Al-Anbiya

¹Stunden för människornas räkenskap närmar sig, men de [otrogna] vänder sig likgiltigt bort.

²Så snart en ny uppmaning från deras Herre når dem lyssnar de, men gör sig samtidigt lustiga över den.

³Ja, deras hjärtan är distraherade. Och dessa orättfärdiga människor viskar i hemlighet till varandra: "Är [Muhammed] inte bara en vanlig människa som ni? Ska ni låta er förhäxas [av hans skrift], trots att ni kan genomskåda den?"

⁴[Muhammed] svarade dem: "Min Herre vet vad som yttras i himlen och på jorden; han är den som hör och vet allt."

⁵Men de säger också: "Denna [skrift] består bara av virriga drömmar! Nej, han har hittat på alltihop! Nej, han är egentligen bara en skald! [Om han kan], låt honom ge oss ett tecken, som de tidigare sändebuden."

⁶Inget av de samhällen som vi utplånat före dem antog tron [trots alla tecken]. Skulle då dessa [avgudadyrkare] tro?

⁷De som vi sände före dig var vanliga män till vilka vi gav vår uppenbarelse. Om ni själva saknar kunskap, fråga då de skriftkunniga.

⁸Vi gjorde dem inte till varelser som klarar sig utan föda, och inte heller var de odödliga.

⁹Därefter uppfyllde vi vårt löfte till [sändebuden] och räddade dem och de [troende] som vi ville rädda, medan vi förintade dem som överträtt [Allahs gränser].

¹⁰Vi har sänt ner till er en skrift som [om ni följer den] är källan till er ära. Använder ni då inte ert förstånd?

¹¹Vi har utplånat många orättfärdiga samhällen och efter dem har vi låtit andra folk uppstå.

¹²När de anade vårt straff, försökte de genast fly därifrån.

¹³[Men det ropades sarkastiskt:] "Fly inte! Återvänd i stället till det välstånd och de hem ni hade, så att ni kan bli utfrågade [om hur ert öde vändes]."

¹⁴De sa: "Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga."

¹⁵Och deras jämrande rop upphörde inte förrän vi [förintat dem] och lämnat dem livlösa, som skördade ax.

¹⁶Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan som ett meningslöst tidsfördriv.

¹⁷Om det var förströelse vi önskat oss hade vi frambringat det från eget håll – men så är det ju inte.

¹⁸Nej, vi slungar sanningen mot allt det falska så att det krossas och omedelbart försvinner. Ni [otrogna] ska straffas för era falska påståenden!

¹⁹Allt i himlarna och på jorden tillhör honom, och de som är honom nära visar inte minsta högfärd inför att dyrka honom, och de utmattas inte av det.

²⁰Nej, oförtröttligt prisar de honom – natt och dag.

²¹Men dessa [avgudadyrkare] har valt sig gudar från jorden. Kan dessa väcka de döda till liv?

²²Om det hade funnits andra gudar än Allah [i himlen och på jorden], skulle dess ordning ha brutit samman. Ja, lovad är Allah, tronens Herre, och så fjärran från allt de påstår!

²³Han ställs inte till svars för vad han gör. De däremot ska alla ställas till svars.

²⁴Ändå har de valt andra gudar vid hans sida! Säg: "Fram med ert bevis! Detta budskap [om Allahs ensamrätt till dyrkan] gäller både mina följare [av Koranen] och de före mig [som följde tidigare skrifter]." De flesta [avgudadyrkare] känner dock inte till sanningen och vänder så ryggen till.

²⁵Vi har inte utsett något sändebud före dig utan att uppenbara för honom: "Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom jag – dyrka endast mig!"

²⁶Och de säger: "[Änglarna] är den Nåderikes barn." Höjd över detta är han! Nej, de är endast hans aktade tjänare.

²⁷De talar inte förrän han har gett dem lov, och de handlar endast på hans befallning.

²⁸Han har full kännedom om deras tidigare och kommande handlingar. De kan endast medla för dem han är tillfreds med, och de bävar av djup vördnad inför honom.

²⁹Och om någon av dem hade sagt: "Jag är en gud vid hans sida," skulle vi ha straffat denne med helvetet. Så bestraffar vi de som gör orätt.

