Ghafir

¹Hā Mīm.

²Denna skrift har sänts ned av Allah, den Oövervinnerlige, den ِAllvetande.

³Han är den som förlåter synden och tar emot ångern; vars straff är svårt men vars ynnest är gränslös. Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han och till honom ska alla återvända.

⁴Endast otrogna tvistar om Allahs tecken – låt inte deras välgång på jorden lura dig.

⁵Redan före dem vägrade Noas folk att tro, och efter dem följde andra sammansvurna grupper samma väg. Varje folk försökte döda sitt sändebud, och argumenterade med falska påståenden för att kväva sanningen. Men jag straffade dem, och hur [strängt] var inte mitt straff!

⁶Så blev straffdomen över de otrogna verklighet: de ska befolka elden.

⁷De som bär tronen och de som omger den prisar sin Herres lov och tror på honom och ber om förlåtelse för de troende: "Herre! Du omfattar allt med din nåd och kunskap; förlåt därför dem som visar ånger och följer din väg, och skona dem från helvetets plågor."

⁸Herre! Låt dem träda in i de eviga lustgårdarna, så som du lovat dem, tillsammans med de rättfärdiga av deras fäder, makar och ättlingar. Du är förvisso den Oövervinnerlige, den Vise.

⁹Och bevara dem från allt ont! Den du skonar från det onda på den dagen har fått din nåd; detta är den stora segern."

¹⁰Till de otrogna ska det ropas: "Allahs förakt för er är större än det förakt ni nu känner för er själva, för det att ni förkastade tron när ni kallades till den!"

¹¹De ska säga: "Herre! Två gånger har du låtit oss vara livlösa och två gånger har du skänkt oss liv. Nu bekänner vi våra fel – finns det någon väg ut?"

¹²[Svaret blir:] "Så här blir det eftersom ni förnekade tron då Allah ensam tillbads, men när andra sattes vid hans sida, ja, då trodde ni på dessa! Beslutet vilar hos Allah, den Höge, den Store."

¹³Han är den som visar er sina tecken och låter [regnet] falla från skyn för er försörjning, men endast de som vänder tillbaka till honom tar lärdom av det.

¹⁴Tillbe därför Allah, med full hängivenhet, även om de otrogna avskyr det.

¹⁵Upphöjd över alla ranger och ägare till tronen, som på sin befallning sänder ner uppenbarelsen till den han vill av sina tjänare för att varna dem inför den dag då alla ska samlas.

¹⁶Den dagen träder de alla fram, och ingenting de gjort undgår Allah. [Han frågar dem:] "Till vem hör herraväldet denna dag?" [Och svarar själv:] "Det tillhör Allah, den Ende, den Övermäktige."

¹⁷Denna dag får varje människa den lön hon förtjänar; och orättvisa ska alls inte finnas denna dag. Allah är snar att kalla till räkenskap.

¹⁸Varna dem för den hastigt annalkande dag då deras hjärtan stiger upp i halsen och deras skräck kväver dem. De orättfärdiga ska då varken ha någon förtrogen vän eller någon vars förbön hörsammas.

¹⁹Han känner till vad människan tittar på i hemlighet och vad som döljer sig i hjärtat.

²⁰Allahs dom är rättvis, medan de som [avgudadyrkarna] åkallar vid hans sida inte förmår döma. Allah är den som hör och ser allt.

²¹Har de inte färdats på jorden och sett hur det gick för dem som levde förr? De var starkare än dem och lämnade större avtryck på jorden. Allah straffade dem för deras synder, och de hade ingen som kunde skydda dem mot honom.

²²Detta hände för att deras sändebud kom till dem med klara bevis och de vägrade tro. Då lät Allah straffa dem; han är stark och hans straff mycket svårt.

²³Vi sände Mose med våra tecken och klara bevis [på hans profetskap],

²⁴till Farao, Hāmān och Qārūn, men de sa: “Han är bara en lögnaktig magiker!”

²⁵Och när han kom till dem med sanningen från oss sa de: “Döda sönerna till hans troende följeslagare och låt deras döttrar leva!” Men de otrognas planer är dömda att misslyckas.

²⁶Farao sa: "Låt mig döda Mose — han kan väl anropa. Jag befarar att han ska få er att byta religion eller störa ordningen i landet."

²⁷Mose sa: "Jag söker skydd hos min och er Herre mot varje högmodig människa som inte tror på räkenskapens dag."

²⁸Då sa en troende man ur Faraos släkt, som dolde sin tro: "Ska ni döda en man enbart för att han säger: ‘Min Herre är Allah’, när han har kommit till er med klara tecken från er Herre? Om han ljuger skadar det honom, men om han talar sanning kommer något av det han varnar er för drabba er. Allah vägleder inte någon som ljuger [om honom] och överträder [hans gränser].

