At-Tawbah

¹Allah och hans sändebud tar avstånd från [och säger upp] de avtal ni har slutit med avgudadyrkarna.

²[Avgudadyrkare!] Res fritt på jorden i fyra månader, men ha i minnet att ni inte kan undkomma Allahs [straff], och att Allah förödmjukar de otrogna.

³Detta är en kungörelse från Allah och hans sändebud till folket, på den stora vallfärdens dag, att Allah och hans sändebud tar avstånd från avgudadyrkarna. Om ni [avgudadyrkare] visar ånger så är det bättre för er, men om ni vänder er bort ska ni veta att ni inte kan undkomma Allahs [straff]. Och underrätta de otrogna att ett smärtsamt straff väntar dem.

⁴Förutom de avgudadyrkare som ni har ingått ett avtal med, och som inte har brutit mot det på något sätt och inte har stöttat någon mot er. Upprätthåll ert avtal med dem till dess att den överenskomna tiden löper ut – Allah älskar verkligen de gudfruktiga.

⁵När de helgade månaderna har passerat, döda då avgudadyrkarna var ni än finner dem; grip dem, belägra dem och lägg er i bakhåll för dem på alla möjliga platser. Men om de sedan visar ånger, förrättar bönen och betalar [den förpliktigade] allmosan, ska ni låta dem gå fria. Allah är sannerligen förlåtande, barmhärtig.

⁶Och om någon av avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ska du ge honom skydd så att han kan höra Allahs ord. Sedan ska du föra honom till en plats där han är trygg. De är nämligen ett folk som saknar kunskap.

⁷Hur kan avgudadyrkarna ha något avtal med Allah och med hans sändebud, bortsett från dem ni har ingått ett avtal med vid den heliga moskén? Så länge de upprätthåller avtalet med er ska även ni göra det med dem. Allah älskar förvisso de gudfruktiga.

⁸Hur [kan ett avtal vara möjligt] när de i samma stund de får övertaget över er varken tar hänsyn till släktskapsband eller skyddsavtal? Utifrån vad de säger verkar de vilja gå er till mötes, men deras hjärtan är fulla av avsky [mot er], och de flesta av dem är trotsiga syndare.

⁹De har bytt bort Allahs budskap mot något [jordiskt], ynkligt och de hindrar andra att följa Allahs väg. Deras handlingar är verkligen förkastliga.

¹⁰När det gäller en troende har familjeband eller skyddsavtal ingen betydelse för dem. Ja, de överskrider verkligen alla gränser.

¹¹Men om de sedan ångrar sig, förrättar bönen och betalar den förpliktigade allmosan så är de era bröder i tron. Och vi klargör våra tecken för människor som vet.

¹²Men om de efter att ha ingått ett avtal väljer att bryta sina löften och angripa er tro, ska ni strida mot ledarna för otro som ju inte respekterar några löften – förhoppningsvis kommer de då att upphöra [med sin otro och sina angrepp].

¹³Ska ni inte strida mot ett folk som brutit sina löften, och som har planerat att fördriva sändebudet och som var de första att angripa er? Är ni rädda för dem? Allah har mer rätt att fruktas, om ni verkligen är troende!

¹⁴Strid mot dem! Genom era händer ska Allah straffa dem, förnedra dem och ge er seger över dem. Och han ska läka [såren i] de troendes bröst,

¹⁵och stilla vreden i deras hjärtan, men Allah godtar ånger från vem han vill; Allah är allvetande och vis.

¹⁶Eller trodde ni verkligen att ni skulle få träda in i paradiset utan att Allah prövat dem bland er som kämpar [för hans skull], och som inte söker skydd hos någon annan än Allah, hans sändebud och de troende? Allah är fullständigt underrättad om allt ni gör.

¹⁷Det anstår inte avgudadyrkarna att förvalta Allahs moskéer när de själva vittnar om sin otro. Deras handlingar är förgäves och de kommer att vistas i elden i evighet.

