An-Nisa

¹Människor! Frukta er Herre; han som skapat er från en enda varelse och ur denna skapat dess make, och som genom dem har låtit män och kvinnor föröka sig och sprida sig över jorden i oräkneliga antal. Frukta Allah, i vars namn ni vädjar till varandra [om hjälp], och [akta er för att bryta] släktskapsbanden. Allah vakar ständigt över er.

²Ge de faderlösa deras tillgångar [när de nått puberteten] och byt inte till er det dåliga mot det goda. Och förbruka inte deras tillgångar sammanblandad med era egna. Detta är verkligen en stor synd.

³Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa [kvinnorna] rättvist [i ett äktenskap], gift er då med de andra kvinnor som är tillåtna för er — två, tre eller fyra. Och om ni tror att ni inte kommer kunna behandla dem rättvist [begränsa er då till] endast en — eller vänd er till någon av dem som ni rättmätigt besitter. Dessa [bestämmelser] gör det lättare för er att undvika partiskhet.

⁴Det är obligatoriskt för er att ge kvinnorna deras brudgåva. Men om de frivilligt avstår något av dem, får ni nyttja det med gott samvete.

⁵Ge inte de omdömeslösa era tillgångar som Allah har anförtrott åt er för ert uppehälle, men ta en del från det för att förse dem med mat och kläder och tala vänligt till dem.

⁶Och sätt de faderlösa [som ni har ansvar för] på prov fram till dess de nått mogen ålder. Om ni anser dem vara förståndiga, överlämna då deras tillgångar till dem, och slösa inte bort dem innan de vuxit upp. Den förmögne ska inte röra [dessa tillgångar], medan den fattige [i mån av behov och] i måttlig mängd kan ta en del av dem. När ni sedan överlämnar deras tillgångar till dem, gör det då i närvaro av vittnen; och Allah är tillräcklig för att ställa [människorna] till svars.

⁷Män har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig och kvinnor har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig, vare sig det är litet eller mycket. Det är en andel fastställd [av Allah].

⁸När släktingar, faderlösa och behövande närvarar vid fördelningen av arvet ska ni ge dem utav det och tala till dem på ett vänligt sätt.

⁹[När en person ligger på sin dödsbädd och ska testamentera] bör [de närvarande] tänka på den ängslan de själva skulle känna om de, vid sin död, efterlämnade svaga ättlingar som de är oroliga över. Därför ska de frukta Allah och säga vad som är korrekt [till den döende så att han är rättvis i sitt testamente].

¹⁰De som med orätt tillskansar sig de faderlösas tillgångar fyller egentligen bara sina bukar med eld och de kommer att stiga in i ett flammande bål!

¹¹Det Allah föreskriver som [arvsrätt för] era barn är att en son får samma arvedel som två döttrar. Men om döttrarna är fler än två [och de inte har bröder], är deras arvedel två tredjedelar av vad den [avlidne] efterlämnat. Om det finns endast en dotter ska hon ärva hälften. Föräldrarna får en sjättedel var av kvarlåtenskapen om [den avlidne] hade barn. Men om det inte finns några barn och föräldrarna är enda arvtagare, är moderns arvedel en tredjedel. Om [den avlidne] hade syskon är moderns arvedel en sjättedel efter [avdrag för] testamentsgåvor som testamenterats och skulder. Ni vet inte vem som gynnar er mest — era fäder eller era söner [ge därför inte någon av dem företräde framför den andre]. [Denna uppdelning] är en förpliktelse från Allah. Allah är evigt allvetande, vis.

¹²Och ni får hälften av vad era hustrur efterlämnar om de inte hade barn; men om de hade barn får ni en fjärdedel efter [avdrag för] testamentsgåvor som de testamenterat och skulder. Era hustrur får en fjärdedel av vad ni efterlämnar om ni inte hade barn; men om ni hade barn ska de få en åttondel efter [avdrag för] testamentsgåvor som ni testamenterat och skulder. Ifall en man eller en kvinna dör, som varken hade barn eller föräldrar, men hade en bror eller syster, ärver vardera en sjättedel; men om syskonen är fler än två ärver de gemensamt en tredjedel efter [avdrag för] testamentsgåvor som testamenteras och skulder, utan att [arvingarnas] intressen skadas. Detta är vad Allah har föreskrivit. Allah är allvetande, överseende.

¹³Dessa [bestämmelser] är Allahs gränser. De som lyder Allah och hans sändebud ska han låta träda in i paradis vattnade av bäckar, där de ska förbli till evig tid. Detta är den enorma segern.

¹⁴Men de som visar olydnad mot Allah och hans sändebud och överträder hans gränser ska föras till elden. Där ska de förbli till evig tid och där väntar dem ett förnedrande straff.

¹⁵Om någon av era kvinnor begår otukt, tillkalla då fyra vittnen bland er [som har bevittnat handlingen]. Om de vittnar [att de har sett den], kvarhåll då [kvinnorna] i deras hem till dess att döden når dem eller att Allah ger dem en utväg.

¹⁶Om två bland er begått en sådan handling ska ni straffa dem. Men om de ångrar sin handling och bättrar sig ska ni lämna dem i fred. Allah godtar alltid ånger och är barmhärtig [mot sina tjänare].

¹⁷Men Allah godtar endast ånger från dem som av oförstånd begår dåliga handlingar och sedan ångrar sig, innan deras tid är ute. Ja, det är dessas ånger som Allah godtar. Allah är evigt allvetande, vis.

¹⁸Ångern godtas emellertid inte från den som [ständigt] begår dåliga handlingar och först då döden når honom säger: "Nu ångrar jag mig!", och inte heller från dem som dör som otrogna. För dessa har vi förberett ett plågsamt straff.

¹⁹Troende! Det är inte tillåtet för er att ärva [era släktingars] hustrur mot deras vilja; och ni får inte behandla [era hustrur] illa för att [förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna] återta något av [den brudgåva] ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till otukt. Och lev med dem i vänskap; om ni tycker illa om dem är det ju möjligt att ni tycker illa om något ur vilket Allah frambringar mycket gott.

