Qaf

¹Qāf. Vid den ärorika Koranen!

²Det de förvånas över är att den varnare som kommit till dem är en vanlig människa] från deras egna led, och så utbrister dessa otrogna: "Detta är högst märkligt!

³Ska vi verkligen [återuppstå] efter att vi dött och blivit till jord? En sådan återkomst är otänkbar!”

⁴Vi vet mycket väl vad jorden förtär av dem, och hos oss finns en skrift som noggrant bevarar allt.

⁵Men de avvisade sanningen när den så snart den kom till dem och är nu fast i förvirring.

⁶Har de aldrig betraktat himlen ovanför dem och sett hur vi har uppfört och prytt den, utan minsta spricka?

⁷Och vi bredde ut jorden, placerade stadiga berg i den och lät ljuvlig växtlighet av alla slag spira fram ur den,

⁸som en ögonöppnare och påminnelse för de tjänare som ständer vänder åter till oss.

⁹Vi sänder från skyn ett välsignat regn med vilket vi låter trädgårdar och skördesäd växa,

¹⁰och höga palmer med tätt sittande dadelklasar,

¹¹som näring för tjänarna. Och vi återupplivar med det den döda marken. På detta sätt ska även uppståndelsen ske.

¹²Före dem vägrade Noas folk att tro, och likaså Brunnens folk och [stammen] Thamūd,

¹³och [stammen] 'Ād, Farao och Lots folk,

¹⁴samt de som bodde i [Madyans] skogstrakter och Tubbas folk. Alla avvisade sina sändebud, och så gick vår varning i uppfyllelse.

¹⁵Var vår första skapelse minsta svår för oss? Ändå tvivlar de på återskapelsen!

¹⁶Vi har skapat människan och känner till hennes innersta tankar. Ja, vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

¹⁷[Betänk] de två registrerande [änglarna] när de nedtecknar [hennes handlingar], ständigt där – en på hennes högra sida och en på hennes vänstra.

¹⁸Inte ett ord yttrar människan utan att en [ängel] som vakar över henne är redo [att nedteckna] det.

¹⁹Dödsstundens plågor ska oundvikligen drabba [dig du människa]. Detta är det [öde] som du alltid har velat fly ifrån!

²⁰Och det ska stötas i basunen – detta är den dag som du blev varnad för!

²¹Varje människa ska ledas fram av en [ängel] och åtföljas av en som vittnar mot henne.

²²[Allah ska säga:] "Du var obekymrad om denna stund, men i dag lyfter vi bort höljet från dig, så nu ser du med skärpa!"

²³Och [ängeln] som ständigt följde honom ska säga: "Här är det jag har – förberett [och klart att verkställas!]"

²⁴[Och Allah ska säga:] "Kasta [ni två änglar] i helvetet var och en som trotsigt framhärdade i otro,

²⁵som vägrade ge andra deras rätt, överträdde alla gränser och ständigt tvivlade [och spred tvivel],

²⁶och som satte gudar vid Allahs sida. Kasta honom i det stränga straffet!"

²⁷Då säger den [djävulska följeslagare] som ständigt varit med honom: "Herre, det var inte jag som förledde honom, utan han befann sig redan i djup villfarelse!"

²⁸[Allah] ska svara: "Tvista inte inför mig! Min varning har redan nått er.

²⁹Mina ord står fast, och jag gör inte den ringaste orätt mot mina tjänare."

³⁰Den dagen då vi säger till helvetet: "Är du fylld nu?" svarar det: "Finns det möjligen fler?"

³¹Och paradiset ska föras helt nära de gudfruktiga – inte alls långt ifrån dem.

³²[Det ska sägas:] "Detta är vad som utlovats er – ni som ständigt vände åter [till er Herre] och höll fast [vid hans befallningar],

³³ni som fruktade den Nåderike i hemlighet, och som nu kommer inför honom med ett rent [och ständigt botfärdigt] hjärta.

³⁴[Det ska sägas till dem:] "Träd in i frid! Detta är dagen som inleder evigheten."

³⁵Där ska de få allt de önskar, och hos oss väntar ännu mer.

³⁶Hur många folk före dem har vi inte redan förintat, folk som var mäktigare i styrka än dessa [avgudadyrkare]! De färdades kors och tvärs [i försök att fly] men fann de någon räddning?

³⁷I detta finns sannerligen en påminnelse för den som har ett vaket hjärta eller den som lyssnar uppmärksamt.

³⁸Vi skapade förvisso himlarna och jorden och allt däremellan under sex dagar, och det tröttade oss inte det minsta.

³⁹Bär därför deras ord med tålamod, och prisa din Herres helighet och lova honom innan solen gått upp och innan den gått ned,

⁴⁰och även under delar av natten och efter varje bön.

⁴¹Och bered dig att höra om den dag då ropet hörs från nära håll.

⁴²Den dagen hörs [återuppståndelsens] skri i sanning – det är dagen då alla ska träda fram.

⁴³Det är vi som ger liv och tar det, och till oss ska alla återvända.

⁴⁴Den dagen ska jorden rämna och de ska skynda fram [från sina gravar]. Denna återsamling är lätt för oss.

⁴⁵Vi är fullt medvetna om allt de säger – men du är inte satt att tvinga dem. Påminn därför med Koranen den som fruktar min varning.