¹⁸De som tror på Allah och den yttersta dagen, och som förrättar bönen och betalar den förpliktade allmosan och som inte fruktar någon annan än Allah – endast dessa har rätt att förvalta Allahs moskéer. Ja, dessa hör verkligen till de vägledda.

¹⁹Likställer ni dem som ger pilgrimerna vatten och förvaltar den heliga moskén med dem som tror på Allah och den yttersta dagen och som kämpar för Allahs sak? Nej, de är inte likställda inför Allah. Allah vägleder inte de orättfärdiga.

²⁰De som har antagit tron och som utvandrar och kämpar för Allahs sak med sina rikedomar och sina liv har en högre ställning hos Allah [än andra]. Det är dessa som är de verkliga segrarna.

²¹Deras Herre ger dem ett glädjande besked om sin barmhärtighet och sitt välbehag och om ett paradis där ändlös njutning väntar dem;

²²däri ska de förbli till evig tid. Ja, Allah har säkerligen en riklig belöning i beredskap.

²³Troende! Ta inte era fäder och bröder till allierade om de föredrar otro över tro. De bland er som väljer dem som allierade agerar säkerligen orättfärdigt.

²⁴Säg: "Om ni värderar era fäder, söner, bröder, hustrur, er släkt, de rikedomar ni har förvärvat, handel som ni befarar ska förstöras, och bostäder som ni håller kärt, högre än Allah, hans sändebud och att kämpa för hans skull, vänta då tills Allah ger sin vilja till känna. Allah vägleder inte trotsiga syndare."

²⁵Allah har definitivt skänkt er seger i många strider, så som under slaget vid Hunayn. Där blev ni övermodiga på grund av er numerära styrka som tillslut inte var till någon fördel för er. [Fienden fick övertaget] och trots jordens vidsträckthet kände ni er instängda. Slutligen vände ni er om och flydde.

²⁶Då sände Allah ett stilla lugn över sitt sändebud och över de troende, och han sände arméer som var osynliga för er och straffade dem som förkastade tron. Ja, sådant var straffet för de otrogna.

²⁷Därefter godtog Allah ångern hos dem han valde ut [av de ångerfyllda]. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

²⁸Troende! Avgudadyrkarna är orena och bör därför inte tillåtas närma sig den heliga moskén efter detta år. Om ni oroar er för fattigdom, [ska ni veta] att Allah i sin godhet kommer att förse er med rikedom, om det är hans vilja. Allah är allvetande och vis.

²⁹Strid mot dem som inte tror på Allah och på den yttersta dagen, och som inte upprätthåller de förbud som Allah och hans sändebud har fastställt, och som inte följer den sanna tron – bland de som tidigare mottagit skriften – tills de för hand och med undergivenhet betalar skyddsskatten.

³⁰Judarna säger: "Esra är Allahs son!", medan de kristna säger: "Messias är Allahs son!" Dessa ord lämnar deras munnar, och de liknar de otrognas ord före dem. Må Allah förgöra dem! Hur kan de låta sig vilseledas så?

³¹De tog sina rabbiner och munkar till herrar vid sidan av Allah, [vilket de även gjorde med] Messias, Marias son. Men det enda de befallts med var att dyrka en enda Gud – det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han. Upphöjd vare han över allt de sätter vid hans sida!

³²De vill släcka Allahs ljus med sina ord, men Allah är fast besluten att låta sitt ljus skina för fullt, även om de otrogna avskyr det.

³³Det är han som har sänt sitt sändebud med vägledningen och den sanna religionen för att låta den segra över alla andra religioner, även om avgudadyrkarna avskyr det.

³⁴Troende! Många rabbiner och munkar söker tillskansa sig människors ägodelar på orättmätiga sätt och försöker hindra dem från att följa Allahs väg. De som samlar rikedomar av guld och silver, men inte spenderar från dem i Allahs väg – ge dem beskedet om ett smärtsamt straff.

