An-Najm

¹Vid stjärnan när den faller!

²Er landsman har varken gått vilse eller misstagit sig.

³Han talar inte av egen ingivelse –

⁴det är blott en uppenbarelse som sänds ner.

⁵Undervisad av en med väldig styrka,

⁶[en ängel] fulländad i sin kraft. Och denne intog sin ställning,

⁷vid horisontens högsta punkt.

⁸Sedan närmade han sig och steg ned,

⁹tills han var på två båglängders avstånd – ja, kanske ännu närmare.

¹⁰Då uppenbarade [Allah] för sin tjänare det han ville uppenbara.

¹¹[Profetens] hjärta ljög inte om det det han såg.

¹²Ska ni då tvista med honom om något han [tydligt] ser?

¹³Och han såg honom helt visst en andra gång,

¹⁴vid den yttersta gränsens lotusträd.

¹⁵Intill det ligger tillflyktens lustgård.

¹⁶När lotusträdet sveptes in av det som svepte in det,

¹⁷flackade inte hans blick och gick inte utanför det tillåtna.

¹⁸Ja, han fick bevittna några av sin Herres allra största under.

¹⁹Vad säger ni om al-Lāt och al-ʿUzzā,

²⁰och Manāt, den sistnämnda av de tre?

²¹Skulle ni ha söner, medan döttrarna är för Allah?

²²Det vore sannerligen en skev fördelning!

²³Dessa [avgudar] är bara namn, som ni och era fäder hittat på; Allah har inte gett er befogenhet till det. De följer bara lösa antaganden och vad de själva önskar, trots att de har fått vägledning från sin Herre!

²⁴Skulle då människan få allt hon önskar?

²⁵Nej, både nästa liv och detta liv tillhör Allah.

²⁶Hur många änglar det än finns i himlarna, kan deras förbön inte gagna någon, såvida inte Allah ger tillstånd till en [medlare] han väljer och är nöjd [med den som förbönen gäller].

²⁷De som inte tror på livet efter detta ger änglarna kvinnliga namn.

²⁸Men de har ingen kunskap alls om detta. De följer bara sina egna föreställningar, och föreställningar kan aldrig ersätta sanningen.

²⁹Så vänd dig bort från den som vänder ryggen åt vår påminnelse och som bara är ute efter livet här på jorden.

³⁰Det är så långt deras kunskap sträcker sig. Överlägsen är dock din Herres kunskap, både om vilka som har gått vilse från hans väg och vilka som har funnit hans vägledning.

³¹Till Allah hör allt i himlarna och på jorden, så att [endast] han må straffa dem som gör ont, för deras handlingar, och belöna dem som gör gott med det allra bästa;

³²de som håller sig borta från stora synder och skamlösa handlingar, även om de ibland begår mindre fel. Din Herre är rik på förlåtelse. Han visste allt om er redan när han formade er [fader, Adam,] ur jord, och när ni ännu låg som foster i era mödrars sköten. Så hävda inte att ni är rättfärdiga – det är han som vet vem som verkligen fruktar honom.

³³Har du sett den som vänder [sanningen] ryggen,

³⁴som gav en smula och sedan höll tillbaka?

³⁵Har han kunskap om det fördolda, så att han kan se [och berätta om det]?

³⁶Har han inte blivit underrättad om vad som står i Moses skrifter,

³⁷och i Abrahams – han som fullgjorde [sitt uppdrag]?

³⁸[Där står det] att ingen syndare ska bära någon annans syndabörda,

³⁹och att människan endast får vad hon har eftersträvat,

⁴⁰och att hennes strävan kommer att bli synlig [för alla].

⁴¹Sedan ska hon få sin fulla belöning,

⁴²och att den slutliga destinationen är hos din Herre.

⁴³Han är den som framkallar skratt och tårar.

⁴⁴Det är han, endast, som får oss att dö och som ger oss liv.

⁴⁵Det är han som har skapat de två könen – man och kvinna,

⁴⁶från en droppe utgjuten säd.

⁴⁷Det är han som ger dem liv på nytt.

⁴⁸Det är han som skänker rikedomar och bestående tillgångar.

⁴⁹Det är han som är Herre över Sirius.

⁵⁰Det var han som förgjorde det forna ’Ād,

⁵¹och Thamūd – utan att skona en enda,

⁵²liksom Noas folk före dem – de överträffade dem andra i ondska och trots –

⁵³samt staden som lyftes upp och kastades ned,

⁵⁴och som han täckte med det som svepte över dem.

⁵⁵Vilka av din Herres tecken vill du [människa] då framhärda i att tvista om?

⁵⁶Detta [sändebud] är en varnare lik tidigare varnare.

⁵⁷Domedagen rycker allt närmare,

⁵⁸och ingen kan avstyra den [eller tala om när den inträffar] utom Allah.

⁵⁹Är det alltså över detta budskap ni häpnar?

⁶⁰Ni skrattar åt det, i stället för att gråta,

⁶¹alltjämt försjunkna i förströelse.

⁶²Nej, fall ned i tillbedjan inför Allah och dyrka honom!