²⁹Mitt folk! I denna stund är det ni som har makten och ni härskar över landet, men vem ska rädda oss från Allahs straff om det drabbar oss?" Farao svarade: "Min åsikt är den enda som gäller, och jag leder er enbart på rätt väg."

³⁰Den troende mannen fortsatte: "Mitt folk! Jag fasar för att ni ska möta samma öde som de som tidigare slutit sig samman [mot profeter].

³¹Det som drabbade Noas folk, och [stammarna]ʿĀd och Thamūd, liksom dem som kom efter dem. Allah vill aldrig göra sina tjänare orätt.

³²Mitt folk! Jag fruktar för er den dag då [människor] ropar på varandra [efter hjälp],

³³en dag då ni vänder er för att fly, utan någon som kan skydda er från Allahs [straff]. Den som Allah låter gå vilse har ingen som leder honom rätt."

³⁴Tidigare kom Josef till er med klara bevis, men ni fortsatte att tvivla på det han förmedlade tills han dog, och då sa ni: "Allah kommer aldrig att skicka något sändebud efter honom!" Så vilseleder Allah dem som överträder alla gränser och ständigt tvivlar.

³⁵Dessa är de som, utan grund, tvistar om Allahs budskap – något som väcker djup avsky hos Allah och de troende. Så förseglar Allah varje högmodig översittares hjärta.

³⁶Farao sa: "Hāmān, bygg ett högt torn åt mig, så att jag kan nå passagerna!

³⁷De passager som leder till himlarna, så att jag kan få en skymt av Moses gud – fastän jag tror att han ljuger." Så framstod Faraos onda gärningar som rimliga för honom, och han avleddes från den sanna vägen. Faraos planer gick dock i spillror.

³⁸Han som trodde sa: "Mitt folk! Följ mig, så ska jag leda er till rätt väg.

³⁹Mitt folk! Livet här är bara en kortvarig glädje, medan det kommande livets hemvist varar för evigt.

⁴⁰Den som begår en ond gärning ska få ett motsvarande straff, men de troende som gör gott – män som kvinnor – ska träda in i paradiset där de får obegränsad försörjning.

⁴¹Mitt folk! Är det inte besynnerligt att medan jag kallar er till räddning, kallar ni mig till elden?

⁴²Ni försöker få mig att förneka Allah och dyrka sådant vid hans sida som jag inte känner till, medan jag i stället kallar er till den Oövervinnerlige, den ständigt Förlåtande.

⁴³Det råder ingen tvekan om att det ni kallar mig till inte har något värde, varken i detta eller kommande liv. Vi ska alla återvända till Allah, och de som ständigt överträder gränserna får elden som sin sista hemvist.

⁴⁴Snart ska ni minnas mina ord, och jag lägger min sak i Allahs händer; han har fullständig kännedom om sina tjänare."

⁴⁵Och så skyddade Allah honom från deras onda planer, och ett fruktansvärt straff slog ned över Faraos folk.

⁴⁶Morgon och kväll exponeras de för elden [i sina gravar], och när den yttersta stunden inträffar [ska det förkunnas]: “För in Faraos följe i det strängaste straffet!”

⁴⁷När de grälar i elden ska de underkuvade säga till de högmodiga [ledarna]: "Vi följde er – kan ni inte avlasta oss från en del av eldens [plågor]?"

⁴⁸De högmodiga svarar: "Vi är alla i samma situation; Allah har redan fällt sin dom över sina tjänare."

⁴⁹De i elden ska ropa till helvetets väktare: "Be er Herre att lindra vårt straff, om så endast för en dag!"

⁵⁰Men då får de frågan: "Kom inte era sändebud till er med tydliga bevis?" Och de svarar: "Jo!" Då förkunnas det: "Men be då på egen hand!" De otrognas bön är dock helt förgäves.

⁵¹Vi ger stöd åt våra sändebud och de troende både i detta liv och på den dag då vittnena träder fram.

⁵²Den dagen ska de orättfärdigas ursäkter inte tjäna dem något till. De är fördömda och en fruktansvärd plats väntar dem.

⁵³Vi skänkte Mose vägledning och lät skriften gå i arv bland israeliterna.

⁵⁴Den var en källa till vägledning och en påminnelse för dem med förstånd.

⁵⁵Ha tålamod! Allahs löfte är verkligen sant. Be om förlåtelse för dina felsteg och upphöj din Herre i lovpris morgon och kväll.

⁵⁶De som utan grund tvistar om Allahs budskap drivs enbart av ett inre högmod, och de ska aldrig nå sitt mål. Sök skydd hos Allah; han är den som hör och ser allt.

⁵⁷Att skapa himmel och jord är långt mer storslaget än att skapa människan, men de flesta människor förstår inte detta.