³⁵Den dag då dessa [rikedomar] ska upphettas i helvetets eld och bränna deras pannor, ryggar och sidor. [Det ska sägas:] "Det här är det som ni samlat åt er själva; känn nu på [straffet] för det ni har samlat på er!"

³⁶Enligt Allahs ordning finns det tolv månader, något som fastställdes i Allahs [bevarade] skrift den dag han skapade himlarna och jorden. Av dessa är det fyra som är helgade. Detta är den korrekta föreskriften. Gör därför inte er själva orätt under dessa månader! Och strid mot alla avgudadyrkare, precis som de strider mot er alla, och kom ihåg att Allah är med de gudfruktiga.

³⁷Att [avgudadyrkarna] ändrar [tidpunkten för en helgad månad] leder bara till ökad otrohet, eftersom de på så sätt blir vilseledda av [satan]. De betraktar den som ohelgad ett år och helgad nästa år, och anpassar sig därmed till antalet som Allah har förklarat helgat [men med en förskjuten tidpunkt]. På så sätt vill de göra tillåtet det som Allah har förbjudit. Deras missgärningar har förskönats för dem. Allah vägleder inte otrogna människor.

³⁸Troende! Varför slöar ni och klamrar er fast vid era jordiska [boenden] när ni kallas att strida för Allahs sak? Värderar ni det jordiska livet högre än det eviga? De tillfälliga njutningarna i detta liv bleknar dock i jämförelse med det som utlovas i det kommande.

³⁹Om ni avstår från att gå ut i strid, kommer Allah att påföra er ett smärtsamt straff och ersätta er med ett annat folk, och inget ni gör kan på något sätt skada honom. Allah har ju makt över allt.

⁴⁰Om ni inte hjälper honom, så gjorde Allah det redan [utan er] när de otrogna drev bort honom. Han, som var en av de två i grottan, sa då till sin kamrat: "Var inte ledsen – Allah är sannerligen med oss." Då sände Allah sin frid över honom och stärkte honom med härskaror som ni inte kunde se. Han gjorde de otrognas ord lägst medan Allahs ord är det högsta. Allah är oövervinnerlig och vis.

⁴¹Gå ut i strid, vare sig förhållandena är gynnsamma eller svåra, och kämpa för Allahs sak med era tillgångar och era liv [som insats]! Detta är det bästa för er – om ni bara visste.

⁴²Hade krigsbytet varit lättåtkomligt och resan enkel skulle de utan tvekan ha anslutit sig till dig, men de ansåg att resan var för krävande. De kommer att svära vid Allah: "Om vi haft möjligheten, skulle vi självfallet ha följt med er!" De lägger grunden till sin undergång och Allah är fullt medveten om deras lögner.

⁴³Allah har förlåtit dig [Muhammed], men varför tillät du dem [att avstå från striden] innan du fått klart för dig vilka som talade sanning och vilka som ljög?

⁴⁴De som tror på Allah och den yttersta dagen skulle aldrig be dig att låta dem slippa kämpa med sina tillgångar och sina liv som insats. Allah har full vetskap om de gudfruktiga.

⁴⁵Endast de som inte tror på Allah och den yttersta dagen ber dig om tillstånd att avstå. Deras hjärtan är fyllda av tvivel och i detta tvivel står de och tvekar.

⁴⁶Om de verkligen hade varit angelägna om att delta [i striden], skulle de ha gjort förberedelser för det. Men Allah ogillade att de skulle bege sig av, så han höll dem tillbaka, och det sades [till dem]: "Bli ni kvar med dem som stannar hemma!"

⁴⁷Om de hade gått ut [i strid] tillsammans med er hade de bara bidragit till större förvirring. De skulle ha försökt skapa splittring bland er och sprungit runt för att så split. Bland er [troende] finns de som är benägna att ivrigt lyssna på dem. Allah har full vetskap om de orättfärdiga.

⁴⁸De har även tidigare försökt skapa splittring och förvrängt saker och ting framför dig. Men sanningen kom till slut och Allahs vilja segrade – allt till deras stora förargelse.