²⁰Om ni vill lämna er hustru och, i hennes ställe ta en annan, återta då ingenting ifrån den första, även om ni har gett henne en stor summa pengar [som brudgåva]. Eller ska ni återta [pengarna] genom att rikta falska anklagelser [mot henne] och därmed begå en klar synd?

²¹Och hur skulle ni kunna återta det [ni gett] efter att ni varit intima med varandra, och [kvinnorna] mottagit ett starkt bindande förbund från er?

²²Gift er inte med de kvinnor som era fäder varit gifta med. Men [ni är ursäktade] om [giftermålet] redan skett [under den för-islamiska perioden]. Detta var sannerligen ett skamlöst beteende och förhatligt [hos Allah] och en avskyvärd sed.

²³Det är förbjudet för er gifta er med era mödrar, era döttrar, era systrar, era mostrar, era fastrar, era brorsdöttrar och systerdöttrar, era fostermödrar som ammat er, era disystrar, era svärmödrar och era styvdöttrar som växt upp i ert hem [födda] av era hustrur som ni fullbordat äktenskapet med — men om ni inte fullbordat äktenskapet med dem är det inte fel [att ni gifter er med deras döttrar]. [Det är även förbjudet för er att ingå äktenskap med] era egna söners fruar eller att gifta er med två systrar samtidigt. Men [ni är ursäktade] om [giftermålet] redan skett [under den för-islamiska perioden]. Allah är evigt förlåtande, barmhärtig.

²⁴[Ni får inte heller ingå äktenskap med] gifta kvinnor utom sådana som ni rättmätigt förfogar över – detta är vad Allah föreskriver för er. Förutom dessa kvinnor får ni använda era tillgångar för att försöka [ingå äktenskap] med vem ni vill, förutsatt att ni förblir kyska och inte lösaktiga. Och har ni njutit av äktenskaplig samlevnad ska ni ge dem deras föreskrivna brudgåva. Ni kan dock inte klandras om ni, efter att ha fullgjort vad som är föreskrivet, kommer överens om något [vid sidan därom]. Allah är sannerligen evigt allvetande, vis.

²⁵Och de av er som inte har råd att ingå äktenskap med fria troende kvinnor bör [gifta sig med] troende slavinnor som ni rättmätigt förfogar över. Allah känner bäst er tro; ni härstammar alla från varandra [så förakta därför inte giftermål med troende slavinnor]. Gift er således med dem, med deras herrars godkännande, och ge dem deras brudgåva enligt god sed såvida de är kyska och inte lösaktiga eller har pojkvänner. Gör de sig skyldiga till otukt, efter att ha ingått äktenskap, är deras straff hälften av det som gäller för fria kvinnor. Denna [tillåtelse att gifta sig med troende slavinnor gäller] för dem av er som är rädda för frestelsen [att begå otukt]. Det bästa för er är dock att ha tålamod [och inte gifta er med slavinnor]. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

²⁶Allah vill göra [sina bestämmelser] tydliga för er och visa er de vägar som era föregångare följde och få er att ångra er [för era synder]. Allah är allvetande, vis.

²⁷Ja, Allah vill skänka er sin förlåtelse, men de som följer sina begär vill få er att avvika fullständigt [från den rätta vägen].

²⁸Allah vill göra det lättare för er, eftersom människan har skapats svag.

²⁹Troende! Förvärva inte orättmätigt varandras egendom, utan ta bara emot den genom ömsesidigt avtalad handel. Ta heller inte era egna [ellar andras] liv! Allah är ju evigt barmhärtig mot er.

³⁰Den som ändå gör så i överträdelse och orättfärdighet ska vi låta träda in i ett flammande bål. Detta är lätt för Allah.

³¹Om ni undviker de stora synderna av det ni förbjudits ska vi utplåna era mindre synder och låta er träda in i [paradiset] – en ärad plats.

³²Eftertrakta inte det som Allah har privilegierat vissa av er med [så att ni blir förargade och avundsjuka] – män ska få sin del av vad de förtjänat och kvinnor ska få sin del av vad de förtjänat – men be Allah om att få ta del av hans godhet! Allah har fullständig kunskap om allt.

³³Vi har utpekat arvtagare till vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar. Och de som ni har slutit förbund med ska ha sin rättmätiga andel [av arvet]. Allah är ständigt vittne till allt.

³⁴Män är ansvariga för sina hustrur i och med det företräde Allah gett till den ena men inte den andra och för att de tar av sina tillgångar [för att försörja dem]. Rättfärdiga kvinnor lyder därför [Allah], och bevarar [sina makars ära och egendom i deras] frånvaro så som Allah bevarat dem. Om ni ser tecken på illvilja hos dem, ska ni förmana dem, och [om detta inte hjälper], ska ni inte dela säng med dem, och [som sista utväg] ska ni tillrättavisa dem handgripligen [utan att vålla dem någon skada]. Om de sedan visar sig medgörliga, ska ni inte fortsätta [att klandra] dem. Allah är evigt upphöjd och stor.

³⁵Ifall ni befarar oenighet mellan de båda [makarna], utse då en skiljeman ur hans familj och en skiljeman ur hennes familj. Om de båda [skiljemännen] vill förena [mellan makarna och strävar efter att göra det], kommer Allah låta samförstånd uppstå mellan dem. Allah har ständigt kunskap om allt och är fullt underrättad [om vad ni gör].

³⁶Dyrka Allah och sätt inte något vid hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och släktingar, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som är er släkting och grannen som inte är er släkting, mot vännen vid er sida och den vägfarande och mot dem som ni rättmätigt besitter. Allah tycker inte om de som ständigt är högmodiga och skrytsamma.

³⁷[Allah tycker inte heller om] de som är giriga och uppmanar andra människor till girighet och gömmer undan vad Allah skänkt dem från sin godhet. Vi har förberett ett förnedrande straff för de otrogna.

