni påhittade gudar framför Allah?
87Vad har ni då för uppfattning om världarnas Herre?"
88Så lyfte han blicken mot stjärnorna,
89och sa: "Jag mår inte bra."
90Då lämnade de honom och gick därifrån.
91Genast smög han fram till deras gudar och sa: "Ska ni inte äta?
92Vad är det med er, varför talar ni inte?”
93Sedan höjde han sin högerhand och slog till dem.
94Kort därpå kom folket hastande mot honom.
95Han sa: "Dyrkar ni sådant som ni själva har tillverkat,
96medan Allah har skapat både er och allt ni gör?"
97De sa: "Uppför ett bål och kasta honom i dess lågor!"
98De försökte skada honom, men vi lät dem misslyckas totalt.
99Han sa: "Jag ska bege mig dit min Herre leder mig."
100[Han bad:] "Herre! Skänk mig en rättfärdig son."
101Så vi gav honom det glädjande beskedet om en fördragsam son.
102När sonen blivt stor nog för att delta i hans åtaganden, sa han: "Käre son, jag har sett i en dröm att jag offrar dig. Hur ser du på det?" Han svarade: "Far, gör vad du är ålagd. Du ska finna mig tålmodig, om Allah vill."
103Så snart de hade underkastat sig och han placerat [sin son] med pannan mot marken,
104ropade vi till honom: "Abraham!
105Du har låtit det du såg i drömmen bli verklighet." Så belönar vi dem som gör gott.
106Detta var i sanning en klar prövning.
107Och vi sände ett stort offer i hans ställe.
108Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.
109Frid vare över Abraham!
110Så belönar vi dem som gör gott.
111Han var en av våra sant troende tjänare.
112Vi gav honom det glädjande beskedet om Isak, en profet och en av de rättfärdiga.
113Vi välsignade både honom och Isak, och bland deras ättlingar finns den som gör gott och den som gör uppenbar orätt mot sig själv.
114Vi gav också Mose och Aron vår välsignelse,
115och räddade dem och deras folk från ett svårt lidande,
116och gav dem stöd tills de stod som segrare.
117Vi gav dem den upplysande skriften,
118och ledde dem på den raka vägen.
119Och vi lät deras ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.
120Frid vare över Mose och Aron!
121Så belönar vi dem som gör gott.
122De var verkligen bland våra sant troende tjänare.
123Elias var i sanning ett sändebud.
124Han sa till sitt folk: "Ska ni inte frukta Allah?
125Tillber ni Baal och försummar den främste Skaparen –
126Allah, som är både er och era förfäders Herre?"
127Men de beskyllde honom för lögn, och därför ska de ställas inför [straffet],
128till skillnad från Allahs uppriktiga tjänare.
129Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.
130Frid vare över Elias!
131Så belönar vi dem som gör gott.
132Han var en av våra sant troende tjänare.
133Och Lot var i sanning ett sändebud.
134Vi räddade honom och hela hans familj,
135undantaget en åldrad kvinna som kom att stanna med de övriga.
136Därefter utrotade vi de återstående.
137Ni passerar deras [ödelagda hem] vid gryningen,
138och om natten. Ska ni då inte tänka efter?
139Även Jona var ett sändebud.
140Han flydde [sitt folk] och gick ombord på en tungt lastad båt,
141och då de drog lott, föll den på honom.
142[Han slängdes över bord] och blev uppslukad av en val – klandrad [för sin flykt].
143Om han inte varit bland dem som upphöjer Allah,
144skulle han ha blivit kvar i dess buk till uppståndelsens dag.
145Vi lät honom spolas upp på en tom strand, utmattad och bruten.
146Och vi lät en pumpaplanta gro intill honom.
147Sedan sände vi honom till ett samhälle på hundratusen invånare – ja, till och med fler.
148De antog tron, och vi skänkte dem välstånd under en tid.
149Fråga dem: "Har din Herre döttrar medan ni själva föredrar söner?
150Eller skapade vi änglarna som kvinnliga väsen och bevittnade de detta?"
151I sina skamlösa påhitt säger de:
152“Allah har avlat barn,” men de är sannerligen lögnare.
153Skulle han välja döttrar framför söner?
154Hur har ni kommit fram till detta?
155Tänker ni inte efter?
156Och har ni något tydligt bevis?
157Lägg då fram er skrift, om det ni hävdar verkligen är sant!
158De säger att han är besläktad med änglarna, men änglarna vet att de som säger så ska kallas [till räkenskap].
159Ärad vare Allah, fjärran från vad de påstår!
160Men så är inte fallet med Allahs utvalda tjänare.
161Varken ni eller det ni dyrkar
162kan vilseleda någon,
163förutom den som är bestämd att brinna i helvetet.
164[Änglarna säger:] "Var och en av oss har sin bestämda plats.
165Vi står uppställda i led
166och upphör aldrig att upphöja Allah."
167Dessa brukade säga:
168"Om vi bara hade fått en skrift lik tidigare folks [skrifter].
169Då skulle vi utan tvekan ha varit Allahs uppriktiga tjänare."
170Nu har de dock avfärdat denna [skrift], och snart ska de få veta [vad det innebär]!
171Löftet vi gett våra utsända tjänare är orubbligt, [nämligen att]
172segern är deras,
173och att våra trupper alltid ska ha övertaget.
174Så håll dig undan dem en tid,
175och se vad som väntar dem – de kommer snart själva att få se.
176Vill de på allvar tidigarelägga vårt straff?
177När det väl träffar dem – hur fruktansvärd blir då inte gryningen för dessa som varnats!
178Så håll dig ifrån dem en tid,
179och se vad som väntar dem – de kommer snart själva att få se.
180Ärad vare din Herre, maktens ägare, bortom allt de tillskriver honom.
181Frid vare över sändebuden,
182och all lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre.