Al-A'raf

¹Alif Lām Mīm Ṣād.

²En skrift har sänts ned till dig – låt inte ditt hjärta ängslas över detta – för att du med den ska varna [människorna] och förmana de troende.

³Följ det som uppenbarats till er från er Herre, och följ inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i hans ställe! Det är sällan ni låter er förmanas.

⁴Hur många städer har vi inte lagt öde! Ja, vårt straff drabbade dem [när de sov] - under natten eller under deras midsvila.

⁵När vårt straff väl drabbade dem kunde de inte säga annat än: "Vi har säkerligen varit orättfärdiga!"

⁶Vi ska sannerligen utfråga mottagarna av vårt budskap, och vi ska sannerligen utfråga sändebuden.

⁷Sedan ska vi med full kunskap underrätta dem om [allt]. Ingenting har gått oss förbi.

⁸Den dagen ska [alla handlingar] vägas rättvist. De vilkas vågskålar väger tungt kommer det att gå väl i händer.

⁹Men de vilkas vågskålar väger lätt är de som förlorat sina själar för att de ständigt förkastade våra tecken.

¹⁰Vi har gjort jorden till er boplats och där har vi sörjt för ert uppehälle. Ändå är ni så sällan tacksamma!

¹¹Vi skapade er och formade er och därefter sa vi till änglarna: "Fall ned på era ansikten inför Adam!" Och de föll alla ned, förutom Iblīs; han hörde inte till dem som föll ned.

¹²[Allah] sa: "Vad hindrade dig från att falla ned på ditt ansikte såsom jag beordrade dig? [Iblīs] svarade: "Jag är bättre än han; mig har du skapat av eld, men honom skapade du av lera!"

¹³[Allah] sa: "Ned härifrån! Det anstår dig inte att visa högmod här. Försvinn härifrån! Du ska sannerligen höra till de förnedrade."

¹⁴[Iblīs] sa: "Ge mig uppskov till den dag då de [döda] ska återuppväckas."

¹⁵[Allah] svarade: "Du ska förvisso beviljas uppskov."

¹⁶[Iblīs] sa: "Eftersom du har vilselett mig, ska jag helt visst ligga i bakhåll för dem längs din raka väg.

¹⁷Därefter ska jag angripa dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster, och du ska se att de flesta av dem är otacksamma."

¹⁸[Allah] sa: "Försvinn härifrån, föraktad och utstött! Om någon av dem följer dig ska jag förvisso fylla helvetet med er allesamman."

¹⁹[Allah sa]: "Adam! Lev du och din hustru i paradiset och ät vad ni så önskar [av dess frukter]. Men kom inte nära detta träd, för då är ni sant orättfärdiga!"

²⁰Men satan viskade till dem för att det som täckts, från deras privata delar, skulle bli fullt synligt för dem. Han sa: "Enda skälet till att er Herre förbjudit er från [att närma er] detta träd är för att hindra er från att bli änglar eller från att få evigt liv."

²¹Och han svor [och lovade] dem: "Jag är verkligen er gode rådgivare!"

²²Och genom sin lögn förledde han dem båda. När de väl smakat av trädets [frukt], blev deras privata delar synliga för dem, och de började täcka sig med löv från paradiset. Deras Herre ropade då på dem: "Förbjöd jag er inte från just detta träd och sa jag inte till er att satan är er klara fiende?"

²³De svarade: "Herre! Vi har gjort orätt mot oss själva. Om du inte förlåter oss och visar oss nåd kommer vi att vara förlorade."

²⁴[Allah] sa: "Ned med er! Ni ska vara varandras fiender. Under en viss tid är det på jorden ni ska finna er boning och ert välbehag."

²⁵Han sa även: "Där ska ni leva och där ska ni dö, och ur denna [jord] ska ni tas fram [för att ställas till svars på domen]."

²⁶Adams barn! Vi har skänkt er kläder för att täcka era privata delar och för att ni ska kunna pryda er, men gudsfruktans klädsel är ännu bättre. Detta hör till Allahs tecken så att de kan låta sig förmanas.

²⁷Adams barn! Låt inte satan fresta er så som han frestade era föräldrar och kom att orsaka deras förvisning från paradiset. Han berövade dem deras klädsel för att visa dem deras privata delar. Han och hans anhang kan säkerligen se er [från en plats] där ni inte kan se dem. Vi har låtit djävlarna få grepp om dem som inte tror.

²⁸Och när de begår en skamlös handling, säger de: "Så här såg vi våra förfäder göra, och Allah har beordrat oss med det." Säg: "Allah beordrar verkligen inte sådan skamlöshet! Påstår ni saker om Allah, som ni inte har minsta vetskap om?"

²⁹Säg: "Min Herre beordrar [er att vara] rättvisa och att ni ska vända er [till honom] vid varje böneplats och åkalla honom med uppriktighet i er dyrkan. Precis som han skapade er [är det till honom] ni ska återvända.

³⁰En grupp har han väglett, och en grupp har förtjänat villfarelse eftersom de tog djävlarna till sin förtrogna i stället för Allah – och ändå tror de att de har funnit den rätta vägen.

³¹Adams barn! Klä er vårdat inför varje bön, och ät och drick, men gå inte till överdrift; [Allah] gillar verkligen inte dem som går till överdrift.