⁴⁹Bland dem finns de som säger: "Tillåt mig [att stanna kvar] och skona mig från denna prövning!" Men det är mitt i prövningen de befinner sig. Och helvetet ska säkerligen att omringa de otrogna.

⁵⁰Om något gott händer dig grämer de sig men om du möts av motgångar säger de: "Det var det här vi anade och förberedde oss för!" Sedan går de iväg, glada och nöjda.

⁵¹Säg: "Ingenting kommer att drabba oss utom det som Allah har föreskrivit för oss. Han är vår Skyddsherre, och på Allah ska de troende förlita sig!"

⁵²Säg: "Väntar ni på något för oss annat än ett av två goda utfall? Vi, för vår del, väntar på att Allah ska låta er drabbas av ett straff direkt från honom eller genom våra händer. Så vänta bara! Vi väntar tillsammans med er."

⁵³Säg: "Skänk [era tillgångar] frivilligt eller motvilligt, det kommer ändå inte att accepteras från er! Ni är sannerligen trotsiga syndare."

⁵⁴Det som leder till att deras gåvor inte accepteras är att de vägrar tro på Allah och hans sändebud, och deras konstanta slöhet inför bönen och motvillighet att skänka [till goda ändamål].

⁵⁵Se därför inte med beundran på deras egendomar eller deras barn. Allah vill enbart plåga dem med det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

⁵⁶De svär vid Allah att de tillhör er gemenskap, men i verkligheten står de inte med er. De agerar i själva verket utifrån rädsla [för er].

⁵⁷Om de kunde hitta en fristad eller en grotta eller en håla i marken skulle de fly dit i all hast.

⁵⁸Bland dem finns den som kritiserar dig [för hur du fördelar] allmosorna. Om de får något av dem blir de nöjda men om de inte får något av dem blir de missnöjda.

⁵⁹Om de ändå hade varit nöjda med det som Allah och hans sändebud gett dem, och sagt: "Allah är allt vi behöver! Allah ska, från sin godhet, skänka oss [av allmosorna] och likaså ska hans sändebud göra det. Vårt hopp är förankrat i Allah!"

⁶⁰[De förpliktade] allmosorna får endast ges till de fattiga, de behövande, de som arbetar med att samla in dem, de vars hjärtan ska vinnas [för islam], de som ska friköpas från slaveri, de skuldsatta, de som kämpar för Allahs sak och de resande. Detta är en föreskrift från Allah. Allah är allvetande och vis.

⁶¹Bland dem finns de som besvärar profeten och säger: "Han tror på allt han hör!" Säg: "Han lyssnar bara på det som gynnar er". Han tror på Allah och litar på de troendes [ord], och för de troende bland er är han en källa till barmhärtighet. De som vållar Allahs sändebud besvär kommer säkerligen att möta ett smärtsamt straff.

⁶²De svär vid Allah inför er för att behaga er, men det är i första hand Allah och hans sändebud som förtjänar att behagas – om de verkligen är troende.

⁶³Vet de inte att den som visar fiendskap mot Allah och hans sändebud är dömd att brinna för evigt i helvetets eld? Det är den yttersta förnedringen!

⁶⁴Hycklarna är rädda att en sura ska uppenbaras, som avslöjar vad de döljer i sitt innersta. Säg: "Fortsätt ni att håna! Allah kommer avslöja det ni oroar er för."

⁶⁵Om du frågar dem, kommer de att svara: "Vi pratade bara strunt och skojade!" Säg: "Var det alltså Allah, hans tecken och hans sändebud ni gjorde er lustiga över?

⁶⁶Kom inte med era ursäkter. Ni har förkastat den tro ni tidigare bekände er till!" Om vi förlåter somliga av er, kommer vi ändå att bestraffa andra eftersom de ständigt gjorde orätt.

