Al-Ahqaf

¹Hā Mīm.

²Uppenbarelsen av denna skrift är från Allah, den Oövervinnerlige, den Vise.

³Vi har förvisso skapat himlarna och jorden och allt däremellan för ett alldeles visst syfte och en given tidsgräns. Ändå vänder de otrogna sig bort från det de varnats för.

⁴Säg: "Har ni funderat över de ni åkallar vid sidan av Allah? Visa mig vad de har skapat på jorden, eller har de kanske bidragit i skapandet av himlarna? Presentera för mig en uppenbarelse äldre än denna, eller kvarlevor av [nedärvd] kunskap om ni talar sanning."

⁵Och vem är mer vilse än den som anropar andra än Allah – sådana som inte kommer att bönhöra honom fram till uppståndelsens dag, och som inte ens är medvetna om att de åkallas?

⁶Och när människorna samlas [på uppståndelsens dag], kommer dessa [avgudar] att vända sig emot dem och ta avstånd från deras dyrkan.

⁷När våra tydliga budskap reciteras för dem, säger de otrogna om sanningen som nått dem: "Det här är ju uppenbart magi!"

⁸Eller kanske de rentav påstår: "Han har själv uppdiktat den!" Säg: "Om jag har uppdiktat den skulle ni inte kunna göra någonting för att skydda mig från Allah. Han har full vetskap om era anklagelser. Han är ett tillräckligt vittne mellan mig och er; och han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige."

⁹Säg: "Jag är inte det första sändebudet, och jag vet inte vad som ska hända mig eller er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig, och jag är endast en tydlig varnare.”

¹⁰Säg: "Tänk om den verkligen är från Allah och ni ändå väljer att inte tro på den? Ett vittne från Israels barn bevittnar dess sanning och tror på den, medan ni förblir högfärdiga. Allah vägleder verkligen inte människor som begår orätt."

¹¹De otrogna säger till de troende: "Om det här verkligen hade varit något gott, skulle dessa [arma människor] inte ha hunnit före oss att anamma det." Och då de själva vägrar att vägledas av den, kommer de snart att hävda: "Det där är bara ett gammalt påhitt."

¹²Redan före denna fanns Moses skrift, en ledstjärna och en nåd. Och denna arabiska skrift bekräftar den, för att varna de orättfärdiga och ge glädjebud till dem som gör gott.

¹³De som säger: "Allah är vår Herre", sedan håller fast vid sin tro, ska varken frukta eller känna någon sorg.

¹⁴Dessa är paradisets folk, och där ska de förbli till evig tid, en belöning för deras handlingar.

¹⁵Vi ålade människan att visa godhet mot sina föräldrar. Hennes mor bar henne med stor möda och med stor smärta har hon fött henne. Graviditet och amning varade tillsammans i trettio månader. När hon blivit fullt mogen, vid fyrtio års ålder, ber hon: "Herre! Led mitt hjärta så att jag må tacka för de välsignelser du har skänkt mig och mina föräldrar, och göra goda gärningar som behagar dig, och gör mina efterkommande till rättfärdiga människor – till min nytta. Jag vänder mig till dig i ånger, och jag hör till dem som underkastar sig din vilja."

¹⁶Det är dessa som ska få sina allra bästa handlingar tillgodoräknade och vars synder vi ska förlåta. De ska få leva i paradiset – detta ofelbara löfte som de en gång getts.

¹⁷Men det finns också sådana som säger till sina föräldrar: "Usch för er! Hur kan ni garantera att jag ska återuppstå? Människor har dött i generationer före mig!” [Föräldrarna] vädjar då till Allah om hjälp, [och säger till sitt barn]: "Du måste tro – Allahs löfte är sant – annars är du förlorad!” Men de får svaret: "Det där är bara gamla sägner!"

¹⁸Det är dessa mot vilka domen om straff besannas, precis som många folk innan dem – både bland människor och djinner. De har förlorat allt.

¹⁹Var och en ges sin rang efter sina handlingar, så att de må belönas till fullo för sina gärningar, och ingen ska behandlas orättvist.

²⁰Och den dag de otrogna förs fram till elden [ska det sägas till dem]: "Ni förbrukade era goda dagar i det världsliga livet och njöt av dess nöjen! Idag återgäldas ni med ett förnedrande straff för ert högmod på jorden, utan rätt, och för ert ständiga trots."

²¹Minns när [stammen] ʿĀds broder varnade sitt folk vid sanddynerna, efter att varnare redan hade kommit både före och efter honom, [med orden]: "Dyrka ingen annan än Allah! Jag fruktar sannerligen för er straffet på en fruktansvärd dag."

²²De svarade: "Har du kommit för att få oss att överge våra gudar? Låt oss då se det du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!"

²³Han sa: "Kunskapen om detta vilar hos Allah endast och jag framför bara till er det budskap jag har fått. Jag ser dock att ni är ett folk utan kunskap."

²⁴När de såg ett moln närma sig över deras dalar, sa de: "Här kommer ett moln som ger oss regn!” [Han sa:] "Nej, det här är det ni ville påskynda: en stormvind som bär med sig ett plågsamt straff.

²⁵Den ödelägger allt på sin Herres befallning." När morgonen grydde syntes inget förutom [ruinerna av] deras bostäder. Så straffar vi de upproriska syndarna.

²⁶Vi gav dem en styrka som ni själva aldrig fått, och vi skänkte dem förmåga att höra, se och tänka. Men deras hörsel, syn och förstånd hjälpte dem inte det minsta när de förkastade Allahs tecken. Och det de brukade förlöjliga slog slutligen ned på dem.

²⁷Vi förgjorde samhällen i er omgivning och framförde våra tecken på olika sätt så att de må återvända till oss.

²⁸Varför kom inte de till deras räddning – dessa som de, vid sidan av Allah, gjort till sina gudar för att kunna komma honom närmare? Nej, de försvann spårlöst; de var blott illusioner som de själva diktat ihop.

²⁹[Minns] när vi förde en grupp jinner till dig för att lyssna till Koranen. När de kom dit sa de till varandra: "Lyssna i tysthet!" När recitationen var över, återvände de till sitt folk för att varna dem.

³⁰De sa: "Vårt folk! Vi har hört en skrift som har uppenbarats efter Mose. Den bekräftar det som kom före den och den leder till sanningen och en rak väg.

³¹Vårt folk! Hörsamma den som kallar er till Allah, och tro på honom – då ska Allah förlåta era synder och skydda er från ett smärtsamt straff.

³²Men de som vänder ryggen åt Allahs kallare kan inte fly undan på jorden, och de har ingen i Allahs ställe som kan skydda dem. Dessa är sannerligen i uppenbar villfarelse.

³³Förstår de inte att Allah, som utan ansträngning skapade himlarna och jorden, också har makt att återuppväcka de döda? Jodå, han har full makt över allt!

³⁴Den dag de otrogna ställs inför elden, [ska de få höra]: "Är inte detta verklighet?" De ska svara: "Jo, vid vår Herre!" Då sägs det: "Känn nu på straffet för ert förnekande!”

³⁵Ha därför tålamod [med ditt uppdrag], så som de viljestarka sändebuden visade tålamod, och önska inte påskynda deras dom. Den dag de ser det som utlovats dem, kommer [hela deras livstid] att te sig som endast en liten stund av en dag. Detta här är en varning! Förgörs någon annan än de trotsiga?