Al-Fajr

¹Vid gryningen,

²och vid de tio nätterna,

³och vid det jämna talet och det udda,

⁴och vid natten när den drar sig undan!

⁵Är inte detta tillräckliga eder för den som har förstånd?

⁶Har du inte tänkt på vad din Herre gjorde med folket ʿĀd,

⁷Iram – de som besatt enorm styrka,

⁸och vars like aldrig skapats på jorden,

⁹och Thamūd, som högg ut [sina boningar ur] dalens klippor,

¹⁰och Farao, med sina väldiga härar?

¹¹De härskade tyranniskt på jorden

¹²och spred där mycket fördärv.

¹³Därför lät din Herre straffets gissel falla över dem.

¹⁴Sannerligen – din Herre ligger ständigt i försåt [och vakar över dem].

¹⁵Människan är sådan, att när hennes Herre prövar henne med ära och välstånd, säger hon: ”Min Herre har hedrat mig!”

¹⁶Men när han prövar henne genom att begränsa hennes uppehälle, säger hon: ”Min Herre har förödmjukat mig!”

¹⁷Men nej [det är inte som hon tror]! Ni värnar ju inte den faderlöse,

¹⁸och ni uppmuntrar inte varandra att ge den fattige att äta,

¹⁹och ni lägger hänsynslöst beslag på allt arv,

²⁰och er kärlek till rikedom känner ingen gräns.

²¹Verkligen! [Ni bör påminna er om] den dag då jorden ska skakas våldsamt gång på gång,

²²och din Herre kommer, och änglarna uppradade i led.

²³Den dagen förs helvetet fram och människan ska då komma till besinning, men vad tjänar det till?

²⁴Hon utbrister: ”Om jag ändå hade förberett mig för mitt [sanna, eviga] liv!”

²⁵Den dagen ska ingen straffa på ett sätt som liknar hans,

²⁶och ingen ska kedja fast på ett sätt som liknar hans.

²⁷[Och det ska sägas:] ”Du själ fylld av sinnesro!

²⁸Vänd åter till din Herre, tillfreds [med din lön] och välbehaglig [inför honom].

²⁹Träd in bland mina tjänare,

³⁰och stig in i mitt paradis."