⁶⁷De skenbara troende, männen såväl som kvinnorna är varandra lika. De uppmanar till ont och förbjuder det som är rätt och [i stället för att skänka till de behövande] knyter de sina händer. De har övergett [lydnaden till] Allah, och därför har han övergett dem. De skenbara troende är verkligen de trotsiga syndarna.

⁶⁸Allah har lovat de skenbara troende, männen såväl som kvinnorna samt de [öppet] otrogna, [att de ska brinna i] helvetets eld. Där blir de kvar för alltid och den är tillräcklig [som straff] för dem. Allah har fördömt dem och de kommer att uppleva ett ändlöst lidande.

⁶⁹[Ni som påstår er vara troende] är lika de [otrogna] som levde före er. De var dock starkare än er och de hade större rikedomar och fler barn. De njöt av sin andel av [livets frestelser], och så som dessa innan er njöt av sin andel njuter nu ni av er. Och precis som de ägnade sig åt meningslöst tal gör även ni det. Deras handlingar gick om intet både i detta och det kommande livet. Ja, dessa är de sanna förlorarna.

⁷⁰Har de inte hört berättelserna om deras föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd, Abrahams folk, folket i Midjan och de förstörda städerna? Deras profeter kom till dem med klara bevis. Allah gjorde ingen orätt mot dem, utan de gjorde orätt mot sig själva.

⁷¹De troende, männen så väl som kvinnorna, är varandras fasta stöd. De uppmanar till allt gott och förbjuder allt orätt. De förrättar bönen, ger [den förpliktade] allmosan och lyder Allah och hans sändebud. Det är till dessa Allah kommer att skänka sin barmhärtighet. Allah är oövervinnerlig och vis.

⁷²Allah har lovat de troende männen och kvinnorna, paradisets trädgårdar, vattnade av bäckar. Där ska de leva i evig tid, och i dessa Edens trädgårdar väntar dem härliga boningar. Men större än allt annat är Allahs välbehag – detta är den stora segern!

⁷³Profet! Kämpa mot de otrogna och de skenbara troende och var obevekligt sträng mot dem. Helvetet ska bli deras boplats – vilket eländigt slut!

⁷⁴De svär vid Allah att de inte har sagt något [ont], men det de sa var ett otrons ord, och de har förkastat tron efter att ha bekänt sig till islam. De hade även i sinnet [att skada dig], vilket misslyckades. Och de kunde inte hitta något att beklaga sig över, förutom att Allah och hans sändebud hade berikat dem från sin godhet! Om de vänder sig till Allah i ånger är detta det bästa för dem, men om de vänder sig bort ska Allah ge dem ett smärtsamt straff både i detta liv och i det kommande. På jorden kommer de inte ha någon som skyddar eller hjälper dem.

⁷⁵Bland dem finns de som har lovat Allah att: "Om han välsignade oss med sin godhet, skulle vi helt visst skänka allmosor och vara bland de rättfärdiga."

⁷⁶Men när han väl skänkte dem av sitt goda, höll de girigt fast vid det och vände sig bort i motvilja.

⁷⁷Till följd av detta lät han iver att falskligen utge sig som troende genomsyra deras hjärtan, som ska bestå fram till den dag de möter honom. Detta på grund av att de bröt sitt löfte till Allah och ständigt förde fram lögner.

⁷⁸Vet de inte att Allah känner till deras innersta tankar och deras hemliga överläggningar, och att Allah har full kännedom om allt som är dolt [för människorna]?

⁷⁹De klandrar de troende som generöst skänker till de behövande liksom de som ger det lilla de förmår. Genom att hånfullt förlöjliga dem drar de själva på sig Allahs hån och de ska få ett smärtsamt straff.

⁸⁰Be om förlåtelse för dem eller låt bli att be om förlåtelse för dem; om du så bad om förlåtelse för dem sjuttio gånger ska Allah aldrig förlåta dem. Detta eftersom de vägrade tro på Allah och hans sändebud. Allah vägleder inte trotsiga syndare.

