Fussilat

¹Hā Mīm.

²Detta är en uppenbarelse från den Nåderike, den Barmhärtige,

³en skrift vars verser är utförligt klargjorda; en Koran på arabiska för människor som vet [och förstår].

⁴Som en förkunnare av glädjebud och varningar, men de flesta av dem vänder sig bort och vägrar lyssna.

⁵De säger: "Våra hjärtan är låsta för det du kallar oss till och våra öron är blockerade och en skiljevägg står mellan oss och dig. Handla du på ditt sätt – vi gör detsamma.”

⁶Säg: "Jag är bara en människa som ni, men det har uppenbarats för mig att er Gud är den en enda guden [som förtjänar dyrkan]. Följ därför den väg som leder till honom och sök hans förlåtelse. De som tillber andra vid hans sida ska möta ett hårt straff!"

⁷De betalar inte den obligatoriska allmosan och förkastar tron på det kommande livet.

⁸Men de som tror och gör rättfärdiga gärningar, för dem väntar en belöning utan ände.

⁹Säg: "Hur kan ni avfärda tron på honom som skapade jorden på två dagar och sätta upp likar jämte honom? Han är alla världars Herre!

¹⁰Och han placerade fast förankrade berg på dess yta, välsignade den och fastställde försörjningen på fyra dagar – en klar ordning för dem som söker svar.”

¹¹Sedan riktade han sig till himlen – som då var liksom rök – och sa till den och till jorden: "Underkasta er, villigt eller motvilligt!" De svarade: "Vi gör det villigt."

¹²Under två dagar formade han dem till sju himlar och tilldelade varje himmel dess uppgift. Och den lägsta himlen har vi smyckat med lysande stjärnor, ett skydd [mot intrång]. Sådant är den Oövervinnerlige, den Allvetandes verk.

¹³Men om de vänder sig bort, ska du säga: "Jag varnar er för ett straff som utplånar er, likt det som drabbade ‘Ād och Thamūd!"

¹⁴När sändebud kom till dem, det ena efter det andra, [med kallet:] "Dyrka ingen annan än Allah", svarade de: "Om vår Herre verkligen hade velat [sända budbärare] hade han förvisso sänt änglar. Därför vägrar vi tro på det ni [påstår er ha] sänts med!"

¹⁵Vad gäller ‘Ād, så uppträdde de högmodigt på jorden utan rätt och sa: "Vem kan vara mäktigare än vi?" Inser de inte att Allah, som skapade dem, är vida mäktigare? Ändå avfärdade de våra tecken.

¹⁶Då lät vi en iskall stormvind svepa över dem under flera olycksbringande dagar, för att vi skulle låta dem känna förnedringens plåga i detta liv – men straffet i nästa liv är än mer förödmjukande, och ingen kan hjälpa dem.

¹⁷Och vad beträffar Thamūd, så visade vi dem den rätta vägen, men de valde att blunda för den i stället för att följa den. Så slog det förödmjukande straffets blixt ned över dem, som lön för deras handlingar.

¹⁸Men vi räddade dem som trodde och var gudfruktiga.

¹⁹En dag ska Allahs fiender samlas och drivas i skaror mot elden.

²⁰När de når fram, ska deras hörsel, ögon och hud vittna mot dem i vad de brukade göra.

²¹Och de ska fråga sin hud: ”Varför vittnar du mot oss?” [Huden] svarar: ”Allah, som ger talförmåga åt alla ting, har också låtit oss tala. Det var han som skapade er från första början, och till honom honom ni ska återföras."

²²Ni försökte aldrig dölja era [onda handlingar] så att er hörsel, era ögon eller er hud inte skulle kunna vittna mot er; i stället förmodade ni att Allah inte kände till många av era gärningar.

²³Och just denna föreställning som ni hade om er Herre har lett er till undergång och nu står ni som förlorare.

²⁴Om de försöker uthärda, förblir elden ändå deras tillhåll, och om de ber om en ny chans, kommer det att nekas dem.

²⁵Vi tilldelade dem [ondskefulla] följeslagare som förskönade för dem både [deras onda handlingar] i världen och [deras falska trosläror om] det fördolda. Så föll straffdomen över dem, liksom över förgångna släkten av jinner och människor – samtliga dömda till förlust.

²⁶Och de otrogna säger: ”Lyssna inte på den här Koranen, utan överrösta den med [störande] prat så att ni kanske kan få överhanden!”

²⁷Vi ska förvisso låta de otrogna genomlida ett svårt straff och vedergälla dem baserat på deras allra värsta handlingar.

²⁸Sådant blir straffet för Allahs fiender: Elden! Där har de sin evighetsboning – ett straff för att de ständigt avvisade våra budskap.

²⁹Och de otrogna ska utbrista: ”Herre! Visa oss dessa två från jinnernas och människornas släkte som vilseledde oss. Vi ska trampa på dem så att de må hamna allra längst ned!"

³⁰De som bekänner: “Allah är vår Herre” och sedan står fasta vid det [i tro och handling], till dem ska änglarna stiga ned [vid dödsögonblicket, med orden]: “Var inte rädda och känn ingen sorg, utan ta emot det glada budskapet om paradiset, som ni blivit lovade!

