Al-Mu'minun

¹Det ska gå väl för de troende;

²de som ber med närvarande sinne,

³och som undviker meningslöst tal,

⁴som ger den obligatoriska allmosan,

⁵som vaktar sin kyskhet,

⁶[och som inte släcker sin åtrå] förutom med sina hustrur eller med dem som de rättmätigt besitter – för detta kan de ej klandras.

⁷Den som söker [tillfredsställelse] utöver detta har dock överträtt alla gränser.

⁸Nej, de som troget uppfyller sina åtaganden och löften,

⁹och som troget förrättar sina böner;

¹⁰det är dessa som ska bli invånarna –

¹¹som ska bebo paradisets allra högsta delar, där de ska vistas i all evighet.

¹²Vi skapade [den första] människan från ett extrakt av lera.

¹³Sedan lät vi [hans avkomma fortplanta sig] genom en droppe säd som placerades i [livmoderns] trygga förvar.

¹⁴Droppen formade vi till en blodklump, och blodklumpen till en bit kött. I denna formade vi så benen som vi sedan täckte med kött, och till sist låter vi henne framstå som en helt ny skapelse. Välsignad vare Allah, den bäste av skapare!

¹⁵Sedan, efter denna fas, ska ni ovillkorligen dö.

¹⁶För att sedan, på uppståndelsens dag, återuppstå på nytt.

¹⁷Sju himlar har vi skapat ovanför er och vi kommer aldrig försumma det vi skapat.

¹⁸Vi låter regn falla från himlen i lagom mängd och bevarar det i jorden, men vi är fullt kapabla att låta det försvinna.

¹⁹Med detta [vatten] får vi trädgårdar att spira för er, med dadelpalmer och vindruvor som ger er rikligt med frukt att äta.

²⁰Därtill ett slags träd som växer vid Sinaibergets fot, ur vars frukt olja utvinns och som kan används som tillbehör till maten.

²¹Och i boskapen finns ett under för er; ur deras inre låter vi drickbar [mjölk] strömma, och ni har stor nytta av dem, och ni äter av deras kött,

²²och på dessa och på skepp kan ni sedan färdas.

²³Vi sände Noa till hans folk, och han sa: "Mitt folk! Dyrka Allah — ni har ingen annan gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?"

²⁴De otrogna ledarna från hans folk sa: "Han är bara en vanlig människa som ni, som vill få makt över er! Om Allah hade velat [skicka oss ett sädebud], skulle han ha sänt änglar. Detta [budskap] har vi aldrig hört från våra förfäder.

²⁵Han är bara en man som har blivit galen, så låt oss avvakta med honom ett tag."

²⁶[Noa] bad: "Herre! Hjälp mig, de vägrar tro på mig."

²⁷Då uppenbarade vi för honom: "Bygg arken under vår uppsikt och enligt våra instruktioner. När vår befallning verkställs och ugnarna börjar svämma över, ta då ombord ett par av varje djurart samt din familj, förutom dem som redan dömts [till undergång]. Men vädja inte till mig för de orättfärdigas skull; de ska alla drunkna."

²⁸När du och de som följer dig har gått ombord på arken, säg då: "Prisad vare Allah som räddat oss från de orättfärdiga!"

²⁹Och säg: "Herre! Låt mig stiga i land på en välsignad plats; du är den bäste att föra oss i hamn."

³⁰I denna [berättelse] finns förvisso tecken [på vår allmakt], och vi sätter verkligen [människor] på prov.

³¹Efter dessa lät vi sedan ett nytt släkte växa fram.

³²Och vi lät ett sändebud ur deras egna led komma [med orden]: "Dyrka Allah – ni har ingen annan gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?"

³³Då sa ledarna från hans folk som vägrade tro och förnekade mötet [med oss] i nästa liv, och som vi skänkt välstånd i detta liv: "Han är bara en vanlig människa som ni – han äter av det ni äter och dricker av det ni dricker.

³⁴Om ni följer en människa lik er själva så har ni verkligen blivit lurade!

³⁵Försäkrar han er verkligen att ni ska väckas till liv igen, efter att ha dött och blivit till stoft och ben?

³⁶Det ni utlovas är långt bortom allt förnuft!

³⁷Det finns bara detta jordiska liv; vi dör och vi lever, och aldrig ska vi uppväckas till liv igen.

³⁸Han är bara en som diktar ihop lögner om Allah, och vi tänker inte tro på honom!"

³⁹Då bad [sändebudet]: "Herre, hjälp mig! De vägrar att tro på mig."

⁴⁰[Allah] svarade: "Det kommer de snart ångra."