⁸¹De som uteblev [från fälttåget] gladdes åt att ha stannat kvar hemma i trots mot Allahs sändebud. De kände ovilja mot att kämpa med sin egendom och med risk för livet för Allahs sak. Och de sa [till varandra]: "Gå inte ut i strid hettan!" Säg: "Helvetets eld är betydligt hetare!" – om de bara kunde förstå det.

⁸²Låt dem skratta en stund [i detta liv] – de kommer att gråta så mycket mer [i nästa liv] som straff för vad de brukade göra.

⁸³Om Allah låter dig återvända till en grupp av dem och de ber dig att få gå ut i strid, säg då: "Aldrig ska ni få gå ut i strid med mig och aldrig ska ni strida vid min sida mot någon fiende! Ni valde att stanna hemma första gången, så bli nu kvar tillsammans med alla andra som ska stanna hemma.

⁸⁴Och be aldrig för någon av deras döda, och stå inte vid dennes grav. De vägrade tro på Allah och hans sändebud, och de dog som trotsiga syndare.

⁸⁵Se därför inte med beundran på deras egendomar eller deras barn. Allah vill enbart plåga dem med det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

⁸⁶När en sura uppenbarades med orden: "Tro på Allah och kämpa tillsammans med hans sändebud", bad de förmögna bland dem om att få undantas från striden och sa: "Lämna oss här med dem som stannar kvar."

⁸⁷De föredrog att vara med dem som stannade hemma, och deras hjärtan förseglades så de förlorade förmågan att förstå.

⁸⁸Men sändebudet och de troende vid hans sida kämpade däremot med sina tillgångar och med risk för livet. Dessa är det som kommer att belönas rikligt [i både detta och det kommande livet]. Ja, det är dessa som är de verkliga segrarna.

⁸⁹För dessa har Allah förberett paradisets trädgårdar, vattnade av bäckar. Där ska de leva till evig tid – detta är den stora segern!

⁹⁰Ursäktssökande beduiner kom [till sändebudet] för att få tillåtelse [att stanna hemma från striden], och de som inte trodde på Allah och hans sändebud stannade också hemma. Ett smärtsamt straff väntar de otrogna bland dem.

⁹¹De som är svaga, sjuka eller [fattiga] som inte har något att bidra med bär ingen skuld [för att de inte deltog i fälttåget], förutsatt att de verkligen var uppriktiga mot Allah och hans sändebud. De som gör gott behöver inte oroa sig, och Allah är ständigt förlåtande och barmhärtig.

⁹²Och inte heller behöver de oroa sig som kom till dig för att du skulle utrusta dem [för strid] och du sa: "Jag har inget att utrusta er med"; de som vände sig bort med ögonen fulla av tårar i sorg över att de inte har något att bidra med.

⁹³De enda som verkligen gjort fel är de som bad om ditt tillstånd [att utebli från strid] trots att de hör till de välbärgade. De valde att vara med dem som stannade hemma. Allah har förseglat deras hjärtan så de vet inte [vad som är rätt].

⁹⁴När ni återvänder till dem [efter fälttåget], kommer de att komma med ursäkter. Säg: "Spara era ursäkter – vi kommer inte att tro er! Allah har redan informerat oss om ert verkliga tillstånd. Allah och hans sändebud kommer att bevittna era handlingar, och sedan kommer ni att återföras till honom som känner till det dolda och det synliga, och då kommer han att upplysa er om vad ni brukade göra."

⁹⁵När ni återvänder till dem, kommer de svära vid Allah för att ni ska lämna dem ifred. Ja, lämna dem! De är avskum, och och deras boning är helvetet, ett straff för vad de brukade göra.

⁹⁶De svär inför er för att ni ska bli nöjda med dem. Men även om ni blir nöjda med dem, så är inte Allah nöjd med sådana syndare.

⁹⁷[De otrogna] beduinerna är värre i otro och iver att falskligen utge sig att vara troende [än de bofasta], och mer benägna att inte känna till gränserna som Allah har uppenbarat för sin sändebud. Allah är allvetande och vis.