³²Säg: "Vem har förbjudit den vårdade klädsel som Allah skänkt sina tjänare, och allt det goda han försörjt dem med?" Säg: "Allt detta är tillgängligt för de troende [liksom för andra] i det jordiska livet, och på uppståndelsens dag är det endast dem förbehållet". Så klargör vi våra tecken för människor som har förstått.

³³Säg: "Min Herre har förbjudit skamlösa handlingar – både det som sker öppet och det som sker i hemlighet – och [all annan] synd och orättmätiga övergrepp, och att ni sätter avgudar vid Allahs sida – vilket han inte givit någon befogenhet till – och att ni talar om Allah utan kunskap."

³⁴För varje samfund finns en bestämd tidsfrist. Och när den utsatta tiden är kommen kan de inte förlänga den ens ett ögonblick och de kan inte heller påskynda dess ankomst.

³⁵ِAdams barn! När sändebud kommer till er från era egna led och berättar för er om mina budskap, behöver de som visat gudsfruktan och förbättring varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

³⁶Men de som vägrar tro på våra budskap och högmodigt vänder sig från dem, dessa kommer att träda in i elden. Där ska de vara till evig tid.

³⁷Och vilka är mer orättfärdiga än de som diktar ihop lögner om Allah eller vägrar tro på hans tecken? Dessa ska få sin andel av [det som fastställts för dem] i boken till dess våra utsända [änglar] tar deras själar och säger: "Var är nu de som ni brukade åkalla vid Allahs sida?" Och de ska svara: "De har övergett oss!" Ja, de ska vittna mot sig själva att de varit otrogna.

³⁸[Allah] kommer säga: "Träd in i elden tillsammans med de skaror av jinner och människor som levde före er!" Varje gång en grupp träder in där förbannar de den föregående. Och när de alla har samlats där, ska de sista säga om de första: "Herre! De ledde oss vilse, så fördubbla deras straff i elden!" Han ska då svara: "Alla ska få dubbelt [straff], men det kan ni inte begripa."

³⁹Och de första ska säga till de sista: "Ni var inte alls bättre än vi. Känn nu på det straff som ni har förtjänat genom era [onda] handlingar!"

⁴⁰Aldrig ska himlens portar öppnas för dem som vägrar tro på våra tecken och högmodigt vänder sig från dem. Nej, de träder inte in i paradiset förrän en kamel tränger sig genom ett nålsöga – ja så här straffar vi de obotfärdiga syndarna.

⁴¹Dessa väntar en bädd i helvetet och ovanför dem, ett täcke [av eld] – ja så här ska vi straffa vi de orättfärdiga.

⁴²Men de som tror och gör goda handlingar – vi beordrar inte någon med mer än han klarar av – dessa ska bli paradisets invånare. Där ska de vara till evig tid.

⁴³Vi ska avlägsna allt agg ur deras hjärtan, och under dem ska bäckar strömma. Och de ska säga: "All lovprisning tillkommer Allah som väglett oss till detta, ja vi skulle aldrig ha funnit den rätta vägen om det inte var för att Allah väglett oss! Vår Herres sändebud kom till oss med sanningen." Och det ska ropas till dem: "Detta är paradiset som ni fått ärva [som lön] för era handlingar!"

⁴⁴Och paradisets folk ska ropa till helvetets folk: "Vi har fått se hur vår Herres löften förverkligats! Har ni också fått se er Herres löften förverkligas?" De svarar: "Ja". Då ropar en utropare bland dem att Allahs fördömelse vilar över de orättfärdiga,

⁴⁵de som hindrade andra från att följa Allahs väg och ville få den att framstå som krokig och som förkastade tron på det kommande livet.

⁴⁶En mur kommer skilja [båda grupperna] åt, och på höjderna ska män stå och urskilja var och en utifrån deras specifika kännetecken. Dessa ska ropa till paradisets folk: "Må frid vara med er!" De har ännu inte fått träda in [i paradiset], men de längtar.

⁴⁷Och när blickarna [hos de som står på höjderna] vänds mot helvetets invånare säger de: "Vår Herre, låt oss inte hamna bland dessa orättfärdiga människor!"

⁴⁸Och de som står på höjderna kommer att känna igen [de otrogna] männen på deras kännetecken och ropa till dem: "Varken det ni samlat på er eller ert tidigare högmod kan i gynna er!"

⁴⁹[Allah kommer säga till de otrogna:] "Är det om dessa ni svor att de aldrig skulle få ta del av Allahs barmhärtighet?" [Och till de troende kommer Allah säga:] "Träd in i paradiset! Ni kommer varken känna rädsla eller tyngas av sorg."

⁵⁰Och helvetets invånare ska ropa till paradisets invånare: "Häll lite vatten över oss eller något av det Allah försörjt er med!" De svarar då: "Allah har förvisso förbjudit bådadera för de otrogna,

⁵¹de som såg sin religion som nöje och lek, och som lät sig luras av det jordiska livets [lockelser]." [Och Allah ska säga:] "I dag ska vi lämna dem så som de själva lämnade [förberedelserna] för sitt möte denna dag, och för att de alltid brukade avvisa våra tecken."

⁵²Vi har förvisso skänkt dem en skrift som vi har förtydligat med kunskap – en vägledning och nåd för människor som tror.