⁴¹Med rätta slogs de så av ett förödande dån, och vi lät dem bli liksom havsytans skum. Ja, bort med dessa orättfärdiga människor!

⁴²Efter dessa lät vi sedan ett nytt släkte växa fram.

⁴³Inget folk kan påskynda tidpunkten ّ[för sitt straff], och inte heller försena den.

⁴⁴Därpå sände vi våra sändebud i följd, men var gång ett sändebud kom till sitt folk, förnekade de hans budskap. Så vi lät [dem gå under], ett efter ett, och kvar blev bara deras sägner. Ja, bort med dessa människor som vägrar tro!

⁴⁵Därefter sände vi Mose och hans bror Aron med våra tecken och ett tydligt bevis

⁴⁶till Farao och hans stormän, men dessa uppträdde högmodigt och de var ett mycket förtryckande folk.

⁴⁷De sa: "Ska vi tro på två vanliga människor som vi själva och vars folk därtill är våra slavar?"

⁴⁸Så de vägrade tro på dem, och gick därmed mot sin undergång.

⁴⁹Och vi gav Mose skriften, för att [hans folk] skulle ledas rätt.

⁵⁰Och vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [på vår skaparkraft], och beredde dem en trygg boning på en höjd med porlande källor.

⁵¹Sändebud! Ät av det som är tillåtet och handla rättfärdigt; jag har full vetskap om vad ni gör.

⁵²Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre; så frukta mig!

⁵³Men de splittrade upp sig i olika riktningar, var och en tillfreds med sin egen väg.

⁵⁴Lämna dem därför åt deras förvillelse tills vidare.

⁵⁵När vi ger dem rikedomar och söner, tror de då

⁵⁶att vi skyndat oss med att skänka dem detta goda? Nej, de begriper ingenting!

⁵⁷De däremot som i fruktan vördar sin Herre,

⁵⁸och som tror på sin Herres [uppenbarade] verser,

⁵⁹och som inte sätter någon vid sin Herres sida,

⁶⁰och som gör sitt yttersta [att göra gott] medan hjärtat härjas av oro [att det inte ska tas emot] vid mötet med sin Herre.

⁶¹Det är dessa människor som skyndar mot det goda och överträffar andra i det.

⁶²Vi ålägger ingen människa mer än vad hon klarar av, och hos oss finns en bok som rättvist vittnar [om hennes handlingar], och ingen ska lida orätt.

⁶³Men de [otrognas] hjärtan ignorerar denna [skrift], och de ägnar sig även åt andra [onda] handlingar.

⁶⁴När vi till slut låter straffet drabba dem som lever i överflöd bland dem, vädjar de innerligt [om nåd].

⁶⁵[De ska få svaret:] "Vädja inte [om nåd] i dag; ingen hjälp ska ni få från oss!

⁶⁶Mina verser reciterades för er, men ni vände alltid ryggen till

⁶⁷i högmod, och talade föraktfullt om dem under nätternas mörker.

⁶⁸Har de inte reflekterat över [Koranens] ord, eller [är de motvilliga att tro] därför att något har kommit till dem som inte nått deras förfäder i forna tider?

⁶⁹Eller är det för att de inte tidigare känt sitt sändebud som de avvisar honom?

⁷⁰Eller påstår de att han är galen? Nej, han har framfört sanningen till dem, men de flesta av dem avskyr sanningen.

⁷¹Och om sanningen hade rättat sig efter deras önskningar, skulle himlarna och jorden och allt däri gå under. Nej, vi har gett dem [Koranen] som är källan till deras ära, men de vänder sig bort från den.

⁷²Eller kräver du någon ersättning från dem? [Nej, det gör du inte] din Herres gåvor är ju bättre. Ingen försörjer som han!

⁷³Och vägen du kallar dem till är förvisso en rak väg.

⁷⁴Men de som inte tror på det kommande livet vänder sig bort från denna väg.

⁷⁵Om vi visade dem nåd genom att ta bort deras plågor, skulle de ändå envist framhärda i sin trotsighet och fortsätta irra omkring.

⁷⁶Och vi prövade dem verkligen med lidande, men trots det ödmjukade de sig inte inför sin Herre, och bönföll honom inte innerligt [om nåd].

⁷⁷Men när vi öppnar dörren till det förödande straffet, då grips de av djup förtvivlan.

⁷⁸Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet.

⁷⁹Och han är den som skapade er på denna jord, och till honom ska ni alla samlas åter.

⁸⁰Och han är den som skänker liv och den som tar det, och han styr växlingen mellan dag och natt. Varför använder ni inte ert förstånd?