³⁸[Och vi har även förberett ett straff för] dem som ger av sina tillgångar för att människor ska se [och berömma dem för deras givmildhet], och som varken tror på Allah eller den yttersta dagen. Och den som valt satan till sin förtrogne har verkligen fått en usel förtrogen.

³⁹Vad skulle de förlora på att tro på Allah och den yttersta dagen och skänka av det som Allah försörjt dem med? ِAllah har ständig vetskap om dem.

⁴⁰Allah gör inte ens ett dammkorns vikt av orätt mot någon. Varje god handling fördubblas i värde av honom, och i sin godhet belönar han generöst den som utför den.

⁴¹Hur [ska det gå för dem på domedagen] då vi för fram ett vittne från varje samfund och låter dig, [Muhammed], stiga fram för att vittna mot dem?

⁴²Den dagen ska de otrogna och de som inte lydde sändebudet önska att de jämnades med marken. Och de kommer inte att kunna dölja något uttalande [eller någon handling] från Allah.

⁴³Troende! Närma er inte bönen i berusat tillstånd, utan vänta tills ni är fullt medvetna om vad ni säger. [Och närma er inte moskén] i ett tillstånd av stor rituell orenhet, utan att först tvätta hela kroppen – såvida ni inte bara passerar. Om någon av er är sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft intimt umgänge med kvinnor och inte finner vatten, ska han ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Allah är ständigt överseende, förlåtande.

⁴⁴Har du inte sett att de som har fått en del kunskap om skriften byter bort den mot villfarelse och vill att ni också far vilse?

⁴⁵Allah har mer kunskap om era fiender [än ni]. Ni behöver ingen beskyddare utöver Allah och ingen annan hjälpare.

⁴⁶Bland judarna finns de som förvränger [uppenbarelsens] ord och tar dem ur sitt sammanhang. De säger: "Vi har hört, men vi lyder inte", och: "Lyssna [på oss men], må du inte höra!", och: "Ta hänsyn till oss!" – allt är ordvrängningar för att förlöjliga tron. Om de i stället hade sagt: "Vi har hört och vi ska lyda" samt: "Lyssna och ha tålamod med oss", hade det varit bättre för dem och mer passande. Men Allah har fördömt dem för deras otro och därför har de endast en svag tro [som inte gynnar dem].

⁴⁷Ni som har fått [ta del av den tidigare] skriften! Tro på vad vi nu har sänt ned, med en bekräftelse av den sanning som redan finns hos er, innan vi utplånar ansiktsdragen och flyttar dem till bakhuvudet eller förömer dessa [orättfärdiga människor] som vi fördömde sabbatsbrytarna – Allahs vilja måste alltid ske.

⁴⁸Allah förlåter inte att något dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för annat än det. Den som dyrkar något vid Allahs sida har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhörd synd.

⁴⁹Har du inte lagt märkte till de som prisar sig själva? Nej, men Allah prisar den han vill, och de ska inte tillfogas orätt – inte ens motsvarande tråden i dadelkärnans fåra.

⁵⁰Se hur de hittar på saker om Allah! Detta är i sig en uppenbar synd.

⁵¹Har du inte sett hur de som har fått en del [kunskap om] skriften tror på vidskepelser och falska gudar? Och de säger om de otrogna: "Dessa har fått bättre vägledning än de troende."

⁵²Det är dessa som Allah har fördömt, och för den som Allah har fördömt finner du ingen hjälpare.

⁵³Har de kanske del i [Allahs] herravälde? Om så vore, skulle de ändå inte ge andra människor ens en liten del av en dadel.

⁵⁴Eller avundas de andra människor det som Allah har skänkt dem av sina gåvor? Vi skänkte ju Abrahams ätt skriften och visdomen och vi skänkte dem mycket makt.

⁵⁵Vissa av dem tror på [Muhammed], men andra har vänt honom ryggen. Straffet i helvetet kommer dock vara tillräckligt för dem.

⁵⁶De som förkastar våra tecken ska vi låta brinna i en eld. Var gång deras hud förbränts ska vi ersätta den med ny hud, så att de fortsätter att smaka straffet. Allah är evigt oövervinnerlig, vis.

⁵⁷Men de som tror och gör goda handlingar ska vi föra in i paradis, under vilka floder porlar, där de ska leva i all evighet. Och deras fruar ska vara med dem, renade från [all jordisk] orenlighet, och vi ska låta dem svalkas i en behaglig skugga.

⁵⁸Allah befaller er att återlämna allt ni har anförtrotts till dess rättmätiga ägare och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist. Förträffligt är det Allah uppmanar er till! Allah hör ständigt allt, ser allt.

⁵⁹Troende! Lyd Allah och lyd Sändebudet och dem bland er som har auktoritet. Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allah och sändebudet, om ni verkligen tror på Allah och den yttersta dagen. Detta är bäst och leder till det mest gynsamma resultatet.

⁶⁰Har du inte sett dem som påstår att de tror på det som sänts ned till dig och det som sänts ned före dig? De vill överlåta dömandet till Ṭāghūt (de som inte dömer enligt islams regler), fastän de har beordrats att förkasta det. Ja, Satan vill få dem att gå alldeles vilse.

⁶¹Och när det sägs till dem: "Kom, låt oss samlas kring det som Allah har sänt ned och kring sändebudet [för att döma mellan er]!", ser du, [Muhammed], de som ger sken av tro vända sig bort från dig helt och hållet.

⁶²Om de drabbas av en motgång på grund av [de synder] de själva begått, kommer de till dig och svär vid Allah: "Vi ville bara göra gott och förlika [mellan de tvistande parterna]."

⁶³Allah vet vad dessa människor döljer i sitt hjärta. Håll dig därför borta från dem, men varna dem och tala allvarligt med dem på ett sätt som når djupet av deras själ.

