Ash-Shura

¹Hā Mīm.

²Ayn Sīn Qāf.

³Allah, den Oövervinnerlige, den Vise, uppenbarar nu till dig så som han gjort till alla sändebud före dig.

⁴Honom tillhör allt i himlarna och på jorden; han är den Höge, den Väldige.

⁵Himlarna är nära att rämna från sina höjder, [inför hans storhet], och änglarna prisar sin Herres helighet och förhärligar honom och de ber om förlåtelse för dem på jorden. Ja, Allah är sannerligen den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

⁶Allah vakar förvisso över dem som dyrkar andra vid hans sida, och du är inte ansvarig för dem.

⁷Så [som med tidigare profeter] har vi nu uppenbarat Koranen för dig, på arabiska, för att du ska varna den främsta av städer och dem som bor i dess närhet ja, varna för den dag då alla ska samlas, därom råder inget tvivel. Då ska en grupp föras till paradiset och en annan till eldens lågor.

⁸Om Allah hade velat, kunde han ha gjort dem alla till ett enda samfund, men han innesluter vem han vill i sin nåd. För de orättfärdiga finns dock varken någon som tar sig an dem eller hjälper dem.

⁹Ändå söker de beskydd hos andra än honom. Allah allena är den sanna Beskyddaren! Han väcker de döda till liv och har makt över allt.

¹⁰Och vad ni än tvistar om ligger domen till slut hos Allah. Detta är Allah, min Herre – på honom förlitar jag mig, och till honom vänder jag mig i ånger.

¹¹Himlarna och jordens Skapare. Han har gett er makar av ert eget slag och även gjort boskapen till par, för att ni ska föröka er. Ingenting är honom likt; han hör allt och ser allt.

¹²Hos honom finns nycklarna till himlarnas och jordens skatter. Han skänker riklig eller knapp försörjning som han vill. Han har full vetskap om allt.

¹³Han har för er föreskrivit av tron detsamma som han påbjöd Noa – och det som vi har uppenbarat för dig – samt det vi anbefallde Abraham, Mose och Jesus: att ni ska hålla fast vid tron och inte splittras i den. Svårt är det för avgudadyrkarna, detta som du kallar dem till; men Allah väljer ut den han vill, och leder till sig den som vänder sig till honom i ånger.

¹⁴[Bokens folk] blev först oense efter att de tagit emot kunskapen, drivna av ömsesidig avund. Och hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen] till en utsatt frist, skulle de redan ha gått under. De som kom efter dem och anförtroddes skriften plågas fortfarande av tvivel om denna [Koran].

¹⁵Kalla därför [till denna enhetliga väg] och stå orubbligt fast så som du har befallts, och ge inte efter för deras önskningar. Säg: "Jag tror på varje skrift som Allah har uppenbarat, och jag har fått i uppdrag att skipa rättvisa bland er. Allah är vår Herre och er Herre. Vi är ansvariga för våra handlingar och ni för era. Ingen ytterligare ordstrid behövs – Allah ska samla oss alla, och till honom ska vi alla återvända."

¹⁶De som fortsätter med sina invändningar mot Allah [och hans budskap] efter att kallet till honom redan fått gehör; deras argument är helt ogiltiga inför deras Herre. Hans vrede ska drabba dem, och de ska lida ett strängt straff.

¹⁷Det är Allah som har sänt ned skriften med sanningen och rättvisans måttstock. Och vad ska få dig att inse att den yttersta stunden är nära kommen?

¹⁸De som förnekar den begär [hånfullt] att den ska påskyndas, men de som tror är fyllda av bävan inför den och de vet med säkehet att den är sann. Ja, de som tvivlar på den yttersta stunden irrar sannerligen i djup villfarelse.

¹⁹Allah visar omsorg om sina tjänare; han skänker försörjning till vem han vill. Han är den Starke, den Oövervinnerlige.

²⁰För den som strävar efter nästa livs skörd ska vi fördubbla avkastningen. Och till den som enbart strävar efter jordelivets skörd ger vi en viss del därav. I det kommande livet väntar honom dock ingen som helst andel.

²¹Eller har de gudar vid Allahs sida som har påbjudit dem sådant i religionen som Allah aldrig har sanktionerat? Om inte ett avgörande beslut redan hade fattats [om uppskov fram till domedagen], skulle domen redan ha fallit över dem. Men de orättfärdiga väntar ett plågsamt straff.

²²Du kommer att se hur de orättfärdiga grips av skräck inför följderna av sina handlingar – och straffet ska verkligen slå ner på dem. Men de troende som gör goda handlingar ska få njuta av paradisets lustgårdar. Hos din Herre får de allt de önskar – detta är den yppersta välsignelsen!

²³Så lyder det glädjande budskapet som Allah ger sina tjänare; de som tror och gör goda handlingar. Säg: "Jag begär ingen ersättning av er för detta – utan endast ett kärleksfullt bemötande för våra gemensamma släktbands skull.” Den som gör en god handling, ska vi ge än en större godhet i gengäld. Allah är ständigt förlåtande och högst uppskattande [för varje god gärning].

