Al-Qalam

¹Nūn. Vid pennan och det som skrivs ned!

²Du har, tack vare din Herres nåd, inte alls förlorat förståndet.

³Och dig väntar förvisso en belöning utan slut.

⁴Och du besitter sannerligen en storslagen karaktär.

⁵Snart ska du se – och de likaså –

⁶vem av er som faktiskt förlorat förståndet.

⁷Din Herre är sannerligen den som bäst vet vem som avvikit från hans väg, och som bäst vet vilka som är vägledda.

⁸Så ge inte efter för dem som förkastar [budskapet].

⁹De önskar att du skulle visa eftergivenhet [i budskapet] – då skulle de själva visa eftergivenhet.

¹⁰Lyssna inte på den som ideligen svär eder och saknar heder –

¹¹en som baktalar och springer med skvaller för att så oenighet,

¹²som sätter sig emot allt gott, överträder gränser och lever i synd,

¹³hänsynslös i sin natur, och därtill vanryktad [med ifrågasatt härkomst].

¹⁴På grund av sin rikedom och sina många barn [avvisar han högmodigt sanningen].

¹⁵När våra verser läses för honom, säger han: "Det där är bara gamla sägner!"

¹⁶Vi ska sätta ett förödmjukande kännetecken rakt på hans [arroganta] tryne.

¹⁷Vi prövade dessa [avgudadyrkare], så som vi prövade ägarna till trädgården, när de svor på att de i gryningen skulle skörda allt.

¹⁸Men de sa inte att det endast kan ske med Allahs vilja.

¹⁹Så din Herre lät en förödelse drabba den medan de låg och sov.

²⁰[Den brändes] och blev alldeles svart.

²¹När morgonen kom ropade de till varandra:

²²”Skynda er till er odling, om det är så att ni ska skörda!”

²³Och de gav sig av, viskande till varandra:

²⁴”I dag släpper vi inte in någon fattig.”

²⁵Och de gick ut tidigt på morgonen, fast beslutna [att neka andra] och övertygade om sin förmåga.

²⁶Men när de såg den, utbrast de: ”Vi måste ha gått fel!

²⁷Nej, men vi har berövats [vår trädgård]!”

²⁸Den mest rättrådige bland dem sa: ”Sa jag inte till er att prisa Allah [och ångra er inför honom]?”

²⁹De svarade: ”Ärad vare vår Herre! Vi har verkligen handlat fel.”

³⁰Och så började de förebrå varandra.

³¹De sa: ”Vi är förlorade! Vi gick verkligen alldeles för långt.

³²Förhoppningsvis kommer vår Herre ge oss något bättre i dess ställe – till vår Herre sätter vi nu vårt hopp.”

³³Sådant är straffet [i denna värld], men straffet i nästa liv är ännu svårare – om de [otroende] bara visste.

³⁴För de gudfruktiga väntar lycksalighetens trädgårdar hos deras Herre.

³⁵Skulle vi behandla muslimerna som de obotfärdiga syndarna?

³⁶Vad är det för fel på ert omdöme egentligen?

³⁷Har ni någon skrift där ni läser

³⁸att ni ska få allt ni önskar?

³⁹Eller har ni löften från oss, giltiga till uppståndelsens dag att ni får vad ni beslutar?

⁴⁰Fråga dem vem av dem som kan garantera detta.

⁴¹Eller har de kanske gudar [vid Allahs sida som backar dem]? Låt dem då kalla fram dessa sina gudar – om de nu talar sanning.

⁴²[Påminn er om] den yttersta skräckens dag då de uppmanas att falla ned i tillbedjan, men finner sig helt oförmögna.

⁴³[Där står de] med blicken sänkt och omsvepta av skam. De hade kallats till att falla ned i tillbedjan medan de ännu kunde.

⁴⁴Lämna åt mig [att ta itu med] dem som förnekar detta budskap – vi ska gradvis [leda dem mot undergång] utan att de inser det.

⁴⁵Jag låter dem hållas; sannerligen, min plan står fast.

⁴⁶Begär du lön av dem [för ditt budskap], så att de känner sig tyngda av skuld [och därför avvisar det]?

⁴⁷Eller har de tillgång till det fördolda, från vilket de själva nedtecknar?

⁴⁸Ha tålamod med din Herres beslut, och var inte som mannen i valens buk som fylld av förtvivlan ropade [på sin Herre].

⁴⁹Hade han inte nåtts av sin Herres nåd, skulle han ha kastats upp på en öde strand, [fortfarande] lastad med skam.

⁵⁰Men hans Herre utvalde honom och gjorde honom till en av de rättfärdiga.

⁵¹De otrogna är nära att fälla dig med sina hätska blickar när de hör påminnelsen och de säger: "Han är verkligen galen!"

⁵²Men detta är inget annat än en påminnelse för alla världar.