⁶⁴Om vi skickar ett sändebud är det för att han, med Allahs vilja, ska bli åtlydd. Men om de kommer till dig, [Muhammed], efter att ha gjort sig själva orätt [med sin synd] för att be om Allahs förlåtelse, och sändebudet även ber om förlåtelse för dem, ska de finna att Allah ständigt tar emot ånger och är barmhärtig [mot sina tjänare].

⁶⁵Nej, vid din Herre! De är inte sanna troende förrän de sätter dig, [Muhammed], som domare att döma i allt de tvistar om, och därefter inte har någon invändning i sitt inre mot dina beslut, utan underkastar sig dem till fullo.

⁶⁶Om vi hade föreskrivit för dem att döda varandra eller överge sina hem, skulle endast ett fåtal av dem göra det. Men ifall de hade gjort vad de förmanats till hade det varit bättre för dem, och det hade även förstärkt dem ytterligare [i deras tro].

⁶⁷Och då skulle vi, i vår nåd, skänka dem en riklig belöning,

⁶⁸och leda dem till den raka vägen.

⁶⁹De som lyder Allah och Sändebudet ska vara tillsammans med dem som Allah har välsignat – profeterna, de sanningsenliga, martyrerna och de rättfärdiga. Vilket underbart sällskap [i paradiset]!

⁷⁰Sådan är belöningen från Allah! Och Allahs omfattande kunskap [om sina tjänare] är alldeles tillräcklig.

⁷¹Troende! Var väl förberedda [för era fiender] och ryck ut i grupperingar eller i samlad trupp.

⁷²Bland er finns helt säkert den som vill dröja sig kvar [för att slippa strida]. Om en svår motgång drabbar er säger han: "Allah välsignade mig verkligen eftersom jag inte var närvarande hos dem!"

⁷³Men om Allah skänker er framgång kommer han – som om det aldrig funnits någon bekantskap mellan er – säkert säga: "Om jag ändå hade varit med dem skulle jag fått delta i en enorm seger!"

⁷⁴Låt då dem strida för Allah sak som är villiga att sälja detta jordiska liv för det kommande! Den som strider för Allahs sak – vare sig han stupar eller segrar – ska vi skänka en riklig belöning.

⁷⁵Och varför skulle ni inte strida för Allahs sak och för [att rädda] de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen? De säger: "Vår Herre! För oss ut ur denna stad där invånarna förtrycker oss och sänd oss en beskyddare, ja, i din nåd, skicka oss en hjälpare!"

⁷⁶De troende strider för Allahs sak, men de otrogna strider för sina falska gudar. Strid därför mot satans bundsförvanter [och ni kommer att segra;] satans onda uppsåt är förvisso alltid svagt.

⁷⁷Har du inte sett dem till vilka det tidigare sades: "Upphör med ert våld, förrätta bönen och skänk åt de fattiga"? När de sedan beordrades att strida fruktade några av dem människorna på ett sätt som endast Allah förtjänar. Ja, deras fruktan för dem var till och med ännu större. Och de sa: "Herre! Varför har du beordrat oss att strida? Ge oss ett kort uppskov!" Säg: "Denna världs njutning kommer snart att upphöra, men det kommande livet är bättre för den som fruktar Allah. Och ni ska inte få lida minsta lilla orätt."

⁷⁸Var ni än befinner er kommer döden att hinna ifatt er, ja om ni så skulle [fly från slagfältet] till höga torn. När dessa [falska troende] är med om något bra säger de: "Detta kommer från Allah"; men när något ont drabbar dem, säger de: "Detta skedde på grund av dig." Säg: "Allt kommer från Allah." Vad är det med dessa människor som knappt förstår något av vad [du] säger [till dem]?

⁷⁹Det goda som du får del av kommer från Allah, och det onda som drabbar dig är på grund av dig själv [genom dina synder]. Och vi har sänt dig, [Muhammed], som ett sändebud till människorna, och [för detta] behövs inget vittne utöver Allah.

⁸⁰De som lyder Sändebudet lyder Allah; men de som vänder dig ryggen [bör veta att] du inte är sänd att vaka över dem.

⁸¹[De otrogna som hycklar tro] säger att de lyder dig; men när de lämnar dig smider några av dem planer i nattens mörker om annat än det du förespråkar. Allah skriver dock ned deras nattliga planer. Vänd dig därför bort från dem och sätt din lit till Allah. Ja, utöver Allah behöver du ingen beskyddare.

⁸²Varför reflekterar de inte över Koranen? Om den hade varit från någon annan än Allah hade de säkerligen funnit många motsägelser i den.

⁸³Och när de nås av ett rykte som gäller [muslimernas] trygghet eller rädsla, skyndar de sig att sprida det. Men om de i stället hade hänvisat det till sändebudet och till dem med auktoritet bland dem, skulle de insiktsfulla av dem kunna bedöma [ryktets betydelse]. Om det inte vore för Allahs godhet och barmhärtighet skulle nästan alla av er ha följt satan.

⁸⁴[Muhammed!] Strid för Allahs sak – du svarar bara för dig själv – och ingjut stridsvilja hos de troende. Allah kommer förvisso att hejda de otrognas kraft. Allah är ännu mer kraftfull och hans straff är hårdare.

⁸⁵Den som medlar för en god sak får ta del av dess belöning och den som medlar i ett ont ärende får bära en del av ansvaret för dess onda följder. Allah vakar över allt [ni gör och ska ställa er till svars för det].

⁸⁶När någon hälsar på er, svara då med en hövligare eller en lika god hälsning. Allah håller säkerligen räkning på allt.

⁸⁷Allah – det finns ingen gud [värd dyrkan] utom han. Han ska sannerligen samla er alla på uppståndelsens dag – om den råder inga tvivel. Och vems ord är sannare än Allahs?