⁵³Väntar de [otrogna] på annat än att [straffet de varnats för] ska bli verklighet? Den dag det blir verklighet ska de som tidigare lät denna [skrift] falla i glömska säga: "Vår Herres sändebud kom helt klart med sanningen, så har vi nu någon medlare som kan medla för oss, eller har vi någon chans återvända [till livet] så att vi kan agera annorlunda från hur vi tidigare gjort?" De har verkligen förlorat sig själva, och dessa [avgudar] som de själva uppfunnit ska överge dem.

⁵⁴Er Herre är sannerligen Allah som under sex dagar skapade himlarna och jorden och därefter höjde sig över tronen. Han låter natten täcka dagen [med sitt mörker] – de avlöser raskt varandra. Solen, månen och stjärnorna är allesamman undergivna hans befallning. Ja, skapelsen och befallningen är hans. Välsignad vare Allah, världarnas Herre!

⁵⁵Åkalla er Herre på ett ödmjukt sätt och med sänkta röster. Han tycker verkligen inte om dem som överskrider gränserna.

⁵⁶Och sprid inte fördärv på jorden efter att allt har ställts till rätta där, utan åkalla honom med fruktan och hopp! Allahs barmhärtighet är förvisso nära dem som gör gott.

⁵⁷Det är han som sänder ut vindarna så som glädjebudbärare av hans nåd. De regntunga molnen som vindarna bär låter vi driva över ett livlöst land, och där låter vi regnet falla genom vilket vi frambringar frukter av olika slag. Så ska vi även låta de döda stiga fram [ur gravarna]. [Vi visar er dessa tecken] för att ni ska låta er förmanas.

⁵⁸Från den goda jorden spirar växtligheten fram, i enlighet med dess Herres vilja, medan den dåliga jorden endast bär skörd med stor möda. På detta sätt förtydligar vi våra tecken för människor som är tacksamma.

⁵⁹Vi sände Noa till hans folk och han sa: "Mitt folk! Dyrka Allah — ni har ingen annan gud än honom. Jag är rädd att ni ska drabbas av straffet en svår dag."

⁶⁰Hans folks ledare sa: "Vi anser bestämt att du gått fullständigt vilse."

⁶¹Han svarade: "Nej, mitt folk! Jag har inte gått vilse — jag är snarare ett sändebud från världarnas Herre.

⁶²Jag förmedlar min Herres budskap till er och vill er bara väl, och Allah har låtit mig veta vad ni inte vet.

⁶³Förvånar det er att ni fått en påminnelse av er Herre genom en man ur era egna led, som varnar er så att ni ska bli gudfruktiga och skänkas nåd?"

⁶⁴Men de anklagade honom för lögn, så vi räddade honom och dem som var med honom i arken och vi dränkte dem som vägrade tro på våra tecken. Ja, dessa männskor var verkligen blinda [för sanningen]!

⁶⁵Och till [stammen] 'Ᾱd [sände vi] deras broder Hūd som sa: "Mitt folk! Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. Fruktar ni honom inte?"

⁶⁶De otrogna ledarna bland hans folk sa: "För oss framstår du bara som förvirrad och vi tror att du är en riktig lögnare!"

⁶⁷Han svarade: "Nej, mitt folk! Jag är inte alls förvirrad — jag är snarare ett sändebud från världarnas Herre.

⁶⁸Jag förmedlar min Herres budskap till er och ni kan lita på att jag vill er väl.

⁶⁹Förvånar det er att ni fått en påminnelse av er Herre genom en man ur era egna led, som varnar er? Minns hur han gjorde er till Noas folks efterträdare och gav er en robust kroppsbyggnad. Minns [med tacksamhet] Allahs välsignelser så att det ska gå väl för er!"

⁷⁰De svarade: "Har du kommit för att kalla oss till att dyrka endast Allah och lämna det våra förfäder dyrkade? Nedkalla [det straff] du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!"

⁷¹[Hūd] sa: "Ni har gjort er förtjänta av er Herres straff och vrede. Argumenterar ni med mig om namn [på avgudar] som ni och era förfäder själva hittat på, men som Allah inte gett er befogenhet till? Vänta ni då [på det kommande straffet]! Jag ska förvisso också vänta med er."

⁷²I vår nåd räddade vi honom och dem som var med honom, men dem som påstod att våra tecken var lögn och vägrade tro lät vi gå under till sista man.

⁷³Och till [stammen] Thamūd [sände vi] deras broder Ṣāliḥ som sa: "Mitt folk! Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. Ni har nu fått ett bevis från er Herre: detta Allahs kamelsto är ett tecken för er. Låt henne därför beta på Allahs jord och skada henne inte, för då kommer ni att drabbas av ett smärtsamt straff.

⁷⁴Minns även att han har gjort er till 'Ᾱds efterträdare och gjort er bofasta i trakten. Ni har byggt palats på dess slätter och karvat fram hus ur bergen. Minns [med tacksamhet] Allahs välsignelser och sprid inte sedesfördärv på jorden!

⁷⁵Då sa de högmodiga ledarna ur hans folk till de troende bland de som de förtryckte: "Är ni helt säkra på att Ṣāliḥ är sänd av sin Herre?" De svarade: "Vi tror definitivt på det [budskap] han kommit med."

⁷⁶De hömodiga sa då: "Vi avfärdar bestämt det ni tror på!"

⁷⁷Så de slaktade kamelstoet och trotsade sin Herres bud och sa: "Ṣāliḥ! Nedkalla [det straff] du hotar oss med, om du verkligen är ett sändebud!"