⁹⁸Bland beduinerna finns de som anser att de går med förlust när de ger, och de hoppas på att motgångar ska drabba er. Hemska missöden drabbar i stället dem! Allah hör allt, vet allt.

⁹⁹Och bland beduinerna finns även de som tror på Allah och den yttersta dagen. De ser det de skänker som ett sätt att närma sig Allah och [hoppas att få inkluderas i] sändebudets böner. Sannerligen för det dem närmare [Allah]! Allah kommer att innesluta dem i sin nåd. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁰⁰Föregångarna – de första av dem som utvandrade och de första hjälparna, samt de som följde dem i godhet – Allah är nöjd med dem, och de är nöjda med honom. För dessa har Allah förberett paradisets trädgårdar, under vilka floder porlar. Där ska de leva till evig tid – detta är den stora segern!

¹⁰¹Vissa av beduinerna i ert närområde påstår sig falskligen vara troende, och även bland Medinas invånare finns de som envist håller fast vid utge sig för att vara troende. Du känner inte igen dem, men vi gör det. Vi ska straffa dem två gånger, och därefter ska de föras till ett svårt straff.

¹⁰²Några har dock bekänt sina synder; de utförde vissa goda handlingar och andra dåliga. De hoppas innerligt att Allah ska acceptera deras ånger. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁰³Ta emot [den obligatoriska] allmosan från deras rikedomar, för att rena dem [från synd] och för att öka deras [belöning] genom den. Be även för dem – dina böner är en trygghet för dem. Allah hör allt, vet allt.

¹⁰⁴Vet de inte att det är Allah som godtar sina tjänares ånger och mottar deras allmosor, och att Allah är den Barmhärtige som går den ångerfulle till mötes?

¹⁰⁵Säg: "Gör [gott]! Allah, hans sändebud och de troende kommer att bevittna era handlingar. Och ni kommer att föras tillbaka till den som känner till både det som är dolt [för människorna] och det som är synligt, och då ska han berätta för er vad ni har gjort."

¹⁰⁶Och andra väntar på Allahs beslut; antingen kommer han straffa dem eller så godtar han deras ånger. Allah är allvetande och vis.

¹⁰⁷Och det finns de som byggt en moské i syfte att vålla skada, sprida otro och skapa splittring bland de troende, samt som en utpost för de som tidigare fört krig mot Allah och hans sändebud. De kommer att lova och bedyra: "Våra avsikter var inget annat än goda!", men Allah vittnar om att de ljuger.

¹⁰⁸Stå aldrig [i bön] där! En moské som grundades på gudsfruktan redan från första dagen är mer värd att du där förrättar din bön. I den finns män som strävar efter att rena sig, och Allah älskar dem som renar sig.

¹⁰⁹Är den som grundar sin byggnad på gudsfruktan inför Allah och på hans välbehag bättre, eller den som uppför den på den lös grund, vid kanten av en flod, så att den till slut rasar ned och tar honom med sig i helvetets eld? Allah vägleder inte orättfärdiga människor.

¹¹⁰Deras byggnad, som de har uppfört, kommer att vara en konstant källa till oro i deras hjärtan, ända tills deras hjärtan splittras i stycken. Allah är allvetande och vis.

¹¹¹Allah har köpt de troendes liv och deras tillgångar i utbyte mot paradiset. De strider för Allahs sak och de dödar och dödas. Detta är ett löfte från honom, fastställt i Tawrāt, Indjīl och Koranen. Och vem är mer trogen sitt löfte än Allah? Gläd er åt den handel ni ingått med honom – detta är den största segern!

¹¹²[Denna seger väntar] dem som vänder sig [till Allah] i ånger, som dyrkar och prisar [honom], som fastar, som böjer sina ryggar och faller ned på sina ansikten [inför honom], som påbjuder det goda och förbjuder det onda och som iakttar Allahs bud. Ja, förkunna ett glatt budskap till de troende!