⁸⁸Varför har ni [troende] delat upp er i två skilda grupper rörande behandlingen av de skenbara troende? Allah har ju låtit dem återfalla [i uppenbar otro] på grund av deras handlingar. Vill ni vägleda sådana som Allah har vilselett? Nej, den som Allah har vilselett kan du aldrig leda på [rätt] väg.

⁸⁹De skenbara troende vill att ni ska förkasta tron, precis som de själva har förkastat den – så blir ni alla lika. Ta därför inga av dem till bundsförvanter förrän de utvandrat för Allahs skull. Om de sedan vänder sig bort [och fortsätter förhärdas i sin otro] ska ni gripa dem och döda dem var ni än finner dem. Och ta inte någon av dem till bundsförvant eller medhjälpare.

⁹⁰Med undantag av de som ansluter sig till en grupp som står i förbund med er, eller de som kommer till er, bekymrade över att [tvingas] strida antingen mot er eller mot sitt eget folk. Hade Allah velat skulle han ha gett dem makt över er och då skulle de också ha stridit mot er. Om de drar sig tillbaka och inte går till angrepp utan i stället erbjuder fred, ja då ger Allah er ingen rätt [att gå till angrepp] mot dem.

⁹¹Ni kommer att finna ytterligare andra som [visar upp tro] för att gå säkra hos er och [visar upp otro] för att gå säkra hos sitt eget folk. Varje gång de frestas [att förkasta tron], faller de för den. Om de inte drar sig tillbaka [från att strida mot er] och erbjuder er fred och hejdar sina händers våld, får ni gripa dem och döda dem var ni än påträffar dem. Ja, mot dessa har vi gett er klar befogenhet [att kämpa eftersom de har bedragit er].

⁹²En [sant] troende skulle aldrig döda en annan troende, förutom av misstag. Den som dödar en troende av misstag ska släppa fri en troende slav och betala blodspengar till offrets närstående – om de inte avstår från sin rätt. Om [offret] var troende men tillhörde ett folk som är i krig med er, [är boten enbart] att släppa fri en troende slav. Om han däremot hörde till ett folk som står i förbund med er, [ska gärningsmannen betala] blodspengar till offrets närstående och dessutom släppa fri en troende slav. Den som inte kan göra detta ska i stället fasta två månader i följd. Detta är den bot som Allah har föreskrivit; Allah är evigt allvetande, vis.

⁹³Men för den som avsiktligen dödar en troende är straffet helvetet där han ska förbli till evig tid. Han drabbas av Allahs vrede och fördömelse och Allah har förberett ett strängt straff för honom.

⁹⁴Troende! När ni går ut för [att strida för] Allahs sak ska ni försäkra er om [vem ni strider mot]. Säg inte till den som hälsar er med fredshälsningen: "Du är inte troende" – för att komma över [krigsbyte som ju bara är] en världslig vinst; hos Allah väntar enorma vinster. En gång befann ni er själva i sådant tillstånd men Allah välsignade er [med islam]. Försäkra er därför om [vem ni strider mot]! Allah är ständigt underrättad om vad ni gör.

⁹⁵De troende som stannar hemma, utan att lida av sjukdom, kan inte jämställas med dem som kämpar för Allahs sak, med sina ägodelar och sitt liv som insats. De som kämpar med sina ägodelar och sitt liv som insats har Allah placerat på en högre nivå än dem som stannar hemma. Allah har lovat dem alla det högsta goda (paradiset), men Allah har låtit dem som kämpar för hans sak nå en rikare belöning än dem som stannar hemma.

⁹⁶[Denna belöning är] graderad i nivåer, [och de ska utöver det få] hans förlåtelse och barmhärtighet. Ja, Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

⁹⁷När änglarna tar [själarna från] dem som [ännu i dödsögonblicket] begår orätt mot sig själva, frågar de: "Hur var er situation [på jorden]?" De svarar då: "Vi var förtryckta i landet [där vi bodde]", varpå [änglarna] säger: "Var inte Allahs jord vid nog så att ni kunde utvandra från det?" Helvetet skall bli deras boplats – vilket eländigt slut!

⁹⁸Till dem räknas dock inte de förtryckta män, kvinnor och barn som inte kunnat försvara sig [mot förtrycket] eller finna ett sätt [att lämna den platsen].

⁹⁹Med dessa ska Allah ha överseende. Allah är ständigt överseende, förlåtande.

¹⁰⁰De som utvandrar för Allahs skull kommer finna flera tillflyktsorter och ett överflöd av försörjning. Och de som lämnar sina hem och utvandrar för att tjäna Allah och följa hans sändebud men överraskas av döden [innan de når fram], kommer att få sin belöning av Allah. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁰¹När ni är ute och reser är det inte fel av er att förkorta er bön om ni befarar att attackeras av de otrogna. Ja, de otrogna har ständigt varit era svurna fiender.

¹⁰²När du, [Muhammed], befinner dig bland [den troende armén] och leder dem i bön ska en grupp ställa sig [för att be] tillsammans med dig och de ska bära sina vapen [medan de andra vaktar er]. När [den bedjande gruppen] avslutat sitt nedfallande på marken ska de ställa sig bakom er [med ansiktet mot fienden] och den andra gruppen, som ännu inte har förrättat sin bön, ska komma för att be med dig. De bör dock vara på sin vakt och ha vapnen i beredskap – de otrognas önskan är att ni lade ifrån er vapen och utrustning så att de kan rikta ett förödande slag mot er. Men ni gör inte fel om ni skulle besväras av regn eller sjukdom och då lägger av era vapen. Ni måste dock vara på er vakt! Allah har förvisso förberett ett förnedrande straff för de otrogna.

¹⁰³När ni avslutat bönen, prisa då Allah – stående, sittande eller liggande. Och när ni åter är i trygghet, förrätta då bönen [på föreskrivet sätt]. Bönen är sannerligen alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.

¹⁰⁴Och låt er inte försvagas medan ni förföljer fienden. Om ni lider, lider även de, precis som ni gör det. Men ni hoppas på [seger och belöning] av Allah – något de själva inte hoppas på. Allahs kunskap och visdom omfattar allt.