⁷⁸Då drabbades de av ett jordskalv och blev liggande framstupa i sina hem.

⁷⁹Han lämnade dem med orden: "Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er bara väl, men ni har ju aldrig tyckt om välvilliga människor."

⁸⁰Och [minns] Lot när han sa till sitt folk: "Hur kan ni begå en sådan skamlös handling som aldrig tidigare har gjorts i världen?

⁸¹Ni släcker er lust hos män i stället för kvinnor! Ja, ni överträder verkligen alla gränser."

⁸²Det enda svaret han fick från sitt folk var: "Driv ut dem från ert samhälle! De är människor som vill hålla sig rena!"

⁸³Så vi räddade honom och hans familj, förutom hans fru – hon var bland dem som stannade kvar.

⁸⁴Och vi lät ett regn [av stenar] falla över dem. Se hur slutet blev för dessa orättfärdiga människor!

⁸⁵Och till [folket i] Madyan [sände vi] deras broder Shu'ayb som sa: "Mitt folk! Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. Ni har nu fått ett bevis från er Herre. Mät och väg därför med fulla mått, och beröva inte folk på deras ägodelar, och sprid inte heller fördärv på jorden efter att allt ställts till rätta där! Detta är för ert eget bästa, om ni verkligen är troende.

⁸⁶Lägg er inte på lur vid varje väg för att hota [förbipasserande], och hindra inte heller de troende från Allahs väg genom att framställa den som krokig! Och minns att ni var få, men att han ökade ert antal, och se hur slutet blev för dem som spred fördärv [på jorden].

⁸⁷Om en grupp bland er tror på det jag sänts med och en annan grupp inte tror, ha då ha tålamod tills Allah dömer mellan oss – han är ju den bästa domaren.

⁸⁸Då sa de högmodiga ledarna från hans folk: "Shu'ayb! Om ni inte återvänder till vår religion kommer vi sannerligen driva ut er alla från vårt samhälle – både dig och de troende som är med dig." Han svarade: "Även om vi avskyr den?

⁸⁹[Det skulle kräva att] vi ljuger om Allah ifall vi återvänder till er religion efter att Allah räddat oss från den. Nej, det är fullkomligt otänkbart för oss att återvända till den om det nu inte är Allahs, vår Herres, vilja. Vår Herres kunskap omfattar allting – till Allah sätter vi vår lit. Herre! Döm i sanning mellan oss och vårt folk. Ja, du är den bästa domaren."

⁹⁰De otrogna ledarna från hans folk sa: "Om ni följer Shu'ayb kommer ni säkerligen att stå som förlorare!"

⁹¹Då drabbades de av ett jordskalv och blev liggande framstupa i sina hem.

⁹²Det var som att de som vägrade tro på Shu'ayb aldrig hade bott där. Ja, det var de som vägrade tro på Shu'ayb som kom att stå som de sanna förlorarna.

⁹³Han lämnade dem med orden: "Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er bara väl, så hur ska jag kunna känna förtvivlan över ett så otroget folk?"

⁹⁴Vi har aldrig sänt en profet till ett samhälle utan att låta dess [otrogna] invånare uppleva lidande och svårigheter för att de skulle ödmjuka sig.

⁹⁵Därefter har vi låtit lidandet följas av bättre villkor ända tills de uppnått välstånd och utbrustit: "Våra förfäder drabbades ju också av svårigheter följt av medgång!" Sedan, när de minst anat det, har de plötsligt nåtts av vårt straff.

⁹⁶Om invånarna i dessa samhällen bara varit troende och gudfruktiga hade vi ju skänkt dem välsignelser från himmel och jord, men de vägrade tro, så vi straffade dem för deras handlingar.

⁹⁷Känner invånarna i dessa samhällen sig säkra på att de inte ska drabbas av vårt straff under natten, när de ligger och sover?

⁹⁸Eller kan invånare i dessa samhällen vara säkra på att de inte ska drabbas av vårt straff under förmiddagen, när de roar sig?

⁹⁹Känner de sig säkra inför Allahs plan? Nej, ingen kan leva utan oro för Allahs plan, utom de som redan är förlorade.

¹⁰⁰Är det inte tydligt för dem som har ärvt jorden från dess tidigare invånare att vi, om vi så vill, skulle kunna straffa dem för deras synder, och försegla deras hjärtan så att de inte längre kan höra [kallet till sanningen]?

¹⁰¹Vi berättar här för dig om vad som hände med dessa samhällen; när deras sändebud kom till dem med tydliga bevis så trodde de inte eftersom de vid tidigare tillfällen redan hade vägrat att tro. På detta sätt förseglar Allah de otrognas hjärtan.

¹⁰²Vi såg att de flesta av dem [som sändebuden kom till] inte uppfyllde [sina religiösa] skyldigheter; nej, de flesta av dem fann vi snarare vara trotsiga syndare.

¹⁰³Efter dessa [profeter] sände vi Mose med våra tecken, till Farao och hans folk, men de förkastade dem. Se hur slutet blev för de som spred fördärv!

¹⁰⁴Mose sa: "Farao! Jag är ett sändebud från världarnas Herre.

¹⁰⁵Och därför är allt jag säger om Allah helt och fullt sant. Jag har nu kommit till er med ett bevis från er Herre; låt därför israeliterna komma med mig [som fria människor]!"

