Ad-Dukhan

¹Hā Mīm.

²Vid den klargörande skriften!

³Vi sände ned den under en välsignad natt – ständigt varnande [med dess budskap],

⁴under vilken varje omsorgsfullt beslut fastställs,

⁵[genom] ett beslut från oss; vi är sannerligen de som skickar sändebud.

⁶[Detta sändande är] en nåd från din Herre; han är den som vet allt, hör allt.

⁷Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan. Om ni är övertygade om det [tro då även på mitt sändebud].

⁸Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han, som skänker liv och tar det åter. Han är er och era förfäders Herre.

⁹Trots detta famlar de i ovisshet, upptagna av sina nöjen!

¹⁰Så invänta den dag då himlen täcks av en tydlig rök.

¹¹Den lägger sig över människorna, [och de ropar:] "Denna plåga är outhärdlig!

¹²Herre! Lyft detta lidande från oss; då ska vi genast tro!"

¹³Men hur skulle förmaningen hjälpa dem nu? Ett klart sändebud har ju redan nått dem!

¹⁴Ändå vände de sig bort från honom och sa: "Han är upplärd av någon; han är en dåre!"

¹⁵Vi ska för en kort tid lyfta straffet – men ni kommer att falla tillbaka [i ert förnekande].

¹⁶Och den dag vi utdelar det avgörande slaget – då ska vi sannerligen utkräva vår vedergällning!

¹⁷Vi prövade även Faraos folk före dem; ett ädelt sändebud kom till dem.

¹⁸[Han sa:] "Lämna Allahs tjänare att följa med mig! Jag har kommit som ett pålitligt sändebud till er.

¹⁹Och förhäv er inte mot Allah! Jag kommer till er med ett klart bevis.

²⁰Och jag har sökt min och er Herres beskydd mot att ni stenar mig.

²¹Och om ni inte tror mig, lämna mig då i fred.”

²²När [de vägrade tro på honom], ropade han till sin Herre: "Detta folk är förhärdade i sin synd!"

²³[Allah beordrade honom:] "För bort mina tjänare om natten, ni kommer dock att bli förföljda.

²⁴Lämna havet som en stilla, öppen klyfta [bakom er]; de är en armé dömd att dränkas."

²⁵Så många trädgårdar och källor de lämnade bakom sig,

²⁶och åkrar och ståtliga boningar,

²⁷ja, detta överflöd de en gång njutit av!

²⁸Så blev det, och vi överlät alltihop till ett annat folk.

²⁹Himlen och jorden fällde inga tårar över dem, och de fick inget uppskov.

³⁰Och vi räddade Israels barn från det förnedrande förtrycket,

³¹som Farao utsatte dem för. Han var högmodig och överskred alla gränser.

³²Och vi utvalde dem – grundat på vår kunskap – framför alla andra folk.

³³Och vi gav dem tecken, i vilka låg en tydlig prövning för dem.

³⁴De säger förvisso:

³⁵”Vi dör bara en enda gång och vi kommer aldrig att återuppstå.

³⁶Bringa då tillbaka våra förfäder, om det ni säger är sant!”

³⁷Är de då bättre än Tubbas folk och dem som levde före dem? Vi utplånade dem – de var ju djupt försjunkna i synd.

³⁸Vi skapade inte himlarna och jorden och allt däremellan för nöjes skull.

³⁹Nej, vi skapade dem för ett verkligt syfte, men de flesta av dem inser det inte.

⁴⁰Domedagen är förvisso den fastställda tiden för dem alla.

⁴¹Den dagen kan inte ens de med de starkaste banden kunna gagna varandra – och ingen hjälp kommer att ges.

⁴²Undantaget är den som Allah förbarmar sig över; han är förvisso den Oövervinnerlige, den Barmhärtige.

⁴³Zaqqūm-trädet ska sannerligen bli

⁴⁴den trotsige syndarens föda.

⁴⁵Dess [frukt] sjuder som smält koppar i bukarna;

⁴⁶som ett uppkok av skållhett vatten.

⁴⁷[Det sägs till änglarna:] "Grip honom och släpa honom till helvetets mitt!

⁴⁸Ös sedan det skållheta vattnets plåga över hans huvud."

⁴⁹[Och de straffade får höra:] "Känn nu på detta – du var ju den mäktige, den ädle!

⁵⁰Detta är det som ni brukade tvivla på."

⁵¹De gudfruktiga däremot ska vara på en trygg och säker plats,

⁵²omgivna av trädgårdar och källor.

⁵³Klädda i siden och brokad ska de sitta, vända mot varandra.

⁵⁴Så ska det bli, och vi ska para ihop dem med skönheter som har de allra vackraste ögon.

⁵⁵Där kan de be om all sorts frukt de önskar, trygga [om dess bestånd].

⁵⁶Där kommer de aldrig att dö, utöver den första döden [de redan har upplevt], och han har skonat dem från helvetets plågor.

⁵⁷Allt detta är en nåd från din Herre; det är den stora segern.

⁵⁸Vi har ju gjort den lättfattlig, på ditt språk, så att de må ta till sig förmaningen.

⁵⁹Så avvakta bara – de avvaktar också.