¹⁰⁵Vi har sänt ned skriften till dig, [Muhammed], med sanningen, för att du ska döma mellan människorna i enlighet med det som Allah har lärt dig. Och du ska inte försvara bedragarna.

¹⁰⁶Be om Allahs förlåtelse! Allah är ständigt förlåtande barmhärtig.

¹⁰⁷Och tala inte till förmån för de som bedrar sig själva. Allah tycker inte om dem som ständigt bedrar och syndar.

¹⁰⁸De gömmer sig för människorna [när de begår synder], men kan inte gömma sig för Allah; han är med dem när de under nattetid säger sådant han inte behagas av. Ja, Allah omsluter allt de gör [med sin vetskap, och ska ställa dem till svars].

¹⁰⁹Se på er! Ni har argumenterat för deras förmån [för att bevisa deras oskuld] i det här jordiska livet. Men vem ska försvara dem inför Allah på uppståndelsens dag? Ja, vem ska vara deras talesman?

¹¹⁰Den som gör en dålig handling eller begår orätt mot sig själv [genom att synda] och sedan ber Allah om förlåtelse, ska finna att Allah är förlåtande, barmhärtig.

¹¹¹Och den som begår en synd skadar bara sig själv. Allahs kunskap och visdom omfattar allt.

¹¹²Men den som begår en stor eller liten synd och sedan skjuter skulden för den på en oskyldig, har gjort sig skyldig till förtal och uppenbar synd.

¹¹³Om det inte vore för Allahs godhet och barmhärtighet mot dig, [Muhammed], skulle en grupp av dessa [bedragare] ha försökt vilseleda dig. Men de vilseleder i själva verket endast sig själva, och de kan inte skada dig det minsta. Allah har sänt ned skriften och visdomen till dig och lärt dig vad du inte visste. Ja, Allah har verkligen skänkt dig av sin ynnest i stora mått.

¹¹⁴Hemliga samtal leder sällan till något gott, utom när det handlar om att uppmuntra folk till välgörenhet, eller att visa vänlighet, eller att hjälpa människor att försonas. Den som gör detta för att vinna Allahs välbehag ska vi ge en riklig belöning.

¹¹⁵Om någon motsätter sig Sändebudet efter att vägledningen klargjorts för honom, och följer en annan väg än de troende, kommer vi låta honom fortsätta på vägen han valt och kasta honom i helvetet – vilket eländigt slut.

¹¹⁶Allah förlåter inte att någon dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för annat än det. Den som dyrkar något vid Allahs sida har verkligen gått alldeles vilse.

¹¹⁷I stället för [Allah] åkallar de [avgudabilder som de gett] kvinnliga [namn] – ja, de åkallar [i själva verket] en upprorisk djävul,

¹¹⁸som Allah har fördömt. Och [denna djävul] sa [till Allah]: "Jag ska säkerligen ta en viss andel av dina tjänare,

¹¹⁹och jag ska göra mitt yttersta för att vilseleda dem och inge dem falska förhoppningar och jag ska säkerligen befalla dem att skära öronen av boskapen och jag ska befalla dem att vanställa Allahs skapelse." Den som tar satan som sin nära förtrogna i stället för Allah har verkligen gjort en uppenbar förlust.

¹²⁰Han lovar dem saker och ger dem falska förhoppningar, men vad satan lovar dem är inget annat än lögn.

¹²¹Helvetet ska bli deras boplats, och därifrån kan de inte fly.

¹²²Men de som har tro och gör goda gärningar ska vi föra in i paradis, genom vilka bäckar flyter. Där ska de leva i all evighet – ett sant löfte från Allah. Och vem är mer sanningsenlig i sina ord än Allah?

¹²³[Att bli räddad i kommande liv] avgörs inte av era förhoppningar eller förhoppningar hos skriftens folk. De som gör ont kommer att straffas för det, och de kommer inte finna någon som är nära förtrogen eller hjälper dem vid sidan av Allah.

¹²⁴Men den som är troende och gör goda handlingar – man eller kvinna – ska träda in i paradiset och inte tillfogas ens det allra minsta orätt.

¹²⁵Vem har en bättre religion än den som underkastar sig Allah med hela sitt väsen, gör gott och följer Abrahams oförvanskade tro? Och det var Abraham som Allah utvalde till sin förtrogne.

¹²⁶Till Allah hör allt i himlarna och på jorden. Ja, Allah omsluter allt [med sin kunskap och makt].

¹²⁷De ber dig klarlägga de regler som gäller kvinnor. Säg: "Allah klargör för er vad som gäller dem och därtill det som blir uppläst för er från skriften om de faderlösa flickor [ni är förmyndare för], till vilka ni vägrar att ge [brudgåvor eller arv] som är föreskrivna för dem – och ni vill inte gifta er med dem [och inte heller gifta bort dem]. Och [han klargör vad som gäller beträffande] de hjälplösa barnen och att ni måste behandla de faderlösa rättvist. Allah är fullt medveten om allt det goda ni gör."

¹²⁸Och om en kvinna fruktar att hennes man ska behandla henne dåligt eller vända sig ifrån henne, gör de inget fel om de söker förlikning. Och förlikning är bättre [än skilsmässa]. Girigheten gör sig ständigt påmind i människans själ. Om ni istället gör gott och visar gudsfruktan [ska ni veta att] Allah är ständigt underrättad om vad ni gör.

¹²⁹Ni kommer aldrig att kunna fördela [kärleken] rättvist mellan era hustrur, hur mycket ni än försöker. Men låt inte era känslor ta sig sådana uttryck [för en av dem] att ni lämnar en annan i tvivel [om huruvida hon är gift eller frånskild]. Om ni däremot bättrar er och visar gudsfruktan [ska ni veta] att Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹³⁰Och om paret går skilda vägar, kommer Allah att försörja var och en av dem från sin [oändliga] rikedom. Allah är evigt allrådande, vis.