⁵⁸Blind och seende kan ej jämföras och inte heller kan den som tror och gör gott jämföras med den ondskefulle. Vad lite ni reflekterar!

⁵⁹Den yttersta stundens ankomst är oundviklig, men de flesta människor vägrar att tro.

⁶⁰Er Herre säger: "Be till mig, så ska jag svara er. De som av högmodighet avvisar min dyrkan ska förödmjukade träda in i helvetet."

⁶¹Allah är den som gav er natten, för att ni ska finna ro i den, och dagen klar och ljus. Allah är verkligen god mot människorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet.

⁶²Detta är Allah, er Herre, Skaparen av allt. Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han, så hur kan ni vända er bort?

⁶³På detta sätt har de som förkastat Allahs budskap också vänt sig bort.

⁶⁴Allah är den som gjorde jorden till en boplats för er och himlen till ett valv. Och han frambringade er i den allra skönaste form, och försörjde er från det goda. Detta är Allah, er Herre – välsignad vare Allah, världarnas Herre!

⁶⁵Han är den Levande – det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han. Åkalla därför endast honom, fullt hängivna hans väg. All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre!

⁶⁶Säg: "Jag har förbjudits att dyrka dem som ni åkallar vid Allahs sida, då de klara bevisen från min Herre har nått mig. Och jag har beordrats att underkasta mig världarnas Herre."

⁶⁷Det är han som skapade er [urfader, Adam,] av jord. Sedan [bringades ni till existens] från en droppe säd, som blev till en vidhäftande blodfylld klump. Så småningom låter han er födas som spädbarn och växa tills ni når er fulla styrka, för att till sist åldras – även om det bland er finns de som får dö tidigare. Ni ska alla nå er utsatta tidpunkt, och dessa [utvecklingsfaser] borde få er att inse [hans skaparkraft och ensamrätt till dyrkan].

⁶⁸Det är han som ger liv och som tar det åter. När han har beslutat att något ska vara, säger han endast: "Var!" – och det blir verklighet.

⁶⁹Har du inte sett dem som tvistar om Allahs budskap? Så vilseledda de är!

⁷⁰Det är dessa som förnekar skriften och det vi gav våra sändebud, men de kommer snart att få veta!

⁷¹Då ska bojor läggas runt deras halsar och de ska släpas bort i kedjor,

⁷²och in i en skållande vätska, för att sedan brännas i eldens lågor.

⁷³Och de ska tillfrågas: ”Var är nu de ni en gång dyrkade,

⁷⁴vid Allahs sida?” De ska svara: ”De har försvunnit från oss! Nej, vi tillbad i själva verket ingenting. Så låter Allah de otrogna gå vilse.

⁷⁵[Och det sägs till dem:] ”Detta är följden av att ni fröjdade er åt osanning och uppträdde arrogant på jorden!

⁷⁶Träd in genom helvetets portar, där ni ska förbli för evigt. Vilken usel plats för de högmodiga!”

⁷⁷Visa därför tålamod – Allahs löfte är sant. Vare sig vi låter dig bevittna något av det vi hotat dem med eller låter dig dö innan dess, ska de likväl återvända till oss.

⁷⁸Vi har sänt sändebud före dig; vissa har vi berättat om för dig, andra har vi inte nämnt. Det har aldrig stått i något sändebuds makt att frambringa ett tecken annat än med Allahs tillåtelse. När Allahs befallning verkställs, ska det dömas rättvist och falskhetens anhängare ska då gå under.

⁷⁹Det är Allah som har skapat boskapen åt er; vissa använder ni som riddjur, andra ger er föda.

⁸⁰Ni har även andra förmåner av dem, och för att ni med deras hjälp ska kunna nå de [fjärran] mål som era sinnen är inställda på. På dem, såväl som på skeppen, blir ni burna.

⁸¹Han visar er sina tecken – vilka av Allahs tecken vill ni då avvisa?

⁸²Har de då inte färdats på jorden och sett vilket slut de mötte, som levde före dem? De var fler än de själva, och väldigare i styrka, och de lämnade större avtryck på jorden. Men inget av det de åstadkommit var dem till någon nytta.

⁸³När deras sändebud kom till dem med klara bevis, klamrade de sig fast vid den kunskap de redan hade [som stred mot sändebudens budskap], och just det [straff] de gjort sig lustiga över kom att omsluta dem helt och hållet.

⁸⁴När de såg vårt straff utbrast de: ”Vi tror nu på Allah – endast honom, och vi förkastar allt vi brukade dyrka vid hans sida.”

⁸⁵Men deras tro var dem till ingen nytta när de väl sett vårt straff –sådan har Allahs ordning alltid varit med hans tjänare – och där och då gick de otrogna under.