¹⁰⁶[Farao] svarade: "Om du har kommit med bevis, låt oss då se det – om du verkligen talar sanning!"

¹⁰⁷Då kastade [Mose] sin stav, och det blev tydligt att den nu var en orm.

¹⁰⁸Och han drog fram sin hand och den lyste skinande vit för alla närvarande.

¹⁰⁹De mäktiga männen bland Faraos folk sa: "Detta är utan tvekan en skicklig magiker

¹¹⁰som vill driva bort er från ert land." [Farao sa:] "Så vad föreslår ni?"

¹¹¹De svarade: "Låt honom och hans bror vänta medan du sänder bud till städerna,

¹¹²för att föra inför dig varje skicklig magiker."

¹¹³Och magikerna kom till Farao och sa: "Vi får väl en belöning – om vi nu skulle stå som segrare?"

¹¹⁴Han svarade: "Ja, och ni ska dessutom höra till dem som står mig riktigt nära."

¹¹⁵[Magikerna] sa: "Mose! Antingen kastar du [din stav först], eller så kastar vi våra."

¹¹⁶Han svarade: "Kasta ni!" Och när de kastade förtrollade de människornas ögon, och fyllde dem med skräck, och gav prov på svindlande magi.

¹¹⁷Vi uppenbarade då för Mose: "Kasta din stav!" Och i samma stund [förvandlades den till en orm] som slukade allt [de hade använt sig av för att] utföra sina trollkonster.

¹¹⁸Och sanningen segrade och det falska i vad de hade gjort stod nu klart.

¹¹⁹Ja, de besegrades och [Farao och hans följare] fick nu lämna platsen i förödmjukelse.

¹²⁰Men magikerna föll ned på sina ansikten,

¹²¹med orden: "Vi tror på världarnas Herre,

¹²²Moses och Arons Herre!"

¹²³Farao sa: "Valde ni att tro på honom utan min tillåtelse? Detta är helt klart en lömsk plan som ni har smitt här i staden, för att driva ut dess invånare. Men ni ska snart få se!

¹²⁴Jag ska sannerligen hugga av er hand och fot på motsatt sida och därefter ska jag korsfästa er alla!"

¹²⁵[Magikerna] svarade: "Vi ska ändå återvända till vår Herre,

¹²⁶och du vill bara hämnas på oss för att vi trodde på vår Herres tecken när de nådde oss. Herre! Överskölj oss med tålamod och låt oss dö som muslimer!"

¹²⁷De mäktiga männen bland Faraos folk frågade [honom]: "Ska du låta Mose och hans folk sprida fördärv på jorden och [få folk] att överge dig och dina gudar?" Han svarade: "Vi ska slakta deras pojkar och låta deras döttrar leva; vi har ju förkrossande makt över dem!"

¹²⁸Mose sa till sitt folk: "Sök hjälp hos Allah och ha tålamod! Jorden tillhör förvisso Allah och han ger den i arv till vem han vill av sina tjänare. Den slutgiltiga segern tillhör de gudfruktiga."

¹²⁹De svarade: "Vi led innan du kom till oss och även efter det att du kommit." [Mose] sa: "Förhoppningsvis kommer er Herre förgöra era fiender och låta er ta över detta land för att se hur ni agerar."

¹³⁰Och vi straffade Faraos folk med år av torka och dålig skörd för att de skulle låta sig förmanas.

¹³¹När de möttes av goda tider sa de: "Detta förtjänar vi!" Och när något dåligt drabbade dem ansåg de att Mose och hans anhängare fört med sig dåliga omen. Nej, allt detta sker helt enligt Allahs ödesbestämmelse, men de flesta av dem är inte medvetna om detta.

¹³²De sa [till Mose]: "Vilka tecken du än kommer med för att förtrolla oss kommer vi ändå aldrig tro på dig!"

¹³³Då lät vi dem drabbas av översvämningar, gräshoppssvärmar, löss, paddor och blod som tydliga tecken, men de var högmodiga och gjorde sig ständigt skyldiga till brott.

¹³⁴Och när de drabbades av straffet sa de: "Mose! Be för oss till din Herre att infria löftet han gav dig [att ta bort straffet bara vi ångrar oss]! Om du skonar oss från detta straff ska vi sannerligen tro på dig och låta israeliterna gå fria med dig."

¹³⁵Men när vi skonade dem från straffet, fram till en bestämd tid som de skulle nå, svek de sitt löfte.

¹³⁶Så vi utkrävde vår hämnd på dem genom att dränka dem i havet; detta eftersom de vägrade tro på våra tecken och valde att ignorera dem helt och hållet.

¹³⁷Och vi lät folket som hade förtryckts ärva det land som vi välsignat – både dess östra och dess västra delar. Och din Herres ljuvliga löfte uppfylldes för israeliterna eftersom de visat tålamod. Och vi förstörde allt som Farao och hans folk hade tillverkat och byggt upp.

¹³⁸Och vi ledde israeliterna genom havet varpå de stötte på ett folk som hängav sig åt [att dyrka] skulpturer. [Israeliterna] sa: "Mose! Låt oss få en gud liksom de har gudar!" Han svarade: "Ni är verkligen ett ovetande folk!

¹³⁹Vad dessa människor ägnar sig åt kommer leda till deras undergång, och deras handlingar är inget värda."

¹⁴⁰Han sa även: "Ska jag söka en annan gud åt er, när det är han som gett er företräde framför andra folk?"