³⁰Såg inte de otrogna hur himlarna och jorden var slutna [i torka och ofruktbarhet] tills vi öppnade dem [genom regn och grönska]? Och [har de inte sett] hur vi med vattnet frambringar allt levande? Varför tror de då inte?

³¹Och vi har förankrat jorden med stadiga berg för att den inte ska skaka under dem, och vi har lagt ut breda vägar på den så att de kan hitta rätt.

³²Och vi har gjort himlen till ett skyddande valv, men de bortser från dess under.

³³Det är han som har skapat natten och dagen; solen och månen. Var och en färdas i sin fastställda bana.

³⁴Vi har inte gett någon människa före dig evigt liv. Om du dör, skulle de då leva för evigt?

³⁵Varje själ ska erfara dödens ögonblick. Vi prövar er med motgång och medgång, och till oss ska ni alla vända åter.

³⁶När de otrogna ser dig, hånar de dig och säger: "Är det han här som talar nedsättande om era gudar?" När den Nåderike nämns, vägrar de dock att tro.

³⁷Människan är skapad med en otålig natur, men ni ska snart få se mitt straff så be mig inte att påskynda det.

³⁸Och de frågar: "När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?"

³⁹Om de otrogna bara vetat [hur det kommer att vara] när de förgäves försöker värja sig från elden som omger deras ansikten och ryggar, och ingen hjälp står att finna!

⁴⁰Ja, [elden] ska drabba dem utan förvarning och lamslå dem, och de kan inte avvärja den och de får inget uppskov.

⁴¹Sändebud före dig utsattes förvisso för hån, men de som försökte förlöjliga dem kom till sist att omslutas av [just det straff] de brukade driva om.

⁴²Säg [till dem som påskyndar straffet]: "Vem kan skydda er under nattens och dagens timmar mot den Nåderikes [straff]?" Ändå vänder de sig bort från sin Herres förmaning.

⁴³Eller har de gudar som skyddar dem mot oss? Dessa [falska gudar] kan inte ens rädda sig själva, och deras [tillbedjare] står försvarslösa mot oss.

⁴⁴Nej, vi har låtit dem och deras förfäder leva i njutning så länge att de [blivit blinda för sanningen]. Men ser de inte hur vi reducerar deras landsgränser från alla håll [när de troende tar över dem]? Inbillar de sig ändå att de ska vinna?

⁴⁵Säg: "Min varning grundar sig endast på ren uppenbarelse." Men de döva hör inte kallelsen när de varnas.

⁴⁶Och om minsta antydan av din Herres straff hade snuddat vid dem, skulle de genast utbrista: "Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga!"

⁴⁷Vi ska ställa fram rättvisa vågar på uppståndelsens dag, och ingen ska lida den minsta orätt. Om [handlingen] skulle vara så lätt som ett senapskorn, ska vi ändå föra fram den. Vi är fullt tillräckliga att föra räkenskap.

⁴⁸Vi gav Mose och Aron [Tawrāt] som skiljde mellan rätt och fel; den var ett ljus och en påminnelse för de gudfruktiga,

⁴⁹de som vördar sin Herre, trots att de inte ser honom, och bävar inför den yttersta stundens [ankomst].

⁵⁰Och denna [Koran] är en välsignad förmaning som vi har sänt ner. Ska ni då avvisa den?

⁵¹Långt före denna tid skänkte vi Abraham hans vägledning, och vi kände honom så väl.

⁵²När han frågade sin fader och sitt folk: "Vad är det här för statyer som ni så hängivet dyrkar?"

⁵³De svarade: "Vi fann våra förfäder dyrka dem."

⁵⁴Han utbrast: "Det är tydligt att ni och era förfäder har förirrat er helt och hållet."

⁵⁵De sa: "Har du kommit till oss med sanningen, eller driver du med oss?"

⁵⁶Han svarade: "Inte [driver jag med er!] Er Herre är himlarnas och jordens Herre, han som skapade dem. Detta kan jag vittna om.

⁵⁷Sedan [mumlade han:] "Vid Allah, jag ska fullfölja mitt uppsåt mot era avgudar så snart ni har gett er av."