²⁴Säger de kanske: "Han har diktat ihop en lögn om Allah"? Men om Allah önskat det skulle han ha kunnat försegla ditt hjärta. Allah utplånar det falska och befäster sanningen genom sina ord. Han känner väl till vad som ryms i hjärtats innersta.

²⁵Han är den som tar emot sina tjänares ånger och har överseende med deras försyndelser och han har full kännedom vad ni gör.

²⁶Och han bönhör dem som tror och gör goda handlingar och han skänker dem ännu mer av sin godhet. Men för de otrogna väntar ett svårt straff.

²⁷Om Allah hade låtit obegränsad försörjning flöda till sina tjänare, skulle de sannerligen ha begått överträdelser på jorden. I stället ger han det i bestämda mått, enligt sin vilja. Han är förvisso fullt underrättad om sina tjänare och har djup insikt om dem.

²⁸Och det är han som sänder regnet när allt hopp tycks förlorat, och med det sprider han sin nåd. Han är den som tar hand om allt och som all lovprisning tillkommer.

²⁹Till hans tecken hör skapelsen av himlarna och jorden, och de varelser han har låtit spridas i dem – och han har makten att samla dem alla när han vill.

³⁰Varje svårighet som drabbar er är till följd av era egna gärningar, och ändå har han överseende med mycket.

³¹Ni kan inte undkomma [hans straff] på jorden, och ni har ingen som kan ta hand om er eller hjälpa er förutom Allah.

³²Till hans tecken hör även skeppen som seglar över havet, höga som berg.

³³Om han vill, kan han låta vinden avta så att skeppen ligger orörliga på havets yta. I detta finns verkligen klara tecken [på hans makt] för dem som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

³⁴Han kan också låta dem förlisa tillföljd av de [synder som de ombord] har begått. Han har dock överseende med mycket.

³⁵Och de som tvistar om våra tecken ska då inse att de inte har någon räddning.

³⁶Vad ni än har fått [av världsliga ting] är det bara en flyktig njutning för detta jordeliv, medan det som finns hos Allah är bättre och mer varaktigt – för dem som tror och uteslutande förlitar sig på sin Herre.

³⁷Det är de som håller sig borta från de grövsta synderna och från skamliga handlingar, och som när de grips av vrede ändå väljer att förlåta.

³⁸Och de besvarar sin Herres kall, förrättar bönen, fattar beslut i samråd med andra, och delar med sig av det vi har skänkt dem.

³⁹Och när de orätt begås mot dem, står de upp för sig själva.

⁴⁰Vedergällningen för en oförrätt är en oförrätt som motsvarar den, men den som förlåter och söker försoning ska få sin belöning av Allah. Han tycker inte om de som begår orätt.

⁴¹De som hävdar sin rätt efter att ha lidit orätt – mot dem finns ingen grund till klander.

⁴²Klander vilar endast på dem som begår orätt mot andra och som begår övergrepp på jorden, mot all rätt. Dessa ska få ett plågsamt straff.

⁴³Och att visa tålamod och förlåta andra hör sannerligen till de allra ädlaste dygderna.

⁴⁴De som Allah har låtit gå vilse, för dessa finns ingen, förutom honom, som kan vara dem till hjälp. Du kommer att se hur de orättfärdiga, när de ställs inför straffet, ropar: "Finns det något sätt för oss att återvända?"

⁴⁵Och du ska se dem föras fram till [elden] nedbrutna av skam, kastande förstulna, rädda blickar. De troende ska säga: "De verkliga förlorarna är de som på uppståndelsens dag har förlorat sig själva och sina familjer." Ja, de orättfärdiga ska lida ett ändlöst straff.

⁴⁶De har ingen som kan skydda eller hjälpa dem utom Allah. Den som Allah låter gå vilse har ingen som helst väg [som kan leda honom till sanningen].

⁴⁷Besvara er Herres kall innan den dag infaller som Allah har fastställt, och som ingen kan avvärja. Då har ni ingenstans att fly och ingen möjlighet förneka [era handlingar].

⁴⁸Om de vänder sig bort är det ju förvisso inte ditt ansvar att vaka över dem – ditt uppdrag är bara att förmedla budskapet. När vi skänker människan vår nåd jublar hon, men när hon drabbas motgångar – till följd av hennes egna handlingar – ja, då visar hon sitt otacksamma väsen.

⁴⁹Allah äger herraväldet över himlarna och jorden och han skapar vad han vill. Han skänker enbart döttrar åt den han vill, och enbart söner åt den han vill.

⁵⁰Han kan också skänka både söner och döttrar, och han låter den han vill vara ofruktsam. Han vet allt och har full makt över allting.

⁵¹Det är inte givet någon människa att Allah skulle tala till henne annat än genom ingivelse, bakom ett hölje, eller genom ett sändebud som på hans befallning förmedlar den uppenbarelse han vill. Han är den Högste, den Vise.

⁵²På detta sätt har vi också ingett dig en uppenbarelse som ger liv. Du hade tidigare ingen kunskap om skriften eller tron, men vi gjorde den till ett ljus genom vilket vi vägleder dem vi vill av våra tjänare. Ja, du leder i sanning till den raka vägen;

⁵³vägen till Allah, som allt i himlarna och på jorden tillhör. Förmärk väl! Allt ska i slutänden vända åter till Allah!