¹⁴¹Och [minns] när vi räddade er från Faraos män som utsatte er för svåra lidanden; de slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.

¹⁴²[För att han skulle förbereda sig för vårt möte] utsatte vi en tid åt Mose på trettio nätter, sen lade vi till tio, så att tiden som hans Herre mätte ut blev totalt fyrtio nätter. Och Mose sa till sin bror Aron: "Var min ställföreträdare hos mitt folk, ta väl hand om dem och gå inte samma väg som de som sprider fördärv!"

¹⁴³Och när Mose anlände till vårt utsatta möte och hans Herre talade till honom, sa han: "Herre! Visa dig för mig, så att jag kan se dig!" [Allah] svarade: "Du kan inte se mig; men se på berget, om det förblir stadigt på sin plats, ska du se mig." Men när hans Herre visade sig för berget, jämnades det med marken och Mose föll medvetslös. När han återfick medvetande sa han: "Stor är du i din härlighet! Jag vänder mig till dig i ånger, och jag är den förste att tro."

¹⁴⁴[Allah] sa: "Mose! Av alla människor har jag har valt ut just dig [genom att anförtro dig] mina budskap och genom att tala till dig [direkt, utan mellanhand]. Ta därför det jag ger dig, och hör till de tacksamma!"

¹⁴⁵Och på budtavlorna skrev vi ned till honom allt [som israeliterna behövde av] förmaningar och förklaringar av [olika bestämmelser]. Och [vi sa:] "Håll fast vid denna [skrift], och uppmana ditt folk att agera enligt de bästa [alternativen] däri!" Jag ska visa er de trotsiga syndarnas slutliga hemvist.

¹⁴⁶De som utan rätt beter sig högmodigt på jorden ska jag styra bort från [att reflektera över] mina tecken. Ja, även om de ser alla tecken ska de inte tro på dem. Om de ser rättfärdighetens väg kommer de inte att följa den, men om de ser villfarelsens väg kommer de minsann att följa den. Detta är till följd av att de vägrade tro på våra tecken och helt och hållet ignorerade dem.

¹⁴⁷De som vägrar tro på våra tecken och på mötet [med oss] i det kommande livet; deras handlingar ska gå om intet. Eller ska de lönas för något annat än sina handlingar?

¹⁴⁸Medan Moses var borta tillverkade folket en skulptur av av sina smycken, i form av en kalv, som gav ifrån sig ett bölande ljud. Insåg de inte att den varken kunde tala till dem eller visa dem [den rätta] vägen? De gjorde den till sin [avgud] och begick därmed en allvarlig orätt.

¹⁴⁹När de sedan ångrade sig och insåg att de gjort fel sa de: "Om inte vår Herre visar oss nåd och förlåter oss, ska vi säkerligen höra till förlorarna!"

¹⁵⁰Sedan återvände Mose till sitt folk, och fylld av vrede och besvikelse utbrast han: "Avskyvärt är det som ni har gjort när jag var borta! Har ni förbisett er Herres befallning?" Med det kastade han budtavlorna och tog tag i sin broders huvud och drog honom till sig. [Aron] sa: "Son till min moder! Folket underkuvade mig och kom nästan att döda mig. Låt inte våra fiender glädjas över det du gör mot mig, och betrakta mig inte som en av dessa orättfärdiga människor!"

¹⁵¹[Mose] sa: "Herre! Förlåt mig och min bror, och låt oss omslutas av din barmhärtighet; du är ju den barmhärtigaste av alla barmhärtiga!"

¹⁵²De som gjorde kalven [till sin avgud] ska sannerligen drabbas av sin Herres vrede och förnedras i det jordiska livet. Ja, så straffar vi dem som fabricerar lögner [om Allah].

¹⁵³De som begår dåliga handlingar, men sedan vänder sig [till Allah] med ånger och tro, ska säkerligen [få erfara] att din Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁵⁴När Moses vrede lagt sig plockade han upp budtavlorna, vilkas skrift innehöll vägledning och barmhärtighet för dem som bävar inför sin Herre.

¹⁵⁵Sedan valde Mose ut sjuttio personer från sitt folk för att de vid en av oss utsatt tid [skulle be om förlåtelse för att ha tillbett guldkalven]. När de så drabbades av ett skalvet [och följaktligen dog] utbrast han: "Herre! Om det hade varit din vilja hade du förintat både dem och mig före denna stund. Kommer du förgöra oss nu för vad de dåraktiga av oss gjort? Det här var endast en prövning från dig med vilken du vilseleder och vägleder vem du vill. Du tar hand om oss; förlåt oss därför och var barmhärtig mot oss – ingen förlåter [synder] som du.

¹⁵⁶Och låt oss höra till dem som får något av det goda både i detta och i kommande liv. Vi har vänt tillbaka till dig i ånger!" [Allah] svarade: "Jag låter mitt straff drabba den jag vill, men min barmhärtighet omfattar allt. Jag ska skänka den till de gudfruktiga som betalar allmosan och som tror på våra tecken;

¹⁵⁷de som följer sändebudet; den icke läs– och skrivkunnige profeten, som de finner omnämnd i sina egna skrifter, i Tawrāt och Indjīl. Han uppmanar dem till det goda och förbjuder det onda, och tillåter alla goda saker för dem samtidigt som han förbjuder allt skadligt. Han befriar dem från de bördor och bojor som tidigare tyngt dem. De som tror på honom och som ärar och stöder honom och som följer det ljus som har sänts ner till honom, dessa ska det gå väl i händer för."

