Adh-Dhariyat

¹Vid de [vindar] som sprider stoft,

²och vid de [moln] som bär regnvattnet,

³och vid de [skepp] som glider fram,

⁴och vid de [änglar] som fördelar vad de anförtrotts med!

⁵Det som ni blivit lovade ska utan tvivel förverkligas.

⁶och domen ska oundvikligen falla.

⁷Vid himlen med dess [vackert ordnade] stråk!

⁸Era påståenden motsäger sig själva.

⁹Ingen vänds bort från [tron på budskapet] utom den som redan är förlorad.

¹⁰Död och fördärv över dessa lögnare!

¹¹De som är försjunkna i sin okunskap och helt likgiltiga [inför det kommande livet],

¹²De frågar: "När kommer då denna räkenskapens dag?"

¹³Det är dagen då de ska utsättas för eldens lågor.

¹⁴[Det ska sägas till dem:] "Känn nu på ert straff – detta är vad ni så ivrigt efterfrågade!"

¹⁵De gudfruktiga ska vistas i paradisets trädgårdar vid [porlande] bäckar.

¹⁶Där ska de ta emot sin Herres gåvor – för att de [på jorden] hörde till dem som gjorde gott.

¹⁷Av natten brukade de sova endast lite grann,

¹⁸och vid gryningstimmarna bad de om förlåtelse,

¹⁹och i deras egendom fanns alltid en rättmätig del för tiggarna och dem som inte frågade men var i nöd.

²⁰På jorden finns tecken [på Allahs allmakt] för dem som är säkra i sin tro,

²¹och i er själva – ser ni inte det?

²²I himlen finns [regnet, den primära källan till] ert uppehälle och det ni blivit lovade.

²³Så vid himlens och jordens Herre! Detta är lika sant som er förmåga att tala.

²⁴Har du hört berättelsen om Abrahams hedrade gäster?

²⁵När de trädde in till honom sade de: ”Frid.” Han svarade: ”Frid.” [Och han tänkte:] "Dessa människor är obekanta för mig."

²⁶Sedan smög han sig hastigt undan till sin familj och kom tillbaka med en välgödd [stekt] kalv.

²⁷Han ställde fram den åt dem och sa: "Vill ni inte äta?"

²⁸[Men när de inte rörde maten] kände han en stigande oro. De sa: "Var inte rädd," och de gav honom det glädjande beskedet om en son med djup kunskap.

²⁹Då trädde hans hustru fram med ett glädjetjut, och hon slog sig för ansiktet och sa: "Ska en gammal, ofruktsam kvinna [som jag verkligen bli havande]?"

³⁰De svarade: "Så har din Herre bestämt; han är den Vise, den Allvetande."

³¹Han sa: "Vad är då ert uppdrag, ni utsända?"

³²De svarade: "Vi har sänts till ett folk som helt förhärdat sig i synd,

³³för att låta stenblock av bränd lera hagla över dem.

³⁴märkta av din Herre, för de som överstigit alla gränser.

³⁵Vi skulle föra ut alla troende som fanns där,

³⁶men vi fann där endast ett enda hushåll med muslimer.

³⁷Och vi lämnade kvar spår [av förstörelsen] som ett tecken för dem som fruktar ett plågsamt straff.

³⁸Likaså [finns ett budskap i berättelsen om] Mose, som vi sände till Farao, med [mirakel och] ett uppenbart mandat.

³⁹Men han vände sig bort, stödd på sin makt, och sa: "Han är en magiker eller en galning!"

⁴⁰Då grep vi honom och hans soldater, och slungade dem i havet, och skulden var helt och hållet hans.

⁴¹Och även [i berättelsen] om ’Ād, när vi sände den ödeläggande vinden mot dem.

⁴²Vad den än svepte över förvandlades till förfallna ruiner.

⁴³Och [det finns tecken även i berättelsen om] Thamūd, till vilka det sades: "Njut av era liv ytterligare en stund!"

⁴⁴Men de satte sig upp mot sin Herres bud så åskdånets slag drabbade dem, mitt framför deras ögon.

⁴⁵De hade ingenstans att fly och inget sätt att rädda sig.

⁴⁶Och innan dess [förgjorde vi] Noas folk – ett folk förhärdat i trots.

⁴⁷Universum skapade vi med enorm kraft, och vi fortsätter att utvidga det.

⁴⁸Och jorden har vi brett ut – hur förträffligt vi lade ut dess yta!

⁴⁹Vi skapade allt i par, för att ni ska tänka efter.

⁵⁰Fly därför till Allah! Jag är en klar varnare [sänd] från honom.

⁵¹Sätt ingen annan gud vid Allahs sida! Ja, jag är en tydlig varnare från honom.

⁵²Så var det även med de som levde före dem: varje gång ett sändebud kom till dem, sa de: "En trollkarl!" eller "en besatt!"

⁵³Har de enats om dessa anklagelser? Nej – de är bara ett folk som [gemensamt] överskrider alla gränser.

⁵⁴Vänd dig därför bort från dem, du bär ingen skuld [för deras förnekelse].

⁵⁵Fortsätt samtidigt att förmana – en förmaning gynnar förvisso de troende.

⁵⁶Jag har skapat jinner och människor endast för att de ska dyrka mig [allena].

⁵⁷Jag begär inte någon försörjning av dem, och inte heller att de ska ge mig föda.

⁵⁸Det är Allah som är den ständige Försörjaren, ägaren av all makt, den orubbligt Starke.

⁵⁹En andel av det [straff] som drabbade de föregående väntar också de orättfärdiga [för deras otro] – så låt dem inte försöka påskynda det.

⁶⁰På den utlovade dagen ska de otrogna gå sin undergång till mötes.