¹¹³Det anstår inte profeten eller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkarna, även om de är nära släktingar, efter att det har blivit klart för dem att sådana [människor] är helvetets invånare.

¹¹⁴Och Abrahams bön om förlåtelse för sin far var bara på grund av ett löfte han hade gett honom. Men när det blev klart för honom att han var en fiende till Allah, tog han avstånd från honom. Abraham var verkligen en from och fördragsam människa.

¹¹⁵Allah skulle aldrig låta ett folk gå vilse, efter att ha väglett dem, förrän han klargjort för dem vad de bör hålla sig borta från. Allah har sannerligen full vetskap om allt.

¹¹⁶Allah äger förvisso herraväldet över himlarna och jorden. Han ger liv och han tar liv. Utöver Allah har ni ingen annan som tar hand om er eller hjälper er.

¹¹⁷Allah visade verkligen sin nåd mot Profeten, liksom mot utvandrarna och hjälparna som stod vid hans sida i svårighetens stund sedan hjärtat hos några av dem höll på att vika av från den rätta vägen. Därefter accepterade han deras ånger. Han är sannerligen förbarmande och barmhärtig mot dem.

¹¹⁸[Allah godtog även ångern från] de tre som uteblev [från fälttåget]. Trots jordens vidsträckthet kände de sig instängda, och deras själar kändes åtsnörda. De insåg att det inte fanns någon tillflykt från Allah, annat än att vända sig till honom. Då förbarmade sig Allah över dem, så att de kunde finna sin ånger. Allah är sannerligen den Barmhärtige som går den ångerfulle till mötes.

¹¹⁹Troende! Frukta Allah och var med de sanningsenliga.

¹²⁰Det är inte tillåtet för Medinas invånare och beduinerna i närområdet att avstå [från strid] tillsammans med Allahs sändebud, eller att sätta sina egna intressen framför hans. För all törst som drabbar dem; för varje utmattning och hunger för Allahs sak; för varje plats de kommer till, som förargar de otrogna, och för all skada de tillfogar fienden, ska en god gärning upptecknas för dem. Allah låter inte de rättfärdigas belöning gå förlorad.

¹²¹Allt de skänker, stort som smått, och varje dalgång de tar sig igenom, upptecknas för dem, så att Allah ska belöna dem för deras bästa gärningar.

¹²²Men alla troende bör inte gå ut i strid. I stället bör en del av dem gå ut, medan andra stannar för att fördjupa sina kunskaper i tron och sedan förmana sitt folk när de återvänder till dem, så att de kan vara vaksamma [mot det förbjudna].

¹²³Troende! Strid mot de otrogna i er närhet och visa dem orubblig stränghet. Och glöm inte att Allah står på de gudfruktigas sida.

¹²⁴När en sura uppenbaras undrar några av dem: "Vem av er har blivit mer troende av det här?" Men de som redan tror, de blir ännu mer övertygade och de känner en djup glädje [över denna nya uppenbarelse].

¹²⁵Men för dem vars hjärtan är sjuka, har [den nya uppenbarelsen] lagt ytterligare tvivel till deras tvivel. Och till slut dör de i otro.

¹²⁶Inser de inte att de prövas både en och två gånger varje år? Ändå visar de ingen ånger och inte låter de sig förmanas.

¹²⁷Och när en sura uppenbaras utbyter en del av dem blickar och [frågar]: "Ser någon oss?" Sedan drar de sig bort. Allah drar bort [tron från deras] hjärtan, eftersom de är människor som inte använder sitt förstånd.

¹²⁸Ett sändebud ur er egna led har nu kommit till er. Han är djupt påverkad av det som bekymrar er och högst angelägen om ert väl. Mot de troende är han ständigt förbarmande, barmhärtig.

¹²⁹Om de ändå vänder sig bort, så säg: "Allah är tillräcklig för mig – det finns ingen [sann] gud utom han! På honom förlitar jag mig, och han är Herren över den väldiga tronen."