¹⁵⁸Säg: "Människor! Jag är Allahs sändebud till er alla, [sänd av] honom som äger herraväldet över himlarna och jorden. Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han, som ger liv och tar liv. Tro därför på Allah och hans sändebud; den icke läs– och skrivkunnige profeten som tror på Allah och hans ord, och följ honom så att ni kan bli vägledda."

¹⁵⁹Bland Moses folk finns ett samfund som vägleder till sanningen och dömer rättvist mellan dem.

¹⁶⁰Och vi delade upp dem i tolv separata stammar. När folket bad Mose om vatten, uppenbarade vi för honom: "Slå med din stav på stenen!", varpå tolv källor vällde fram ur den. Var och en visste vilken de skulle dricka av. Och vi lät molnen skugga dem och vi sände ned manna och vaktlar till dem [som föda]. [Vi sa till dem]: "Ät från det goda vi har försörjt er med!" De vållade oss ingen skada, utan skadade enbart sig själva.

¹⁶¹Och [minns] när det sades till dem: "Bo i denna stad och ät vad ni än önskar av det den ger och säg: 'Förlåt oss våra synder!', och gå in genom porten bugande – då ska vi förlåta era illgärningar och öka [belöningen för] dem som gör gott."

¹⁶²Men de orättfärdiga bland dem bytte ut orden de uppmanats att säga mot något helt annat, så vi sände ned ett straff från himlen över dem för deras orättfärdiga handlande.

¹⁶³Och fråga dem om samhället nära havet, vars invånare ofta bröt mot sabbatsbudet. På sabbaten brukade det finnas rikligt med fisk i vattenbrynet, men dagar utanför sabbaten syntes de inte till. På detta sätt prövade vi dem för deras olydnad.

¹⁶⁴Och [minns] när en grupp av dem sa till [de som varnade sabbatsbrytarna]: "Varför förmanar ni dessa människor som Allah ändå ska förgöra eller utsätta för ett strängt straff?" De svarade: "För att fria oss från skuld inför er Herre, och i hopp att de ska frukta honom."

¹⁶⁵Men när [sabbatsbrytarna] vägrade ta till sig förmaningarna, räddade vi dem som försökt stoppa dem från denna orätt, och vi lät de orättfärdiga lida ett plågsamt straff för deras olydnad.

¹⁶⁶Och när de vägrade upphöra med vad de förbjudits från sa vi till dem: "Bli föraktade apor!"

¹⁶⁷Och [minns] när din Herre förkunnade att han, ända fram till uppståndelsens dag, ska sända folk som bringar dem svårt lidande. Din Herre är säkerligen snabb att straffa, men han är helt visst också ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁶⁸Och vi delade upp dem i grupper [som spreds] över jorden. Bland dem fanns rättfärdiga människor och andra som inte var det. Och vi satte dem på prov med medgång och motgång för att de skulle omvända sig.

¹⁶⁹Men efter dem har sämre efterträdare kommit, som ärvt skriften från sina föregångare och som [sökt förvränga den] för jordisk vinning, med förklaringen: "Vi kommer ändå att bli förlåtna!" Varje gång de fått en ny chans till sådan vinning, har de tagit den. Har de inte avlagt ett löfte om [att handla enligt] skriften, och att allt de säger om Allah ska vara fullständigt sant? De har ju studerat dess innehåll! Nej, det kommande livets boning är bättre för de gudfruktiga. Ska ni inte använda ert förstånd?

¹⁷⁰Och de som ihärdigt håller fast vid skriften och förrättar bönen [ska veta] att vi inte låter dem som förbättrar och ställer till rätta ska bli utan belöning.

¹⁷¹Och [minns när de vägrade acceptera Tawrāts regler], då lyfte vi upp berget ovanför dem likt ett molntäcke och de var övertygade om att det skulle falla ned över dem. [I det ögonblicket sa vi:] "Håll med kraft fast vid det som vi har gett er, och håll dess ord i minnet så att ni kan bli rättfärdiga."

¹⁷²Och [minns] när din Herre tog fram Adams barns avkomlingar ur deras [fäders] ryggar och fick dem att vittna om sig själva. Han frågade: "Är jag inte er Herre?", och de svarade: "Jo, det vittnar vi om!" Detta skedde för att ni inte ska kunna hävda på domedagen: “Vi hade ingen aning om detta!”

¹⁷³Och inte heller hävda: "Våra förfäder var de som först ägnade sig åt avgudadyrkan, och vi var bara deras efterföljare. Skulle du straffa oss för [att vi följde] våra förfäders förvrängda handlingar?”

¹⁷⁴På detta sätt klargör vi våra tecken för att de ska återvända [till sanningen].

¹⁷⁵Berätta för dem historien om den man som fick våra tecken, men valde att avvisa dem. Därefter blev han ett byte för satan, vilket ledde till hans undergång.

¹⁷⁶Om vi hade velat, kunde vi ha upphöjt honom genom dessa tecken, men han föredrog det jordiska livet och gav efter för sina egna begär. Han är som en hund som fortsätter flåsa med hängande tunga, vare sig du schasar iväg den eller låter den vara. Detta är en liknelse för dem som vägrar att tro på våra tecken. Berätta dessa historier för dem så att de börjar tänka efter.