⁵⁸Sedan slog han dem alla i spillror, förutom den största, så att de skulle kunna vända sig till den [för att få svar].

⁵⁹[När folket återvände] utbrast de: "Vem har gjort det här mot våra gudar? Han måste verkligen vara en ond människa!"

⁶⁰[ِِNågra] svarade: "Vi har hört en yngling förtala dem; Abraham kallas han."

⁶¹[Ledarna] sa: "För fram honom inför allas åsyn så att de kan bevittna [hans erkännande]!"

⁶²[Han ställdes inför dem och] de frågade: "Är det du, Abraham, som har gjort detta mot våra gudar?"

⁶³Han svarade: "Nej, det var den största av dem som gjorde det. Men fråga dem ni, om de nu är kapabla att tala."

⁶⁴Då rannsakade de sig själva och sa: "Det är faktiskt vi som har gjort fel."

⁶⁵Men sedan föll de åter i sitt gamla tänkande [och sa]: "Du vet mycket väl att de inte kan yttra ett ord!"

⁶⁶Abraham sa: "Så, i stället för Allah, dyrkar ni alltså sådant som varken kan gagna eller skada er?

⁶⁷Skam över er och det ni dyrkar i stället för Allah! Har ni inget förstånd?"

⁶⁸Då utropade de: "Bränn honom och hämnas era gudar, om ni nu verkligen tänker göra något!"

⁶⁹[De kastade honom i bålet, men] vi sa: "Eld! Bli sval och ofarlig för Abraham."

⁷⁰Visst sökte de skada honom, men vi såg till att de själva blev de största förlorarna.

⁷¹Och vi förde honom och Lot i säkerhet till det land som vi har välsignat för alla folk.

⁷²Och vi skänkte honom Isak och därtill [sonsonen] Jakob, som en ytterligare gåva, och vi lät dem alla växa till rättfärdiga människor,

⁷³och till ledare som vägledde enligt vårt påbud. Vi ingav dem att göra gott, förrätta bönen och ge den obligatoriska allmosan. Ja, de dyrkade endast oss.

⁷⁴Och vi skänkte Lot profetskap och kunskap, och vi räddade honom från staden [vars folk] hängav sig åt skamlösa handlingar. De var ett ont och fördärvat folk.

⁷⁵Vi lät honom få del av vår nåd; han var förvisso en rättfärdig man.

⁷⁶[Minns] också Noa, som före [Abraham och Lot] vände sig till oss, och vi besvarade hans bön och räddade honom och hans familj från den svåra prövningen.

⁷⁷Vi hjälpte honom mot detta folk som helt fönekade våra tecken. De var verkligen onda människor, så vi dränkte dem till sista person.

⁷⁸Och [minns] David och Salomo när de dömde i fallet om den åker som andras får hade betat ner under natten, och vi bevittnade deras dom.

⁷⁹Salomo var den vi gav klarhet i denna fråga, och båda förärade vi profetskap och kunskap. Och vi förmådde bergen och fåglarna att lovprisa oss tillsammans med David; det var vi som åstadkom allt detta.

⁸⁰Vi lärde honom hur man tillverkar rustningar, för att skydda er i strid. Ska ni då inte vara tacksamma?

⁸¹Och för Salomo [tämjde vi] vinden, som svepte fram på hans kommando mot det land som vi välsignat; vi har i sanning kunskap om allt.

⁸²Och bland djävlarna fanns sådana som plöjde havets djup åt honom och som utförde andra tjänster; och vi höll dem under ständig tillsyn [så att de inte skulle trotsa honom].

⁸³[Minns] även Job, när han vände sig till sin Herre: "Plågor har drabbat mig, och av alla som visar barmhärtighet är du den Barmhärtigaste."

⁸⁴Så vi besvarade hans bön och befriade honom från hans plågor, och vi lät hans familj återvända till honom och fördubblade deras antal, som en nåd från oss och en påminnelse för dem som dyrkar oss.

⁸⁵[Minns] också Ismail, Idrīs och Dhū al-Kifl; alla var de tålmodiga.

⁸⁶Vi inneslöt dem i vår nåd; de var sannerligen rättfärdiga människor.