³¹Vi fanns vid er sida i detta liv och ska fortsätta vara det i nästa. Där ska ni få allt era själar längtar efter och allt ni ber om,

³²som en hedersgåva från den som ständigt förlåter; som ständigt visar barmhärtighet."

³³Vems tal är väl skönare än dennes, som kallar till Allah, handlar rättfärdigt och förkunnar: “Jag är muslim”?

³⁴En god handling kan aldrig jämställas med en dålig. Bemöt ont med gott – då kan den människa mellan vilken och dig fiendskap rådde bli som en nära, innerlig vän!

³⁵Men denna [höga moraliska hållning] uppnås endast av de tålmodiga, och den uppnås endast av de som skänkts en stor andel [av godhet och dygd].

³⁶Och om en [ondskefull] ingivelse från satan skulle fresta dig, ta då din tillflykt till Allah; han är förvisso den som hör allt, som vet allt.

³⁷Till hans tecken hör natten och dagen, solen och månen. Fall inte ner i tillbedjan inför solen eller månen, utan fall ned inför Allah som har skapat dem, om det verkligen är honom ni dyrkar.

³⁸Men om de visar sig högmodiga [och vägrar] så finns det hos din Herre sådana [änglar] som prisar hans helighet natt och dag, utan att tröttna.

³⁹Och till hans tecken hör att du ser jorden ligga stilla och ofruktsam, men så snart vi låter regnet falla över den vaknar den till liv och grönskar. Han som ger den liv ska också väcka de döda – sannerligen har han allt i sin makt.

⁴⁰De som förvanskar [betydelsen av] våra verser undgår inte vår uppsikt. Vem är väl bättre [ställd]: den som störtas i elden, eller den som möter uppståndelsens dag i trygghet? Gör vad ni behagar; han har full insyn i allt ni gör.

⁴¹De som avvisar påminnelsen när den når dem [har beseglat sin egen undergång] – den är i sanning en mäktig och oantastlig skrift.

⁴²Ingen osanning kan nästla sig in i den; en uppenbarelse från en som är oändligt vis, alltigenom lovprisad.

⁴³Det som sägs till dig är inget annat än vad som sades till sändebuden före dig. Din Herre är sannerligen generös med sin förlåtelse, men han kan även utdela smärtsamma straff.

⁴⁴Hade vi uppenbarat denna Koran på ett språk annat än arabiska, skulle de ha invänt: "Varför har dess verser inte gjorts tydliga [på vårt språk]? En icke-arabisk [skrift med en budbärare] som är arab!" Säg: "För de troende är den vägledning och bot, men vad gäller de som inte tror så är deras öron förslutna och de är förblindade för den. De är [som någon som] anropas från en avlägsen plats."

⁴⁵Vi skänkte Mose skriften, men det tvistades om den. Hade inte din Herre redan beslutat [att skjuta upp domen], skulle deras sak ha avgjorts mellan dem. Och sannerligen är de [som nu förnekar din uppenbarelse] försjunkna i ett djupt, plågsamt tvivel om den.

⁴⁶Den som handlar rättfärdigt gör det för sitt eget bästa, och den som handlar illa skadar sig själv. Din Herre är aldrig orättvis mot sina tjänare.

⁴⁷Endast han vet när den yttersta stunden ska infalla. Ingen frukt bryter fram ur sitt hölje, och ingen kvinna blir havande eller föder utan hans vetskap. Den dag då han ropar på dem: ”Var är nu de medparter ni tillskrev mig?” svarar de: ”Vi erkänner inför dig att ingen av oss kan vittna [om deras existens].”

⁴⁸De som de en gång tillbad försvinner då spårlöst, och de kommer att inse att de inte har någonstans att fly.

⁴⁹Människan tröttnar aldrig på att be om välgång, men när motgångar slår till, sjunker hon ner i hopplöshet och misströstan.

⁵⁰Och skulle vi visa henne vår nåd, efter de svårigheter hon gått igenom, säger hon: ”Detta är min egen förtjänst, och jag tror inte att det kommer att bli någon yttersta stund, men om jag nu ändå skulle återföras till min Herre väntar mig säkerligen det allra bästa hos honom." Vi ska helt visst kungöra för de otrogna vad de har gjort, och låta dem erfara ett straff utan motstycke.

⁵¹När vi visar människan vår ynnest vänder hon sig bort och drar sig undan i högmod, men när olyckan drabbar henne vänder hon sig till oss med långa och ihärdiga böner.

⁵²Säg: "Tänk om nu denna [Koran] verkligen är från Allah, och ni sedan vägrar att tro på den – vem är då mer vilse än den som fastnat i en extrem och bitter fiendskap [mot sanningen]?"

⁵³Vi ska låta dem se våra tecken i världen omkring dem och i dem själva, tills det står klart för dem att detta verkligen är sanningen. Är det då inte nog att din Herre bevittnar allt som sker?

⁵⁴Ja, sannerligen är de i djupaste tvivel rörande mötet med sin Herre. Han omfattar förvisso allting [i sitt allvetande].