¹⁷⁷De som vägrar tro på våra tecken är ett uselt föredöme [för andra] och de gör dessutom orätt mot sig själva.

¹⁷⁸De som Allah vägleder är verkligen på rätt väg, medan de han låter gå vilse är de största förlorarna.

¹⁷⁹Vi har skapat många jinner och människor för helvetet. De har hjärtan som ingenting förstår, ögon som ingenting ser och öron som ingenting hör. De liknar boskap, men är faktiskt ännu mer vilsegångna; ja, de är helt likgiltiga.

¹⁸⁰Allah har de vackraste och mest fullkomliga namnen; åkalla honom därför med dem! Och håll er borta från dem som vanhelgar hans namn – de kommer att få det straff de förtjänar.

¹⁸¹Bland dem vi har skapat finns ett samfund som vägleder andra till sanningen och dömer rättvist mellan dem.

¹⁸²Men de som vägrar tro på våra tecken ska vi stegvis leda närmare [straffet] utan att de inser det.

¹⁸³Jag ger dem uppskov, men min plan ändras inte.

¹⁸⁴Tänker de inte? Deras landsman, [Muhammed], är ju ingen galning, utan klart och tydligt en varnare.

¹⁸⁵Har de inte begrundat [Allahs] herravälde över himlarna och jorden och allt som Allah har skapat, och förstått att deras tid snart är inne? Vilket budskap ska de egentligen tro på efter detta?

¹⁸⁶Den Allah leder vilse kan ingen vägleda, och han låter dem villrådigt irra vidare i sina överträdelser.

¹⁸⁷De frågar dig om tidpunkten för den yttersta stunden. Säg: "Den kunskapen finns bara hos min Herre – ingen kan avslöja dess tidpunkt utom han. Den är dold [för alla] i himlarna och på jorden och den skall komma över er utan förvarning." De frågar dig som om du efter flitigt sökande fått kunskap om det. Säg: "Kunskapen om den finns endast hos Allah – men de flesta människor vet inte detta."

¹⁸⁸Säg: "Jag har ingen kontroll över min tillvaro vare sig det gäller gott eller ont, utöver det Allah vill. Om jag hade känt till det som är dolt för människor, hade jag samlat på mig rikligt av det goda , och ingen motgång hade drabbat mig. Jag är bara en varnare och en förkunnare av ett glatt budskap för människor som tror."

¹⁸⁹Det är han som skapade er från en enda individ, och av denna skapade han hans maka för att han skulle finna ro hos henne. Efter att han förenat sig med henne fick hon en lätt börda att bära och när den blivit tyngre bad de till sin Herre: "Om du skänker oss ett friskt och sunt barn ska vi utan tvivel höra till de tacksamma!

¹⁹⁰När han väl hade skänkt dem ett frisk barn, tillskrev de honom medparter i det han hade skänkt dem. Men Allah är högt upphöjd över allt vad de sätter vid hans sida!

¹⁹¹Ska de dyrka det som inte kan skapa något, utan som själva är skapade;

¹⁹²och som inte kan hjälpa vare sig dem eller sig själva?

¹⁹³Och om ni kallar dem till vägledning, kommer de inte att följa er. Det gör ingen skillnad om ni kallar på dem eller om ni är tysta.

¹⁹⁴De som ni dyrkar vid Allahs sida är enbart [hans] tjänare, precis som ni. Åkalla dem då och låt dem sedan besvara er, om ni verkligen talar sanning!

¹⁹⁵Har dessa [avgudar] ben att gå med eller händer att gripa med? Har de kanske ögon att se med eller öron att höra med? Säg: "Kalla på era medhjälpare och smid era onda planer och ge mig inget andrum!"

¹⁹⁶Min beskyddare är förvisso Allah, som uppenbarade skriften, och han tar hand om de rättfärdiga.

¹⁹⁷De som ni dyrkar vid hans sida kan inte hjälpa vare sig er eller sig själva.

¹⁹⁸Och om du kallar dem till vägledning, hör de inte. Du ser dem stirra mot dig, men de ser ju ingenting.

¹⁹⁹Ha överseende [med människors brister], uppmana till det goda och vänd dig bort från de som beter sig oförståndigt.

²⁰⁰Och om satan lockar dig med en ond ingivelse, sök då skydd hos Allah. Han hör allt, vet allt.

²⁰¹När de gudfruktiga får onda ingivelser från satan påminner de sig om sin Herre varpå de genast återfår sin klarsyn.

²⁰²Men deras bröder [blan djävlarna] leder dem ständigt djupare in i synden, utan att vika.

²⁰³Och när du inte ger dem det tecken [som de föreslagit], säger de: "Varför har du inte valt ett eget?" Säg: "Jag följer bara det som uppenbaras för mig från min Herre. Detta är klara bevis från er Herre samt vägledning och barmhärtighet för ett folk tror."

²⁰⁴När Koranen reciteras, lyssna då uppmärksamt och var tysta, så att ni kan skänkas nåd.

²⁰⁵Och minns din Herre i djupet av ditt väsen, [och prisa och åkalla honom] med ödmjukhet och vördnad, utan högljudda ord, både morgon och kväll, och var inte som de tanklösa.

²⁰⁶De [änglar] som är nära din Herre är inte för högmodiga för att dyrka honom – de prisar honom och faller ner i tillbedjan för honom.