¹³¹Till Allah hör allt i himlarna och på jorden. Vi uppmanade dem som fick ta emot skriften före er, liksom vi uppmanar er, att frukta Allah. Om ni förkastar tron [skadar ni endast er själva]; allt i himlarna och på jorden tillhör Allah. Allah är evigt oberoende, lovprisad.

¹³²Ja, till Allah hör allt i himlarna och på jorden och Allah är tillräcklig för att ta hand om [skapelsens angelägenheter].

¹³³[Människor!] Om Allah ville, kunde han låta er försvinna och hämta andra [i stället för er]. Allah har ständigt makt att göra detta.

¹³⁴Den som vill ha sin belöning i detta liv [ska veta att] Allah belönar både i detta och efterkommande liv. Allah hör allt, ser allt.

¹³⁵Troende! Var ständigt rättvisa [i allt ni gör] och agera som vittnen för Allahs skull, även om det skulle [vara till skada] för er själva eller era föräldrar eller era nära anhöriga. Det spelar ingen roll [om den ni vittnar mot] är rik eller fattig – Allah måste få företräde framför dem. Låt därför inte era känslor [för eller emot någon] påverka er så att in agerar orättvist. Och om ni förvanskar [vittnesmålet] eller drar er undan [från att vittna], är ju Allah alltid underrättad om vad ni gör.

¹³⁶Troende! Håll fast vid er tro på Allah och hans sändebud och på den skrift som han har uppenbarat för sitt sändebud och på de skrifter som tidigare har uppenbarats. Den som förkastar tron på Allah och hans änglar och hans skrifter och hans sändebud och den yttersta dagen har gått alldeles vilse.

¹³⁷De som antar tron och sedan förkastar den och därefter återvänder till den, för att sedan förkasta den [ytterligare en gång] och vars otro sedan växer – dessa kommer Allah inte förlåta och inte leda på rätt väg.

¹³⁸Ge dessa skenbara troende beskedet att ett plågsamt straff väntar dem.

¹³⁹[Detta straff ska drabba] dem för de tog de otrogna till bundsförvanter i stället för de troende. Är det hos dessa de söker ära och makt? Nej, all ära och makt tillhör förvisso Allah.

¹⁴⁰Det har uppenbarats för er i skriften att ni inte ska sitta med personer som förkastar Allahs verser eller skämtar om dem, förrän de övergår till andra samtalsämnen. Gör ni det är ni som dem. Allah ska föra dem som ger sken av att vara troende och de otrogna tillsammans i helvetet.

¹⁴¹Dessa [skenbara troende] vakar noggrant över vad som händer med er. Om Allah ger er seger säger de: "Stod vi inte på er sida?" Men om de otrogna får sin del [av segern] säger de [till dessa]: "Var vi inte till ert stöd och skyddade er mot de troende?" Allah ska döma mellan er på uppståndelsens dag, och då kommer Allah inte ge de otrogna någon möjlighet att segra över de troende.

¹⁴²De skenbara troende tror att de kan överlista Allah men det är han som överlistar dem. När de väl reser sig för att be gör de det på det slöaste sätt, och de gör det bara för att bli sedda av andra människor och de nämner knappt Allah överhuvudtaget.

¹⁴³Förvirrade vacklar de mellan [tro och otro], de är varken med de [troende] och inte heller med de [otrogna]. Den Allah vilseleder kommer du aldrig kunna leda på rätt väg.

¹⁴⁴Troende! Ta inte de otrogna som allierade i stället för de troende. Eller vill ni [genom att göra detta] ge Allah ett orubbligt argument mot er [som visar att ni förtjänar att straffas]?

¹⁴⁵De skenbara troende ska säkerligen hamna i eldens djupaste avgrund och du kommer inte finna någon som kan hjälpa dem.

¹⁴⁶Men de som vänder sig [till Allah] i ånger och bättrar sig och håller fast vid [förbundet med] Allah och utövar sin tro för Allahs skull endast – dessa ska vara med de troende. Och Allah ska ge de troende en riklig belöning.

¹⁴⁷Varför skulle Allah straffa er om ni visar tacksamhet och tror [på honom]? Allah, som erkänner och belönar [sina tjänares] förtjänster – den allvetande.

¹⁴⁸Allah tycker inte om att dåliga ord yttras öppet, utom om någon blivit orättvist behandlad [för då är det tillåtet att klargöra den orättvisa som begåtts]. Allah är ständigt allhörande, allvetande.

¹⁴⁹Vare sig ni [säger eller gör] något gott öppet eller döljer det eller har överseende med något dåligt [ska ni veta] att Allah är ständigt överseende, allsmäktig.

¹⁵⁰De som förkastar tron på Allah och hans sändebud och vill skilja mellan [tron på] Allah och hans sändebud och säger: "Vi tror på några och vi förkastar andra" och försöker finna en väg [mellan tro och otro] –

¹⁵¹dessa är de sant otrogna. Och för de otrogna har vi förberett ett förnedrande straff.

¹⁵²Men de som tror på Allah och på [alla] hans sändebud och som inte gör åtskillnad mellan dem ska han belöna till fullo. Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.

¹⁵³Skriftens folk begär att du, [Muhammed], ska se till att en ny skrift sänds ned till dem från himlen. [Men bli inte förvånad] för tidigare begärde de av Mose något större än detta, när de sa: "Låt oss se Allah med våra egna ögon!" Då träffades de av en blixt [som straff] för sin orättfärdighet. Därefter [vaknade de upp] och tog kalven [som avgud], trots att de nåtts av klara bevis [att Allah är den ende sanna guden]. Men vi hade överseende med dem [när de ångrade sig]. Och vi gav Mose tydliga belägg [för hans profetskap].

