An-Naba

¹Vad är det de frågar varandra om?

²Om den väldiga nyheten,

³som de är så oense om.

⁴De ska snart få veta!

⁵Ja, de ska snart få veta.

⁶Har vi inte gjort jorden till en plats att leva på,

⁷och bergen till stadiga pålar?

⁸Och vi har skapat er i par.

⁹Och vi har gjort sömnen till en tid för vila.

¹⁰Och natten till ett skylande täcke.

¹¹Och vi har gjort dagen till en tid för arbete.

¹²Och ovan er har vi byggt sju väldiga himlar.

¹³Och vi har satt där en flammande ljuskälla.

¹⁴Och vi låter regnet strömma ymnigt från de tunga molnen,

¹⁵för att frambringa säd och växtlighet,

¹⁶och tätt bevuxna trädgårdar.

¹⁷Dagen då allt avgörs har en fastställd tidpunkt.

¹⁸Det är dagen då det blåses i basunen och ni alla träder fram i skaror,

¹⁹och himlen öppnas upp som portar,

²⁰och bergen drivs bort och blir till hägringar.

²¹Helvetet står sannerligen redo –

²²denna slutliga boning för de trotsiga syndarna.

²³Där ska de förbli i evigheter,

²⁴utan svalkande [lindring] och utan något att dricka,

²⁵annat än skållhett vatten och rinnande sårvätska –

²⁶en rättmätig vedergällning.

²⁷De fruktade aldrig räkenskapen

²⁸och avvisade fullständigt våra budskap.

²⁹Men allt detta har vi nedtecknat i en bok.

³⁰[Och det sägs till dem:] ”Känn nu [på följderna]! Vi ska bara låta ert lidande tillta.”

³¹För de gudfruktiga väntar en storslagen seger:

³²trädgårdar och vinrankor,

³³och jämnåriga hustrur med ungdomlig skönhet,

³⁴och vinbägare fyllda till brädden.

³⁵Där hör de varken tomt prat eller lögn.

³⁶Allt detta är en belöning från din Herre – en fulländad gåva.

³⁷Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, den Nåderike – ingen förmår att tilltala honom.

³⁸Den dagen då anden [Gabriel] och änglarna står i led kommer ingen att kunna yttra ett ord, utom den som den Nåderike ger tillstånd och som säger det rätta.

³⁹Denna dag är en säker verklighet; låt därför den som så önskar, välja en väg tillbaka till sin Herre.

⁴⁰Vi har varnat er för ett nära förestående straff – en dag då människan ska se [resultatet av] sina gärningar, och den otrogne utropar: ”Om jag ändå vore stoft!”