⁸⁷[Minns även Jona], som valen slukade, när han i vredesmod övergav [sitt folk] och samtidigt trodde att vi inte skulle sätta honom på prov. Men så, från mörkret [i valens buk], ropade han: "Ingen gud [värd dyrkan] finns utom du – ärad vare du! Jag har verkligen gjort orätt."

⁸⁸Och vi lyssnade vi till hans vädjan och räddade honom ur hans nöd; så undsätter vi de troende.

⁸⁹[Minns] även Sakarias, när han åkallade sin Herre: "Herre! Låt mig inte dö utan arvinge, och [om du skänker mig barn] kan ingen vaka över dem som du."

⁹⁰Vi lyssnade till hans vädjan, gjorde hans fru fruktsam och välsignade honom med Johannes. De skyndade alltid till goda gärningar och bad till oss med hopp och fruktan, och var oavbrutet ödmjuka inför oss.

⁹¹Och [tänk på Maria] som som höll sin kyskhet intakt; vi lät en själ vi [skapat] blåsas in i henne, och gjorde henne och hennes son till ett tecken [på vår skapandekraft] för hela mänskligheten.

⁹²Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre; ägna därför er dyrkan åt mig!

⁹³Men de splittrade upp sig i skilda riktningar; alla ska de till sist komma tillbaka till oss.

⁹⁴Så den som handlar rättfärdigt och har tro – hans strävan ska inte vara förgäves; vi nedtecknar allt för hans räkning.

⁹⁵Men inget samhälle som vi har utplånat ska återvända [till oss],

⁹⁶förrän Gog och Magog släpps lösa, och de strömmar ned från varje höjd

⁹⁷och det sanna löftet [om uppståndelsen] närmar sig [och de utplånade samhällena återupplivas]. Då ska de otrognas ögon vidgas av fasa [och utbrista]: "Vi är förlorade! Vi har försummat detta [ögonblick]. Nej, [sanningen är att] vi har varit direkt orättfärdiga."

⁹⁸Ni och det ni brukade dyrka i Allahs ställe ska få utgöra bränslet i helvetets eld – dit ni alla ska föras.

⁹⁹Om dessa varit sanna gudar, skulle de aldrig ha hamnat där; men där ska de förbli till evig tid.

¹⁰⁰Där ska de jämra sig [av smärta], och inget ljud ska där nå deras öron.

¹⁰¹Men de som vi på förhand valt ut till det högsta goda – dessa ska hållas på avstånd från det.

¹⁰²Inte det svagaste ljud [från helvetet] ska nå dem, och de ska för evigt njuta av allt de önskar.

¹⁰³De stora fasorna [på domedagen] ska inte förskräcka dem, och änglarna ska välkomna dem [med hälsningen]: "Detta är den dag ni blivit lovade!"

¹⁰⁴Det är dagen vi rullar ihop himlen likt en bokrulle. Såsom som vi påbörjade skapelsen första gången ska vi återskapa den. Detta är ett löfte vi bundit oss vid och vi kommer sannerligen att infria det.

¹⁰⁵Vi har fastställt i den himmelska skriften, och därefter i de uppenbarade skrifterna, att jorden ska tillfalla mina rättfärdiga tjänare.

¹⁰⁶Denna [Koran] är tillräcklig för dem som dyrkar Allah.

¹⁰⁷Vi har blott utsänt dig [Muhammed] som en nåd till hela skapelsen.

¹⁰⁸Säg: "Det som har uppenbarats för mig är att er Gud är den enda [sanna] Guden. Ska ni då inte underkasta er honom?"

¹⁰⁹Men om de vänder sig bort ska du säga: "Jag har förkunnat samma budskap till er alla, och jag vet inte om det [straff] ni utlovats är nära eller långt fram i tiden."

¹¹⁰Han vet vad som uttalas öppet, och han vet vad ni håller hemligt.

¹¹¹Och själv vet jag inte; det kan hända att denna [fördröjning av straffet] endast är en prövning för er och en chans att njuta av livets behag ännu en stund."

¹¹²[Muhammed] sa: "Herre! Döm [mellan oss] med rättvisa! Vår Herre är förvisso den Nåderike, vars stöd vi söker mot era påståenden."