¹⁵⁴Och vi lyfte upp berget över dem [för att ingjuta fruktan i dem] så att de skulle [leva upp till] förbundet vi slutit med dem. Och vi sa till dem: "Träd in genom porten [till Jerusalem] med ansiktet mot marken"; och vi sa till dem: "Bryt inte mot sabbatsbudet!" Ja, vi slöt verkligen ett högtidligt förbund med dem.

¹⁵⁵Men [vi fördömde dem] för att de bröt mot sitt förbund och förkastade Allahs tecken och dödade profeterna mot all rätt, och på grund av att de sa: "Våra hjärtan är tillslutna" – nej, det är Allah som har förseglat dem till följd av deras otro och därför kommer den ringa tro de har [inte gynna dem].

¹⁵⁶[Vi fördömde dem] även för deras otro och för deras grova förtal om Maria,

¹⁵⁷och för att de sa: "Vi har dödat Jesus Kristus, Marias son, [som påstod sig vara] Allahs sändebud!" Men de varken dödade eller korsfäste honom, utan de [korsfäste någon] som liknade honom. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen kunskap alls om detta utan stöder sig endast på lösa antaganden. Nej, de har sannerligen inte dödat honom,

¹⁵⁸utan Allah lyfte upp honom till sig. Allah är evigt oövervinnerlig, vis.

¹⁵⁹Det finns inte någon bland skriftens folk som inte kommer tro på [Jesus] innan han dör [efter sin återvändo vid tidens slut]. Och på uppståndelsens dag ska han vittna mot dem.

¹⁶⁰På grund av den orätt som judarna begick förbjöd vi dem från vissa goda ting som tidigare varit tillåtna för dem [att äta], och för att de ofta hindrade andra från att följa Allahs väg.

¹⁶¹Och eftersom de brukade ta ränta, vilket var otillåtet för dem, och för att de orättmätigt tillskansade sig människors tillgångar. Ja, för de otrogna har vi förberett ett smärtsamt straff.

¹⁶²Men de som besitter fördjupad kunskap bland dem, liksom de troende, tror på det som har uppenbarats för dig och på det som uppenbarats före dig; och de som regelbundet förrättar bönen och betalar allmosan och tror på Allah och den yttersta dagen – alla dessa ska vi ge en rik belöning.

¹⁶³Vi har skänkt dig vår uppenbarelse så som vi skänkt den till Noa och profeterna efter honom. Och vi gav vår uppenbarelse till Abraham, Ismael, Isak, Jakob samt [de av] hans ättlingar [som var profeter], och till Jesus, Job, Jona, Aron och Salomo – och till David gav vi Zabūr.

¹⁶⁴[Vi har sänt] sändebud som vi har berättat för dig om och sändebud som vi inte har berättat om – och till Mose talade Allah utan förmedling.

¹⁶⁵Och [vi har sänt] sändebud som förkunnare av ett glatt budskap och som varnare, för att människorna inte ska ha någon ursäkt hos Allah efter att sändebuden [kommit till dem]. Allah är evigt oövervinnerlig, vis.

¹⁶⁶[Skriftens folk förnekar ditt budskap], men Allah vittnar om att han sänt ned [Koranen] till dig. Ja, han sände ned sin kunskap däri. Även änglarna vittnar om detta, men det behövs inga vittnen utöver Allah.

¹⁶⁷De som framhärdar i otro och hindrar andra från Allahs väg har gått alldeles vilse.

¹⁶⁸De som framhärdar i otro och handlar orätt kommer Allah varken att förlåta eller leda till någon [rak] väg,

¹⁶⁹utan endast vägen till helvetet; där ska de förbli till evig tid. Detta är lätt för Allah.

¹⁷⁰Människor! Sändebudet har nu kommit till er med sanningen från er Herre; anta därför tron – för ert eget bästa! Men om ni framhärdar i er otro [glöm då inte att] allt i himlarna och på jorden tillhör Allah. Allahs kunskap och visdom omfattar allt.

¹⁷¹Skriftens folk! Gå inte till överdrift i utövningen av er tro och säg inte om Allah annat än sanningen! Jesus Kristus, Marias son, var inget annat än Allahs sändebud [skapad genom] ett ord förmedlat [av Gabriel] till Maria som han [enligt Allahs beordring] blåste [in i henne]. Tro därför på Allah och [alla] hans sändebud, och säg inte: "[Allah är] tre." Sluta, för ert eget bästa! Allah är ju den Ende Guden. Upphöjd vare han, högt över att ha en son! Till honom hör allt i himlarna och på jorden. Allah är tillräcklig som beskyddare.

¹⁷²Kristus skulle aldrig se ner på att vara en tjänare till Allah, och det skulle inte heller de närmsta änglarna. De som ser ner på att dyrka Allah och agerar högmodigt ska kallas inför honom [på domedagen för att ställas till svars].

¹⁷³Då ska han ge de troende som utfört goda gärningar deras fulla belöning, ja han kommer i sin godhet ge dem ännu mer. Men de som visade förakt mot tron och betedde sig högmodigt ska han straffa med ett plågsamt straff och vid sidan av Allah ska de varken finna någon som beskyddar eller hjälper dem.

¹⁷⁴Människor! Ett bevis [för sanningen] har nu kommit till er från er Herre och vi har sänt ned [Koranen] till er – ett klart ljus.

¹⁷⁵De som tror på Allah och håller fast vid den [skrift han uppenbarat] ska han innesluta i sin barmhärtighet och sin godhet och han ska leda dem till sig på en rak väg.

¹⁷⁶De ber dig om ett klargörande. Säg: "Allah klargör för er vad som gäller för den som dör utan arvingar i rätt uppstigande eller nedstigande led. Om en man dör barnlös och har en syster, får hon hälften av kvarlåtenskapen; likaså ärver han henne, om hon dör barnlös. Om det finns två systrar, får de en tredjedel var av kvarlåtenskapen, och om de är flera syskon, bröder och systrar, ärver en broder detsamma som två systrar." Allah klargör [reglerna för arvsrätt] för er så att ni kan undvika misstag. Allah har kunskap om allt.