⁸¹Men de [otrogna] upprepar bara vad tidigare folk har sagt.

⁸²De säger: "När vi har dött och blivit till stoft och ben, ska vi då verkligen uppstå på nytt?

⁸³Detta har vi lovats förr – både vi och våra förfäder – men det är bara forntida myter!"

⁸⁴Säg: "Vem tillhör jorden och alla på den? [Svara] om ni verkligen vet!"

⁸⁵De kommer att svara: "Allah." Säg: "Vill ni då inte besinna er?"

⁸⁶Säg: "Vem är Herren över de sju himlarna och Herren över den väldiga tronen?"

⁸⁷De kommer att svara: "Allah." Säg: "Borde ni då inte frukta Honom?"

⁸⁸Säg: "Vem har herraväldet över allt, och vem är det som skyddar, men som ingen kan skydda sig mot? [ٍSvara] om ni nu verkligen vet!"

⁸⁹De kommer att svara: "Allah." Säg: "Hur kan ni då låta er bedras?"

⁹⁰Nej, vi har gett dem sanningen, men de är obotliga lögnare.

⁹¹Allah har inte avlat någon son och har aldrig haft någon gudom vid sin sida. Om så vore, skulle varje gud ha hållit fast vid sitt verk och de skulle ha försökt besegra varandra. Ärad vare Allah, fjärran från vad de påstår!

⁹²Han känner till både det som dolts [för människorna] och det som är synligt; upphöjd vare han över allt de dyrkar vid hans sida!

⁹³Säg: "Herre! Om du skulle låta mig se det [straff] som de varnats för,

⁹⁴ställ mig då, Herre, inte bland de orättfärdiga."

⁹⁵Vi är fullt förmögna att visa dig [den vedergällning] vi förvarnat dem om.

⁹⁶Bemöt deras ondska med godhet; vi är väl medvetna om deras anklagelser.

⁹⁷Och säg: "Herre! Jag söker skydd hos dig från djävlarnas ingivelser,

⁹⁸och jag ber dig om skydd, Herre, mot att de kommer mig nära."

⁹⁹När döden når någon av dem, utbrister han: "Herre! Låt mig återvända,

¹⁰⁰så att jag kan göra gott där jag brustit." Nej, det är bara något han säger; och framför dem finns en oöverstiglig gräns tills uppståndelsens dag.

¹⁰¹Och dagen då det blåses i basunen ska alla släktband upplösas, och ingen ska fråga efter den andre.

¹⁰²De vars handlingar väger tungt i vågskålen, de är de sanna vinnarna.

¹⁰³Men de vars [goda handlingar] väger lätt på vågskålen har förlorat sig själva och ska för evigt stanna i helvetet.

¹⁰⁴Elden ska förtära deras ansikten, och där kommer de sedan förbli med sina vanställda anletsdrag.

¹⁰⁵[Allah ska säga:] "Var det inte så att mina verser lästes upp för er, men ni valde att avvisa dem?"

¹⁰⁶De ska svara: "Herre! Våra onda begär fick grepp om oss, och vi förirrade oss fullständigt.

¹⁰⁷Herre! För oss ut härifrån; om vi återvänder [till synd] är vi sannerligen bland de orättfärdiga."

¹⁰⁸Han ska säga: "Förbli i er förnedring, och tala aldrig mer till mig!

¹⁰⁹Bland mina tjänare fanns en grupp som sa: "Herre, vi har kommit till tro, så förlåt oss och förbarma dig över oss – du den barmhärtigaste av alla!"

¹¹⁰Ni hånade dessa människor till den grad att ni glömde bort mig, ja ni lät dem vara mål för ert åtlöje.

¹¹¹Denna dag har jag belönat dem för deras tålamod, ja de är dessa som står som vinnare."

¹¹²[ِAllah] ska fråga: "Hur många år tillbringade ni på jorden?"

¹¹³De ska svara: "Vi var där en dag, kanske del av en dag, men fråga dem som håller räkning."

¹¹⁴Han ska säga: "Er tid där var kort, om ni bara visste!"

¹¹⁵Trodde ni att vi skapade er utan syfte, och att ni inte skulle återvända till oss?"

¹¹⁶Nej, upphöjd är Allah, den sanne Konungen; det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han, den ädla tronens Herre!

¹¹⁷Den som utan bevis tillber andra gudar vid Allahs sida skall ställas till svars inför sin Herre. Det ska sannerligen inte gå väl för de otrogna.

¹¹⁸Och säg: "Herre, skänk förlåtelse och nåd – du den barmhärtigaste av alla!"